Inåt

Jag tittar mycket inåt just nu. Måste sluta fokusera på allt det yttre. Jag försöker förändra och förbättra sådant som jag inte kan kontrollera och det stressar mig. Behöver hitta tillbaka till mig själv, fokusera på hur jag kan bli bättre (inte som i ett perfekt ideal utan som i att fortsätta utvecklas). Jag behöver hitta tillbaka till min egen kreativitet och självständighet, börja skapa utifrån egna behov istället för att analysera samhället och försöka få till en revolution. Det får räcka med köksträdgård och att inte använda schampo, jag kan inte frälsa världen (jo, det kan jag, jag har faktiskt rätt och vet en massa bra saker, men världen vill ju inte bli frälst så jag skiter i’t).

Jag tar jul, sätter upp lite planer för det nya året (bland annat en form av köpstopp, spännande!) och landar i insikter om vem jag är och vad som är viktigt för mig. Gosar med mina barn och skänker pengar till de som räddar andras.

En magisk, helande örtagård


Jag kom ut idag. Vi fick upp växthuset och sen krattade jag nästan hela trädgården, förberedde odlingsbäddarna för vintern, sådde morot. Mådde så bra, behöver det mer.

Och nu kan jag inte släppa tanken på en örtagård! Har börjat, nu i supermåne- och mörka kvällar-tider, snöa in mer och mer på örter och magi. Vet inte om jag är någon blivande magiker direkt men jag har stor respekt för örter och ”alternativmedicin”. Många växter innehåller ämnen vi kan nyttja som medicin eller bara för att skapa en känsla. Jag har redan odlat lavendel i kanten av en av odlingsbäddarna för att få den lugnande doften i näsan när jag jobbar där.

Mitt intresse för örter har nog alltid funnits med mig men som barn hade vi ju ingen trädgård. Nu när jag läst på inför byggandet av min egen köksträdgård har jag även plöjt Elin Unnes ”The Secret Gardener” och därefter ”Herbariet”. TSG tycker jag mer om som nästan skönlitterär beskrivning av trädgården och dess skiftningar men Herbariet är en fantastisk introduktion till växters mysterier.

För grönsakerna har jag en skiss för bäddarna och en plan för hur skiftesbruket ska gå till men en örtagård blir ju mer permanent, i den vill jag ha fler perenna växter och ett tänk på hur den ska hålla i flera år då den inte byter plats som matodlingen gör. Störst problem är platsbrist, jag vet inte alls var jag skulle kunna få till en sådan om jag inte minskar ner en del av matodlingen vilket jag inte är så sugen på. Alternativet är att få maken att gå med på att en del av gräsmattan på framsidan blir örtagård men han vill ju verkligen ha en öppen yta någonstans i trädgården och det måste man ju ge honom.

Jag ska låta hösten och vintern innebära mycket läsning i ämnet. Skissa och planera. Få längta efter känslan och doften av dem.

Komma ut i naturen

DSC04465

DSC04457

DSC01968_1

DSC02947

Processed with VSCO with q7 preset

img_7045

Många bilder från förr om åren

Jag börjar mer och mer längta ut i naturen. Det är svårt med en 18-månaders nu när kylan kommer. Väl från förskolan är båda barnen trötta och de har ju varit ute redan. Storasyster kanske skulle kunna motiveras med att sitta i trädgården och grilla över öppen eld eller gå på äventyr till lekparken eller jobba med mig i trädgården. Men Lillasyster, hon sliter av sig vantarna, är gnällig och en trött liten tjej. Vi ser dåligt nu med mörkret vilket kan vara spännande för Stora men svårt att hantera med Lilla.

Sen är det min egen ovana. Det var först med husflytten som vi fick såhär nära till naturen. En egen trädgård, allmänning med stigar till lekplatsen bakom tomten och vår egen nyfunna entusiasm. Jag gillar ju att vara ute, men mer än promenader och trädgårsdfix tycker jag är svårt att komma på.

Kanske finns det någon som bloggar om ett aktivt uteliv med barn? Så kan ske man kan plocka lite inspiration därifrån för att få till en bättre rutin på eftermiddan när vi kommer hem. Trots snön och kylan, jag vill vara ute!

