Om miljöpolitik

Jag tycker att det är positivt att vi har en rejäl miljödebatt i Sverige just nu. Det behövs, vi behöver ta tag i en massa grejer. Men jag blir lite matt av hur mycket ansvar som ändå läggs på den enskilda individen. Man säger att man vill ha politiska ”krafttag” men samtidigt uppmanar man folk att sluta flyga. Whaaat?! Var är kraven på politiken?!

Vårt land behöver ställa om. Inte individer, vi kommer att tvingas ändå när oljepriset skjuter i höjden och salladen från Italien blir svindyr. Och all annan mat, transport, sjukvård osv. Det är en effekt av miljön och av att vi nyttjar alla resurser helt skevt just nu. Så både miljömässigt och ekonomiskt så måste vi ställa om.

Så hur kan vårat land förbereda sig? Ja, jag gör en snabb analys och tänker följande:

  • Rusta upp järnväg och kollektivtrafik så att det i tid blir ett alternativ för folk.
  • Höj skatten på importerade varor.
  • Subventionera svenskproducerade varor så folk väljer dem.
  • Uppmuntra produktion av mat, textilier och virke inom landets gränser. Satsa på att utbilda folk så att vi har sömmerskor, skomakare, snickare osv som kan klä oss och bygga hus när vi inte längre kan importera allt billigt längre.
  • Ställ om från en ”arbetslinje” till något annat. Alla kan inte lönearbeta, det kan inte vara ett mål i sig. Det måste vara mer viktigt att vi kan ta hand om varandra. Det måste vara ok att vara hemma och producera, istället för att jobba och konsumera.
  • Se till att internet och telefoni fungerar på landsbygden.
  • Uppmuntra folk att flytta till landsbygden.
  • Låt folk invandra, ska vi lyckas med det här behövs arbetskraft!
  • Att uppmuntra folk till mer ”praktiska” yrken kan göras genom att man kan ta högre lån. Jag tror även att MP pratat om att subventionera tjänster som ”lappar och lagar”. Kan vara smart.
  • Vill man vara helt drastisk: inför medborgarlön. Då kommer mycket att ändras fort!

Ja, det var mina politiska tankar. Vilka är dina för en klimatsmartare, mindre konsumerande värld?

Om kvinnlig list

Jag tänker ibland på min kvinnlighet. Jag är nämligen, i stort sett, en väldigt manlig person. Jag kan sannerligen bestämma var skåpet ska stå och jag kan ställa det där. Jag publicerade nyss ett inlägg på instagram om min trasiga baklykta på bilen med hint om att jag använd min kvinnliga list för att få hjälp. Jag har typ 2 likes på den.

Jag förstår att det kan vara lite kontroversiellt, att som kvinna och feminist inte a) googla skiten själv eller b) fråga en annan kvinna. Men dels jobbar jag med typ 90% män så det fanns inte så många kvinnor att fråga och sen gillar jag ibland att få vara kvinna. Att få bli lite omhändertagen och inte alltid behöva kunna allt själv.

Däremot anser jag inte att styrka, självständighet och initiativförmåga ens är manligt. Det är om något rejält kvinnligt. Men det är den vuxna kvinnans styrka. Det är härskarinnans, moderns och krigarens energier. Något som vår moderna värld och patriarkatet har tagit från kvinnligheten för att den räds den kvinnan. Så länge hon är hjälplös och infantil, så länge hon hålls kvar i flicka är hon hanterbar. Det är min övertygelse att den vuxna kraften finns hos alla kvinnor och jag är trygg i att jag själv bär den.

Jag råddar ungar (själv) på halvtid, jobb på heltid, fixar ett hem själv, tar ansvar för min personliga och yrkesmässiga utveckling själv, jag upprätthåller vänskaper och hanterar släktband själv – jag står stadigt på mina två egna ben.

