Vi är inte en bortskämd, curlad, egocentrisk generation

Jag fyller 30 idag. Kul! Har blivit jättemycket jättegrattad. Och fått blommor!

Har tänkt mycket på min generation på senaste. Den som Migrationsverket anser så pass curlad att vi inte kan avhysa folk effektivt nog. 80-talisterna.

Jag hörde för flera år sedan en intervju i P3 med en person som pratade om att generationer inte var decenniestyrda (som i att säga 70-/80-/90-talister) utan att det fanns ett starkare band mellan 70-talister och tidiga 80-talister samt sena 80-talister och 90-talister. Det är även så att den andra gruppen, 1985 och framåt, är det som precis är så kallade ”unga väljare” (försökte hitta en definition, trillade över en rapport från 2012 från SCB som säger röstberättigade i åldern 18-29 år, alltså då de som var födda 1983-1994). Tydligen är det även vi som kallas ”millennials”.

Jag tror det fungerar ganska bra att klumpa mig med 90-talisterna. Tydligen är vi väldigt konservativa i det att vi föredrar hus och hem och ett bra jobb framför att spendera år med att finna oss själva. De som är något äldre var de första att vara med i dokusåpor, vi pratar om att anlägga grönsaksland. Däremot är vi nog ganska öppna för familjekonstellationer och har inget behov av någon kyrklig konservatism, men vi månar om det lilla. 90-talisterna är väl kanske lite mer mys-flummiga än jag själv är, men jag har inget emot att folk yogar och tar till sig Dalai Lama-citat om att vara snäll.

Jag tror vi är en empatisk generation. Vi klarar inte av att avhysa folk hursomhelst för att vi har växt upp med berättelser från världens alla hörn. Via internet kan vi hitta historier om alla möjliga människoöden. Vi har sedan tidig tonår mött hela världen hemifrån och vi bär den med oss. Vi är inte individualister i dess negativa, egocentriska mening men vi utgår från oss själva för att förstå andra och vi vill att varje individ ska få leva sitt liv, till nån sorts ”fulla potential”. Vi har många av oss svårt att ”bli vuxna” eftersom att vi kanske växte upp med tron att världen ändå var god och på väg framåt och det slår oss hårt att behöva inse att det finns en massa krafter som vill oss illa. Vi är generationen som nu när vi börjar konsumera mer och mer vägrar att konsumera. Eller konsumerar mer etiskt och ekologiskt. Vi är de som ifrågasätter arbetsnormen och mer och mer vill ha våra barn hemma, länge. Vi vill inte arbeta heltid, vi vill ha tid för nära och kära (innan pensionen) och vi flyttar mer och mer utanför stan, eller leker med tanken.

Jag har svårt för synen om att vi är vana vid att vara alltings medelpunkt eller att vi kräver uppmärksamhet och respekt bara-för-att. Vi vill däremot arbeta med sådant som vi brinner för och kan stå för, ett jobb är minst lika mycket en del i vår identitet som våra hobbys. Vi vill inte fylla dagarna med arbete som bara är till för att ge oss pengar så att vi kan konsumera mer, eftersom att vi oroas av all konsumtion och vill minska den. Jag gillar inte att vi förutsätts ha jobb som stämmer med ”vårat personliga varumärke” för även det luktar konsumtionssamhälle och jag tror det handlar om sätt att leva och om identitet, mer än att vi vill bli en produkt.

Vi är informationsvana. Vi ifrågasätter information – både från sådant som reklam till auktoriteter – för vi vet att det alltid finns en annan sida av myntet. Det finns mer än det första intrycket eller ytan. Jag håller inte med i tolkning att vi ifrågasätter saker bara för att vi kan utan vi är fostrade så, genom att alltid höra en mängd historier då vi dagligen tar del av människoöden. Det gör att vi snabbt kan se hur arbetsförhållandena ser ut i klädfabriker, hur andra hanterar livskriser, hur folk väljer att bo, vad man kan arbeta med och hur man kan äta. 

