Fredagspepp!

2050 kan vi producera mer el själva, hälsar Greenpeace. Tycker vi snabbar på den processen. Eller vad säger ni?

Svt har en artikel som kanske är lite ledsam för Sverige men den ger inspiration och möjligheter för vår politik: svensk glesbygd dör medan norsk blomstrar. Det visar ändå på att med vettig politik går det att skapa en annan värld!
Är för övrigt imponerad av Hemköps medlemstidning, Hemlagat, med tydlig fokus på mat i säsong och ekologiskt. Mitt eget Hemköp känns inte fullt lika inspirerande men jag uppskattar tidningen.

Och Riksarkivet får kvinnlig chef! Vilket kanske mest är kul om man är arkivintresserad. Men det är ju jag, så jag gläds!

Nyhetsflödet får mig att skämmas

Rasister fick vara med på Bokmässan. De protesterade utanför en synagoga. Folk drabbas fortfarande av kriget i Syrien men här är man nöjd med att ha stoppat inflödet. SD-tidningen Samtidens chefredaktör blir paneldeltagare på God morgon Världen i P1. Och är ryssen på väg mot Gotland?

Det är som att vi fortsätter på den inslagna vägen av rädsla. Att världen utanför är farlig och att allt som är annorlunda på något sätt är ett hot. Vissa saker kanske är det – jag själv är inte helt bekväm med en gasledning i Östersjön. Men barnen som dör i Syrien och judar i Kungsträdgården är inte hot. Det förvånar mig att så många verkar tro det och jag undrar vilka de är som är såhär rädda? För vilka är dessa människor ett hot, en förändring till det sämre? Ja, Sverigedemokrater såklart men även många av M:s väljare vill närma sig denna politik, och M har ju blivit mer konservativa. Herregud, till och med Liberalerna verkar ju den vägen vandra.

Jag tittar på Partisympatiundersökningen för att försöka hitta svar, senaste undersökningen är från maj. De flesta partier simmar runt med ungefär samma fördelning hos sina sympatisörer vad gäller kön och ålder. Vissa lockar inrikes födda mer än utrikes, någon har är mer poppis än andra bland de med eftergymnasial utbildning.

Men Sverigedemokraterna har ett starkare stöd bland män än kvinnor. 

De är dessa som oroar sig så, dessa män. Klart vi är på väg käpprätt åt helvete om man utgår från vilka som vann på gårdagens värld. Helt plötsligt hörs kvinnor, invandrare, funktionsnedsatta och andra tidigare marginaliserade grupper. Även de på landet börjar göra sin röst hörd och motsätter sig storstadshetsen och satsningen på de jobb som passar där, samtidigt som mataffären stänger ner i ens by. 

Kanske är det som de som tror att Trump representerar de utan röst, så tror männen som röstar för (eller lobbar för) SD att de här får sin chans. Samtidigt kanske det är så att de egentligen bara måste dela på utrymmet. De har inte alls tappat sin röst, andra hörs bara starkare än förut.

Men, säger någon då, kvinnor och utrikesfödda röstar ju också på SD? Ja, men jag tänker att vi lever ju i ett patriarkat där mycket av det vi fostrats in i, det vi matas av och det vi tillslut tycker utgår från en mansnorm. En idag väldigt ledsen mansnorm som kanske kommer sluta vara just ”norm”.

Jag skrev på en väns facebook att jag skulle vilja ha Tinder för oss som söker partigemenskap. Jag tror på socialdemokratin, men inte Socialdemokraterna. Jag är en lantvurmande medelklasskvinna, gillar närproducerat och närodlat men handlar i vanlig mataffär. Gillar en fungerande kollektivtrafik men kör bil. Vill att vi tar stora kliv mot hållbar energi och är beredd på svårigheterna i den omställningen. Tycker skolavårdomsorg ska vara skattefinansierat, Försvaret likaså och är tveksam till NATO. Gillar genustänk, feminism, jämställdhetsarbete, tror på allas lika värde och tycker verkligen det är dags att samhället blir mer inkluderande. Har inga problem med nysvenskar utan tror att problemen vi har med integration är ett systemfel. Tror inte alls på ”arbetslinjer” och att alla ska jobba jämt eftersom att jag tror det leder till stress, mer konsumtion och ser det som mer hållbart med 6-timmarsarbetsdag och att vi delar på de jobb som finns.