Tankar kring husköp och ekonomi

Att köpa hus är en jättestor investering. Vissa säljer och flyttar om det inte passar men för de flesta innebär ett husköp en väldigt långsiktig investering – pengamässigt, emotionellt och i livsstil. Oftast styr närhet till jobb och vänner men det övergår till att bli ens vardag och trygghet. Man lär sig hitta i mataffären, vissa promenadstråk blir ens favoriter, kanske hittar man ett fik eller till och med går med i en lokal förening. Har man barn rotar man sig ännu mer – deras vänner skapar dina vuxna bekanta bland andra föräldrar och alla vändor till BVC och vårdcentralen och öppna förskolan och gud vet allt skapar din plats i ditt närområde och det samhälle du ingår i.

För mig har husköpet varit ett större ändring av mitt liv än vad jag trodde. Då var jag mitt uppe i min graviditet och som nyinflyttade hade jag också en nyfödd dotter. En större omställning än jag kanske förstod då. Nu, tre och ett halvt år senare och 4 somrar i min 70-talsvilla finns det några tankar kring husköp som jag har landat i.

Priset och att leva på gränsen av sina tillgångar

Jag tror att jag ändå funderade lite i dessa banor, men faktiskt inte förstod. Som par i en lägenhet utan barn tror jag inte vi förstod hur mycket ett hus och barn kostar. Vi har råd, men det finns absolut en ekonomisk stress i vår vardag. Den kommer gå över för barnen slutar växa ur sina kläder i rekordfart och nu är huset i stort renoverat till en vettig beboelig standard. Vi har bytt uppvärmningssystem, renoverat ett badrum, lagt om taket (fast nu börjar jag drömma om solceller…) och vi har radonsanerat. Stora utgifter vilket skapar lån som vi betalar av. På det två bilar för att få vardagen att gå ihop.

Det kan vara värt att faktiskt våga köpa hus med de pengar man har plus ett litet lån. För lån ska betalas av och lån skapar ränta som också ska betalas. Enda vinnaren här är banken.

Flytta ut i landet

Ett sätt att få ner kostnaden är att flytta ut. Bort från städerna, ut på landet. Kommer du från Stockholm eller de andra större städerna kan en flytt till Karlstad vara ett lagom stort steg om du inte känner dig redo för Norrlands inland. Men känn efter. Fundera. Vi lever i en fantastisk tid av att kunna hitta information om andra livsstilar, så googla! Hitta bloggar och instagram-konto som visar på hur det kan gå rent praktiskt. Det kan omöjligt vara så att det endast går att bo i storstäderna, även om jag själv alltid kommer att längta tillbaka till Södermalm i mitten av 90-talet.

Kvadratmeter eller hektar?

Ett stort hus i all ära. Då får du plats med dig och din familj, alla dina prylar och en katt. Kanske ett gästrum. Utomhus då? Glöm inte tomten. Med en stor tomt kan du bygga ut. Många upplever också en viss ödslighet i för stora hus, fundera på hur du själv känner. Har du vänner som bor smått? Gillar du deras hem? Eller trivs du bäst hos en med öppen planlösning? Kan du fråga en kompis om du kan få sova över några nätter och känna efter före? Har du aldrig bott i hus eller i olika sorters hus blir det ju såklart svårt att veta i förväg. Vissa fastigheter har ju också ett mindre bostadshus men kanske en lada eller gästhus på tomten. Då kan du få ett mindre, ombonat hem men ändå ha plats för allt det där man ackumulerar under livets alla år.

En stor tomt har fördelen av att den kan möta många behov allt eftersom livet förändras. Det är ok att bara ha en stor gräsmatta under småbarnsåren. Allteftersom åren går finns det plats för odling, en hund som kan rastas bara genom att släppas ut, kanske höns, barnens studsmatta, en pool, en större altan, osv. Är huset för litet och du ynglar av dig mer än du trodde eller har kompisar som flyttar in och bildar kollektiv – ja, då går det att bygga ut. På en liten tomt blir det svårare. Så när du tänker på ”husköp” kanske du lika gärna ska tänka ”tomtköp”, för där finns en utvecklingsmöjlighet som många glömmer.

Bygg eget

Galet! Det är min och mångas initiala reaktion. Samtidigt så lockar det ju, och det går att få ner konstaterande. Vi tittade på sådana där färdiga modul-hus, att köpa en tomt och huset separat. Saken var de att sådana hus kostar också, samt att vi inte riktigt fastnade för den stil på hus som erbjöds. Men tänk att bygga sitt eget hus, mer än att pussla ihop ett färdigt paket. För det går också. Även här finns en massa bloggar i ämnet. Kan även vara värt att spana in The Walter Segal Self-build method, som handlar om att den som inte kan mer än hamra och mäta ska kunna bygga sitt eget hus. Det man vinner med att bygga eget är oftast pengar, det man förlorar är tid. Men pengarna ska tjänas in eller betalas tillbaka, och då kan det vara värt att lägga tiden istället.