Vi är inkännande, inbjudande, nyfikna, känslomässiga. Vi är empatiska.

Behövs tillväxt?

Något som ofta slår mig när jag läser nyheterna är att tillväxt är så viktigt. Jag antar att man menar en ekonomisk vinning/ökning. Det är först på senaste som jag börjat värja mig mot synsättet.

Jag tänker på invandringsdebatten som faktiskt i stor utsträckning bygger på en resurs/tillväxt-diskussion. Man vill gärna prata om vad invandring kostar av statens pengar, vill att folk ska ut i arbete för att sen producera pengar tillbaka till staten – en tillväxt. Det ska ofta vinklas i ekonomiska termer, denna invandring.

Det är väl aldrig fel att ha koll på pengarna men jag tycker det visar på hur inpräntat det är i oss att vi ska producera, bidra till BNP. Skrev lite om det innan i ”Mina barn ska inte göra rätt för sig”.

Varför funkar inte ekonomisk tillväxt i längden då? Min tanke är att ekonomisk tillväxt som det ser ut idag kräver att någon (ett land i väst) nyttjar resurser (miljön eller folk långt borta) till max för att få ut vinst, när priset för att producera hålls lägre än försäljningspris. Det kräver också en pågående konsumtion vilket gör att där produkten säljs måste folk konsumera (slit-å-slänga) varor och tjänster men även arbeta och tjäna pengar för att kunna fortsätta konsumtionen.

Tycker därför att FN:s globala hållbarhetsmål blir lite konstiga. Just den artikel jag läst rör tillväxten i Afrika och att förenklad handel kommer rädda dem ur fattigdom. Njae, är väl min syn. Visst, det kan funka, om de hittar nån att utnyttja. Men är det inte bättre att våga tänka större? Att ”tvinga”/”uppmuntra” Afrika att gå i Europas fotspår känns lite sådär eftersom att vi knappast mått superbra efter industriella revolutionen.

Har även hittat denna artikel av bland annat Birger Schlaug. Synd att MP idag verkar ha glömt bort att vara radikala, hade gärna sett lite tydliga förslag i denna anda! Istället för att rösta för stängda gränser…

Har du några tankar kring tillväxt? Länkar, boktips? Känns som att jag öppnat en dörr mot nya tankesätt för mig själv och behöver läsa på!

THRIVE i Göteborg – hållbart och snyggt mode

Hit hoppas jag kunna åka en dag! Får nöja mig med webshoppen så länge. THRIVE är en ekologisk modebutik i Göteborg. Det är ekologiska och hållbara kläder, en hel del i återanvänt material och även själva butiken är ekologiskt renoverad. Jag gillar att kläderna ser mer vanliga ut än många andra eko-kläder. Visst älskar jag Gudrun Sjödéns skapelser, men de fungerar på mig bäst som komplement och jag har hellre grundplagg från ställen som THRIVE.

Även om jag själv eftersträvar en lägre konsumtion så tycker jag att det verkligen behövs sådana här affärer där man betalar ett aningens högre – men skäligt – pris och där de i produktionskedjan får sitt, inklusive miljön. Jag tror att genom att erbjuda mer miljövänligt och hållbart så kommer vi konsumera mindre, för de är aningens dyrare plagg. Så kan man komplettera med begagnat/ärvt om man vill ha lite mer slit-och-släng -kläder. Istället för billiga kläder från de stora kedjorna där gud vet vad som offrats på vägen.

THRIVE ska jag ha koll på när det börjar bli dags att utöka garderoben eller byta ut. Just nu har jag nyligen tagit över halva en väns garderob efter flytt så jag badar i kläder. Men en cool tygkasse har man ju alltid plats för… (och kolla de härliga strumporna!)

Tidningsdöden eller bara dags för en fågel Fenix..?


