Jag tänker på hälsa


Jag reflekterar just nu mycket över hälsa och välmående. Kanske inte jättekonstigt då jag pluggar första terminen på sjuksköterskeprogrammet och hälsa liksom är en stor del av yrket.

Men ändå. Jag börjar inse att mitt val av blivande yrke inte bara har att göra med hur man arbetar som ssk (med människor! med en massa människor! Äntligen!) utan även med vad, rent ämnesmässigt. Med omvårdnad och bemötande av människor, men framför allt med hälsa. Det är väldigt intressant att just nu får läsa om hälsa ur sjukvårdens perspektiv och ta del av ord och uttryck rörande hälsa som jag kanske förr inte definierat. Och inte har jag haft tid att diskutera dem heller.

Det som slår mig är att jag mer och mer ser att vi lever i en sjuk tid. Vi lever i en tid som absolut inte sätter människan först, inte som mer än en producent eller konsument. Det humanistiska perspektiv som jag nu introduceras för, det ser jag inte i samhället. Det synsätt som innebär att en person är mer än sin sjukdom och har en massa egenskaper som bidrar till hennes välmående. Precis som hon är mer än producent/konsument och att när detta andra nedvärderas eller trycks undan så blir vi sjuka. För att miljön – det vi har omkring oss vad gäller allt från byggnader och värderingar – är inte genomsyrade av synen på människan som mer än sina små beståndsdelar.

Vi stressar i ett livspussel som inte är gjort för att gå ihop. Och det fascinerar mig hur ofta det åläggs individer att vidta åtgärder för sådant som görs mot dem av ett samhälle som de inte uppmanas att ändra. För att minska stressen i ditt liv ska du gå promenader, träna eller yoga – men absolut inte engagera dig politiskt. Du ska köpa städning till hemmet och kräva en bättre förskola, men ve dig om du/din partner går ner i tid och hinner ta hand om hus och hem själva.

Jag läser mer och mer om ämnet och ser mönster i nyhetsartiklar som visar på samma sak. Att det är dags för något annat. Att den väg vi slagit in på inte är hållbar och där det är dags för min generation, men framför allt 90-talister och yngre, att styra om. Vi har levt i konsekvenserna av ett konsumtionssamhälle och vi om några vägrar låta det fortgå.

Hur exakt man skapar något annat, det hoppas jag lista ut genom fortsatt läsning och att skriva här på bloggen. Jag tror och hoppas att det finns andra där ute som funderar i samma banor!

En paus på landet


Mina svärföräldrar har ett landställe ca 2 timmar bilarfärd hemifrån oss. Igår satte vi oss i bilen och åkte hit direkt efter jobb och förskola.

Det är kul att vi äntligen är en familj utan bebisar. Lillasyster är 2,5 och att resa med barnen är så mycket enklare nu. De håller sig vakna på resan, kan äta pommes frites och kolla ipads och jag kan sitta fram i bilen och prata med den andra vuxna i familjen. Det blir enklare att hitta på saker när barnen har mer samma rytm som oss.

Väl framme har de sprungit runt på gräsmattan, nu idag har de följt med farmor på små ärenden och nu är de och badar. Jag läser kurslitteratur och vilar mig lite. Jag önskar att vi hade samma enkelhet hemma, men vi har svårt att skapa den känslan. Troligen för att vi fyller dagarna med tvätt och städ och måsten på ett annat sätt. Barnen roar inte heller sig själva utan har länge perioder av gnäll innan de börjar pyssla med något. Och kanske får jag för mig att jag måste roa dem mer när vi är hemma? Här släpper jag det kravet mycket mer och signalerar det kanske tydligare. Jag vet inte.
Vilketsom, jag njuter av mitt kaffe och min bok. Det regnar och blåser om vartannat, men mig rör det inte ryggen. Imorgon tar jag tåget hemåt för att vara med på BB-marschen. Ses vi där?!

Hösten

För ett år sedan hade jag ganska nyss börjat jobba igen efter min sista föräldraledighet. Det har varit ett fruktansvärt tungt år. Inte för att jag slitits mellan hem och barn eller för att jag arbetat på en hems k arbetsplats, utan för att min inre resa gick in i en väldigt intensiv fas.