Det var några initiala tankar kring husköp från min del. Jag gillar att fundera kring boende och hur det påverkar vår livsstil och kommer säkert återkomma i ämnet. Speciellt hur man precis som i val av kläder och mat, kan få sitt boende att bli mer miljövänligt och ta en ur konsumtionssamhällets behov av slit-och-släng. Det personliga är politiskt! Har du några egna tankar i ämnet? Reflektioner innan eller efter husköp?

Kampen fortsätter

Systrar! Allierade!Nu börjar en lång kamp. Vi måste börja organisera oss. Vissa av oss kommer att vilja föra en aktiv kamp, andra behöver ett annat tempo. Viktigast är att vi håller varandra om ryggen.

Läs på, utbilda er! Lär er analysera nyheter, vrid och vänd på perspektiven. De nyheter och blogginlägg ni läser, fundera på intention. Vad vill de får er att känna? Vilka tvivel vill de så?

Inom självhjälp pratar man om premisser. Att beroende på vilka premisser man har så blir en handling logisk. Om man har som premiss att man inte förtjänar ett bra förhållande så accepterar man ett dåligt ett, eller till och med ett skadligt som bekräftar ens premiss. Om ens premiss är att ingen vill mig väl och att världen är på väg utför samt att politiker är as – ja, då kan man lyssna på Trump. Det är en logisk följd utifrån premissen.

Vi måste ändra folks premiss. Inte gå med på hur världen målas upp av de som vill gå bakåt. Världen är en fantastisk plats! Det finns plats för alla! För vita män betyder det att backa lite, vilket man ju hoppats att de förstått. Tyvärr måste vi nog börja knuffa undan dem. Vi måste visa på en annan framtid. Och ja, vi måste göra det själva.

Vi måste leva mer jämställt, mellan kön och mellan etniciteter. Vi måste leva mer miljömedvetet, speciellt vi som har råd. Vi måste ta ett ansvar för konsumtionsvanor och hur vi hjälper till att upprätthålla klassproblem. Rannsaka och förändra. Johan Ehrenberg skrev idag på twitter tänkvärt om att förändring alltid kommer nerifrån, inte från makten. Vi måste förändra först. Precis som inom självhjälpen där förändring kommer inifrån.

Det är dags för självhjälp för världen. Det är dags för generationsskifte. För hade endast de födda efter 1982 (millenials) så hade det sett annorlunda ut. Förändringen kommer.

För de som kommer efter mig

Det går ju inte att undvika, detta val som sker. Jag känner verkligen hur världen står vid ett vägskäl. Det amerikanska valet sker inte i ett vakuum; de åsikter som Trump framför återfinns i många länder idag. Men de är gårdagens åsikter. Det är en generation och de dem får med sig som röstar såhär, de som helt ärligt tror att världen var bättre förr.

Det var den inte. Den var bra för medelklassens vita män, för oss andra var den ganska kass. Och jag måste ta med den känslan och insikten oavsett hur natten går. Att om det blir Trump och det han står för, precis som det blev BREXIT och SD som går framåt i val, så handlar det om en generations reaktion på det nya. De som hade makten som tappar den och det gör ont. Det är lättare att säga att andra är lättkränkta eller korrupta, fast det är så att andra nu kan höras och berätta hur man utsatts och att det kan finnas en poäng i att de som länge arbetat politiskt sysslar med politik. Jag har gärna en erfaren läkare när jag ska opereras, än en som mest tycker att han minsann kan. Även om läkaren är kvinna. Denna kvinna må inte vara Guds ängel men hon öppnar dörren för en politik som enar. Jag kan förstå de som ville ha Sanders, men med Hillary ges hans politik en chans. Med Trumps byggs en mur.

Detta politikerförakt som jag upplever är också farligt för det underminerar våra demokratier och skapar grogrund för antidemokratiska partier och ”när jag blir diktator”… I en tid med osäkert omvärldsläge så är det inte läge att ifrågasätta valresultat. Att ha visioner för större valdeltagande är däremot positivt, men det är inte samma som att stämma vallokaler. Och ja, paralleller går att dra till SD och deras skrik om att det är så odemokratiskt att de inte får vara med och bestämma fast 13% är ingen majoritet, senast jag pluggade matte. Men tyvärr lyssnar folk på deras offerkofteklädda budskap och tvivlet sätter ett frö.

