Detta förbannade valår

Alltså, jag har nån sorts panik inför att folk (och partier och svt) fokuserar så fruktansvärt mycket på invandringen. Dels är det obehagligt med ett samhälle och värld där människor vänds mot varandra och sen är det inte där problemet ligger.

Hur kan man inte prata om hur vår välfärd sålts ut? Hur kan man inte prata om vår sjuka konsumtion, om ett samhälle där folk stressar ihjäl för att tjäna pengar de sen konsumerar bort? Jag orkar inte med att folk på allvar tror att det är ett problem med nya invånare som behöver ta del av resurser – när problemet mer är att nån säljer det vi har och skär ner i pengarna för att bygga upp.

Och samtidigt så ser jag att annat spirar. Jag ser att de tidningar jag får hem från mina tre mataffärer alla har reportage om säsongsgrönsaker och att äta närproducerat. Jag lyssnar på UnderbaraClaras podd med så vettiga tankar (även hennes blogg och krönikor läser jag). Jag lyssnar på Två Odlare Emellan och jag ser så många i min närhet prata om just odling, närproducerat och hållbarhet.

Men det måste bli politik av det. Vi individer kan absolut göra mycket, men det måste finnas en politisk vilja också. Någon som har tid att fixa lagar åt rätt håll. Nån som letar inspiration och lösningar. Och som sätter tonen. Se hur fort SD ändrade diskussionsklimatet. Tänk om nån ville och vågade göra det åt andra hållet.

Själv ska jag läsa på mer om de olika partierna. Helt klart lutar det åt Vänsterpartiet vilket förvånar till och med mig själv. Men är det rejäl miljö- och omställningspolitik (och liksom inte flygskatt eller grön el eller annat trams) som gäller, då verkar V vara något på spåren.

Länktips!

Vänsterpartiet bäst för miljön

DN Porträtt Alice Bah Kunke

SVT Play Staten och kapitalet

Aftonbladet Vår civilisation är kanske redan död.

Hatar arbetslinjen

Hela den här texten är skriven i affekt. Läste Underbaraclaras inlägg om utmattning och alltså; JAG HATAR ARBETSLINJEN!

Först några förtdliganden; jag anser att män och kvinnor ska ha rätt till arbete på lika vilkor alternativt vilkor skapta för att jämna ut en sned könsfördelning på en arbetsplats. Jag är feminist, genusmedveten, tror på att fostra barn till hela spektrat av könsroller osv. Nedanstående ilskna text handlar inte om att kvinnor ska hem igen.

Jag hatar att vi har ett samhälle där alla ska jobba på en arbetsplats. Där 8 timmars arbetsdag är eftersträvansvärt och allt annat skamfyllt. Där den som vill vara hemma skammas och ifrågasätts. Att man minsann inte bidrar, bara snyltar.

Håll käften! En hemmaförälder avlastar samhället genom att barnet ej behöver förskoleplats och inte vabbar någon heller. En hemmaperson med äldre släktingar avlastar samhället om hen tar hand om denne (vet att det finns en generation egoister som hellre sätter dem på hem men det finns folk som vill vara med sina släktingar). I en relation där båda jobbar deltid eller en heltid och en inte alls så finns det tid för hemmet. Mindre risk för utbrändhet men också tid för att skapa de där kontakterna och relationerna som är viktiga i ens närområde. Ni vet ”som förr” när man hade koll på lvarterets ungar. Sorry, det var inte invandrarna som förstörde 50-talsidyllen, det var politik och ni själva när ni blev röstberättigade.

Så innan gamla näringslivsmutade politiker gnäller om var samhället är på väg: fundera på vilket samhälle ni byggt! Där kvinnor skulle ut på arbetsmarknaden men inte fan tog männen över hemmet. Nä, hemmet är fortfarande inte värt något och bara om en person väljer det traditionellt manliga (arbete ute i samhället) så är det värt något. Den som väljer det traditionellt kvinnliga (hem, barn, markservice) hånas och ifrågasätts.

Nä fy fan. 1919 infördes 8 timmars arbetsdag (men arbete på lördag). För en i relationen. Den andra var hemma och såg till att det funkade. Idag har vi tvingat iväg båda och kallar det jämställdhet. Jo tjena.

