Livet med en fyraåring

Jag är helt slut. Helg med barn är… inte avkopplande. För mig är det rentav uppstressande. Det har verkligen blivit bättre med tiden, ja – igår åkte vi på utställning på östasiatiska muséet och ungarna skötte sig någotsånär och jag behövde inte punktbevaka båda utan med lite hjälp från andra besökare och svärföräldrar så gick det vägen. Det bli bättre.

Men. Fyraåringen. Oh my gawd. Jag är helt slut av alla konflikter som kan dyka upp. Över ingenting! Hon beter sig bara illa. Fortsätter pusha, fortsätter göra fel fast hon vet. Och vi har nu haft en hel del konflikter och liksom bråk och där jag som förälder bara inte får det att funka. Jag förklarar att hon är stor tjej och kan göra rätt men att när hon väljer att göra fel så väljer hon att bete sig som en liten tjej och då försvinner sånt som stora tjejer får veckopeng, lördagsgodis eller ipad. Till exempel. Det brukar bita men icke denna vecka.

Så vi har infört ett belöningssystem. För varje dag kan man få som mest tre varningar. Får man en fjärde så har det gått för långt. Då får man inte dagens belöning – en stjärna. I slutet av veckan summeras antalet stjärnor och man får lördagsgodis, veckopeng och/eller ipad. Typ. Det är inte helt bestämt än. Men det tog skruv! För nu kan jag säga, när hon fortsätter fast hon vet att hon gör dumt, att hon närmar sig en varning. Och då stoppar hon sig! Säger ”oj, jag glömde” och försöker göra rätt (vi förklarar ju oftast vad rätt är, men hittills har hon inte hejdat sig). Det har visserligen bra gått en dag, men vi är hoppfulla. Som förälder slutar man ju aldrig att hoppas, det är väl det som håller en igång till artonårsdagen…

Någon annan med barn i den här åldern? Eller liknande erfarenheter? Tips och tankar? Jag tror vi är inne på en bra väg för Storasyster. Vi försöker ju i alla fall.

Vintersådd och odlingspepp

Väl man är förbi Alla hjärtans dag, ja då börjar odlingsåret. Tidigare om man har växtbelysning och vår chili har gjort ett bra jobb trots sådd redan i slutet av januari. Vintersådd är för mig inte helt nytt, jag har petat ner morötter och sättlök under hösten förut med bra resultat. Men att gå ut i växthuset för att lägga olika sorters kål, gräslök, sallad och spenat i den frusna jorden känns ändå lite märkligt.

Än är jag inte värdig att skriva en längre introduktion, bättre finns hos både Sara Bäckmo och Farbror Grön (gillar detta inlägg med tydliga översikter om vad som sås var och när).

Och även om det inte blir något så var det så skönt att medan solen försvann ner få stå därute och andas den kyliga luften. Röra vid jord och frö. Lämna barnen och stöket inomhus med maken och det nya LEGOt. Hitta ny energi innan det var dags för att slänga ihop något som liknade middag. Hittade frysta morötter från årets skörd i frysen och mindes varåt allt jobb leder. Jag är så himla redo för vår och trädgårdssysslor nu!

Morgonutsikt från kontoret

Newbie på skidor!

Processed with VSCO with a6 preset

Processed with VSCO with a4 preset

Processed with VSCO with a6 preset

Skidåkning! Vilken sport! Med familjeschemat här hemma är det tisdag och onsdag som är mina träningsdagar. Just nu blir det då skidåkning i konstsnöspåret här där jag bor. Det är belyst 06-23 och jag har stått i spåret både under dess första och sista timmar.

Att ta sig ut är alltid fyllt med lite motstånd. Det gäller att ha skapat rutin för var pjäxorna står, ha extra-vantar i bilen så jag aldrig behöver leta och att kläderna jag använder är rena och finns snabbt tillgängliga. Jag upptäckte ju skidåkningen lite sent i säsongen och riktigt kallt har det inte varit än för min del, som mest -5 med en vacker, stjärnklar himmel.