Men ibland är det bara så skönt att inte behöva göra allt själv. Ibland är det så välkommet när en kollega snabbt erbjuder sig visa hur man byter lampa på bilen. För att han ville vara en gentleman, och jag så gärna uppmuntrar sånt beteende. Kanske är det kvinnlig list. Kanske är det för mig en kort stund att öva på att lita på att andra vill hjälpa mig att flytta på skåpet.

Lancôme-kvinna med Dior-minnen

Idag köpte jag äntligen den parfym jag längtat efter sen jag åkte till Bryssel för två veckor sen och provade den på flygplatsen. Lancôme’s Trésor! Jag har faktiskt länge undvikit Lancôme. Inser att jag haft nån prov av en av deras parfymer som bara varit fruktansvärd. Även denna upplever jag i början är alldeles för skarp. Men så mjuknar den, blir på nåt sätt en med min hud och ren och skär magi uppstår. Jag älskar helt ärligt hur jag upplevs med denna doft. Jag vill bara vila mig mot mig själv, omslutas och omhuldas. En helt klart godkänd doft!

Jag har under lång tid velat hitta en sån där klassisk signatur-doft. Jag har länge gillat Dior’s j’adore men den är på mig väldigt flyktig. Sprang in i – och fick således snabbt ärva av min syster – Dolce & Gabbana’s The One som jag starkt gillade! Den känns helt klart som en doft för konferens-middagar eller ett restaurangbesök!

Men för kvällar som fortsätter efter restaurangen är min doft för evigt Dior’s Midnight Poison. Jag kan idag undra om den verkligen passar mig, men samtidigt så kan jag inte sluta älska den. Det är en doft jag redan i 20-årsåldern började använda för utekvällar (en aningens tung doft för de ställen man då frekventerade, men hoppet fanns väl). Så för herrans massa år sedan dejtade jag en tjej som även hon hade den som sin doft. Så när jag tar upp och luktar på min blåa parfymflaska så slängs jag tillbaka till sommarnätter med Bailey’s innan utgång, med cigg på balkongen efter hemkomst och med lakan tunga av den parfymen morgonen efter. Det är som att möta en ung Astrid, som både är friare men också osäkrare, en Astrid som lever lite väl mycket för dagen men ändå – jag blir nästan tårögd av skrattet jag kan ana i den här doften. Den är en vuxen doft, men för mig alltid väldigt ungdomlig.

Det är ändå magiskt hur dofter kan påverka oss. Flera har pratat med mig just om Trésor och vad den betyder för dem när jag talat om mitt stundande köp. Andra har åkallat andra av sina favoritparfymer och berättat för mig just vilka bilder och känslor de frammanar. Själv är jag väldigt spänd på vilka äventyr min nu nya doft kommer att påminna mig om väl tiden har gått sådär fort igen.

Bland djur och inre processer

Jag besökte Anna på utispenaten förra helgen. Det var så underbart fint där, så härligt med djuren och en väldigt välkomnande stämning! Jag har lovat Anna att skicka mina intryck och tankar men i stort säger jag – anmäl er nästa gång hon drar igång något! Till och med denna introverta varelse stortrivdes!

Men det startade även en process hos mig. En fundering kring livet jag lever idag vars mål på något sätt ändå är ett hus med höns i trädgården, en redig grönsaksodling och en plats att stöpa ljus på. Hur njuter jag av resan dit? Hur mår jag bra, när jag ännu inte är där? Jag har således tänk mycket på hur jag verkligen vill fixa min lilla utomhusodling här vid lägenheten, hur jag vill inreda mitt hem så att det blir den här skapande, producerande men ändå ganska gammeldags:a platsen.

Jag funderar även på bloggandet. En blogg för mig är kommunikation. Hur kommunicerar jag helst med folk? Jag har länge försökt kommunicera typ vad jag gör, eller hur jag inspireras eller kring astrologin. Men allt det är så mycket fakta. Jag vill inte ge fakta!

Jag vill ge funderingar, källhänvisningar och starta en tankeprocess hos folk. Men hur gör man det i text? Hur gör man det när man bara sänder?