Alla planer och mål

Jag tog ett bad nyss, har gymmat idag så efter middagen (då jag också hade henna i håret) satt ett bad perfekt. Men sen blev jag varm och jättetrött (nähä) så nu blev det läge för frisk luft på uteplatsen.

Älskar verkligen lägenheten mer och mer. Målaren har lite kvar och jag behöver en ny lön (och att huset säljs!) innan jag har råd att inreda. Men vi funkar bra, jag och mina 62 kvm. Barnes rum är fixat och de sov här över långhelgen – så mysigt!

Idag har jag tänkt mycket på Martinas inlägg ”Tankar om självförbättring” om just att optimera sig själv. Vad man vill förändra och förbättra i sin vardag och få ett liv mer anpassat till sig. Roligast är ju hennes tankar om rutiner – tror många av oss som har dem har de mest för överlevnad, det blir totalt kaos annars!

Men såklart funderar jag mycket nu. På vad jag vill fylla mina dagar med. Vilka mål vill jag ha i framtiden och hur kan jag leva i enlighet med dem redan nu? Till exempel vet jag att jag vill odla mycket i framtiden, jag gillar att producera min egen mat. Så då behöver jag börja odla redan nu på uteplatsen. Och troligen får man ställa ut grejer på gräset lite också, jag pratade med närmsta grannen igår… Det är många såna små mål och de rutiner i nuet de genererar som börjar ta form. Odlandet, träningen, höra av mig till folk, leva i ett lugnare tempo. Att testa sig fram till det som passar mig.

Försökte för övrigt torka nässlor. Tydligen är det de späda bladen man ska ta. Jag tog allt. Kanske skulle ha läst på innan. Kanske.

De första små stegen

De här dagarna! Älskar solen och ljuset och känslan av liv! Sen att jag stressar med husförsäljning och försöker bo in en lägenhet samtidigt som detta liiiiiiv ska levs, ja så är det.

Men apropå livet. Nu känner jag verkligen hur jag vill odla! Det är surt att flytta från huset nu när det egentligen ska stå i sin fulla prakt. Det är ju nu jag ska skörda de första vårprimörerna och planera för sommarens sådd och höstens skörd. Så är det ju tyvärr inte.

Men jag har bestämt mig för att lära mig odla i lägenhet och på uteplatsen. Nu bor ju kaninerna där och för tillfället en massa bråte. Jag är inte heller van vid att odla i krukor så det behöver jag jobba på. Att ha ett odlingsprojekt får det dock att nästan spritta i benen så det är bara att börja planera!

Jag behöver fundera på vilka fönster som passar. Jag bor i norrläge så det är inte mycket sol men kryddorna från mataffären trivs ändå. Jag tänker ärtor i kruka, sen nåt hängande på uteplatsens utsida (två har bra sol, en i skugga). Att liksom hänga hyllor med krukor, så att det inte står på marken. Lite sallad (äter egentligen inte det så mycket), spenat, ärtor, bönor men framförallt brysselkål, blomkål och broccoli. Nån hink med potatis. Gurkor tänker jag skulle kunna fungera inne runt ett av fönstrena. Sen har jag en uppdrivningslampa så om jag bara funderar till kring var den kan hänga så kan jag driva upp inne i lägenheten. Ha ytterligare en yta för grönt.

Det som är dumt är att jag inte riktigt hinner just nu. Borde odla mycket mer än jag gör men de flesta fröna är nedpackade, altanen är full med renoveringsbråte och krukorna vid huset. Med lite tur hinna odla i helgen… vi får väl se! Alla problem är till för att lösas.

Så det är bara att ta fram penna och papper: här ska planeras odling och köpas jord! De första små stegen mot självhushållning ska äntligen tas!

Kort arbetsvecka men fullt upp

Nä, huset verkar inte sälja. Värdet går visserligen upp på booli.se men det betyder ju ingenting om ingen köper stället!

Så, jag flyttade i fredags och försöker komma på plats. Målaren målar och jag och vänner har flyttat tyngre möbler. Ytterligare visning av huset gör att jag inte riktigt hinner bo in mig i lägenheten men till nästa långhelg bör jag få hinna njuta!

Att inte ha barnen på plats än gör att det inte riktigt känns som ett hem. Men kaninerna står på altanen så jag är på god väg att få livet på plats. Sakta men säkert plockas allt upp och jag tänkte idag försöka få dit lite böcker och börja torka örter i köksfönstret. Ja, så det börjar bli lite spännande och knasigt snart, precis så som jag vill att mitt hem ska kännas!

