Varför denna rädsla att låta föräldrar ta ansvar för sina barn?

Det har väl undgått i stort sett ingen att det finns en familj som gömt sig med sina barn och förutom att tydligen inte tagit om hand om dem, inte haft dem i skolan. I detta skriver SVT även om att Skolverket nu har koll på en fb-grupp med människor som tipsar om hur man undviker att sätta barn i skolan. I artikeln förfasar man sig över så kallad ”oskolning” eller ”unschooling” som det heter.

Jag vill för det första självklart påpeka att det är hemskt att barnen vanvårdats. Men sen vill jag debattera det sjuka i att vi lever i ett samhälle där valet att inte skicka barn till skolan anses lika illa som att inte lära barnen hygien, typ.

Att det i Sverige har varit viktigt med allmän och lika skola, det går inte att komma ifrån. Vi har varit ett land i stor fattigdom men även där det på grund av sin storlek och hur spritt vi har bott har varit viktigt att lära ut samma saker överallt; för att bygga ett gemensamt samhälle. krävs att samhället lär ut hur det fungerar, dess värderingar och historia. Problemet är att vi idag inte har den skolan vi många ser framför oss i idealet; lite av en Bullerbyskola. ”Bullerbybarnen” fick lära sig grundläggande saker, fakta, i skolan och sen lärde de sig ett yrke hemma eller studerade vidare. Självklart ska vi inte idealisera den tiden utifrån romantiska idéer för vi vet alla att detta gjorde att vissa kunde läsa vidare och att andra stängdes ute.

Men den skola vi har idag, den är inte heller rättvis. Den utgår från idén om att barn dels ska lära sig väldigt mycket i skolan men även ta ett stort eget ansvar för sitt lärande och visa något sorts idealiserat överintresse för att lära sig alla möjliga ämnen enligt en viss mall baserad på ålder. Föräldrar ska även klara av att guida sina barn enligt denna läroplan utan att hänsyn tas för förälderns utbildningsnivå. Voilá, du har lagt grunden för ett utanförskap.

Vi har även en skola byggd på skolplikt, inte läroplikt som bland annat i Finland. Det gör att kravet ställs på skolan att lära mitt barn allt utan att jag egentligen hålls ansvarig på något lagmässigt sätt (däremot kan jag misslyckas med att ge mitt barn stöd med läxläsning och således får mitt barn känna skuld av att jag inte kan hjälpa). Det innebär även att skolan egentligen bara ska se till att mitt barn är i skolan, men inte nödvändigtvis lär sig något. Skolan har bara plikt att få dit barnet. Detta gör även att föräldrar kan flytta sina barn mellan skolor om man inte är nöjd och således nyttja barnets skolpeng för att göra barnet till ”konsument” och således vill skolorna hellre locka till sig barn/föräldrar med säg bra betyg eller olika tekniska hjälpmedel än att alltid förmedla kunskap eller för den delen kräva hjälp av föräldern eller kommunen för att ge barnet möjligheter att lära sig. Här är en bra artikel på ämnet!

Genom att även i tidig ålder introducera att barn ska söka fakta själva så lär du dem inte kunskap, bara att ifrågasätta källan. En lärarkår som erhåller respekt för sitt kunnande kan tydligare vägleda. Jag själv förväntar mig av en professor på universitetet att hen ska ge mig evidensbaserad fakta, utan att jag ska behöva dubbelkolla och ifrågasätta.

Därpå ska barn socialisera bättre än vad jag gör som vuxen på min arbetsplats där du förväntas vara vän med alla (till och med bjuda dem på ditt kalas), förväntas ta ansvar för de som bråkar och stökar samtidigt som du kan utsättas för kränkningar och sexuella ofredanden. Där dina ”kollegors” beteenden ursäktas med att de är barn. Fräscht.

Att undervisa sina barn själv är inget konstigt. Det sker över hela världen. Det sker därför att vissa hellre vill vara hemma med sina barn länge, där de kan ge den fakta som behövs själva och därpå ge dem de moraliska värderingar som finns inom den egna familjen. I de länder som har hemskolning finns ofta olika läroplaner och test som barnen ska följa så att deras inlärning av fakta ändå följs.

Så finns ”oskolning”. Här utgår man från barnets egna vilja att lära. När ett barn visar intresse för naturen så kör man på med biologi och naturvetenskap. Man lär sig om sin egen och andra kulturer när barnet visar intresse för sådant. Matte och språk finns mycket bara i vår vardag och man använder de chanserna som ändå öppnar sig. Här finns kanske inte riktigt samma vilja att följa de kontrollfunktioner som brukar finnas i länder med hemskolning, men om barnet vill in på högre utbildning senare så brukar det gå att lösa. Självklart finns nackdelar: den största med oskolning är lata föräldrar där barnet missar mycket kunskap och sen faktiskt måste ta igen väldigt mycket i vuxen ålder.