Jag hittar fler som vill som jag, men inte bland de partier som finns. Måste vi starta något nytt eller går det att få något existerande parti att haka på oss? För någon ny vecka 38, det vill jag inte ha. Det är oss ovärdigt.

Barfotahöst i grönsakslandet





Vi trampar barfota i grönsakslandet, jag har ibland träskor men oftast bara strumpor. Barnen än mindre. Jag tappade lite orken för odlingen förut men idag kom växthuset och jag ser fram emot en nytändning av odlingsglädje. Läser Skillnadens bok och får tillbaka lusten. Fann även ärtor som jag lite på en höft planterat och även det gav glöd. Inomhus faller mycket på plats, vi hinner med vardagsbestyret och trädgården kan prioriteras upp.

Fredagsfeeling

Fredag även denna vecka. Vi har väldigt korta fredagsmyskvällar då barnen är trötta och vi också. Vi gör en enkel middag, kollar en film och nattar i normal tid. Lördagar är mer vår mys-dag.

Kvällens att-göra-lista är inte så lång men det kan ta tid. Jag vill mangla igenom lite av högen med ren tvätt och hinna yoga. Samtidigt vill jag också blogga – har en massa kul att skriva!

Bloggen för mig är min positiva kanal. Jag vill skriva om allt positivt som händer och hur vi i vårt samhälle faktiskt går mot ljusare tider. Jag vet att det gärna skrivs negativt i media, även om sådant som jag tycker är en nödvändig utveckling för en hållbar värld (minskad konsumtion, till exempel). Jag vill också dokumentera hur jag själv försöker leva hållbart både för miljö, mig själv och den värld och den världssyn mina barn ska ärva. Det finns så mycket jag vill, men alldeles för lite tid. Eller så måste jag klona mig själv på något magiskt sätt. Får jobba på det.

Fredagens middag blev grönsaker med rest-kött. Hittade ekologiska oliver och blev glad, likaså med tomaterna. Min önskan är ju supernärproducerat och sålt i en speceriaffär på hörnet på gatan. Får nöja mig med ICAs eko-oliver, med kärnor.

Veckorapport – enklare jobb i en grön ekonomi, bilen i stan och plastbestick

Vi kollar på nyhetsflödet i veckan! Diskussioner mellan Grön Ungdoms Mårten Roslund och Oliver Björklund, och Yasmin Hussein (hon verkar vara skribent) är intressant och belyser de två partiernas olika syn på just miljö och livsstil (Text, replik, slutreplik). Grön Ungdom pratar om att vi behöver fler service-jobb och för att skapa en hållbar livsstil behöver folk lära sig att konsumera tjänster mer är varor samt att det måste finnas fler ”enkla jobb” (jag gillar inte den benämningen riktigt, finns det något bättre?) medan Hussein då visar på att miljöskatter och sådant i all ära men att det är skamligt att folk ska ha det sämre betalt bara för att det är hållbart. Hon pratar om utbildning och att få in skatter. Läs hela artiklarna för de hänger ihop mer än vad jag gör dem rättvisa här.

Men. Min åsikt är nog den att jag tycker tyvärr Hussein visar på varför en sosse-politik inte heller är hållbar om den inte lämnar folkhemstänket. Jag tycker alla ska ha rätt till utbildning, säg genom att ha högskolebehörighet innan man lämnar skolsystemet. Så kan man plugga senare, om man vill. Men jag tycker inte att alla ska arbeta högavlönat. Däremot tycker jag att man ska kunna jobba deltid på ett ”enklare” (men oftast slitsammare) jobb och ändå få in en ok lön. Jag tycker inte att alla jobb ska kräva högskolepoäng eller högre utbildning, bara för att. Däremot tycker jag att den som arbetar som annat än VD för ett företag ska kunna leva drägligt, det är inte ett klassamhälle jag vill återgå till. Tvärtom vill jag framåt. Och då tycker jag att Grön Ungdom presenterar ett vettigare alternativ. Ett som är mindre fokuserat på arbete hela tiden och speciellt att ett arbete är det som sker avlönat på annan plats än hemmet. Varför kan vi inte bygga ett samhälle där vi dels arbetar utanför hemmet men även är hemma och arbetar med att producera mat, skapar eller lappar och lagar kläder, tar hand om barn. Där det finns en balans mellan de båda. Däremot kan jag hålla med om kritiken kring om momssänkning är rätt väg men tappar lite förtroendet för Hussein när hon så avfärdar Grön Ungdoms idéer. Man kan kritisera resan utan att kritisera målet.