Jag måste ta med mig insikten om att vi är många som arbetar för en annan framtid. Vi behöver mer tåga, mer känsla över att vi kan förändra och förbättra, men vi finns. Speciellt finns vi bland föräldrar. Jag tittar på de två jag satt till världen och det blir så tydligt. Det finns något att slåss för. Inte bara mina närmsta år som vuxen med skatt, huslån, miljöbil, ekologisk mat och köttindustri utan om deras barndom. Jag måste slåss för och värna om deras rätt till en barndom utan mobbare, utan segregation, utan sexuella trakasserier och utan ett nytt klassamhälle. De ska inte gå livets hårda skola, de ska få lära sig leva fritt. Jag måste våga säga det jag tycker och känner när det behövs, behöver stötta de som känner sig uppgivna. För vi som är millenials och de efter oss, få av oss har än rösträtt. Om man får rösta från åldern 18 till 85 så är folk 18-30 endast 17%, men vi växer ju för varje val. Vi som är 30 nu åldras och snart pratar vi 18-40-åringar som de med lite fräschare åsikter (30%). Det går att förändra. Det går att styra skutan rätt och våga prata framtid istället för gårdag. De som vill leva i det förgågna kan göra det på demensboenden, vi andra vill bygga en framtid.

When they go low, we go high.

 

30-årskris landar i insikter och vintern kom fort

Jag har nästan som en huvudvärk från det senaste halvårets kaos-i-huvudet och jag försöker landa i här-och-nu eller i alla fall få en känsla av de närmsta åren och att det kommer bli bra.

Jag pendlar mellan att vilja göra allt och ingenting och balansen däremellan är inte lätt. Barnen tar all energi men fyller på med kärlek. Jag stressas av deras energi och min egen oförmåga att få saker och ting gjorda när de är med. De kan leka mer och mer själva men jag sitter bredvid med telefonen och blir sen arg för att jag kastat bort dagen utan att vare sig verkligen vara med barnen eller gjort något vettigt. Kanske behöver hjärnan och kroppen vara icke-produktiv, men just det där mellan-läget stör mig.

Försöker få upp ångan på jobbet, hitta ett snabbt tempo och få känna mig produktiv. Vill vara mer kreativ på fritiden (istället för produktiv) och tänker att jag ska skriva och handarbeta. Men även det försvinner bland tvätt å städ och långa nattningar…

Det jag har är det jag drömde om för tio år sedan – familj, hem och ett bra jobb. Frågan som då infinner sig är såklart ”men sen då?” Det blir inga fler barn och inte tänker jag flytta någonsin igen, växthuset är strax redo inför nästa år och ja, det är dags för nästa fem- och tioårsplan nu. Kanske är det det som skrämmer mig. Inte att jag skulle ha hamnat fel eller måste byta inriktning på livet, utan osäkerheten om vad jag vill fylla nästa kapitel med. Snart kommer vi ha kvällar och helger mer fria, Lilla kommer bli större och till nästa sommar är jag övertygad om att jag nästan kommer förvånas över hur mycket tid jag har. Jag behöver fylla den med något och det skapar en orolighet hos mig för jag gillar inte att vara sysslolös eller sökande.

Vissa saker har klarnat. Det ska mest omsättas i faktisk handling, rutiner och en ny vardag. Den efter småbarnsår och sömnlösa nätter, den efter alldeles för mycket tvätt i VAB-tider och den efter att vi två vuxna mest varit varsin del i styrelsen för Familjen AB. Det är läskigt, det ska bli spännande.

När det tar stopp

Jag åkte till London över helgen. Träffade en fin vän och ältade mitt liv – är jag där jag vill, på väg dit jag ska? Jag har sedan jag gick hem för snart 4 år sedan och födde mitt första barn ändrat min syn på livet, arbete och hur jag spenderar mina dagar. Jag testar och funderar. Åkte hem, ändå uppfylld med pepp och framåtanda. Gick på kurs, kände mig sugen på att ta det jag lärt mig tillbaka till jobbet. Åkte till kurs dag två, krockade med en annan bil.

Nu är dagarna fylla i blanketter och vila. Tankarna är tillbaka, jag har svårt att hitta peppen. Jag gillar inte när något stoppar mig och just nu är det kroppen. Sover och fyller i papper.