Det har varit ganska svårt att få till tekniken. Jag har ingen som lär mig utan har kört på svärmors turskidor och googlat tekniker. Jag är från utförsåkningen van att skate:a, har aldrig använt stavar då så att ta mig fram med hjälp av att skjuta skidorna åt sidan funkade finfint men här hade jag ju såklart även stavar eftersom längd faktiskt kräver dem. Det har gjort att jag kunde ta mig fram utanför de två spåren som fanns gjorda för de som kör klassisk stil, och istället vara på den platta delen. Visserligen gjord för de som ville skate:a men troligen är de så få att de inte var där när jag ville köra, så jag fick harva fram i lugn och ro. Jag tyckte det var skitsvårt att köra med klassisk stil i spåret för jag gled åt alla håll. Det visade sig senare ha att göra med att jag inte hade någon fästvalla…

Det blev en ganska stor skillnad väl jag investerat i nya skidor som var smalare men också hade ett spann. Spannet är den delen under skidan som liksom är böjd uppåt och inte ligger mot marken när du inte har tyngd där. Där har man fästvallan vilket gör att du inte åker bakåt i uppförsbackar samt kan skjuta ifrån (för då trycker du ner skidan och fäster mot marken). Svärmors skidor var helt plana och fick därför bara glidvallas helt. Kul när man åker tur, jättedåligt när man ska harva fram i spår som kräver just det där fästet.

För det jag gjorde var att åka 3-4 ggr på svärmors skidor, inse att jag gillade sporten och därefter ta mig till närmsta Intersport för vallning. Då först fick jag veta allt detta med spann och att de var turskidor, alltså bredare än de motionsskidor man normalt använder i spåren. Började då fundera på att köpa nyare grejer vilket jag gjorde några dagar senare. Och vad kul det var att få lära sig mer om skidorna. Jag hade ingen aning om vad de pratade om först och fick stå och ställa en massa dumma frågor. Men de var tålmodiga och förklarade och vi resonerade.

Totalt kostade det mig 3500 kronor med vallning av svärmors skidor och att köpa nya skidor, pjäxor och valla skidorna. Stavar fick jag i present av maken. Jag tror att skidåkning kan riskera att bli en materialsport men det går helt klart att välja bort det. På kroppen hade jag underställ, täckbyxor och vinterjacka men har även kört i underställ, ylletröja, mjukisbyxor och en vindtät jacka och någotsånär vindtäta ”joggingbyxor” av okänd årsmodell. Det funkar det med! Så skidåkning kan nog för min del kvala in som en rätt hållbar sport där man helt klart kan undvika alltför stor miljöpåverkan. Det som är lite synd är att jag tar bilen till träningen, men det blir nog så oavsett träningsform för mig nu. Dygnet har begränsat med timmar.

Vi har även introducerat fyraåringen för skidåkning! Det gör mig riktigt glad, tanken på att en dag kunna åka med henne. Idag harvar hon fram och har riktigt roligt men tänk den dagen hon är en åttaåring, trettonåring eller vuxen som man kan ta med sig ut och åka med! Vad häftigt! För mig börjar det bli mer och mer viktigt att mina intressen kan delas med familjemedlemmar. Jag vill inte känna att en sport eller hobby nödvändigtvis kräver tid ifrån min familj, det har jag annat som gör.