Många bra poänger i DN Debatt, skrivet av ETC-företagens ordförande.

Det är klart som korvspad att tidningar inte kan leverera kritisk och djuplodande journalistik om den är reklamfinansierad. Reklam vill gå ut till många och då blir det som lockar (alltså de journalistiska texterna) ytliga och ”click-baits”. När man sen inte får läsare verkar analysen bli den marknadsmässiga, nämligen att man måste bli mer som katter-och-kändisar -sidorna på nätet istället för att kanske återgå till det man borde vara bra på: att skriva djupare om ämnen.

Det är visst så att gemene man vill ha bra nyheter. Problemet idag är att vi är många som har lärt oss att vara kritiska mot allt eftersom att vi vuxit upp med just oseriösa informationsspridare. När ”gammelmedia” så försöker efterlikna dessa sidor eller sprider nyheter med tveksam sanningshalt/tveksam källa så underminerar det folks tro på det som skrivs. Det är också så att många journalister idag inte verkar så intresserade av att ifrågasätta och fundera ett varv extra utan fungerar bara som megafon åt åsikter som de intervjuade har. Då kan jag ju lika gärna gå direkt till den källan. Man översätter inte politiska floskler till vettigt språk eller visar på vad partier sagt tidigare och sedan faktiskt gjort. Man vrider och vänder inte på det som sägs. Visst kan man hävda att det borde väl ändå gemene man göra själv men 1) det gör inte folk och 2) då kan vi ju faktiskt lika gärna lägga ner tidningarna.

Jag tror inte riktigt på att tidningarna håller helt på att gå under men om staten Sverige (alltså vi medborgare) inte pytsar in en slant åt tidningarna så kommer de att tvingas bli reklamfinansierade fullt ut och ja, då kommer de att försvinna. Om vi däremot tar chansen nu att verkligen diskutera hur vi vill ha det så kan vi nog undvika denna ”tidningsdöd” och kanske få se något ännu bättre resa sig ur askan. En kan ju hoppas i alla fall.

Under tiden tipsar jag om ETC’ fantastiska tidning Kloka Hem. Jag längtar till septembernumret!

Misty morning

Fantastiska trädgård! Jobbig natt och det är tufft att ha börjat jobba igen. Vill skriva mer än jag hinner och försöker använda mornarna till detta. Men efter en dålig natts sömn så sover jag för länge för att hinna. Dålig cykel.

Idag gick jag igenom morgonrutinen och sen gick jag ut. Blev inget skrivet men fotade denna vackra höstmorgon. Det gav energi, på sitt sätt.

Minimalism imponerar mig

Har läst en del om minimalism i mina dagar och just nu kör SvD en serie intervjuer med minimalister.

Tanken är att ha så lite som möjligt i sitt hem och i sitt liv, att saker tynger oss och kräver vår uppmärksamhet. Dels är tanken att vi genom att äga mindre har tid för annat än att ta hand om våra saker men det är även en revolt mot konsumtionssamhället och att visa på att vi inte behöver köpa nytt, nytt, nytt hela tiden. Jag gillar det!

Själv är jag ingen minimalist. Jag har starka band till många av mina saker och jag gillar att ha ett hem med fina grejer som syns. Har ett pinboard med inspiration till hemmet och open shelving är väl lite av ett återkommande tema. Jag gillar i och för sig rena ytor men då i samverkan med smart förvaring, inte för att jag äger färre grejer… Däremot gillar jag att ta avstånd från idéer om att ägande är lycka och jag gillar familjen som upptäckte att de gick till parken och biblioteket när lägenheten blev för tråkig. Att se det som något positivt istället för att sörja att man ”inget har”.

Vad tycker ni? Eftersträvar ni själva minimalism eller tvärtom? Är det skönt att göra sig av med grejer eller håller ni hårt på det ni en gång kommit över?