Men vad är vinsterna? Ja, i mina ögon är de många. Dels slipper barnet den sociala pressen av skolmiljön. Självklart finns en vinning i att ha kompisar, men många aktiva hemskolare/oskolare brukar ta ansvar för detta. Man kan även ha fritidsaktiviteter. I många länder har föräldrarna även vänner, inte bara kollegor…  så man kanske leker med syskon, kusiner, grannar osv. Man följer även barnets vilja att lära. Få barn föds utan nyfikenhet, men vårat skolsystem har en tendens att totalt döda den nyfikenhet när den ska mätas och vägas och värderas. Det ger även vårdnadshavare chansen att faktiskt, på riktigt lära känna sina barn. För här är den största tragedin för mig i det moderna Sverige; våra barn är mer i skolan/i barnomsorgen än i sitt hem.

Och kanske är det här rädslan för de oskolade barnen ligger: att deras föräldrar bryter normen att varje samhällsmedborgare måste vara en produktiv sådan, och att detta endast kan nås genom lönearbete. Genom att säga dels nej tack till den livsstilen och samtidigt göra det å sina barns vägnar genom att inte tvinga in dem i skolsystemet… det går knappt att ens föreställa sig. Och vad lär man barnen för åsikter därhemma? Hur ska vi kunna få dem till produktiva samhällsmedborgare om de växer upp i ett hem som faktiskt har värderingar? Kanske börjar de ifrågasätta samhällsnormen? Kanske blir de trygga i sig själva? Herregud, möjligheterna är läskigt oändliga.

Så då ropar man barnmisshandel!, man spionerar på de som tänker annorlunda och man försöker få de som ens tänkte tanken att känna skam. Istället för att titta sig i spegeln och undra vad man är så rädd för ska hända när folk får lära sin barn att räkna, läsa och rabbla svenska regenter på egen hand.

Nej, mina barn ska inte ”göra rätt för sig”!


Under min uppväxt, och säkert de flestas, har jag alltid lärt mig att pÃ¥ nÃ¥got sätt ”göra rätt för sig”. Man ska minsann inte fÃ¥ allt serverat. Efter skolan ska det jobbas. Dels för att tjäna pengar och betala för sina egna omkostnader men ocksÃ¥ för att betala skatt och bidra till samhället.

I sak hÃ¥ller jag med. Men i detalj och effekt blir jag irriterad. Ja, vi ska betala skatt – gemensamt betalar vi gemensamma resurser som vÃ¥rd och skola. Det ska vara statens ansvar att befolkningen har vissa kunskaper och staten ska ta hand om de sjuka och svaga, oavsett inkomst. En kedja är bara sÃ¥ stark som sin svagaste länk och kan vi inte ta hand om de svagaste är vÃ¥rat samhälle svagt. Gott sÃ¥.

Men samtidigt sÃ¥ tycker jag att folk som bara ”är” inte ska fÃ¥ nÃ¥gon sorts moralisk skit för att man minsann inte bidrar/bara parasiterar. Jag är dels trött pÃ¥ synen att bidragstagare är snyltare och sen kan jag tycka att det vore helt ok att lÃ¥ta folk inte arbeta. Vill mina vuxna barn spendera nÃ¥gra Ã¥r med att resa runt, ha en säng hemma hos oss och lÃ¥na pengar av oss för att kunna göra nÃ¥got annat än hoppa pÃ¥ plugg och jobb sÃ¥ vill jag gärna ge dem det. SÃ¥klart med en respekt för varandra, men vilken gÃ¥va att ge dem lite andrum! Eller om nÃ¥gon av dem vill vara hemma längre med sina barn och jag har pengar, varför inte ekonomiskt stötta det?

Jag tycker ocksÃ¥ synen pÃ¥ just ”att göra rätt för sig” inom familjer (eller vänkretsar som kan vara en närmare än blodsbandsfamilj) är sÃ¥ jävla tragisk. Att jag ska uppfostra mina barn till att mamma och pappa inte vill eller ska hjälpa dem. Att det är pÃ¥ nÃ¥got sätt karaktärsdanande att de sparkas ur boet och skuldsätter sig för att ha ett schysst boende. SÃ¥ ska vi sälja vÃ¥rt och leva upp vinsten. De ska arbeta för att tjäna pengar till statens skatt och sÃ¥ BNP ökar (eller än värre, BNI).

