Drömmen om att hjälpa andra

När jag var liten hade jag svårt att få vänner. Vi var en alldeles för liten klass och de vuxna runt omkring tog inte ansvar för en ganska giftig stämning som fanns i vår grupp. Först i högstadiet upptäckte jag min förmåga att kunna möta andra genom att bryta mig loss från min umgängeskrets och istället finna likasinnade som inte gick i min klass.

Men bilden av att ha svårt att möta och få bli vän med andra har jag burit med mig. Många idag skulle nog beskriva mig som öppen och mötande, men bilden inombords kan verkligen skilja sig. Däremot har jag på senare år blivit mer och mer varse min utåtgående och sociala sida. En del i den utvecklingen är mitt beslut att bli sjuksköterska, som jag skrivit om tidigare. Jag vill verkligen få knyta an till andra, få möta dem och deras behov.

Det är en stor karriärsförändring men innan den så fanns en annan tanke. En som inte riktigt blev av för jag fann ursäkter (”det passar nog inte mig”, ”nä, jag kan nog inte möta folk rätt”, ”tänk om jag inte är empatisk nog?”). En tanke som jag inte riktigt har kunnat släppa men som nog behövt tid på sig att mogna.

Att bli doula. Att få stötta och stödja blivande föräldrar i det stora att sätta sitt barn till världen. Att få ge dem verktyg och ord för att kunna skapa sin förlossning. Tänk, att få vara det stödet!? Vilket mäktigt sätt att få möta en annan människa!

Så igår anmälde jag mig, snart ska anmälningsavgift betalas och i höst blir det två helgers utbildning. Det skrämmer mig något enormt, detta ansvar. Men det gör mig också helt fladdrig i magen och fylld av längtan.

Och jag ska ta den lilla 7-åringen som blev sist vald i handen och visa att hon en dag kan finnas där för andra, så som folk senare i livet skulle finnas där för henne.

Det kan verka som en liten sak, och än vet jag inte hur det faktiska arbetet kan tänkas bli, men för mig är det ett stort kliv. Jag som nyss ville ha sommar längtar redan till hösten – känns som att mycket kommer ändras då och mycket ska jag få lära mig. Äntligen!

En vecka med angorakaniner och ny morgonrutin

Min arbetsvecka är nu slut då jag är ledig imorgon. Barnen och jag åker och leker med vänner en sväng, sen hoppas jag på helg hemma med vänner som kommer till oss. Passar mig utmärkt!

En annan sak som passar mig utmärkt är min nya morgonrutin.

Jag har länge känt att mina dagar springer iväg utan att jag riktigt hinner njuta. Jag kan inte vara helt ensam i den känslan..? Så jag satte mig häromveckan och funderade på en Perfekt Morgon. Först en utan verklighetsförankring, en som baserade sig helt på drömmar. Så plockade jag in den i min verklighet och det visade sig att det var helt applicerbart.

Det jag drömmer om är kaffe i lugn och ro medan jag väcker trädgården. Jag pratar med mina kaniner, klappar och gosar med dem. Byter halm i toalådan och lägger den på odlingarna. Tar mig till växthuset och kollar läget, planterar om och skördar om det behövs.

Den här delen var ju inte svår att göra verklig. Jag får gå upp 05 och sedan år det in får dusch och väcka barn och dra igång. Just denna vecka har det också varit ganska kallt, men det vänder ju snart. Så nu har jag gått ut 4 mornar och druckit kaffe och donat. Helt perfekt!

Jag tycker visualisering är ett mäktigt verktyg. Jag använder mig av en massa trix, från att pinna fina bilder på pinterest till att läsa bloggar och sedan fundera på om det liv som beskrivs skulle passa mig. Jag plockar pusselbitar, slipar om dem och lägger min bild.

En morgon kan verka som en liten del i ett helt liv men den är en början. Genom att skapa en start på dagen som passar just mig får jag energi och hinner vakna på ett sätt som lägger grunden får en bra dag. Och vet ni – vi har varit på förskolan precis innan 07 varje dag. Vi som annars kunde komma 07.30 och då med en väldigt stressad mor… Helt annat nu. Däremot missade jag Lillasysters utvecklingssamtal men det beror på lite andra faktorer som säker kommer i eget inlägg.

Det finns de som börjar dagen med träning. Så har jag också gjort och det passade då. Men idag blir det bara ännu ett stressmoment som ”ska hinnas med”. Morgonen i trädgården vill jag hinna med. Jag längtar faktiskt upp och ut!

Träningen lägger jag nu gärna på kvällskvisten. De kvällar maken nattar tar jag en runda i skogen. Det blir då ett sätt att göra av med sista energin och andas frisk luft innan jag kryper ner. Även detta har jag visualiserat och funderat kring. Att jag vill träna och röra på mig, men i vilken form behövde jag anpassa till mig och vad som ger mig glädje. Slipa på min pusselbit.

Går du något liknande? Har du kommit på något som förvånade dig och som visade sig passa perfekt? Finns det något du vill prova på?

Angorakaniner -ull och mys!

De är här nu. Våra små ullbollar, tre små angorakaniner. Döpta av Storasyster till Jack, Ärtan och Rapunzel. De är strax över 8 veckor gamla och vi hoppas de ska trivas. Vi bygger ett mindre hägn runt buren och en ordentlig beteshage ska fixas.