Gillar annars DN:s ledarredaktion som skriver om bilen och innerstaden. Snygg genomgång av olika politiska inriktningar och syn på bilfri innerstad och kollektivtrafiken. En annan glad nyhet är ju den om att Frankrike förbjuder plastbestick. Sen tidigare har man förbjudit tunna plastpåsar och till årsskiftet är de små för grönsaker förbjudna.

Det går framåt och finns viktiga diskussioner om hur framtiden ska se ut! Var delaktig!

Gram Malmö


Sånt här gillar jag! En affär som heter Gram  (mer info på deras facebooksida) ska snart öppna i Malmö (11 november). Tanken är att handla en hel del varor i lösvikt för att minska antalet förpackningar som bara kastas. Man tar med sig sin egen glasburk eller påse och fyller. Det finns påsar där men de är bara om man inte har eget.

Verkligen en bra idé och även en-smart-grej-från-förr, då det ju påminner om gamla lanthandlar. Hoppas verkligen att det kryper uppåt i landet, att åka tåg i några timmar känns lite onödigt ”bara” för att handla lösvikt, i alla fall för min del. Tur då att jag har släktingar i Malmö, så jag kan gå till Gram väl jag är i staden.

Gram kommer ur det som startades av Unpackaged och handlar just om att erbjuda en möjlighet att handla mer klimatsmart. Jag själv skulle älska att ha en sån här butik, undrar om det är en realistisk möjlighet när man bor lite ”utanför” en storstad. De har ju ett större kundunderlaget. Vilket som, kul idé och jag hoppas det sprider sig! Speciellt häftigt vore det om de stora matkedjorna tog till sig. Tänk om du kan handla på ditt vanliga ICA/COOP/Hemköp i byttor du tagit med själv!

Milleniegenerationen i arbete

Jag är väldigt nöjd över att ha hittat ett google-bart uttryck för min generation. Jag trodde först att ”millennials” var yngre än jag, men icke!

Häromdagen läste jag denna artikel, som avhandlar tips för Millennials, eller milleniegenerationen, att hitta jobb. Den fick mig att fortsätta tänka mycket på det som berörs men annars ofta dyker upp när jag läser om oss: det här med att vi anses så konstiga i vårt förhållande till arbete. Att vi anses kräsna eller ego-centriska.

Jag tror det är en total missuppfattning. Vi vill inte ha jobb för att gynna oss, tvärtom vill vi ha jobb som gynnar andra. Vi vill ha jobb som förändrar och förbättrar. Alternativt ett jobb som möjliggör en meningsfull fritid, genom ok lön och flexibla arbetstider. Vi anser inte att ett jobb, ett yrke eller en titel i sig ger något och få av oss drivs av hög lön för att välja ett jobb. Däremot tror jag många av oss känner oss fast i ett samhälle där vi ska tjäna pengar för att ”så gör man”. Flera av oss har ju även huslån och barn att ta hand om så det är inte så att vi inte bryr oss om det som kommer på kontot den 25:e. Men det är inte tanke på lönen som glädjer oss varje måndagsmorgon.

Tydligen så byter vi ofta jobb. Det ses ju som lite opålitligt men många av oss har nog behov av att se våra färdigheter användas i nya områden. Kan vi något så kan någon annan få lära sig det istället och så utvecklar vi verksamheten (eller världen, vi gillar att rädda världen) genom att flytta på oss och ta med oss kunskaperna istället.

Att vi skulle vara egocentriska tycker jag också känns så konstigt. Vi bryr oss jättemycket om andra. Vi är generationen som fattar varför man säger chokladboll och inget annat, för vi har mött världens invånare genom våra datorer sen (nästan) barnsben och är vana vid att ta emot andras berättelser och respektera dem. Vi lever i en tid där vi också ältar och diskuterar hur vi själva har blivit kränkta och stöttar varandra i detta arbete. Jag tänker ofta på unga kvinnor idag som får utstå så jäkla mycket skit när de sätter ner foten (tydligt exempel: Zara Larsson) och även om en del skit kommer från småglin så tror jag faktiskt att det oftast är äldre män som har svårast för hur världen förändras. Vi utgår däremot från oss själva och våra upplevelser för att förstå andra, men vi väljer i alla fall att försöka förstå. Till skillnad från många äldre som stannar vid att utgå från sig själva och sina behov. För arbetsmarknaden betyder detta att skapa en arbetsplats där man respekterar individer och lyssnar på deras berättelser, erfarenheter och förbättringsförslag.