 

Bättre beredskap – om Tyskland, prepping och att vara förberedd

DN skriver om att Tyskland har ett förslag uppe om att uppmuntra varje medborgare till att ha mat och förnödenheter så att de klarar sig i ungefär 10 dagar. Det kan tyckas oroväckande och obehagligt, men själv ser jag det som någonting positivt att vi börjar återta kontrollen.
Genom att samhället börjar se över att vi har tillräckligt med grejer om det skulle skita sig så kommer vi även att behöva titta på ur vi får tag i sakerna. Att ha en inhemsk produktion och industri blir därmed eftersträvansvärt för då vet vi själva vad vi har och kan fortsätta producera fram. Att kunna producera själv är inte bara viktigt om det egna landet skulle hamna i kris utan behövs ju även för om ett land som producerar eller transporterar varor till oss hamnar i kris. Även då försvinner tillgången på varor.

Människor i din omgivning är din viktigaste tillgång vid en samhällskris. Att hjälpa till och hjälpas åt är själva förutsättningen. Många människor kommer att behöva extra hjälp och stöd. Därför är det bra att redan nu fundera på vem som kan behöva just din hjälp.

MSB

Det finns något som heter ”prepping”, ett engelskt uttryck som kommer ur det engelska verbet ”to prepare” (att förbereda). Det innebär helt enkelt att man jobbar för att vara förbered – på det värsta. Tidigare har det ofta setts lite löjeväckande, ungefär som att folk förbereder sig för apokalypsen eller en zombieinvasion. Men nu börjar fler och fler inse behovet av att ha grejer hemma. Även uttrycket ”survivalism” passar tänket.

Även om jag själv har svårt för en massa listor av vad man behöver och att packa en väska hemma, samt se till att ha en plats ute i skogen dit jag kan springa om jag skulle behöva så är jag positiv till hela tänket. Jag tror det leder till något som vi som individer men även samhälle behöver – känslan av kunna själv och av att ha makt att påverka sin eget liv. Det blir ett ovanligt sätt att träna oberoende på och jag tror att det är viktigt. Föreställ dig att du skulle vara helt trygg i vetskapen att om en katastrof händer, eller bara om elen försvinner i något dygn, så kan du ändå klara dig helt ok. Visst känns det ganska bra? Tänk dig om hela Sverige kände på det sättet.

Just nu är det inte så, det vet vi. Bränderna i Västmanland för några år sedan visar på hur nedrustningen under de senaste 15-20 åren haft som effekt att vi är mindre förberedda. Jag kan förstå och respektera att många inte vill tänka ”worst case scenario” och jag bejublar alla ansatser till en fredligare värld men anser att det inte bara måste vara en negativ syn som gör att man vill återväcka beredskaper. Precis som du som individ mår bra av att känna att du kan och vet hur du klarar dig själv, så mår även ett land bra av det. Lite empowering och independent woman.

Det roliga (bisarra) i det hela är att jag ofta upplever att äldre tycker att yngre har så lite koll (typ ”vet inte var en potatis kommer från”) samtidigt som de har röstat bort allt vad förberedelser heter och nu är det istället unga (som i 80- och 90-talister) som sitter och hittar information och delar med sig av tips, fast vi gör det online. Även om jag är emot att individer ska ta ansvar för strukturella fel och brister så hejar jag på förslag om ”prepping” och att uppmuntra medborgare till att kunna hantera en kris. Jag tror verkligen att det kan ha positiva ringar på vattnet både i folks egna tankar och insikter men också i hur vi ser på skötandet av hela vårt land.

Nyhetsläget – Vattenfall, Norrland, Stockholm, bilar och regnkläder

Att läsa och analysera nyheter är ju skitkul så här kommer mina tankar inom de senaste dagarnas artiklar och skriverier. Försöker sätta lite grejer i kontext och se sammanhang.