Summasummarum! Skidåkning kräver sitt skidspår och faktiska skidor, vilket såklart kan vara geografiska och ekonomiska hinder. Utöver det är det en helt fantastisk sport som tränar hela kroppen (core! omg mina stackars magmuskler) samtidigt som du liksom har fullt upp med att inte ramla som en annan seriefigur i nerförsbacken. Jag älskar att det håller mitt huvud igång med just tänk och koncentration kring teknik och att få fart på kroppen, vilket gör att jag inte försvinner iväg i tanken på samma sätt som jag gör under en löprunda. Det blir en bra dos mindfulness för nån som annars lever i alla tempus utom presens. Kan man googla kan man hitta en hel del hjälp om man söker på längdskidor + tips, teknik, skate eller klassiskt. Jag gillar ju att lära mig själv och har inga problem med att stå där som en riktig newbie i spåret. Däremot åker jag gärna sent på kvällen eller tidig morgon då jag inte vill vara i vägen i onödan. Jag har tyckt det varit jättekul att testa på skidåkning och ser fram emot nästa säsong redan nu! Någon annan som kör skidor? Eller funderar på att testa på?


Kan man blogga om hobbies?

Kan man blogga om nåt så spretigt som fritidsintressen, hobbies? Jag gillar ju att läsa på om grejer och har således läst en hel del om hur man tänker kring bloggande och tips för proffsiga bloggare. Inte av egen aspiration utan för att jag gillar att förstå hur grejer funkar. I såna guider handlar det ofta om att hitta ”sin grej” typ ”det du alltid pratar om/googlar på/läser om i timmar”. Men jag som gör det, och sen byter – vad är då min grej? Och livsstilsbloggande… njae. Det är inte min grej.

Jag gillar att skriva. Jag gillar att fundera. Men jag skulle vilja ha mer av ett ämne eller i alla fall en tanke kring det jag bloggar om. Och eftersom att jag börjar inse att min styrka ligger i just att hela tiden lära mig nytt så ja – då kanske jag ska skriva om det jag för stunden roar mig med? Ur flera perspektiv: såhär gör du, såhär går det för mig, såhär fårdet mig att känna och möjligt resultat.

Jag tänker också att jag vill motivera (inspirera?) andra till att testa grejer. Att hitta en eller flera fritidsintressen. Eller fundera kring sin relation till konceptet. Kan det vara kul?

Aja, jag får försöka och ni som klickar in här får helt enkelt hänga med! Funkar det inte så skrotar jag det väl om en månad, när jag återgår till att skriva en bok istället. Eller lära mig en ny sport. Eller odlingen tar fart igen. Eller jag vill ha ett husdjur. Eller…

Från tanke till…ord?


Jag tänker ofta på mänskligheten. På människor. På hur vi liksom hänger ihop. Att det är viktigt att förstå att vi gör det.

Är det bara jag som känner att jag växte upp i en sjukt individ-fokuserad värld, för att sen bli anklagad för att bara tänka på mig själv? Är det inte tvärtom? Att generationen innan oss bara tänkte på sig själva och sen gnäller över att vi som kom sen inte tackar och bockar för världen de skapat. För jag vill ha en ”vi”-värld, inte en ”jag”-värld. En värld där vi beter oss som en funktionell familj mot varandra.

Där de som vill lönearbeta arbetar. De som vill vara hemma är hemma. Där de som vill klä sig i rosa, blått, svart eller pastell gör det. Klänning, byxor, slöja eller neonfärgat hår. Älska den du vill (men se till att älska!) och gör inte illa. Där vi skapar förutsättningar för alla, ibland på bekostnad av vår egen bekvämlighet.

Och samtidigt så… vem har lärt oss att det är mer bekvämt med massproducerat från affär än att skapa det själv? Att det är enklare att ta bilen än bussen, eller att en cykeltur är en sämre upplevelse? Att folk får det bättre för att jag köper det de producera än att de producerar för lokal försäljning, eller för den del engagerar sig politiskt för förändring. Vem vinner egentligen på min konsumtion?

Jag vill ha en annan värld än den vi har nu. Den känns fast i sin egen sörja, jag vill ta ett renande bad och skapa nya förutsättningar. Men hur börjar man ens? Jag är inte den som anordnar upprop, studiecirklar eller ens engagerar mig nämnvärt lokalpolitiskt. Har ett vanligt heltidsjobb att sköta utöver hus å hem å barn. Så vad göra?