Hur har ni det? Firat Valborg ordentligt i helgen?

Det berg jag blev tilldelad

Utifrån ser det nog inte så bra ut. Från relation till separerad, till hösten frånskild (i och med barnen har vi betänketid) och 32 år. Inte eftersträvansvärt alls som kvinna i vårat samhälle, att stå där med en exman och varannan vecka två barn. Från stort hus med trädgård till en tvåa med några gungor på gården. Just nu dubbla boendekostnader och en ekonomi som går rejält bakåt.

Men på insidan är det så mycket mer. Att nu befinna mig på en plats där jag kan vara jag, där jag kan vara den föräldern jag behöver få vara. Inte för att mitt ex försökte stoppa mig, men i relation till varandra hindrade vi oss själva.

Resan har varit lång och emellanåt fruktansvärt ensam. Jag har lärt mig hur jag reagerar, men främst agerar under extrem stress och press. Jag har visserligen en gång i min ungdom åkt sex månader till Afghanistan men den här skilsmässan toppar den erfarenheten i att känna sig ensam, orolig och osäker på framtiden. Jag har fått be om hjälp men också gått när ingen givits. Jag har haft stenhårt fokus på målet men också insett mig besegrad av detaljer.

Jag har lärt mig att jag kan flytta berg, en erfarenhet jag vet ger mig styrka jag inte innan insett att jag äger. Kanske var det detta berg jag blev tilldelad för att testa min egna, inre styrka. Jag hoppas sannerligen inte att det kommer fler. Jag är ganska slut just nu.

Snart flytt

Nästa fredag går flyttlasset! Eller, jag flyttar ner lite basala grejer till lägenheten, sen ska målaren fixa och jag ska i ca 10 dagar få allt på plats.

Ingen köpare till huset än vilket såklart stressar. Men nu på fredag går jag till banken och får i alla fall tydliga siffror på mina månadskostnader framöver. I stort sett så går all min inkomst på räkningar de närmsta månaderna. Så jag kommer att leva på ägg (och vin kommer att prioriteras). Så alla vänner som vill köpa något om man svänger förbi – köp kaffe (dyrt), grönsaker (vitaminer) eller en god ost (lyxigt). Så vet ni.

Annars så planerar jag lite för lägenheten. Färg är bestämt. Det blir grönt i vardagsrummet (där jag också sover) och sen i barnrummet en vit som matchar Krakel-tapeten vi ska ha på en vägg i barnens rum. Målaren fixar även vitt på väggarna i badrummet. Sen vill jag ha en tapet i hallen och vitt i köket men blåa luckor. Det sista har jag dock inte råd med än, men det är i den långsiktiga planen.

Jag vill ha ett väldigt lugnt hem. Jag inspireras mycket bakåt i tiden rent generellt och jag tänker försöka ha ett hem utan till exempel synbara förpackningar eller datorsladdar. Torrvaror ska i glasbyttor, hudvård och smink ska in i skåp. Barnens leksaker ska få bättre förvaring och även i hallen ska jag försöka få till något bra. Det blir mycket skåp – min dator kommer att få vara i en sekretär och kläder hängs i ett förråd/garderob. Allt för att minska mängden intryck. Det enda ”stökiga” jag har planer på är bokhyllan som ska stå vid huvudänden av sängen. Detta mest då sängen måste ”fram” lite på grund av ett fönster vid sidan och att jag inte riktigt har en bra plats för dem annars. Men tanken är att skärma av sängen ändå, så i rummet blir det troligen ändå ganska lugnt.

Surfar mycket inredning och idéer just nu!

Det ska bli väldigt kul att få flytta och skapa min lilla oas. Lovar mycket bilder allt eftersom jag kommer på plats!

Administrativ drömmare

Många tror att jag är så strukturerad. Jag är en anhängare av ”var sak på sin plats” och jag rensar och röjer ofta. På pinterest sparar jag tips om förvaring och vad som ska städas hur ofta. Jag arbetar administrativt och jag färgkodar min kalender.

Men det är ju bara en schimär! Jag är ju en riktig liten drömmare därinne. Just nu är min favoritträning att gå en timmes promenad och bara drömma mig bort. Jag kunde innan barnen spendera timmar snoozandes i sängen (eller ”ligga och dra sig” som det hette innan telefonlarm) och då egentligen bara drömma mig bort. Jag har alltid läst sjukt mycket, men också byggt upp hela fantasivärldar som jag fortfarande kan försvinna till.