Det är ett ohållbart leverne. Det upprätthåller slitochsläng-beteenden genom att boenden minsann inte går i arv. Det skapar belånade familjer som måste heltidsjobba för att kunna bo, men inte umgås. Det upprätthåller en syn på att vi medborgare är konsumenter som måste ha en inkomst och måste förbruka. Jag vill inte ha det så. Jag ska förändra och jag ska uppfostra en tyst revolution.

Förlossningspodden!

Idag är jag med i Förlossningspodden med bästaste Emma. Jag har inte hunnit lyssna än! Barnen har hållt igång inatt (jag somnade efter 04 imorse) och min mor med sambo är här så vi underhåller gäster.

Jag var faktiskt med i Förlossningspoddens första avsnitt, men det tyckte Emma att hon klippt sönder så det tog hon bort, haha.

Jag vill minnas att vi pratade om att sluta amma i tid, om att få ett andra barn, igångsättning och om att prata med sin partner. In och lyssna och berätta för mig vad av allt hon behöll i avsnittet. Själv ska jag återgå till kaoset med mina två små här hemma.

Sydde en tygblöja!

Inspirerad av mitt förra inlägg (ödmjukt..? Haha!) drog jag fram en orange tygbit och symaskinen för att sy en formsydd tygblöja. Gick ganska fort (tog detta mönster) och blev vad jag behövde – en tunn blöja som jag kunde lägga i en vikis inne i, som ett torrskikt. Tror ungen gillar den!

klippautmonster syutrustningtygbloja

Ritade upp på smörgåspapper, ritade av på tyget och klippte ut två bitar. Sy enligt länken och vände rätt. Tvättade upp blöjan, hämtade Storasyster på fsk, hanterade gnälliga barn, testade och insåg att den var typ 5 cm för lång. Idag sydde jag upp den och testade igen. Sitter finfint!

detaljtygbloja tygblojailagg

Som man ser är inte blöjan sydd för att vinna någon stiltävling. Tråden är svart och ganska snett sydd. Men den gör jobbet. Ska testköra modellen lite och fortsätter den kännas bra ska jag nog sy upp ett gäng till. Eller så syr jag något helt annat, beroende på vilka infall jag får.

tygblojabebis

Hon verkar tycka att de är supersköna!

nillin_me

Alltså, jag ÄLSKAR den bulliga rumpan de får i tygblöjor! Här har hon en ullblöjbyxa som svärmor gjort och utanpå det en body av fantastiska nillin! Egentligen har Lillasyster storlek 68 men när hon har tygisar på behöver hon oftast gå upp en storlek för att det ska gå att knäppa.

Någon annan som sytt något kul på sistone? Eller planerar något kul projekt? Hänvisar till min pinterest (Sytips! och DIY barnen) där jag samlar inspiration! Har du något favorit-pinboard?

Tygblöja!

Tygblöjor är verkligen en riktigt favorit bland saker man kan ”göra själv”! Stora hade tygblöja litegrann som liten men det rann lite ut i sanden. Nu med Lillasyster är jag riktigt peppad, lite mera kunnig om ”systemet” men även om mina behov. Nedan har jag skrivit upp lite tankar och erfarenheter jag tror kan vara intressanta för den som funderar pÃ¥ att testa detta med tygblöja.

Hur fungerar tygblöjor?

Tygblöjor är egentligen inte sÃ¥ svÃ¥rt väl man fattar principen. Det är ett uppsugande lager och ett skal som hÃ¥ller vätan inne. Jag har vikblöjor (”vikisar”) som är fyrkantiga tygbitar som viks enligt lite olika sätt beroende pÃ¥ barnets storlek (länk till sjukt bra guide). UtanpÃ¥ detta har jag numera ullbyxor men hade med Storasyster PUL-byxor. Just nu är jag generellt lite ”ullfrälst” sÃ¥ jag uppmuntrar (uppmanar..?) svärmor att sticka byxor, haha. Ibland har jag en liten frottéhanduk i blöjan för att ge lite extra uppsugningseffekt, ett s.k. torrskikt eller torrinlägg.

Bild på själva vikblöjorna (vikisar), stickade och virkade blöjbyxor och en av PUL (ett så kallat PUL-skal)

Bild på själva vikblöjorna (vikisar), stickade och virkade blöjbyxor i ull och en blöjbyxa av PUL (ett så kallat PUL-skal)

 

Material i en tygblöja och olika varianter

Ja, själva blöjan brukar vara bomull eller frotté. Blöjbyxan i PUL eller ull och torrskikt är ibland i fleece eller om man tar en egen handduk i frotté. En ullbyxa mÃ¥ste ”kuras” vilket är att den fettas in för att hÃ¥lla inne vätan, finns intresse kan jag skriva mer om just ullbyxor vid ett senare tillfälle.