Jag tänker att jag får prata om mina tankar. Se om andra kan påverkas och känna igen sig. Hålla med eller hålla emot. Jag får träna på att inte bara tänka på mänskligheten, utan prata om henne också. För hon kan vara en sån stor källa till styrka och glädje.

Styra skutan åt rätt håll utan karta och kompass

Det snurrar i huvudet (trots skidåkningen) och det känns som att denna tid i livet innebär en hel del kursomläggning. Jag satt igår med en liten övning där jag ska öppna ett tomt word-dokument, skriva ord som representerar vad jag vill göra och bara spotta ur mig hur mycket som helst och bara mata på i minst en kvart men så länge det behövs tills jag skriver något som jag nästan gråter av för att det känns rätt. Och jag hittade något.

Problemet är väl mest att jag inte riktigt står där idag. Sånt är ju livet men att helt plötsligt ha en ganska stark vision där på skärmen skrämde lite. För det stod ingen snygg steg-för-steg -plan bredvid den. Ingen utbildning eller coach att ringa till. Och visst, allt går och bla bla bla, men huset ska betalas och ungarna kläs och familjen ska äta annat än nudlar. Så det handlar om att våga drömma utan att låta härochnu kväva eller fördröja. Och inte kan jag dra iväg hursom i tanken, sådär som jag alltid gör.

Samtidigt finner jag tröst i att där jag för tio år sedan ville vara, där är jag nu. Tänk om jag kan säga samma när jag kliver in i mitt forty-something -liv? Så häftigt! Så nu ska jag fortsätta mina karriärsamtal med en personalhandläggare på jobbet, låta visionen få tydligare ramar och struktur och sedan våga börja skapa en faktisk plan. Fast sen ändå gå mest på känn, sådär som jag alltid gör. Det verkar ju ha varit en framgångsfaktor hittills.

Skidåkning

Jag åker längdskidor. Ok, jag hasar mig fram och försöker att inte ramla i utförsbackarna. Har köpt nya längdskidor som ska invigas idag (har åkt på svärmors skidor hittills) och igår var det premiär för Storasyster i backen.

Timmarna i spåret är min sorts mindfulness. Rörelse, frisk luft, färdigtänkta tankar, ingen musik eller pratglad kompanjon. Inget fel i det men min ganska låga nivå tvingar mig till full koncentration på det som sker och jag befinner mig verkligen i nuet. Efteråt är min rastlösa själ fast i en trött kropp och det är ett bra recept för mig. Det blir mindre ommöbleringar i huset, färre stora omsorteringar av alla våra ägodelar eller för den del planer utan verklighetsförankring när jag är trött och har hunnit tänka ifred.

För huvudet tänker mycket just nu samtidigt som jag verkligen har insett vilket behov min kropp har av rörelse. Jag har aldrig sett mig som aktiv någonsin i livet men nu kan jag inte sitta still. Behöver få röja i trädgården, behöver åka skidor eller simma, behöver handarbeta och måla. Att bara sitta och glo gör mig håglös, om det så är på jobbets dator eller framför film. Åh, en paus är aldrig fel men som livsstil – nej.

Insikterna skapar lite oreda hos mig och jag behöver tänka om rörande min självbild och vardagsstruktur. En utmaning, speciellt för en som är ganska snabb i tanken och slutsatser. Jag drar gärna iväg åt alla möjliga håll, eller väldigt långt åt ett.

Då är det bättre att efter nattningen byta om och plocka in skidorna i bilen för att harva några kilometer, jag och mina tankar under kall natthimmel.