Jag gillar skarpt DN Ledares text, Ett delat land bör hålla ihop, där man kommenterar debatten efter Vattenfalls beslut att lägga ner i Jokkmokk. Den belyser att vi inte kan haka upp oss för mycket på enstaka företag och att 40 jobb inte kommer att rädda framtiden för Norrlands inland. Jag håller med i mycket av analysen (läs den, den är välskriven) men jag vill nog påstå att man kan få lite mer liv ute skogen med annat än bredband och uppkopplade arbeten. Jag tror det är problematiskt om man hänger upp sin framtidsvision på fortsatta tjänstemannayrken eller ”småföretagande” som oftast verkar menas internetshoppar och frilandsjournalister.

Jag är helt övertygad om att vi till viss del behöver gynna svenska lantbruk men även att få folk att förstå att man kan klara sig på mindre pengar. Med en mer hållbar livsstil (där boende går i arv och där man odlar i viss utsträckning för att äta själv) så behövs en lägre inkomst och mindre beroende av just 40 jobb på Vattenfall.Det nämns även en text, Fler myndigheter bör flytta ut från Stockholm, som också är läsvärd. Den fokuserar visserligen just på utflytt av det staten kan kontrollera och ”hjälpa till” med men jag tycker den har viktiga poänger.

DN har en annan intressant artikel om den bilfria innerstaden. Att bygga staden för fortgängare tycker jag helt klart är eftersträvansvärt. Den bilfokuserade staden vi har idag är märklig. Ser jag på Stockholm är ju en av de mest kritiserade förändringarna av staden den på 60-talet när man rev Klara-kvarteren och förstörde området runt Centralen (såhär såg det ut där Sergels torg är idag, jag vet ju vilket jag föredrar). Varför man gjorde mycket v detta var för att möjliggöra för biltrafik och större företag och banker. Idag finns det ingen som gillar att köra i innerstaden och jag välkomnar att bygga sätt att ställa bilen i närhet till staden och sedan ta sig in kommunalt. Däremot måste man nog inse att många tar sig till staden med bil och det måste bli billigare att åka kommunalt väl man kommer ”fram”. Jag själv arbetade ett tag inne i Stockholm och hade gärna haft möjligheten att åka med bilen till en närförort och sedan ta tunnelbanan in. Pendeln hemifrån gick så sällan och var så osäker vintertid att jag nog ändå hade behövt åka närmare med bilen. Men jag slipper gärna köra inne i stan. Det tror jag de flesta håller med om. Däremot förstår jag inte riktigt författarens pik mot Förbifart Stockholm, då jag trodde den gick ut på att bygga runt Stockholm så folk slapp köra igenom staden. Men jag ska läsa på mer innan jag uttalar mig bensäkert! Mer planer för cyklister och fotgängare verkar gälla Torsgatan i Stockholm. Kan bli väldigt fint!

Men det här är en cool nyhet! Regnkläder impregnerade med linolja! Snacka om hållbart och närproducerat. Blir riktigt sugen på att ha koll på vad en kommer att kosta och spara ihop till en.

Det var nyhetsläget i korthet, det händer en hel del positivt om man kikar mellan raderna. Finns det något jag tagit upp som du gärna ser att jag fördjupar i ett eget inlägg? Har du något kul nyhet att dela med dig av? Kommentera gärna!

Hej då, Tore

38145_10150223765110442_6257768_n

Finaste Maja. Hoppas du och husse har det bra tillsammans nu. Fick idag veta att Tore Persson gått bort. Han var en vän till familjen men jag fick senare, genom lchf-bloggar jag följde, veta att han inom sitt arbete som överläkare arbetade mycket med lchf och sockrets inverkan på våra kroppar. Tore och hans fru var mer min mammas vänner men jag minns dem med värme och kan bara tänka mig hur jobbigt det måste vara för familjen nu. Tore finns på youtube, jag ska nog titta vid ett senare tillfälle. Först ska jag vara lite ledsen.

tore persson katt