Blöjan kan vara en vikis eller sÃ¥ finns prefold och formsydda tygblöjor. En formsydd ser ut som en blöja och har oftast nÃ¥gra knappar för att snabbt sätta fast. En prefold är som ett mellanting mellan vikis och formsydd – den är som en färdigvikt vikblöja men utan knappar.

Sedan finns sÃ¥ kallade ”allt-i-ett” / ”all-in-one” eller AiO. Det är faktiskt lika som principen bakom en engÃ¥ngsblöja; färdig och klar. Du byter hela blöjan och slänger hela i maskinen. Med de delade systemen sÃ¥ byter man den kissiga blöjan men Ã¥teranvänder blöjbyxan tills den blir för smutsig eller bajsig. Fördelen med AiO är att det är smidigt, nackdelen är att de tar längre tid att torka och man behöver en hel del och de kostar en del.

Men… är det inte smidigt med engÃ¥ngsblöjor?

Jo. Men som tygblöjenörd säger jag att det är inte lika roligt! Jag gillar att hitta fina PUL-blöjor, kolla in folks hemsydda blöjor, planera sömnad av egna (nu äntligen är hobbyrummet igång här hemma och jag har snart en dejt med symaskinen) och kurandet av ullbyxorna gör mig lite varm i hjärtat.

För att fÃ¥ tygblöjor att praktiskt fungera behöver man nÃ¥gonstans att lägga de använda blöjorna – vi har en liten plasthink som vi bär ner till tvättstugan och tömmer i en för där avsedd plastkasse innan det är tvättdags. Jag tror det underlättar väldigt mycket om man har egen tvättmaskin men vet flertalet som fÃ¥r det att fungera ändÃ¥. Ute pÃ¥ vift har jag en plastpÃ¥se för använda blöjor och blöjorna tar lite mera plats sÃ¥ de Ã¥ker i en egen tygkasse i vagnen.

Sen måste man inte gå all in. Jag har tygisar på dagen men inte på natten (maken är inte så tygblöjeförtjust och jag låter gärna honom ta nätterna). Jag har också kört vikisar fram tills nu men ska byta över till formsydda snart då jag tycker det är lite meckigt nu när Lillasyster ska snurra runt hela tiden på skötbordet. Vissa har bara AiO eller har det bara när barnet börjar bli stort och ska pottränas då det blir blötare i en tygis än engångs och barnet tycker det är lite obehagligt.

Avslutningsvis

Jag tycker att alla fÃ¥r göra som de vill men jag tror att mÃ¥nga idag inte vet om hur man gör med tygblöjor utan tror att engÃ¥ngs är det ”bästa” alternativet. Att det är torrast och skönast för barnet. Ja, det kan vara en bra grej att det är torrt i byxan, men engÃ¥ngsblöjor skapar ocksÃ¥ röda rumpor, illaluktande sopor hemma och pÃ¥ sopberg och själv tycker jag det är lite skönt att emellanÃ¥t slippa vara en konsument. Föräldrar ses av företag som en köpstark grupp och ibland är det bara skönt att fÃ¥ peka finger Ã¥t hela den grejen.

Tygblöjor kan vara ännu en grej där man surfar i timmar och köper det man tycker är finast och man köper allt nytt och fixar och donar. Men det kan också vara hemsydda formsydda av en gammal handduk och ett lakan med omatchande trådar eller svärmors hemstickade byxor. Det går att lägga ribban olika och på sin egna nivå. Det är det som är det fina i kråksången.

Några frågor och funderingar? Egna erfarenheter?

Säg Ã¥t min unge – och hävda ditt barns integritet!

FrÃ¥n en mamma till er andra, här kommer ett rakt och tydligt rÃ¥d. Jag är trött pÃ¥ att vi morsor ska ränna efter vÃ¥ra egna ungar hela tiden och säga Ã¥t dem. Om min unge tar en grej frÃ¥n din unge – säg till! Vänta inte pÃ¥ att jag ska dyka upp där och ursäkta och bocka och ha mig. Varför?

