Resande

Jag har varit på resande fot. Det här blir förmodingen min sista flygresa, om inget akut händer. Har visserligen sällan flygit mycket, men mitt primära transportmedel utomlands det har det varit. Nu ska jag träna på att åka tåg istället!

Det var en väldigt härlig resa. Dels kul att se hur min vän bor och umgås, men även för min själ. Det har varit ett tungt och arbetssamt år och den här resan blev även tid att fundera och reflektera. Sånt görs så bra på resande fot, och inte minst i fantastiskt sällskap!

Inspireras av dåtiden

Jag brukar skämta om att jag föddes till tant och bara åldras åt rätt håll. Ibland blir det mer sant än annars.

Jag har länge funderat kring hållbarhet. Dels ur ett klimatperspektiv men också att vi idag lever i ett samhälle som kör slut på oss själva. Jag har försökt analysera och tittat bakåt vad av dåtiden kan vi lära av? Nog för att vi måste framåt, men när framåt innebär grön el och ekologisk, men fortfarande importerad, avokado så är jag inte helt med. Det måste gå att hitta förebilder från förr och att bygga något som känns mer hemma. Hur mycket jag än gillar vegetariskt med inspiration från Indien, eller att avokado och kokosfett är så nyttigt, så är de mig främmande. Jag är väldigt svensk, jag gillar husmanskost och jag vill äta närproducerat. Så vad gör man?

Ja…. för mig blev ögonöppnaren lite bakvänd. Det började med att jag totalt kärade ner mig i äldre mode som sen blev mode specifikt från 40-talet. Jag som avskyr byxor kan helt klart tänka mig byxor från då! Hela mitt pinboard är just nu översållat med fina grejer från Emmy Design… Jag inspireras såklart av materialvalen i originalklädseln och jag gillar stilen. Med ull håller man sig varm om vintern utan de stora, åbäkiga kläderna som oftast blir idag. Jag gillar kjolarna och vill en dag våga bära mer hatt!

Men sen tänkte jag ett varv extra. 40-talet är tiden för andra världskriget. Det är ransonering av yttre skäl men det tvingar folk att äta närodlat, man drar ner på köttkonsumtionen då kött såklart blir dyrt, och man lappar och lagar. sina prylar Det är helt klart en tid att inspireras av för mig.

Dock blir det ingen stor ändring på en gång. Det finns ingen poäng för mig att börja slänga ut fullt fungerande grejer från IKEA ”baraföratt”. Men det som kommer innanför dörrarna kommer att ha en mer retro känsla. Jag kommer att börja lappa och laga mer, second hand blir det på allt utom underkläder och jag ska försöka lista ut hur jag kan klä både mig och barnen varmt i vinter i annat än nya overaller. Jag kan ju virka, sticka får jag väl lära mig!

Jag tänker också att jag ska göra mer och mer så som jag övat upp redan i somras – att betala för upplevelser mer än köpa prylar. Det är väldigt lite saker vi behöver just nu ändå.

Lite bilder från livet på senaste. Att uppskatta det man har och kan göra, som inte kostar pengar eller resurser.

Vad gör jag ens

Jag älskar att jag alltid drar igång grejer och sen ångrar mig. Verkligen.

Inte.

Jag funderar just nu jättemycket på vad jag vill göra av mitt liv. Alltså, det mesta fungerar ju – jag gillar där jag bor och har en plan framåt för boende, jag har mina ungar, mina kaniner och jäkligt bra vänner – men det där som ska dra in pengarna, det får jag inte till. Jag har ett trevligt jobb just nu men jag började ju plugga till sjuksköterska av en anledning. Jag vill fortfarande tillbaka, men just nu med varannan-vecka livet så passar det inte. Ekonomiskt går det inte alls. Så det får pausas en stund.

Samtidigt så känner jag att jag alltid velat balansera ett lönearbete (sjuksköterska) med annat. Och jag försökte få till den här sidan som en astrologisida som detta ”annat”. Men jag får inte till det. Jag kan en massa astrologi, jag gillar att läsa om astrologi men det är som att jag bara inte kan skriva om det. Det blir… för tråkigt. Jag tröttnar på att skriva, hittar inte orden och texterna blir inte bra. Jag vill absolut fortsätta att göra födelsediagram men kanske bara som en hobby? Skriva alla de sidor jag nu har knypplat ihop, men ha dem som mina egna anteckningar.

