SJs kundtjänst lämnar mer att önska

Så, vi åkte tåg, jag och barnen. Jag tycker dels om att åka tåg för jag slipper köra och jag kan interagera med barnen.

Men – till ingens förvåning – kom tåget sent. 40 minuter, vilket alltså innebar en timmes väntan på stationen med barnen då vi var i tid. Lagom kul.

Jag ringer SJs kundtjänst då jag visste att vi skulle missa anslutande buss. Vi fick att vi skulle gå på tåget och ringa igen. I det samtalet blir det problem. Han bokar biljett på nästa buss, fast jag säger att jag måste komma fram innan (nästa buss hade inneburit 45 min väntan och att vi var framme totalt 80 min senare, alltså halv nio på kvällen med två barn). Dock skickas jag till Ersättning som jag också frågar om taxi och får ja.

Så när jag skickar in kvitton får jag nej. Jag kan se nu när jag läser reglerna att nej, vi har inte rätt till taxi. Det gäller bara tågresor där tåget åker kortare än 150km (så märklig grej – inte hur långt jag åker utan tåget, totalt). Och vår anslutning var ju buss.

Men jag frågade. Och jag fick ja. Jag vale att åka tåg istället för bil av miljöskäl och för att träna barnen i annat än bil. Bilresan hade kostat mig ca 1000kr tur och retur. Nu kostade resan mig 2000 i taxi samt resan hem (ca 300 spänn) då jag ändå anses så försenad att jag i alla fall får reklamera ditresan.

Herregud. Förstatliga järnvägen nu, så man kan komma fram i tid. Skaffa vettigare konsumentskydd om man annars bara har kvar en aktör på järnvägen (jag kunde ju inte åka med någon annan). Är helt förvånad över att folk vill rösta höger(extremt) när man dagligen ser effekt av utförsäljningen av gemensamma resurser (hej Apoteket, hej vården, hej skolan). Nä, jag är helt klart än mer övertygad om vilket håll som är det enda rätta. Jag som medborgare i ett land ska betala min skatt för att få ut fungerande skola, vård, kommunala färdmedel, polis, militär, boende och livsmedelsförsörjning. Allt utöver det får man i så fall betala extra för om man nu vill ha det. Typ som taxi. Hade gärna inte åkt taxi utan sett att jag kom fram med kommunala, skattefinansierade färdmedel.

Kanske i en annan tid, i ett annat val. Man får inte sluta drömma…

Ja må jag leva!

Ja visst är det min födelsedag idag! Och jag tycker att vi låtsas att jag alltid har det så fint som bilderna ovan, yes? De på mig är från en jobbkonferens i förra veckan och de på boken är från när jag firade mig i helgen med att möta upp släkt och vänner för mat och samtal – och min syster gav mig denna mittiprick-bok.

Vilket år jag precis genomlevt. Jag kommer inte att skriva så mycket om skilsmässan, den historien äger inte bara jag. Men det har självklart varit tufft. Dels det praktiska med att hitta nytt boende, en utdragen husförsäljning och nu att tömma huset innan nya flyttar in i mitten av oktober. I slutet av oktober får exet tillträde till sin lägenhet, så i november börjar vi vår nya vardag fullt ut. Då är det strax 11 månader sen vi började denna resa. Långt.

Sen är det den inre resan. Jag har fått brottats med alla mina känslor kring separationen och hur det påverkar andra. Detta beslut påverkar så många, främst våra barn, att det inte är läge att köra på ur ett för stort ego. Samtidigt som jag måste lyssna på egot för att göra rätt från början i omstarten.

Vägen och livet framåt? Jag vill gärna blogga mer, jag gillar det som sätt att dokumentera, uttrycka mig men också hitta andra. Samtidigt är jag introvert och ganska privat, jag behöver hitta mitt sätt att skriva på helt enkelt. Och vad ska jag skriva om? Tja, jag tänker om mig om mitt liv. Min resa till att bli sjuksköterska, till att en dag hitta ett hus igen, min förhoppning att hinna skriva mer, kreativt och skönlitterärt. Jag vill skriva lite om barnen, men mer kanske ur hur jag hittar formen för mitt familjeliv. Har npn av er typ 20 pers som läser detta nån idé på inlägg så slriv gärna en kommentar!

Denna födelsedag, denna min 32a, firas med lite jobb och sen hämtar jag barnen tidigt och åker till min mormor. Tar långhelg där och gör typ ingenting – mest äter och går till lekplatser. Helt perfekt.

För om det är något jag vill göra mer av i mitt liv så är det just ingenting; det är då man hinner tänka, reflektera och inspireras. Det längtar jag efter!

Om pengar

Jag läste Martinas inlägg om pengaroch har därmed även fastnat för Fru Efficient Badass.

Kontentan i synen på pengar är att om du är smart och slutar konsumera som en idiot så kan du spara stora summor pengar och du kan investera. Då kan du sluta jobba om du vill, gå mer i tid, välja ett mer lågavlönat men kanske roligare jobb eller leva bättre väl du går i pension.