Jag vet inte riktigt än. Men jag ska försöka få till att skriva lite mer funderande, inspirerande och tankeställande. Samtidigt som jag skapar ett hem, där alla dessa funderingar kan blomma fritt och förhoppningsvis ta sig hela vägen till datorn.

Om att göra en massa men inte få något gjort

Jag är jättebra på att göra saker. På att ha visioner och dra igång. Det där ska jag göra! Så vill jag leva! Visioner! Tankar!

Det börjar bra med planer, struktur och vad som behövs för att lösa uppgiften. Och sen… slutar jag göra det. Det rinner ut i sanden. Blev inte mycket till resultat.

Jag tänker på sån som mitt skrivande. Dels bloggen, men mest de böcker jag vill skriva. Jag har en story någotsånär klar, jag borde kunna hitta tid men jag skriver liksom inte. Jag försökte lista ut varför jag är såhär, så jag googlade och läste.

Det jag tror sker är att jag dels är en förbättrare. Allt kan bli bättre, speciellt jag själv! Så nog för att mitt liv är bra, men jag vill ju också skriva av mig de historier jag har i huvudet. Så jag visualiserar mig som författare (då som en utgiven sådan) och tänker att målbilden räcker. Jag kokar en kopp te, sätter mig vid datorn och… börjar slösurfa.

För det jag glömmer är att visualisera och tänka kring hur jag författar. Precis som med träning – jag har en tydlig målbild kring hur jag vill att resultatet av träningen ska vara, men inte hur jag tränar. Jag vill ha en trädgård, men glömmer bort att se mig som odlare. Jag vill äta miljövänligt och svenskproducerat men glömmer bort att jag inte gillar att planera matlagning. Jag ser bara framför mig hur jag äter allt detta goda och moraliskt överlägsna. Det är fantastiskt, i mitt huvud.

Samtidigt som jag kan känna mig lite modfälld av min insikt att jag sällan kommer i mål, så ser jag samtidigt att mycket av det jag drar igång och lär mig ändå inkorporeras på något sätt. Nej, jag har ingen prunkande grönsaksodling men tröskeln heter egentligen bara pengar – väl jag har det så kan jag snabbt få igång mina odlingsbäddar av den kunskap jag skapade mig när vi hade huset. Jag kan träna enligt det jag vet fungerar för mig för jag har testat mig fram och läst på. Bara jag kan se mig som en tränande person så kan jag börja ganska snabbt.

Sen är det också en sak med hur jag löser uppgifter – jag är sällan ”här och nu”. Bäst mår jag när kroppen gör något automatiskt och hjärnan kan dagdrömma. Därför måste jag låta mig först lära mig något, rent mekaniskt, så att det går att göra utan att jag mentalt är där. Så det är slut med appar för gymmet då det bryter fokus. Ska fixa papper som är som små egna blanketter utifrån mina behov. Jag ska inte försöka matplanera för mycket utan lära mig några basrätter som jag gillar så att jag alltid köper hem samma. Då kan jag träna men mentalt vara i nån drömvärld, samma med matshopping och matlagning.

Skrivandet är således en utmaning. Det är ju BÅDE dagdrömmande och att knappa bokstäver – om samma sak! Känns som att jag lätt kan tröttna, vilket är en ganska knasig effekt trots allt. Vi får väl se om jag får till det…

Varför är jag aldrig nöjd?

Jag har sökt ett nytt jobb. Inom samma arbetsgivare men med andra arbetsuppgifter. Det jag har är helt ok men det passar mig inte riktigt. Jag vill ju en dag bli sjuksköterska men jag orkar inte bolla studier och jobb samtidigt så det får vänta. Jobbet jag söker nu kommer att vara lite mera ”springa runt” och fixa, jobba i team och möta ”kunder”. Så det kommer att passa mig perfekt. Sen tar alla rekryteringsprocesser tid så än är inget i hamn.