Stjärnstoft och öde

Jag är helt inne i astrologi och alla planeter och stjärntecken. Jag älskar det! Jag älskar att astrologer säger att 2016 var ”a year of endings” och 2017 blir en nystart. Åh, jag behöver det! Jag läser om månfaser, försöker påbörja projekt i nymånen (så imorgon, alltså) och sedan avsluta i det sista kvartalet. Låter mig vara ganska slapp på måndagar på jobbet, då det är månens dag och således egentligen en dag att vara hemma (månen trivs hemma).

Funderar på att tatuera in Merkurius i nacken. Jag har planeten i mitt soltecken, Jungfrun, men även i mitt 9e hus tillsammans med solen. Det indikerar en förkärlek för kommunikation, resor som inte bara är turistvarianten utan för att få lära känna kulturer, att gilla högre utbildning och språk. Visst stämmer det! Och att symbolen ser ut som kvinnosymbolen med horn är inte helt fel det heller… Tyvärr är jag inte så rik just nu (få lägga en tarot för att se när pengarna tänkte rulla in) så än får det bli tankar och inte handling.

Har fått förtroendet att läsa vänners födelsediagram. Förstår mer och mer om hur tecknen och planeter styr oss. Så många olika energier det finns! Att få se folks potential och möjligheter! Sen om man gör något av det, är upp till en själv men möjligheten finns där. Kanske är allt flum och hittepå men varför kan inte vi som är skapta av stjärnstoft och atomer, som är av jorden kommen och ska åter varda ha våra energier kopplade till himlakropparna? Jag tycker det är en fin utgångspunkt för en inre övertygelse. Att inte bara kroppen, utan även själen, är en del av och kommer ur någonting större. Jag låter mig själv få segla iväg i den tanken och känslan just nu.

Tarot för 2017

Jag har ju börjat lägga tarot. Det ger mig en chans att reflektera och fundera. Kortens mening bollar jag mot min egen tanke om livet och jag finner ord att beskriva händelser med.

Jag lär mig genom att på nätet följa folk som lägger tarot lite mer seriöst och fick således koll på en års-läggning av korten.

Jag ser den förändring som korten visat mig innan fortsätta. Det förvånar mig inte, mycket sker just nu inombords som måste bli till handling, det är nästan oundvikligt. Mitt ”led-kort” – The Hanged Man – handlar om att se sitt liv ur ett annat håll och verkligen vända på perspektivet, men det är även att villigt offra sig för en förändring men att samtidigt avvakta lite. Hänga där en stund.

Nedan följer en snabb översikt med länkar till djupare förklaringar. Jag tänker inte själv reflektera så mycket nu utan återkommer nog till läggningen allteftersom året går.

