Bli bilfri

Just nu funderar jag på om jag agerar ur pengastress, är galen eller faktiskt gör precis som jag vill. Balansen börjar bli hårfin.

Vi har två bilar och kommer att ta varsin. Jag har således kört den lilla nu men börjar inse att… jag inte gillar att ha bil. Visst, för att transportera tunga saker (men för större måste jag ändå ha den stora som exet har) och som utökad förvaring av allsköns prylar som borde slängas eller som blivit kvar när vinter blev vår, men annars… nä.

Jag gillar att gå. Att cykla. Åka buss, åka tåg. Jag bor numera nära promenadsstråk och busshållplats. Mina barn är inte kul att valla till bilen och få på plats. Jag balanserar handväska och kassar och nåns sparkcykel till bilen en bit bort (ingen parkering utanför lägenheten). Och nån vill helt plötsligt inte gå eller så har vi glömt nåt.

Så jag är inne på att sälja bilen. Dels för att täcka några månaders utgifter men också för att köpa en cykelvagn som funkar som vanlig vagn. Har i helgen kört ungarna i singelvagnen (Lillasyster i Storasysters knä) och som jag gillar det! Packa vagnen i hallen, i med barn och ut!

Men vid dåligt väder då, tänker nån. Tja. Jag gillar ju funktionskläder. En bra vagn kan lasta ombyte. Och vi kan åka buss mellan hem, skola och förskola. Ungarna älskade att åka vagn i vintras när vi hade bilstrul. De måste ju ändå kläs på för att gå till bilen, men i vagn fick de mysa under filt och med varsin flaska välling. En bra cykelvagn har ju schyssta regnskydd och överdrag.

Jag har researchat vilken vagn jag vill ha. Jag har funderat på de flesta transporter. Frågan just nu är hur säljer man en bil, och när ska jag hinna det..?! Men väl det är löst, då jäklarns!

Att välja lycka

Det här inlägget är lite ostigt, ursäktar i förväg. Det ska handla om att välja lycka.

Att välja lycka kan låta som att man bara ska gå upp på morgonen och bestämma sig för att vara glad. Det har nog varit min syn på den frasen. Att det är ett naivt sätt att stå ut med skit och undvika förändring. Men den har en poäng.

Jag oroar mig jättemycket just nu. Jag har dubbla boendekostnader, ett osålt hus och får låna pengar av släkten utan att veta när jag kan betala tillbaka. Jag får skjuta på studierna ett halvår till och jag inser att sommaren blir skral vilket både drabbar mig men tyvärr även barnen. Det är tufft rent praktiskt men även mentalt och jag tycker inte om att prata om min finansiella situation men då den idag påverkar allt jag gör och hur jag planerar, så måste den förklaras i tid och otid.

Men. Jag kan välja glädje. Jag har gjort ett gigantiskt jobb med att förändra mitt liv så att riktningen blir rätt. Att välja glädje för att ”stå ut” leder aldrig till långvarig lycka, man måste städa upp i sitt liv och ta ansvar för sitt mående på lång sikt. Men jag måste påminna mig själv om att jag har gjort allt jag kan för att det ska bli bra. Det här är ett litet aber just nu, men det kan inte få skapa stress och oro i allt annat. Om jag har betalat mina räkningar och planerat min mat, så får jag välja att hitta glädje i annat än utekvällar, hämtmat, en ny klänning eller resa; för det kostar mer än jag har just nu. Och kanske behöver jag också hitta sätt att glädjas utan att konsumera, det är ju något jag ändå vill uppnå.

Det är lite flummigt kanske, men det är ett tankesätt jag behöver. Att glädjas över en fin dag med barnen som innehåller lek i park, medtagen frukt och avslutas med hemlagad korvstroganoff. Att sitta en kväll och läsa och dricka te. En promenad, ett telefonsamtal. Hitta annat i livet.

För precis som att en flygresa kan vara bullrig, full av folk, svettig och har jag fått med allt? så är den också en upplevelse i sig och sen finns en destination på andra sidan. Så jag väljer att uppskatta resan, trots svettig tröja och fel skor för flygplatser, och istället njuta lite av att vara på väg.

Att välja lycka, redan innan målet är nått. För att jag har gjort jobbet med att se vem jag vill vara, mer än vem jag borde vara och utifrån det kunna ändra kurs. Jag har tagit bort det som hindrar mig från att vara lycklig på lång sikt och skapat plats för lycka i livet. Än så länge får jag fylla de luckorna med vardagsglädje, träna på att älska mig själv och stötta mig i val jag gör som kommer ur en sann inre kärna. Det är ganska snårigt och lite nytt, men jag vet att det blir bra.