Jag tror att om vi kollektiv inser vilken trevlig grupp vi är och vilket bra arbetsklimat vi kan skapa tillsammans så är vi en ganska tung kraft på arbetsmarknaden. Fick vi bestämma skulle alla längta till måndagar!

Den frivilliga studenten – ekonomisk historia

Jag har fått för mig att jag ska börja lära mig mer om ekonomisk historia. Jag kan verkligen inte komma och påstå att det är ett ämne jag någonsin trott var intressant men som en följd på förra årets historiestudier och mitt intresse för en hållbarare värld – där ekonomi påverkar så mycket – så har det kokats ihop till detta. Så när jag gick runt på mitt bibliotek och tittade förbi hyllan med historieböcker så stod de här tre lägligt på första parkett. Sagt och gjort, de åkte med! Annorlunda nu känns som en mer svepande bok som troligen är lite mera fångande än de andra två, som verkligen ser ut som kurslitteratur.

Jag vill förstå vår värld och hur vi hamnat där vi är. Att studera historia har hjälpt mig jättemycket men just nu är jag väldigt insnöad på industriella revolutionen och hur den satte igång ett förändrat ekonomiskt system som ledde till det vi har idag. Och bollen fortsätter att rulla. Därför behöver jag förstå mer – men även kunna paketera om min kunskap och berätta den vidare. Jag vill suga upp en massa kunskap, som en liten svamp, för att sen pussla ihop den och kunna använda mina egna ord för att berätta och diskutera allt detta som jag brinner för.

Jag är helt ärligt sugen på att börja studera ekonomisk historia ordentligt men inser att det bara är nörden i mig som talar, jag har ju ett jobb jag gillar så studerandet får ske som hobby. Och det är inte fy skam det heller!

Någon annan som har tips på någon bra bok i ämnet eller som tangerar ämnet? Kan vara fakta, mer skönlitterärt eller ”livsödes-bok”! Hit me!

Äppeldricka, äppelpaj och trädgårdshelg

Att jag inte kommer ihåg hur mycket jag älskar hösten! Det slår mig varje år, hur magisk denna tid är. Och nu med en ganska aktiv trädgård blir årstiden än mer påtagligt då det helt plötsligt blir en skörd att ta hand om och göra något med.

Helgens aktiviteter var mestadels städ-och-röj men vi fick också prioritera äpplena då det stackars trädet haft det tungt i år (har hängt som ett pilträd mot marken). På lördagen plockade jag och ungarna äpplen för att göra sjukt enkel äppeldricka enligt detta recept (även här). Så än har vi inte provat resultatet för det har bara stått i två dagar och vi siktar på tre!

Även Sandras äppelpaj testades och ojojojoj, så gott! Jag försöker undvika socker men än mer undviker jag mjölk och gluten och yes, denna är utan båda! Däremot innehåller den majsmjöl vilket jag, som vill äta så mycket jag kan lokalproducerat och i säsong måste hitta ett alternativ för. Men det är ett senare problem, för nu ska jag äta mer paj!

Hur har er helg varit? Också full med höst?

Fredagsglädje!


Vi kör två trevliga nyheter på en gång: För första gången minskar människans klimatpåverkan och Svenskarna snart bäst på ekomat

Hur bra är inte detta? Det finns såklart mycket kvar att göra, inte bara vad gäller medveten konsumtion men även produktionen ska fungera. För många svenska bönder är det svårt att ställa om och politiska åtgärder krävs. Men! Det visar att konsumentmakt är rejäl makt. Det här hade inte hänt om inte kunder hade plockat hyllorna tomma.

Det kommer aldrig att bli som förr (näh!) bara bli bättre, bara bli bättre.

Laleh, Aldrig bli som förr

Vi kan! Vi gör skillnad! Shoppa smart nu i helgen eller njut av något gratis (typ naturen eller vänners sällskap) och så ses vi på måndag.

Eller på insta –> kejsarinna