För det jag mår bra av, det är att göra. Att hålla igång, vara på benen och ha mig. Inte sitta vid en dator och skriva, det kan jag också göra men inte i alltför många timmar. Så jag funderar nu på mer vad jag gör och hur jag kan dokumentera det på ett kul sätt.

Så vad gör jag då, när jag inte är på jobbet? Ja… jag tror jag ställer om. Jag funderar mycket på ett miljövänligt liv. Inte bara genom att välja grön el (obs viktigt) men mer genom hur jag ens väljer att konsumera/inte konsumera. Vad är miljövänligt på riktigt, och hur gör jag det utan att stressa ihjäl och skapa bara en ny hets och stress? Mycket sånt tänker jag på, mycket sånt försöker jag att göra.

Hmm. Jag ska fundera lite till. Göra lite till. Jag återkommer.

En astrologiblogg?

Så, bloggen är nu i sitt nya format. Jag har alltså styrt upp hemsidan för att fylla på allt eftersom jag hinner med det jag vet och kan om astrologi.

Astrologi kan verka som en märklig grej att syssla med. Det har faktiskt tagit mig själv tid att acceptera att jag gillar det och vill använda det i mitt liv.

Astrologi är mer än veckohoroskop. Jag själv fokuserar mycket på födelsediagram och vem du är. Jag tycker om att använda astrologi för självkännedom och självacceptans. Jag hoppas kunna förmedla detta när jag skriver mina texter.

Jag sysslar även med någon form av magi. Inte så att jag hexar Kavanaugh (obs, älskar det!) men genom att jag låter mig få uppleva världen som magisk. Jag uppmärksammar årstidsväxlingar, jag odlar och tackar naturen för det den ger oss och jag mår bra av att se världen som en helhet som hänger ihop, mer än som mekaniska delar i ett maskineri.

På något sätt kommer allt detta ur en slags funderande. Jag har alltid tänkt, vridit och vänt, undrat och undersökt. Jag är en anings filosofiskt lagd och jag upplever att jag trivs bäst att skriva den sortens blogginlägg.

Så hemsidan blir astrologi och information om doulandet. Bloggen blir mer filosofisk/reflekterande. Och instagram blir mer ”här och nu” men med vardagsmagi och kortare tankar. Vi får väl se om det passar mig i det långa loppet, men jag tror det.

Så detta blir början på mitt astrologiska nyår. Idag går solen in i Skorpionen, och således mitt första hus. Välkommen, till en lite annorlunda blogg än innan.

Miljöfunderingar

Om några dagar har jag äntligen helt flyttat ut ur det gamla huset och våra delade liv börjar på riktigt. Så självklart börjar min hjärna arbeta för nästa stora mål, haha! Jag vill verkligen leva mer miljövänligt och provade klimatkalkylatorn. Har använt den innan men nu jämförde jag lite livsstilar. Vi börjar med hur jag har det idag. Lägenhet, dieselbil men handlar inte så mycket. Valde att jag inte odlar något alls själv även om det är närmar sig!

Inte den roligaste läsningen kanske… Så jag testade med mitt initiala målleverne, men fick faktiskt justera det ännu mer! Så här behöver jag leva för att nå klimatmålen.

Hus byggt innan 1900, biobränsle (jag tänker ved och icke-miljömärkt el för att inte helt sätta på mig nån gloria). Äta flexitariskt, mat för ca 1350kr/v (idag ca 1100, faktiskt!) och ca 300kr ute. Köpa närodlat, i säsong och ekologiskt, odla egen mat (valde ej självhushållande), inte slänga mat (det ska ju bli kompost). Har en mellanstor elbil (vet ej vilken bil det skulle vara men ok då) men att då åka ca 30.000 km/år (snittet är 12200km/år) men det är för att ta höjd för att jag troligen kommer att få bo så att det inte går att få ihop dagen med buss. Så väldigt lite buss/tåg och inget flyg.

Handla kläder och skor för ca 500kr/mån (tyckte jag lät mycket men med barn kanske det blir så, så jag tog höjd för det). Mindre än 300 kr per månad för hygienartiklar och smink. Tillät mig ha köpt en mindre och en större ny möbel på ett år (hoppas framöver köpa second hand) och nån ”mindre hushållsutrustning”. Valde även en ny surfplatta, tänker mig att barnen kommer byta framöver.