Jag förlägger typ alla viktiga saker. I lägenheten sen kommer jag ha en tydlig plats för nycklar och plånbok för som det är här får jag leta varenda gång jag ska iväg. Systemet här är inte byggt för ett drömmande huvud. Jag ska ha alla mina väskor uppradade, skorna tydligt på plats och jag ska rensa, rensa och rensa ut. För mycket saker gör att jag inte hittar något alls. Jag hinner försvinna iväg mentalt innan jag letat färdigt.

Jag behöver också tydliga listor på saker och ting. Ofta bryter jag ner uppgifter i steg-för-steg för att ens få det gjort. Än en gång upplevs jag som ett under av struktur – fast det egentligen är ett sätt att inte skjuta upp allt och bara drömma mig iväg.

För om jag inte har mina listor eller mina system eller ett hem med var sak på sin plats så försvinner jag mentalt iväg. Gör absolut ingenting och bara drömmer mig bort.

Någon mer som är såhär? Eller som är tvärtom? Hur funkar det? Att liksom dagdrömma i lagom doser eller när tid faktiskt finns? Hur gör man?

Mmm, flyttkaos. Här funkar inte min hjärna alls…

Förändring

Ja, det är väl förändring jag sysslar med. Som en stor boll jag har satt i rullning. Nu börjar den dock gå från att vara ett berg jag ska flytta till att mer vara en rolig händelse. Snart är det flytt och jag letar inspiration bland bloggar, pinterest och Jotuns hemsida. Bestämmer väggfärg och funderar på hur tusan jag ska orka flytta mina möbler. Tur att jag hamnar på bottenvåningen.

Jag gillar förändring. Ja, kanske i lagom med doser, en skilsmässa är en ganska sjukt stor grej att göra och att flytta tycker jag inte om, men jag gillar att utvecklas och ändras. Jag räds inte att livet och jag själv behöver transformeras. För mig tyder det på utveckling. Ibland resulterar ens egna, eller samhällets, utveckling i stora och tydliga ändringar men ibland skapar de en uppskattning för det man redan har. Så utveckling behöver inte betyda förändring men förändring bör alltid komma ur utveckling.

Det är viktigt för mig att alltid utvecklas, att sträva efter att förstå mer och göra mer. Både som individ och som samhälle. Jag läser på om mycket och försöker implementera det jag kan i mitt liv. Det hoppas jag verkligen det ska bli mer av framöver; det ska bli väldigt spännande (och utmanande) att få bygga upp mitt frånskilda liv. Vi kommer att ha barnen på deltid så jag kommer både vara ensamstående mamma och singelhushåll. Förändring på veckobasis, vilken grej!

Snygg toaselfie från gårdagens påskfirande

Magsjuka och flyttankar

Lyssnar på Elton John – varför gör jag inte det oftare? Hela mitt känsloregister i rätt tonarter, ska bättra mig! – och tittar på nyklippt kanin som skuttar runt. Vi har magsjuka på minsta så alla planer för helgen ställdes in (och det var en hel del roliga – även för denna kvinna) och nu… tvättar vi lite. Städar lite. Jag ska fila lite på några födelsediagram som sen november varit på paus.

Vi hade visning förra helgen men båda intressenterna drog sig ur. Ny visning nästa vecka. Jag flyttar om 7 veckor och då måste vi ha ett kontrakt skrivet. Att skilja sig är en så konstig blandning av känslor och praktikaliteter. För många upplevs det som att det går fort men vi har funderat på detta sen i julas och hållit på med huset sen i tidigt i januari. Så för oss går det nog i normal skilsmässotakt. Men visst kommer det att vara märkligt. I maj bor jag i min egna lägenhet, i maj för ett år sedan mötte våren med våra nyinflyttade kaniner och planerade semestern till Gotland i juni, dit vi åkte som en hel familj. Så kommer det ju inte att bli igen. Det finns såklart en sorg, en melankoli i det. Men det finns också en insikt i att livet, det är vad vi gör det till och att allt kan ändras på så många sätt. Vi fyra finns ju fortfarande, våra tre kaniner också. Det kommer bara bli på ett annat sätt. En annan maj, ett annat juni.

Om vi bara får huset sålt någon gång.