De är köpta av en kollega till mig som klipper deras ull för att spinna, vilket är min intention också. På så sätt passar kaninerna väldigt bra in i vårat hem; de blir utomhushusdjur för barnen att växa upp med, de blir ullproducenter för mig och deras använda halm läggs i köksträdgården som täckmaterial då jag täckodlar. Ja, och sedan äter de såklart blast och bladgrönt som trädgården producerar. Ett finfint kretslopp på en villatomt.

Det kan verka märkligt, men för mig är det viktigt att mina hobbies liksom hänger ihop. Jag ska inte behöva ta mig tid från en sak för att göra en annan, precis som jag på samma sätt inte nödvändigtvis vill ta mig hemifrån för att utöva en sport eller ha Egentid, utan jag vill gärna kunna göra en massa hemma och med barnen. Att vi gör saker tillsammans. I det blev angorakaniner ett perfekt inslag och ett välkommet tillskott. Samt att maken nog är glad över att jag inte sagt ja till en katt, för då hade han nog satt sig på tvären rejält. Angorakaniner kan han ändå se en poäng med, samt att de bor i bur.

Själv är jag galet peppad på livet med angorakaniner! Jag ser redan fram emot att på mornarna gå ut och ge dem mat och vatten medan jag väcker trädgården och sedan efter jobbet hälsa på dem igen. Att få gosa, krama och klappa en kanin är väldans avslappnande och jag hoppas de ska ge både mig och barnen energi. Lovar att skriva mycket om de här krabaterna!

Det magiska året

Vårat år är fullt av högtider och deras ritualer. Det är påsken med sin hare och äggjakt, det är midsommar med dans. Har du nån favorit? I mitt liv har det oftast varit påsken, för mig symboliserar den verkligen gemenskap och ljus. Men de senaste året har jag mer börjat luta åt de mer magiska högtiderna.

Ok, man kan kalla de hedninska, men jag gillar magiskt. Jag tror det är frÃ¥n wicca det moderna Ã¥rshjulet kommer sÃ¥ visst kan en hävda att det inte är urnordiskt eller att det inte är helt ”genuint”. Men den diskussionen kan man ju ha om säg Allhelgonaafton vs Halloween. Jag kommer här redogöra för mina tankar kring de olika högtiderna och hur jag väljer att fira, vill man veta mer exakt om allt finns google. Det jag inte heller gÃ¥r in pÃ¥ här är hur mÃ¥nga av vÃ¥ra gamla högtider (blot) har sedan omformats till de kristna högtiderna vi firar idag.

Vi har precis lämnat ett sort firande bakom oss – nämligen Beltane som firas runt 1 maj men som jag själv valde att fira i form av Valborg, vilket ju är sista april. Tror det är mer en försommarfest i den keltiska kalendern, men här brukar det ju fortfarande vara ganska kallt. Högtiden handlar om att elda bort det gamla som vi inte vill ha med oss in i den nya sommaren samtidigt som det firar att vÃ¥ren nu verkligen är pÃ¥ väg. En fruktbarhetshögtid, som de flesta pÃ¥ den här sidan hösten.

Ã…ret började annars med Imbolc eller ”Ljusfest” runt 1a februari. Inom kristendom är detta känt som Kyndelsmässoafton. För mig personligen är det fortfarande väldigt mycket vinter dÃ¥, men tänker mig att jag framöver ska fira det med att börja planera Ã¥rets sÃ¥dd, städa ur det som gÃ¥r vad gäller växthus och pluggbrätten för försÃ¥dd. Jag brukar börja försÃ¥ efter allahjärtansdag, sÃ¥ det blir lagom. Därefter är det Ostara, eller vÃ¥rdagjämning. Själv firade jag det genom att bygga ett litet altare med vÃ¥rtema.

NÃ¥väl, efter vÃ¥ren kommer sommaren. Och med den midsommar! Faktiskt en ”liten” högtid inom wicca, men knappast för oss! Det är egentligen sommarsolstÃ¥ndet, sÃ¥ i Ã¥r blir det den 21 juni, inte 23e som är midsommarafton enligt kalendern. SÃ¥ har vi första augusti och brödfesten eller Lammas. Här firar man den fösta skörden för sen i september firar man höstdagjämning, även om det är ett ”mindre” firande. Därefter blir det senhöst, nästan vinter med Samhain/Halloween/Allhelgona innan midvintern kommer med sin Yule/jul/midvinter/vintersolstÃ¥nd (den kortaste dagen pÃ¥ Ã¥ret) och sÃ¥ den 24/12.

Så för min del ser väl året som kommer ut såhär
21/6 РMidsommar/Sommarsolst̴nd
23/6 – Midsommarafton
1/8 РBr̦dfest, enklare sk̦rdefest f̦r att fira den f̦rsta sk̦rden
22/9 – Höstdagjämning, firandet av skörden och välkomnandet av hösten
31/10 РF̦rm̦dranatt
4/11 – Allhelgonadagen
21/12 РVintersolst̴nd
24/12 – Julafton
1/2 РLjusfest, f̦rbereda f̦r s̴dd och v̴rens ankomst
30/4 – Valborg, eldfest

Till allt detta kan man även koppla astrologi dels genom att läsa himlakropparna men även att se till mÃ¥nens faser som en representation av gudinnans tre delar; jungfrun, modern och den gamla – vilket ocksÃ¥ finns Ã¥terspeglat i Ã¥rets blot. Jag kommer absolut att skriva mer om det. Ska även skriva mer om ritualer kopplade till högtiderna. Har du nÃ¥gon egen ritual för att fira vÃ¥rens ankomst? Har du funderat pÃ¥ de gamla högtiderna vi haft här i norden?