Men när jag gör sånt här, då börjar allt att snurra i huvudet. Dels är det här sämre betalt vilket såklart sätter igång en hel del funderingar. Jag funderar även på varför jag jämt funderar. Jag funderar på om det är rätt, om det leder mig framåt, om det verkligen blir så bra som jag tänkt osv…

Samtidigt så… vad vill jag ens? Vad är det för mål jag tror att jag inte skulle gå mot? Vad är det jag tror att jag möjligen väljer bort genom att byta lite i sidled neråt? Jag vill ju inte ha en karriär, det har jag landat rätt rejält i. Jag vill ha kul på jobbet, jag vill fixa och trixa i min vardag och ha mina ”projekt” och framgångar i mitt hem.

Det här jobbet skulle vara en helt fungerande kugge i den livsstilen. Dock kan det bli svårt att fixa i mitt hem eftersom att jag helt enkelt inte har råd med det, initialt. Är det det som oroar mig? Åh, jag vet inte.

Ibland önskar jag bara att jag kunde vakna en morgon och vara glad för att idag är som igår och även imorgon blir så. Att det finns ett lugn i att inget ändras.

Istället har jag på ett år skilt mig, sålt ett hus och flyttat till lägenhet och nu sökt nytt jobb. Jag är rätt trött på mig själv just nu, helt ärligt. Det vore skönt om jag bara kunde vara nöjd nån gång.

Om disk

Jag diskar bäst på morgonen. Jag står där, när världen bara är som världen är. Innan den vaknat, innan jag känner suget och orken till allt utanför. När grannarna så sakta börjar höras, när barnen ännu sover i min säng. Kaffet puttrar och magen börjar kurra.

Det finns listor om vad man ska göra om man vill vara som en effektiv människa. På de finns alltid att man ska diska innan läggdags. Vakna till ett rent kök så att det bara är att sätta igång. Som att vi alla bara väntar på att i raketfart ta oss an dagen. Som att vi alla vill avsluta dagen med kökstjänst.

Jag diskar bäst på morgonen. På kvällen vill jag bara äta och sen få vila. En dusch, en bok eller film. Mysa med barnen. Stänger dörren till köket och låtsas som ingenting.

Så innan dagen ens har grytt, då rensar jag min diskbänk. Då gör jag mig redo att ens orka sätta igång. Jag behöver inte köra på direkt jag vaknat. Jag behöver kaffe först. Plocka i köket och göra sånt som går av bara farten. Sträcka på ”att göra”-musklerna. Sen gör jag en massa, så när kvällen kommer behöver jag få vila.

Jag är inte en effektiv kvinna, som det sista jag gör ser till att familjen vaknar till ett rent hem. Jag är en levande kvinna som hellre spenderar kvällen med vin än med disk. När barnen somnat varvar jag ner, istället för att försöka få ordning i ett kaos utan slut. Jag är en härförare som vet att mest ork finns på morgonen och dagen, på kvällen är det bara risk för skador och nederlag. Det är bättre att återhämta då och ta striden en annan dag.

Jag diskar bäst på morgonen.

Tänker

Jag funderar mycket just nu. Eller, jag börjar inse att det kanske mer är ett personlighetsdrag än något som händer ibland. Men just nu är det mycket funderande på mig själv och sånt är ju alltid spännande. Lite vem jag är, vad jag vill, hur jag vill ha min vardag.

Jag drömmer fortfarande om att återgå till skolan. Men det skapar för mycket osäkerhet i övriga livet och jag behöver en fast inkomst och fasta tider just nu för att livet ska fungera. När övriga livet lagt sig mer på plats, först då ser jag en möjlighet till att studera. Så det är troligen några år kvar.

Jag har även insett att jag är en evig student. Jag älskar att lära mig nytt och att nörda in. Jag har de senaste åren gått igenom handarbete, odling och sen astrologi. Jag funderar på att låta människokroppen bli nästa grej, det underlättar ju för återgång till skolan.

Många tänker ofta att jag borde göra något av mina kunskaper. Paketera och sälja dem. Men det är verkligen inte min grej. För har jag kommit så långt att jag kan det så bra, då håller jag på att tröttna. Då vill jag vidare till nästa område, lära mig nytt.