Detta förbannade valår

Alltså, jag har nån sorts panik inför att folk (och partier och svt) fokuserar så fruktansvärt mycket på invandringen. Dels är det obehagligt med ett samhälle och värld där människor vänds mot varandra och sen är det inte där problemet ligger.

Hur kan man inte prata om hur vår välfärd sålts ut? Hur kan man inte prata om vår sjuka konsumtion, om ett samhälle där folk stressar ihjäl för att tjäna pengar de sen konsumerar bort? Jag orkar inte med att folk på allvar tror att det är ett problem med nya invånare som behöver ta del av resurser – när problemet mer är att nån säljer det vi har och skär ner i pengarna för att bygga upp.

Och samtidigt så ser jag att annat spirar. Jag ser att de tidningar jag får hem från mina tre mataffärer alla har reportage om säsongsgrönsaker och att äta närproducerat. Jag lyssnar på UnderbaraClaras podd med så vettiga tankar (även hennes blogg och krönikor läser jag). Jag lyssnar på Två Odlare Emellan och jag ser så många i min närhet prata om just odling, närproducerat och hållbarhet.

Men det måste bli politik av det. Vi individer kan absolut göra mycket, men det måste finnas en politisk vilja också. Någon som har tid att fixa lagar åt rätt håll. Nån som letar inspiration och lösningar. Och som sätter tonen. Se hur fort SD ändrade diskussionsklimatet. Tänk om nån ville och vågade göra det åt andra hållet.

Själv ska jag läsa på mer om de olika partierna. Helt klart lutar det åt Vänsterpartiet vilket förvånar till och med mig själv. Men är det rejäl miljö- och omställningspolitik (och liksom inte flygskatt eller grön el eller annat trams) som gäller, då verkar V vara något på spåren.

Länktips!

Vänsterpartiet bäst för miljön

DN Porträtt Alice Bah Kunke

SVT Play Staten och kapitalet

Aftonbladet Vår civilisation är kanske redan död.

Hatar arbetslinjen

Hela den här texten är skriven i affekt. Läste Underbaraclaras inlägg om utmattning och alltså; JAG HATAR ARBETSLINJEN!

Först några förtdliganden; jag anser att män och kvinnor ska ha rätt till arbete på lika vilkor alternativt vilkor skapta för att jämna ut en sned könsfördelning på en arbetsplats. Jag är feminist, genusmedveten, tror på att fostra barn till hela spektrat av könsroller osv. Nedanstående ilskna text handlar inte om att kvinnor ska hem igen.

Jag hatar att vi har ett samhälle där alla ska jobba på en arbetsplats. Där 8 timmars arbetsdag är eftersträvansvärt och allt annat skamfyllt. Där den som vill vara hemma skammas och ifrågasätts. Att man minsann inte bidrar, bara snyltar.

Håll käften! En hemmaförälder avlastar samhället genom att barnet ej behöver förskoleplats och inte vabbar någon heller. En hemmaperson med äldre släktingar avlastar samhället om hen tar hand om denne (vet att det finns en generation egoister som hellre sätter dem på hem men det finns folk som vill vara med sina släktingar). I en relation där båda jobbar deltid eller en heltid och en inte alls så finns det tid för hemmet. Mindre risk för utbrändhet men också tid för att skapa de där kontakterna och relationerna som är viktiga i ens närområde. Ni vet ”som förr” när man hade koll på lvarterets ungar. Sorry, det var inte invandrarna som förstörde 50-talsidyllen, det var politik och ni själva när ni blev röstberättigade.

Så innan gamla näringslivsmutade politiker gnäller om var samhället är på väg: fundera på vilket samhälle ni byggt! Där kvinnor skulle ut på arbetsmarknaden men inte fan tog männen över hemmet. Nä, hemmet är fortfarande inte värt något och bara om en person väljer det traditionellt manliga (arbete ute i samhället) så är det värt något. Den som väljer det traditionellt kvinnliga (hem, barn, markservice) hånas och ifrågasätts.

Nä fy fan. 1919 infördes 8 timmars arbetsdag (men arbete på lördag). För en i relationen. Den andra var hemma och såg till att det funkade. Idag har vi tvingat iväg båda och kallar det jämställdhet. Jo tjena.