Och jag gillar verkligen tänket, det gör jag, och förvånas över att många inte tänker såhär. Själv har det mer och mer varit en självklarhet som blivit tydligare under de senaste åren. Därför vill jag över tiden bo billigare, jag vill kunna odla min egna mat och jobba någotsånär nära min bostad (obs att odla egen mat är nödvändigtvis inte billigare förns man är en bra bit in, men det finns andra värden). Dels för miljön, men även min ekonomi och min själ. Jag tror inte att alla är gjorda för att heltidsarbeta. Jag är det inte.

Men. Mitt problem med många av dessa bloggar är fokuset på att spara och investera en massa pengar. För mig blir det fel, då blir pengarna fortfarande fokus. Samt att jag inte har några pengar att spara. Väl jag är åter i skolan så går det plusminusnoll varje månad. Jag har två barn som jag och deras far ska sörja för. De har redan aktiviteter och vanor vi ogärna petar i med allt som ändå sker.

Så dels då att det inte är för att spara pengar jag väljer att ställa om mitt liv – det blir så ändå – utan jag vill träna mitt huvud att jag har det jag behöver. Att inte gapa efter mer. Senare vill jag ha annat vad gäller boende och livsstil, men inte mer. Jag har en känsla av att jag som ssk kommer att tjäna max som nu, och då med ett studielån att betala åter. Så jag räknar inte med att då börja ha eller skapa nån buffert eller investera eller hetsa med en heltidsanställning, men att ha ett liv som innehåller mycket utan att kosta skjortan.

Nu är jag ju också ett singelhushåll. Hade man varit två som vill ändra sin ekonomi så kanske det är lättare att träna sig till att leva på en inkomst (oavsett vem som jobbar hur mycket) men jag har ju bara en inkomst. Så då får jag utgå från det. Inspireras av de som kan spara, men inse att där är jag inte än.

Kanske slår detta inläggav FEB lite mer rätt för mig. Ja, jag läser ikapp hennes blogg…

Skrivandet

Jag saknar det kreativa skrivandet. Som barn skrev jag mycket och i tonåren blev det fanfiction. Men sen var det som att jag glömde att jag tyckte om det, att jag kunde. Och då jag gått från barnets berättelser in till fanfics, som skrevs på engelska, blev det mig nåt främmande.

Jag har i flera år haft en bok i huvudet. Men den kräver sin research och det är tid och kunskap jag inte har. Så det har fått vara och får vänta än. Jag vet inte ens hur den ska sluta och det är ju synd! Och jätteirriterande för mitt huvud, jag vill ju själv veta!

Däremot har jag insett att jag är bra sugen på att lära mig skriva min favoritgenre – romance! Alla vet att de får varandra i slutet, men det som gör en bra romance (och en fanfic där ens OTP blir ihop) är att som läsare känna att det finns ett bra svar på varför de blir ihop. Varför vill de – trots alla motgångar – ändå bli tillsammans? Hur kan två personer gå från att vara fullt fungerande singlar till att bli så beroende av varandra? Det är det som är så roligt att svara på! Och så kasta in nåt gammalt ex, en kontrollerande mamma eller en sjukdom som måste överkommas! Eller som i de tv-serier jag tittade på och hittade par i: att de är kollegor och there are rules and protocols (Stargate, Star Trek, Arkiv X, Battlestar Galactica, osv…) Ack, förbjuden kärlek! Så underbart.

Jag har ett litet utkast till en story. Jag är bra sugen på att börja karva fram något. Att få skapa med ord igen. Kanske har en kreativitet börjat vakna? Jag hämtade mitt garn häromdagen, även virkningen lockar. Hittade en tavla jag gjort i oljepastell som 14-åring och blev bra sugen på att leta fram mina kritor. Ja, nog bubblar det.

Blev även sugen på att spela Sims. Tur att speldarorn är undanpackad än, för kommer den fram så blir det varken virkat, målat eller skrivet någonting. Då har jag alldeles för kul med annat!

Handla mat varje dag?

Jag har funderat lite på mina matvanor. De är till det yttre strukturerade: jag gör veckolistor och sen håller vi oss till det ungefär.

Men det där ”ungefäret” innebär att jag slänger in kött som inte blev använt i frysen (och glömmer bort det), att grönsakerna blir ledsnare och ledsnare och att jag har tröttnat på knäckemackor innan paketet är slut.

Jag vill äta mer grönsaker men då de oftast blir äckliga i nåt bortglömt hörn av kylen så undviker jag tillslut att köpa hem mer. Så då blir det pasta och pesto ändå – fast jag mår bäst utan mat baserad på stärkelse.

Då bussen stannar utanför en mataffär – både när jag åker direkt hem och senare när jag ska hämta Storasyster i skolan – så tänkte jag prova att börja daghandla. Ha koll på att jag har salt, buljong, grädde, mjölk, välling, smör, ägg, potatismjöl och majsstärkelse hemma. Då kan jag köpa det protein och de grönsaker samt rotfrukter jag vill ha den dagen.

Jag tror jag är inne på något här. Får testa redan nästa vecka!