Magsjuka och flyttankar

Lyssnar på Elton John – varför gör jag inte det oftare? Hela mitt känsloregister i rätt tonarter, ska bättra mig! – och tittar på nyklippt kanin som skuttar runt. Vi har magsjuka på minsta så alla planer för helgen ställdes in (och det var en hel del roliga – även för denna kvinna) och nu… tvättar vi lite. Städar lite. Jag ska fila lite på några födelsediagram som sen november varit på paus.

Vi hade visning förra helgen men båda intressenterna drog sig ur. Ny visning nästa vecka. Jag flyttar om 7 veckor och då måste vi ha ett kontrakt skrivet. Att skilja sig är en så konstig blandning av känslor och praktikaliteter. För många upplevs det som att det går fort men vi har funderat på detta sen i julas och hållit på med huset sen i tidigt i januari. Så för oss går det nog i normal skilsmässotakt. Men visst kommer det att vara märkligt. I maj bor jag i min egna lägenhet, i maj för ett år sedan mötte våren med våra nyinflyttade kaniner och planerade semestern till Gotland i juni, dit vi åkte som en hel familj. Så kommer det ju inte att bli igen. Det finns såklart en sorg, en melankoli i det. Men det finns också en insikt i att livet, det är vad vi gör det till och att allt kan ändras på så många sätt. Vi fyra finns ju fortfarande, våra tre kaniner också. Det kommer bara bli på ett annat sätt. En annan maj, ett annat juni.

Om vi bara får huset sålt någon gång.

En lokal kvinnas dag

Idag är det internationella kvinnodagen. Det ligger mig varmt om hjärtat, då det är en dag då kvinnofrågan diskuteras och debatteras på en mängd olika sätt och olika perspektiv. Jag behöver inte alltid hålla med, men jag uppskattar alltid en god debatt.

Min egen kvinnodag idag blir däremot mindre högljudd och generell. Den spenderas mitt i min egen kvinnokamp – den som rör min skilsmässa. Åh, det är en helt ok skilsmässa. Inga större bråk eller sårade känslor, mer än vad som är förväntat. Men ett hus säljs. Jag har pausat mina studier för att återgå i tjänst och således kunna ta lån.

Sen i julas har vi hanterat detta. Sen i januari sysslat med det praktiska – skicka in papprena, söka varsitt lånelöfte, buda på lägenheter, packat undan saker och renovera för visning, haft visning och nu en trögstartad budgivning.

Men vardagen pågår den med. Två barn som ska till fsk, ett skolval ska göras till Stora. De ska få i sig mat och fylla kvällarna med annat än ipads. Mammasamvetet tyngs markant under en sån här period. Det ska inventeras vinterkläder, skor ska torka i hallen, tvätten tvättas och däremellan VAB och kaniner som ska klippas.

Min vardag är en väldigt vanlig sådan för en kvinna av vår tid. Flyttar berg och torkar snor, ansvarar för min och andras lycka. Men snart finns mer plats för bara mig och bara tänk, vad mycket jag kan göra då. När min energi går åt till mig och mitt.