Ca 600kr på verktyg på ett år (väl jag har det jag har så tror jag inte att jag köper mer). Träna/sport ca 400kr/mån, internet och telefon ca 1350, bio 360kr, trädgård och djur 600kr per del. Jag valde även sällan på renovering (men tror att det kan bli lögn – det beror ju helt klart på skicket på allt!) och mindre än genomsnittet på övriga varor och tjänster då jag klipper mitt hår själv och jag tror inte att vi köper så mycket leksaker (svårt, då barnen styr sin veckopeng själv).

Först då lyckades jag få ned utsläppen. En bensinhybrid som ska gå den sträckan jag behöver klarar inte måttet, utan det behövs el. Alltså solpaneler, tänker jag. Inte heller köpa vitvaror eller renovera ens ett rum var tredje år, samt att jag satte mig i ett hus byggt tidigare än 1900. Se nedan för den initiala (med hybridbil och oftare renovering) och slutgiltiga (elbil och sällan renovering).

Den sista grejen jag gjorde var att i stort sett leva ”perfekt”. Ha elbil men resa ca 15.000 km/år. Handla endast second hand, vara självförsörjande och nästan inte lägga pengar på mat (men däremot på trädgårdsartiklar och verktyg – då gick den bufferten rejält upp men det känns ju märkligt att det också skapar klimatpåverkan så negativt för om man inte handlar mat, då måste man odla den…) Men ja, jag levde som ca 2,2 jordklot. Det verkar svårt att leva på ett jordklot. WWF intervjuar en klimatsnål familj och även de ligger på ca 2,8 jordklot. Dock framgår det att klimatkalkylatorn inte kompenserar för att de just odlar eget osv.

Det är lite nedslående att det inte bara är att välja bort flyg som hjälper. Men samtidigt så blir jag jäkligt peppad på att faktiskt lyckas! Att en dag kunna klicka i alla de där alternativen som håller mig på rätt sida klimatmålen – för att det faktiskt är så jag lever!

I övrigt kanske ni märker en förändring av hemsidan. Den kommer att ändras än mer och bloggen kommer att byta innehåll (dock är omställningsinläggen kvar – jag älskar att skriva om hur jag tänker kring att leva hållbart och vill gärna dokumentera det!)

Långsam start

Jag är extremt långsam på morgonen. Jag hade en idé om att jag på mina barnfria dagar skulle bli effektiviteten själv. Gå upp vid fem, vara på jobbet eller gymmet vid sextiden. Kunna åka hem tidigt, jag har ju flex. Hinna med en massa på kvällen, både måsten och roligt.

Istället blev det tvärtom. Klockan ringer visserligen fem men då går jag upp och går på toa och lägger mig igen (varför?!). Snoozar till strax innan sex då jag masar mig upp i morgonrock, gör omelett eller en tallrik yoghurt. Äter medan jag läser bok eller skriver dagbok. Matar kaniner och städar deras toalådor. Klär mig, sminkar mig och hittar grejer. Först halv åtta lämnar jag lägenheten.

Jag känner att min självbild verkligen fått ändras i och med detta. Det kan verka så trivialt, jag bör ju vara mer än min morgonrutin. Men jag är själv så förvånad! Jag som aldrig ätit frukost, har nu nästan det som största mål på dagen. Jag som klätt mig på 30 min (med smink och packning) eller åkt till gymmet direkt efter en kopp kaffe, har nu slutat med kaffe så tidigt och träna gör jag senare på dagen.

Tänk vad som kan ändras i det yttre, när man orkar lyssna på det inre.

Romancesamtal

Häromdagen gick jag på ett samtal som Romanceakademin höll på Förlagsklubben. Jag såg det på Simona Ahrnstedts instagram och chansade mig iväg. Det var mer inbjudet till branschfolk men det gick helt klart att lyssna och mingla, trots att jag var en helt vanlig människa, haha.

Min resa till romance som genre är verkligen inte spikrak. Jag läste väldigt mycket fanfiction som ung. Min väg in i berättelser som primärt cirkulerar kring människor och deras kärlekselationer kom genom att jag läste sida upp och sida ner om hur olika karaktärer i tv-serier jag följde fick ihop det. Jag började faktiskt med Harry Potter, men fastnade aldrig riktigt där.

