Mitt framtidsamhälle

Jag har tittat på dokumentärer på SVT. Jag behöver hopp och en vision om en bättre framtid. Så jag tänkte presentera den! Den utgår från idéer och teknik som finns redan idag men ja, det krävs en omställning.

Först och främst vill jag ha lokalpolitiker som arbetar för de som redan bor i ens kommun, län eller land. Inte för att locka hit folk (idag oftast nån form av ”investererare” eller rikare invånare) eller hålla andra ute (oftast kategorin invandrare/”den andra”). Utan för de som bor här.

Jag vill att min lilla kommun aktivt arbetar för att det ska finnas hyresrätter folk med vanliga arbetarjobb har råd med. En etta eller tvåa för sjuksköterskan som är singel, en trea eller större när hen träffar en lärare och börjar bilda familj. Det ska inte säljas mark och rätt att bygga boenden som på något sätt ska locka hit folk med mer pengar. De får jättegärna komma hit och bo, men det är inte för dem kommunen ska jobba. Utan för de av oss som redan bor här. Därpå kan det finnas bostadsrättsföreningar, villor och hus för den som vill köpa.

Jag vill att vi har solpaneler på varje flerfamiljshus och gärna även på villor. Dessa ska kopplas ihop i ett stort nätverk där vi kan köpa och sälja energi mellan varandra. I vårat mörka land kanske det inte täcker all energi, men det bidrar till att vi energimässigt blir mer självständiga. De som då vill bli större producenter och har mark kan då göra denna investering och få in en slant. Har kommunen behov av/en vilja att bli än mer självständiga bör de kunna sponsra utbyggnad på privat mark. Övrig energi borde kunna skapas primärt av vind och vatten från resten av landet där man självklart har en politik så att de kommuner som säljer energi (läs glesbygden) får betalt för detta.

Inga skattepengar till privata skolor eller sjukvård. Vill man ha privat alternativ får man betala för det, precis som att jag betalar för att köra min bil och inte åka kommunalt – så får jag glatt betala för skola och vård om det som finns inte passar mig. RUT och ROT kan vi stryka i samma veva. Då finns mer pengar att lägga i de gemensamma alternativen. Återförstatliga järnvägen och posten.

Jag vill att man arbetar för att folk ska producera och sälja lokalt. Matmässigt ska det införas fler kolonilotter samt att förskolor och skolor ska ha möjlighet att ha odlingar (en del av hemkunskapen?) Det ska uppmuntras till odling i trädgårdar, parker och innergårdar. De bönder och gårdar som finns i närheten ska kunna få subventioner för att inne i tätorten ha en butik där deras mat säljs. Självklart behövs statliga lösningar för att få igång vårat jordbruk igen, men i det lilla samhället kan man arbeta för att bjuda in dem.

Därpå ser kommunen till att det finns lekplatser och badplatser, gemensamma lokaler för möten, utbildningar och ”syjuntor”. Kommunen ska arbeta för att just uppmuntra det kommunala, alltså gemensamma.

Att producera kläder är dyrt och kräver en återuppbyggnad av mycket som idag inte längre finns. Spinnerier till exempel. Men att uppmuntra till att ta tillvara på ull från våra får eller att odla linne borde inte vara omöjligt. A New Sweden är idag det enda exemplet jag har på ett företag som försöker, trots allt. Därpå bör det såklart finnas skräddare och sömmerskor i samhället.

Min tanke är faktiskt att låta både mat och kläder bli dyrare, för det borde aldrig ha blivit såhär billigt. Då ökar även behovet av att kunna laga det man har. Med billigare boende möjliggörs detta i ens privatekonomi.

Hur är livet för invånaren i detta samhälle? Well, lite annorlunda mot idag. Maten som äts är lokalt producerad och i säsong vilket innebär en hel del rotfrukter, kål och baljväxter. Därpå kött, som är dyrt. Kläderna blir mer av det vi hade förr: ull och linne. Bomull är en importprodukt och bör vara dyrt. Boendet är billigare vilket ger utrymme för att betala mer för annat. Maten handlas i affärer kopplat till en lokal producent: bageri, ostaffär, kötthandlare, osv. Posten finns på postkontoret. Skräddare, cykelreparatör och bilmek finns. Man kan åka med tåg och buss till de flesta platserna i närheten. När något går sönder lagar man det man kan och en del av maten odlar man själv.