Alla planer och mål

Jag tog ett bad nyss, har gymmat idag så efter middagen (då jag också hade henna i håret) satt ett bad perfekt. Men sen blev jag varm och jättetrött (nähä) så nu blev det läge för frisk luft på uteplatsen.

Älskar verkligen lägenheten mer och mer. Målaren har lite kvar och jag behöver en ny lön (och att huset säljs!) innan jag har råd att inreda. Men vi funkar bra, jag och mina 62 kvm. Barnes rum är fixat och de sov här över långhelgen – så mysigt!

Idag har jag tänkt mycket på Martinas inlägg ”Tankar om självförbättring” om just att optimera sig själv. Vad man vill förändra och förbättra i sin vardag och få ett liv mer anpassat till sig. Roligast är ju hennes tankar om rutiner – tror många av oss som har dem har de mest för överlevnad, det blir totalt kaos annars!

Men såklart funderar jag mycket nu. På vad jag vill fylla mina dagar med. Vilka mål vill jag ha i framtiden och hur kan jag leva i enlighet med dem redan nu? Till exempel vet jag att jag vill odla mycket i framtiden, jag gillar att producera min egen mat. Så då behöver jag börja odla redan nu på uteplatsen. Och troligen får man ställa ut grejer på gräset lite också, jag pratade med närmsta grannen igår… Det är många såna små mål och de rutiner i nuet de genererar som börjar ta form. Odlandet, träningen, höra av mig till folk, leva i ett lugnare tempo. Att testa sig fram till det som passar mig.

Försökte för övrigt torka nässlor. Tydligen är det de späda bladen man ska ta. Jag tog allt. Kanske skulle ha läst på innan. Kanske.

De första små stegen

De här dagarna! Älskar solen och ljuset och känslan av liv! Sen att jag stressar med husförsäljning och försöker bo in en lägenhet samtidigt som detta liiiiiiv ska levs, ja så är det.

Men apropå livet. Nu känner jag verkligen hur jag vill odla! Det är surt att flytta från huset nu när det egentligen ska stå i sin fulla prakt. Det är ju nu jag ska skörda de första vårprimörerna och planera för sommarens sådd och höstens skörd. Så är det ju tyvärr inte.

Men jag har bestämt mig för att lära mig odla i lägenhet och på uteplatsen. Nu bor ju kaninerna där och för tillfället en massa bråte. Jag är inte heller van vid att odla i krukor så det behöver jag jobba på. Att ha ett odlingsprojekt får det dock att nästan spritta i benen så det är bara att börja planera!

Jag behöver fundera på vilka fönster som passar. Jag bor i norrläge så det är inte mycket sol men kryddorna från mataffären trivs ändå. Jag tänker ärtor i kruka, sen nåt hängande på uteplatsens utsida (två har bra sol, en i skugga). Att liksom hänga hyllor med krukor, så att det inte står på marken. Lite sallad (äter egentligen inte det så mycket), spenat, ärtor, bönor men framförallt brysselkål, blomkål och broccoli. Nån hink med potatis. Gurkor tänker jag skulle kunna fungera inne runt ett av fönstrena. Sen har jag en uppdrivningslampa så om jag bara funderar till kring var den kan hänga så kan jag driva upp inne i lägenheten. Ha ytterligare en yta för grönt.

Det som är dumt är att jag inte riktigt hinner just nu. Borde odla mycket mer än jag gör men de flesta fröna är nedpackade, altanen är full med renoveringsbråte och krukorna vid huset. Med lite tur hinna odla i helgen… vi får väl se! Alla problem är till för att lösas.

Så det är bara att ta fram penna och papper: här ska planeras odling och köpas jord! De första små stegen mot självhushållning ska äntligen tas!

Kort arbetsvecka men fullt upp

Nä, huset verkar inte sälja. Värdet går visserligen upp på booli.se men det betyder ju ingenting om ingen köper stället!

Så, jag flyttade i fredags och försöker komma på plats. Målaren målar och jag och vänner har flyttat tyngre möbler. Ytterligare visning av huset gör att jag inte riktigt hinner bo in mig i lägenheten men till nästa långhelg bör jag få hinna njuta!

Att inte ha barnen på plats än gör att det inte riktigt känns som ett hem. Men kaninerna står på altanen så jag är på god väg att få livet på plats. Sakta men säkert plockas allt upp och jag tänkte idag försöka få dit lite böcker och börja torka örter i köksfönstret. Ja, så det börjar bli lite spännande och knasigt snart, precis så som jag vill att mitt hem ska kännas!

Hur har ni det? Firat Valborg ordentligt i helgen?