Jag tror jag sedan mitt första barn föddes (december 2012) har funderat mycket kring livet och vad man fyller det med. Först i form av insikter om samhällets uppbyggnad och konflikten mellan heltidsarbete och familjeliv och ur den känslan en ovilja till att hoppa på tåget igen efter mitt första barns födelse. Men livet rullar på, det blev jobb och en andra graviditet. Under den föräldraledigheten blev det mycket tankar om vem jag är och hur denna person passade i alla insikter om just balans i livet. För att sen, när jobb ändå var ett faktum, börjar fundera på vad jag gör.

För vad jag gör måste vara en förlängning av vad jag är, annars orkar jag inte. Jag ska skriva mer om hela processen, nu när dammet börjar lägga sig lite men det har varit en lång resa där jag verkligen fokuserat på mig själv och mina behov.

Jag ve ännu inte om jag valt helt rätt, det vet man väl först i efterhand. Men jag vet att jag valt något som jag ser väldigt mycket fram emot. Idag åker jag till förregistreringen till sjuksköterskeprogrammet, och det känns som starten på en väldigt rolig höst!

Förresten har wordpress lyckats sjabbla bort å, ä, ö i alla äldre inlägg så de har sparats som utkast just nu innan jag hinner gå igenom dem och återpublicera…

Min bästa mormor


Jag är hos mormor. Jobbade igår och satte mig sen i bilen hit, tar ca 2 timmar därifrån. 

Min mormor bor i lägenhet, det har hon gjort i hela mitt liv. Jag har spenderat så många somrar i hennes hem. Jag läste böcker, jag gick och strosade och hittade på små äventyr. Cyklade runt. Var ganska mycket själv men tror att jag gillade det.

Mina somrar hos mormor var inte ute i något hus på landet. Det var i lägenhet i en liten håla, där jag fortfarande lekte i lekparker men utan storstadens intensitet. Vi cyklade ut till skogen eller badplatsen, mormor och jag. Det fanns ändå det där lugnet som jag tror att många förknippar med somrar hos en äldre släkting.

Jag skulle vilja ha den känslan hemma, men vad svårt det är. Vi har mycket som ska fixas med hus och trädgård. Barnens intensitet gör att jag går upp i varv. Jag läser inte en bok på hela sommaren, jag som ju spenderade hela dagar i olika berättelser förr.

Hos mormor hänger ett foto på hennes barndomshem. Hon berättade lite om det. Hur det såg ut inne (i stort sett exakt samma layout som hos vänner till oss på Gotland, helt sjukt) och om hennes pappas växthus. Han var trädgårdsmästare. Det fanns två andra byggnader också, tror de haft djur.

Det roliga är att det stämmer helt in på mitt framtida drömhus. Ett lagom stort boningshus, ca 3000kvm tomt och lite uthus som man kan ha mindre djur i (höns, kaniner?) och verkstad. Så att man kan odla ordentligt om man vill. Eller bara gå runt och skrota, dricka kaffe och läsa en god bok.

London med en fyraåring

Intensivt! London är en stor stad för en fyraåring och således även för hennes mamma. Vi åkte för att hälsa på ”Auntie”, min vän Mary som bor i Londons ena ände. Vi hade därmed inga direkta aktiviteter planerade och hade jag varit smart skulle vi kanske ha tänkt till. Jag ville köpa kläder till Storasyster inför hösten. Tänkte att det kunde vara kul med kläder från London. Tanken gillade fyraåringen, utförandet not so much. Orken tog fort slut.

Bäst var när vi åkte till Epping Forest och plockade bär och strosade runt. Skulle jag åka igen skulle jag helt klart kolla upp fler sådana grejer. Nu är min fyraåring ganska gnällig (har många mammavänner med samma problem) så till och med lekparker är tråkigt. Och tunnelbanan är tuff för en sån liten, det blir mycket iPad för att kunna sitta still.

Så London är inte en jättebra stad med en fyraåring. Att däremot åka flygplan och få flera dagar med mamma och Auntie och att sen sitta uppe sent med iPaden var en hit. Så semestern var värt det, men London kanske inte roade just barnet.

Jag tyckte däremot att det var jätteskönt att komma iväg i några dagar. Jag är en riktig ”görare” och trivs inte riktigt hemma med små barn – jag vill dra igång grejer men då tröttnar ju barnen ganska fort på mitt rensande och röjande. De blir sura och jag med. Så London över en långhelg var jättebra och kul med lite kompishäng för min del!