Över tiden ser jag också att man kan börja se att i fler hem och familjer så är det ekonomiskt att en arbetar och en producerar/förvaltar. Alltså att en är hemma och odlar, tillagar, handarbetar, reparerar och lagar. I ett singelhushåll kaske detta innebär deltidsarbete för att kunna betala vissa saker, men tid att producera och förvalta annat.

Energimässigt delar man med sig till grannen. Eller köper av grannen. Jag hoppas även att man i städer, och kanske samhällen som vårat, kan lösa problemet med bilar. Troligen borde man kunna dela på bilar, så att de inte behöver stå oanvänt parkerade stor del av dagen. Då kan parkeringsytor användas till annat – typ parker, odling eller billiga bostäder.

I övrigt tror jag på läroplikt istället för skolplikt, ett starkt militärt och civilt försvar, höga tullar på importerade varor, att det finns fler kontor/mottagningar istället för att allt ska lösa sig på nätet, reklam i det offentliga bör minskas, en levande landsbygd prioriteras, att ta hand om sina äldre kan lika gärna ske hemma och inte stuvas bort på äldreboenden och inte alla barn ska gå på dagis. Men det kan jag skriva om nån anna gång. Och har redan skrivit om, vill jag minnas!

Från SVT: Push2040 – framtidsfilmenRapport från 2050

Nåt sorts livstecken

Jag har funderat mycket kring bloggandet. Jag gillar att skriva, det är ett sätt för mig att få ur mig mycket.

Samtidigt funderar jag på hur mycket av mig jag vill ska finnas till allmänn beskådan. Jag har ju extremt få följare, men ändå. Det finns ju här ute, liksom.

Jag har tänkt en hel del under jullovet. På vad jag vill i livet. Jag trivs nu väldigt bra på mitt jobb och har känt att jag gärna lägger mycket energi där. Samtidigt så lever drömmarna om hur jag vill leva livet i övrigt väldigt mycket kvar.

Idag kan jag inte köpa ett hus på landet, odla morötter och ha höns. Dels har jag inte råd, och inte tid heller.

Men jag kan inkorporera det som den drömmen står för i mitt egna liv. Drömmen är egentligen en dröm om att leva resurssnålt, att vara producent istället för konsument. Jag hoppas orka faktiskt göra det 2020, inte bara planera och drömma.

Första steget har varit att börja lära mig sticka. Har nött räta och aviga maskor, stickar en liten halsduk till Storas nalle.

Nästa blir att börja göra tvål igen. Jag vill också försöka sy kjolar till mig själv. Därpå ska jag lämna in en hel del kläder på lagning, samt skor på omklackning.

Och till våren ska jag odla. DET ser jag fram emot!

Wanna ride in my tardis, baby? (kopia från en gammal blogg)

Originally posted on 12-07-27 (edited to redirekt here from Ravelry)

”Näe, det har inte blivit så mycket bloggat på senaste. Men ska precis dra igång ett projekt till min lilla bebis som kommer i december! Här nedan kan man se utkastet till filten, såklart en nördig Doctor Who-filt :D PDF-er på filten finns oxå!

Klicka på länkarna för att ladda ned pdf-erna, om det intresserar. Hur gör ni mönster? Jag gör alltid mina i excel, pdf-ar och om jag vill ha bild så tar jag en skärmdump in i Paint. kanske inte det smidigaste, men det fungerar förvånansvärt bra! ”

UPDATE: Resultatet!

DSC00973 DSC00975

Linne

Ett annat material jag gillar är linne. Linne odlades mycket i Sverige innan den industriella revolutionen och bomullens uppsving. Linne kan upplevas som stelt och stumt men efter ett antal tvättar mjuknar det. Manglas linne får det en jättefin glans.

Sommarplagg är linne perfekt för men såklart som inomhuskläder under svalare dagar. De flesta har väl handdukar av linne men själv längtar jag efter att byta ut våra bomullslakan till sängkläder av linne. Dyrt men hållbart. Bomull är visserligen inte omiljövänligt väl det är framställt men under produktion är den svår att få miljövänlig. Även om den är ekologisk går det åt mycket vatten.