Januari – Ten of Pentacles – Att komma i mål, komma till ro, få känna stabilitet och trygghet primärt i relationer men även ekonomiskt.
Februari – The Devil – Att vara frivilligt låst till sina egna begränsningar och måste inse behovet av att bryta kedjorna. Kan finnas ett beroende som behöver brytas, alternativt ett beroende till materialistiska saker eller inkomst som måste släppas.
Mars – Six of Swords – Att lämna någonting bakom sig för en bättre framtid. Inte ett glatt farväl men ett nödvändigt. Släppa den jag brukade vara och bli den jag mår bra av att vara. Använda logik och mental skärpa.
April – Eight of Swords – Fångad i egna tankar och behöver ändra perspektivet för att se en väg ut. Bör avvakta med att agera innan jag ser hela bilden och kan använda både känslor och huvudet utan att de förvirrade känslorna tar över. Kan även vara så att andra människor inte vill det jag vill och att jag måste stå upp för min egen väg.
Maj – The Empress – Våga möta min feminina energi, låta mig uttrycka mig själv. ”Föda” fram en idé som burits en länge stund. Natur, moderskap, vårdande. Att omges av kärlek.
Juni – King of Swords – Ledarskap genom intellekt och beslutsamhet. Vara bestämd, ta beslut, våga framstå som osympatisk om så behövs. Kan också vara en utomstående som kommer med hjälp.
Juli – Ace of Chalices – Bli erbjuden en möjlighet till lycka och en känsla av fullständighet. Hitta en själsfrände, vänskap, fred och förlåtelse.
Augusti – Five of Swords – Ha sårat andra, vinna en konflikt men ändå vara en förlorare. Alternativt behöva såra andra i en kamp för mina egna övertygelser – men är det värt det? På något sätt att förlora en strid, men kortet ger mig chansen att försöka välja mina strider och tänka till.
September – Ten of Chalices – Lycka, glädje, tillfredsställelse; speciellt i relation till nära och kära. Att vara på det klara med personliga övertygelser och få känna att jag lever efter dem.
Oktober – Three of Swords – Smärta, förlust, svek och förräderi. En chockartad upplevelse och att jag förlorar något eller någon. Kortet talar även om de förändring som sker efter en sådan händelse, att det behöver ske för att jag ska växa som människa. Det kan även vara ett val jag gör, där jag sörjer det jag inte väljer och att mitt val får tuffa konsekvenser. Jag ska sörja, men våga gå vidare.
November – The Tower – Omkullkastning, chockartad fysisk förändring. Det jag trodde var en trygg grund är byggt på falska förutsättningar. Hur var jag så naiv? Sömnlösa nätter, sorg, depression, ilska och tårar. Även mitt yttre jag kan falla, om jag har satt upp en fasad och murar kring mitt inre, sanna jag. Det kommer inte gå att gömma mig längre.
December – Six of Wands – Framgång, lycka och seger. Att publikt ses som en framgångsrik och lyckad person. Att få känna sig stolt över sina framgångar.

För hela året – The Hanged Man – Våga avvakta, vänta och se. Inte agera för att se nya möjligheter komma istället. Behöver stanna upp och se över vad som får mig att känna mig fastlåst, jag behöver känslomässigt släppa taget. Bli mer sårbar för att förändras till det bättre. Att ta sig tiden att tittat inåt för att sedan agera utåt. Jag hänger ju ändå bara där. Behöver fundera på vad jag kan offra i det lilla – pengar eller tid – för att nå en större, spirituell vinst.

Det ser verkligen ut som ett omtumlande år. Oktober och november känns verkligen illa ut, men jag gläds åt decembers möjliga framgångar. Intressant är att jag tycker att The Hanged Man passar för året, det verkar verkligen handla om att fundera inåt samtidigt som en massa händer utanför som kräver att jag tar ställning och funderar ett varv till. Undrar hur jag ser på den här läggningen framåt slutet av året?

Får nästan något religöst i blicken

Jag är inne i en starkt spirituell period. Det är som att jag låter själen få flyga fritt och jag letar efter en hamn att låta den landa i. Livet är jätteflummigt just nu och jag låter mig följa med. Jag funderar på religion och tro, på behovet av andlighet och att se världen för mer än bara det ögat tar in. Jag vill nästan gå barfota i skogen bakom huset, jag vill stoppa fingrarna i jorden, jag vill stå under fullmånens sken och andas kylig nattluft. Jag kommer nog inte göra det men tanken roar mig. Hjärtat söker något, en större förklaring till alltets tillstånd och jag hittar mina små svar här och där. Jag vrider och vänder på barndomens intryck – från söndagsmornarna i kyrkan till alla böcker jag läste om starka kvinnor och en religion baserad på kvinnokraft.

Kan man skapa en egen religion? Blåsa liv i gamla föreställningar? Skriva en kalender för året utifrån en religion som baserar sig på en blandning av nordisk mytologi och typ… Avalons dimmor? Prata månens cykler, fira blot, tro på reinkarnation och räkna arv på mödernet. Nu finns visserligen Forn Sed, men hur feministisk den är har jag ingen aning om.

Jaja, det där är frågor för sen. Nu tänder jag ljus, låter min rosenkvarts laddas i månljuset och planterar enligt månens faser. Låter själen få sitt, innan huvudet kliver in.