Samtidigt så brukar det jag lärt mig då börja integreras i mitt liv. Jag handarbetar mer och mer nu och startsträckan är kort när inspirationen kommer. Odlingen vet jag hur jag ska påbörja väl tid finns. Astrologi använder jag för mina spirituella behov.

Däremot vill jag verkligen blogga om något. Men hur bloggar man om att nörda in sig på nya saker? Om att jag ju visserligen försöker bygga ett liv utifrån mig (kan ju vara inspirerande) men där det egentligen mest handlar om att jag läser böcker och spinner garn?

Ja, jag vet inte jag. Får väl mest blogga om det jag tänker på, för det är ju det jag gör mest. Tänker, alltså.

Fick kläder av min vän R som är värsta vintage-experten. Nu är det så fint i garderob och byrå. Och den här tröjan kan vara The Missing Piece i min garderob. Känner mig så lagom uppklädd och fin i den!

Resande

Jag har varit på resande fot. Det här blir förmodingen min sista flygresa, om inget akut händer. Har visserligen sällan flygit mycket, men mitt primära transportmedel utomlands det har det varit. Nu ska jag träna på att åka tåg istället!

Det var en väldigt härlig resa. Dels kul att se hur min vän bor och umgås, men även för min själ. Det har varit ett tungt och arbetssamt år och den här resan blev även tid att fundera och reflektera. Sånt görs så bra på resande fot, och inte minst i fantastiskt sällskap!

Inspireras av dåtiden

Jag brukar skämta om att jag föddes till tant och bara åldras åt rätt håll. Ibland blir det mer sant än annars.

Jag har länge funderat kring hållbarhet. Dels ur ett klimatperspektiv men också att vi idag lever i ett samhälle som kör slut på oss själva. Jag har försökt analysera och tittat bakåt vad av dåtiden kan vi lära av? Nog för att vi måste framåt, men när framåt innebär grön el och ekologisk, men fortfarande importerad, avokado så är jag inte helt med. Det måste gå att hitta förebilder från förr och att bygga något som känns mer hemma. Hur mycket jag än gillar vegetariskt med inspiration från Indien, eller att avokado och kokosfett är så nyttigt, så är de mig främmande. Jag är väldigt svensk, jag gillar husmanskost och jag vill äta närproducerat. Så vad gör man?

Ja…. för mig blev ögonöppnaren lite bakvänd. Det började med att jag totalt kärade ner mig i äldre mode som sen blev mode specifikt från 40-talet. Jag som avskyr byxor kan helt klart tänka mig byxor från då! Hela mitt pinboard är just nu översållat med fina grejer från Emmy Design… Jag inspireras såklart av materialvalen i originalklädseln och jag gillar stilen. Med ull håller man sig varm om vintern utan de stora, åbäkiga kläderna som oftast blir idag. Jag gillar kjolarna och vill en dag våga bära mer hatt!

Men sen tänkte jag ett varv extra. 40-talet är tiden för andra världskriget. Det är ransonering av yttre skäl men det tvingar folk att äta närodlat, man drar ner på köttkonsumtionen då kött såklart blir dyrt, och man lappar och lagar. sina prylar Det är helt klart en tid att inspireras av för mig.

Dock blir det ingen stor ändring på en gång. Det finns ingen poäng för mig att börja slänga ut fullt fungerande grejer från IKEA ”baraföratt”. Men det som kommer innanför dörrarna kommer att ha en mer retro känsla. Jag kommer att börja lappa och laga mer, second hand blir det på allt utom underkläder och jag ska försöka lista ut hur jag kan klä både mig och barnen varmt i vinter i annat än nya overaller. Jag kan ju virka, sticka får jag väl lära mig!

Jag tänker också att jag ska göra mer och mer så som jag övat upp redan i somras – att betala för upplevelser mer än köpa prylar. Det är väldigt lite saker vi behöver just nu ändå.

Lite bilder från livet på senaste. Att uppskatta det man har och kan göra, som inte kostar pengar eller resurser.