Känner också att jag vill ta ett beslut om Livet, börja komma framåt och få fart på mig själv. Tänker att jag kan jämföra det med att man har börjat fundera på att flytta: kollar allt på Hemnet, jämför områden och kvm men så fort ett nytt område dyker upp så är det dit man ska flytta, bara för att ändra sig sen igen. Eller till ett hus precis som det man nyss såg, fast nästa ser också bra ut. Samtidigt så småfixar man på det man har och gillar det ju egentligen – det är ju lagom stort och grannen är ju bra och… Men Hemnet-appen tas aldrig bort. Och det tar tankeverksamhet och energi att hela tiden ifrågasätta. Jag vill bara stoppa hjärnan, besluta mig och få upp farten.

Upp till kamp för landsbygden!

Jag såg precis SVTs program ”Resten av Sverige”, som handlar om landsbygden i Sverige, och det bubblade liksom loss en massa i mig som jag tänkt länge på.

Vi måste stoppa den sjuka urbaniseringen som pågår, den som vi som är födda på 80-talet och framåt är uppvuxna med och troligen först nu börjar kunna titta på och kritisera. Och jo, politiker måste börja prata om konflikten mellan stad och land – att när marknadens principer får styra så avfolkas orter. När vi slutar bry oss om varandra och tänker att den som är lönsam är den enda som är värd något, då skapar vi ett Sverige med utanförskap och vi skapar en splittring som bara skadar.

Och medan politikerna pratar så ska vi andra göra. Vi ska handla svenskt kött (och pissa på COOPs senaste jävla skitreklam som vänder våra bönder ryggen och utmålar deras arbete som lika illa som utländskt – sluta sälja importerat kött COOP så kanske jag kan ta er på allvar igen), vi ska handla svenska grönsaker och svenskt hantverk så långt vi kan. Försök förstå hur du kan stötta lokala producenter och företag. Vi ska stötta våra lokala politiker som försöker få det att gå runt (hitta dem och skicka en blomma vettja, eller engagera dig i ett parti om du känner dig manad) men även arbeta för förståelse och positiva vägar framåt. Och inte rösta på SD. Gud vad de sår splittring i ett land som inte behöver det alls.

Jag är stadsbarn. Just nu bor jag mellan Stockholm och Enköping men är verkligen inte småstadsbo. Men jag vill ha ett levande Sverige. Inte bara för att det är skönt om folk kan bo där de växte upp eller försörja sig på jordbruk utan för att i ett samhälle där marknadens krafter bestämmer är vi alla förlorare. Hur många idag är inte sönderstressade? Boende kostar, transporter kostar och barnens aktiviteter kostar. Pengarna ska in. Samtidigt sticker större företag iväg utomlands för där är arbetskraften billigare, och så får de gråta ut och prata om hur tråkigt det är i media. Tråkigt. För dem som nu ska göra större vinst. Har lite svårt att sympatisera, faktiskt.

Jag vill ha en politik som vågar utjämna. Där vi i Sverige är en familj som hjälper varandra. Där man faktiskt står för att staten bekostar skola, vård och omsorg i mindre orter. Bekostar järnvägen ut i landet. Och att vi är stolta över det! Att vi alla förstår att det är något bra, för att det ger ett Sverige som kan växa, både i antal men även i själslig storhet. För många vill bo ute i landet men har svårt att få det att funka praktiskt.

Sen är jag så jäkla trött på de som skapat det här. Jag fick rösträtt 2004. Känner starkt att det här har pågått längre än såhär och att jag växte upp i ett 80-/90-tal där marknadens krafter redan släppts lösa. Och nu sitter de som hade makten redan då och tjatar om vilken affär som säljer vad billigast och hur man billigast flyger till Thailand på semestern och att dottern skämmer bort barnbarnet med samsovning och borde de inte skaffa större bil men inte vill jag hjälpa till med barnbarnen hela tiden gud jag måste ju få leva – jag vill bara skrika håll käften. Håll käften, lyft blicken och börja betala. Betala pengar och tid i din värld, för den här hetsen kring det som är billigast och att aldrig hinna tänka färdigt en tanke har skapat just det som man sen fnyser åt: en sönderstressad generation.

Men nu fan gör vi annat. Det är dags för en grön våg, ett återtagande av landsbygden och landet Sverige, för slow fashion och slow living, för capsule wardrobes, närodlat, närproducerat, food not lawns, handla utan plastförpackningar, för ett stort jävla finger åt företag som försöker få oss att tro att lycka ligger i konsumtion och dags för en annan värld. Vi kan skapa det. Vi ska skapa det.