Om jag skulle prata som en riktig nörd skulle jag alltså säga att jag shippar Janeway/Chakotay (kanske har vuxit ur den lite), Picard/Crusher, Sam/Jack (min favorit, jämt), Roslin/Adama, Mulder/Scully, Josh Lyman/Donna Moss (älskaaaaaaar!), Johnlock, 10/Rose, och säkert en hel del glömda. Den som prickar alla serier där får helt klart plus i kanten!

Jag kan se att det började tidigt. Minns Peter Pan och Lena, men även managern i Spice World: The movie och hans assistent! För övrigt spelades han av Richard E. Grant, en riktig favorit hos mig. Speciellt hans Röda Nejlikan mot Elizabeth McGovern… Men ja, åter. Jag har alltid sett potentiella par i det mesta jag sett och läst. Jag har inte sett det som speciellt konstigt då jag ju som 13-åring klev in i fanfiction-communityn.

Men att fastna för böcker med samma tema har varit svårt. Om böckerna ens står för sig så står de i kategorin ”Kärlek” för annars får man leta efter dem i andra kategorier, och många är rätt förlegade. Jag som läste om kaptenen Sam(antha) Carter som stred sig ur kniviga situationer och sen byggde en hel Stargate i sin källare, har haft lite svårt att läsa om kvinnor som flyttar till landet och startar ett fik, där de möter en mörk främling…

Jag förstår att böckerna finns, och Simona Ahrnstedts historier är helt klart i kategorin Starka Kvinnor, och jakten får gå vidare. Jag är väldigt peppad på att hitta bra böcker och att kanske lite komma in i communityt kring Romance, som jag förstått finns. För att då få tips på bra böcker, precis som folk på nätforum för Stargate tipsar om Retrospective av salr323 (jag har läst om denna så många gånger!)

För Romance är verkligen min favoritgenre. När den är bra innehåller den fantastiska karaktärer, bra handling där karaktärernas beslut driver handlingen framåt, att de får varandra trots allt och en känsla av välmående i slutet av allt.

Och ja, att prata romance i tider som dessa känns precis rätt. Jag behöver helt klart lite verklighetsflykt just nu. Samt att idag är det 25 år sedan Mulder och Scully träffades för första gången – och således när en av fandoms största OTP:er bildades!

Att rösta för en medmänniska

En kedja är bara så stark som sin svagaste länk.

Jag vill minnas att det sas mig under min värnplikt. Att gruppen, den är bara så stark som sin svagaste kamrat. Det är gruppens uppgift och ansvar att hjälpa denne, för annars har gruppen misslyckats oavsett hur starka alla andra är. Orkar kamraten inte bära sin ryggsäck, turas då om att bära. Ni måste alla komma fram, det går inte att lämna en kamrat eller välja att inte hjälpa och sen bli arg för att ni kommer fram sist. Hinner en grupp inte med sin uppgift, då kliver andra grupper in så plutonen är klar i tid. Vet en person inte hur hen ska göra, då hjälper kamraterna till och visar.

Det går inte att säga att en kamrat inte får vara med. Att säga att hen kunde inte bära sin ryggsäck, så vi vill inte ha med hen att göra. Ni är i samma grupp. För när ni kommer fram och lägger ifrån er ryggsäckarna, då är det hen som är bäst på att upprätta samband. Eller är en hejare på att få igång kaminen. Eller bara är den som lyssnar på alla och ser till att hålla humöret uppe.

I vårat samhälle försöker många skärma sig från de svaga. Tvinga dem att bära sin egen ryggsäck. Få dem att känna skam och skuld för att de inte orkar, att de själva är för svaga istället för att bekräfta att jo, din ryggsäck är tung. Många försöker säga att de måste skärpa sig, eller att vi fått fel personer till gruppen. De vill att ledningen ställer krav så vi andra slipper de med dålig fysik. Utan att inse att vi då mister andra egenskaper. Utan att ta eget ansvar för att få det att fungera.

En kedja är bara så stark som sin svagaste länk. Ett samhälle är inte bättre än hur det tar hand om de svagaste.

Med detta som rättesnöre är det nu dags att rösta. Inte utifrån att jag behöver en lättare ryggsäck, utan för ett samhälle där vi bär varandras.