Linne är för mig ett sånt där redigt material – precis som ullen. De plagg som görs i linne görs för att hålla länge och för att slitas med hälsan, på något sätt. Linne, precis som ull, behöver inte tvättas lika hårt för att inte lukta – det går ofta att bara vädra. Med lakan av linne blir man inte lika svettig sommartid och inte lika kall vintertid då det andas bättre än bomullen. Antingen kan man torktumla linnet för den där ”inredningstidnings”-mässiga stilen men själv älskar jag att ha manglade sängkläder.

Hur snyggt?! Bild från homextextiles.com

Hur snyggt?! Bild från homextextiles.com

Jag ar idag inte så många linneplagg som jag skulle vilja. Med tanke på min klädstil hoppas jag hitta snygga skjortor i linne samt enklare klänningar. Än har jag inte utökat min garderob så mycket så att jag har inte behövt leta nytt alls men framåt våren vore det kul med lite nya plagg. Någon som har tips på var man kan hitta snygga linneplagg?

Om ull och ullplagg

Innan jag flyttade ut mer på landet (skaffade hus med trädgård i alla fall, mer än vi hade till lägenheten i stan) och innan barn och deras ur-och-skurande så har jag inte lagt nämnvärd energi på material till kläder. Har väl ägt några underställ, skidjackor och thermobyxor. Regnställ och varma vantar avvecklades också. Oftast handlades de på en avvägning av pris, utseende och någotsånär funktionella.

I och med barnen har jag kastats in i en värld av skalplagg, gore-tex, fleecetröjor, ombyte, minst två par gummistövlar, den eviga frågan om fodrade vinterskor och om bebisar fryser i X antal minusgrader.

På något vänster fick detta in mig på ull. Jag betraktar mig som miljömedveten och intresserad och på så sätt insåg jag att fleece är hiskeligen hemskt för miljön. Visserligen av återvunnen plast, men plastpartiklar sköljs ut i tvätt. Ja, vi har fleecekläder till barnen men nej det är inte jag som har köpt dem och de ska bort.  Ull är ett fantastiskt material. Det är ju gjort för att djuren ska hålla sig varma och torra och precis på så sätt kan vi människor nyttja ullen.

Närmast kroppen är ullunderställ supermegabäst för att transportera bort fukt. Dels kan ull suga upp 30% av sin egen vikt i fukt men sedan, när den blivit mättad, arbetar den för att återställa balansen och transporterar därmed bort din svett (du svettas och på den sidan plagget är det fuktigast, då transporterar den bort fukten utåt för att få andra sidan att bli lika fuktig).

Men att ha ull ytterst då? Jo, ett ullplagg kan lika gärna användas som ytterplagg. Dels kan du ha en tröja som värmer och reglerar temperaturen precis som ditt inre lager gör.. Blöt ull är fortfarande varm, tack vare att värmeenergi avges när vattenmolekyler och polära molekyler i fibrern kolliderar. Fast om man inte vill gå runt med en våt filt, hur varm den än är, finns en fantastisk grej – ullkur!

Ull är naturligt fett och därmed vattenavstötande. Det finns behandlad ull (sk superwash) som visserligen inte filtar sig vid tvätt men där ullens naturliga fett och andra egenskaper tagits bort så sådant är inte att föredra. En ulltröja av obehandlad ull går att kura för att ha som ytterplagg som även blir vattenavstötande. Vanligast när man pratar ullkur gör gällande tygblöjor, men det blir ett annat inlägg. Med ullkur så återfettas ullen och plagget blir mjukare men också vattenavisande.

Ullen är självrengörande och luktar inte lika illa som syntetmaterial. Ett ullplagg behöver oftast bara vädras eller tvättas i ett snällt program på tvättmaskinen, antingen helt utan tvättmedel eller ulltvättmedel. Väldans miljövänligt.

Själv har jag en garderob uppbyggd av all möjlig skit. Sakta byter jag ut. Just nu ligger beställning på ulltröjor, raggsockor och vantar hos svärmor. Jag tänker försöka köpa ett ordentligt ullunderställ. Däremot bär en alltid försöka leta efter ekologiska plagg eller där det framgår hur djuren behandlats. Som med all industri finns det baksidor. Däremot är jag övertygad om att en återupplivning av inhemsk produktion av ull – från för till vävning – skulle ha en otroligt positiv effekt på Sverige. Men min syn på just produktion och politik får nog bli en annan gång. Nu ska jag googla stickmönster till en kofta!