Äppelmos

Vi fick jättemycket äpplen på träden i år! Då vi har huset till oktober så gäller det att ta tillvara på denna sista skörd. Egentligen skulle exet ha åkt till ett musteri med sina 25kg men vi fick skjuta på det. Så nu försöker jag göra något av denna mängd äpplen. Det ska dock erkännas att jag aldrig på riktigt syltat och saftat utan bara gjort sånt som håller i kyl och frys. Men nu måste jag få plats med allt i källaren…

Jag ringde således min mormor! Det visade sig att hon i detta då satt och skalade äpplen hon med, just för att göra mos! Så nog fanns receptet framme. Det som jag däremot insåg sen var att hon egentligen inte gav så mycket instruktioner, jag antar att det var helt självklart för henne hur man gjorde. Nåja, såhär gjorde jag!

  • 1kg skalade och urkärnade äpplen (ungefär 2kg oskalat)
  • 0,5kg socker
  • 1dl vatten
  • 1krm natriumbensoat

I med äpplen och vatten i kastrull. Koka upp och ha i sockret under tiden, rör och ha koll på att det inte bränner fast (så ta det lugnt med sockret innan det börjat vätska ordentligt). Koka ungefär 7 min, kortare för sommaräpplen. Ta av från värmen och börja röra (använd träslev). Rör i ungefär 25 min tills det blivit mos. Under tiden – sterilisera burkarna du ska ha. Blanda i natriumbensoaten och rör runt.

Häll upp i burk och ställ i skafferiet! Det här borde fungera. Jag har steriliserat burkarna enligt konstens alla regler, jag har haft i 50% av fruktvikten i socker vilket krävs för lång hållbarhet (ja, den är fruktansvärt söt denna mos) och jag har haft i natriumbensoat. Jag kommer att märka mina burkar allteftersom med hänvisning till vilket recept jag använt. Ska nämligen prova att göra en med lite mindre socker, samt en med kanel. Tror just kanelen kan bli väldigt god!

I övrigt läser jag på om äppelmarmelad, äppelkaka och har bokat ny tid för mustning. Här ska inga äpplen förgås!

Att skamma deltidsmammor

Jag följer Isabella Löwengrip. Hennes liv är så galet olikt mitt på allt ifrån att hon nu har en mångmiljonvilla på Lidingö till bakgrund och livsmål (och hon gick på Vasa Real, jag gick på Norra, bara det liksom).

Men vi är båda varannanveckamammor. Eller, man är ju mamma jämt men ja, ni vet.

Isabella skriver att hon idag njuter mer av barnen. Att hon tar sig tid med dem, sitter inte med telefonen som man så lätt gör när man har dem jämt. Som även hon gjorde. Och kommemtarerna haglar. Hur hon är en dålig mamma (på två sätt, dels försummar hon barnen om/när hon hade dem heltid och nu som deltidsmamma) och att dessa personer minsann njuter av sina barn jämt och inte alls sitter i soffan med telefonen i handen när de har barnen utan leker, pysslar och njuter av barnen.

Man kan tycka mycket om kommentarsfält på internet. Men vi mammor som har barnen deltid, vi får faktiskt höra detta ganska ofta. Speciellt om man då säger att jo, jag är en bättre mamma nu. Jag tar mig mer tid med barnen när jag har dem. Jaha, säger den andra mamman, jag gillar mina barn jämt (underförstått att jag inte gör det) eller så ska det ojas över att sakna barnen varannan vecka och hur synd det är om barnen med separation från förälder (utan att förstå att en fysikt närvarande men mentalt frånvarande förälder kan vara minst lika problematiskt).

En ickefungerande relation mellan två vuxna, det tar energi. Jag vill inte egentligen prata om min separation, men jag pratar dels ur egen erfarenhet men även många andras som jag fått ta del av. Både de som lämnar, har lämnats eller väljer att stanna kvar (väldigt ofta just för att barnen ska ha kvar båda vuxna under samma tak). När en relation tar energi, vilket inte behöver betyda att den är rent ut är destruktiv men den är en energitjuv (och ens närmsta relation påverkar ju jättemycket), så spiller det över. Det blir svårare att se sina egna livsmål, drömmar men också vardagsval i att göra det man själv vill här och nu (med barnen, med vänner, med sin tid) när man ska navigera in en annan person i alla dessa val. Speciellt om denna person bjuder på motstånd (vare sig det är aktivt eller passivt).

Så ja, jag är en bättre mamma nu och jag väljer aktivt att vara närvarande med dem samt upplever större glädje i det valet. Inte för att jag älskar mina barn mer än du älskar dina, eller för att jag inte älskade dem förr. Men jag älskar mig själv mer nu. Och då orkar jag älska dem som de är värda att älskas av sin mamma.