Jo, för att min unge hör mig hela tiden ändÃ¥. SÃ¥ hon slutar lyssna till slut. Helt enkelt – din tillsägelse/pÃ¥minnelse om hur man egentligen beter sig biter mer än min. SÃ¥ tack pÃ¥ förhand. Sen blir det sÃ¥ att när jag ränner dit och säger till och du ursäktar och överslätar (som man ju gör, typ ”nämen han lekte inte med den ändÃ¥” eller ”det finns en likadan hon kan ta”) sÃ¥ är ju min tillsägelse inte sann. AlltsÃ¥, om jag säger Ã¥t K att ”nu blev barnet ledsen” och du slätar över detta sÃ¥… ja, dÃ¥ blev barnet ju inte sÃ¥ ledsen som jag säger att hen blev. Och min tillrättavisning blir mindre värd och mindre sann.

Sen handlar det om ditt barn. Om du inte säger Ã¥t andra barn – hur ska ditt barn lära sig att säga ifrÃ¥n? Ja självklart ska alla försöka fÃ¥ sina ungar att sluta rycka saker ur andra barns händer men under tiden mÃ¥ste vi ocksÃ¥ lära vÃ¥ra ungar att sätta gränser. Det gör vi bäst genom att visa dem hur. Genom att du förklarar för mitt barn att ditt barn faktiskt lekte med den där spaden sÃ¥ lär du ditt barn hur man respektfullt säger ifrÃ¥n och du lär mitt barn att fler än hennes mamma har koll pÃ¥ hur man beter sig. Du hävdar ditt barns integritet och plats här i världen.

Och sÃ¥ handlar det om vÃ¥r syn pÃ¥ mödrar. Jag är sÃ¥ jäkla trött pÃ¥ att vi mammor ska vara nÃ¥gra sorts super-nannies som har koll pÃ¥ vÃ¥r egen avkomma hela tiden. Jag orkar inte springa och ursäkta min unge hela tiden. Min unge klarar sig ganska bra i parken och kan leka utan att jag hänger över henne hela tiden. Jag är med emellanÃ¥t och bygger sandslott eller bjuds pÃ¥ sand-kaffe eller vad som nu försiggÃ¥r men om hon är nöjd sitter jag gärna och pratar med min mamma-kompis istället. Jag mÃ¥ste kunna lita pÃ¥ att andra säger till henne om hon beter sig illa utan att glo pÃ¥ mig som vore jag en oansvarig förälder. Det är jag inte! Jag jobbar nämligen sÃ¥ att de dagar dÃ¥ hon är en liten tjej som inte vill ha en massa andra barn omkring sig eller vill fÃ¥ leka ifred – dÃ¥ sitter jag bredvid och hävdar hennes integritet och fredar ytan frÃ¥n andra barn som välvilligt vill vara med men där det bara kommer att leda till konflikt om hon störs.

SÃ¥ vi slutar förvänta oss att andra mammor ska ha sÃ¥n örnkoll pÃ¥ sina barn (och ursäkta helt normala barnbeteenden) samt döma de som ser men inte kommer rännandes – och sÃ¥ tar vi lite kollektivt ansvar för dessa smÃ¥ liv vi gemensamt har att fostra. Vi morsor kan vara en ganska skön grupp om vi vill, sÃ¥ jag tycker vi tar och hjälper varandra här. Säg du Ã¥t min unge, sÃ¥ säger jag Ã¥t din.

Om ull och ullplagg

Innan jag flyttade ut mer på landet (skaffade hus med trädgård i alla fall, mer än vi hade till lägenheten i stan) och innan barn och deras ur-och-skurande så har jag inte lagt nämnvärd energi på material till kläder. Har väl ägt några underställ, skidjackor och thermobyxor. Regnställ och varma vantar avvecklades också. Oftast handlades de på en avvägning av pris, utseende och någotsånär funktionella.

I och med barnen har jag kastats in i en värld av skalplagg, gore-tex, fleecetröjor, ombyte, minst två par gummistövlar, den eviga frågan om fodrade vinterskor och om bebisar fryser i X antal minusgrader.

På något vänster fick detta in mig på ull. Jag betraktar mig som miljömedveten och intresserad och på så sätt insåg jag att fleece är hiskeligen hemskt för miljön. Visserligen av återvunnen plast, men plastpartiklar sköljs ut i tvätt. Ja, vi har fleecekläder till barnen men nej det är inte jag som har köpt dem och de ska bort.  Ull är ett fantastiskt material. Det är ju gjort för att djuren ska hålla sig varma och torra och precis på så sätt kan vi människor nyttja ullen.

Närmast kroppen är ullunderställ supermegabäst för att transportera bort fukt. Dels kan ull suga upp 30% av sin egen vikt i fukt men sedan, när den blivit mättad, arbetar den för att återställa balansen och transporterar därmed bort din svett (du svettas och på den sidan plagget är det fuktigast, då transporterar den bort fukten utåt för att få andra sidan att bli lika fuktig).

Men att ha ull ytterst då? Jo, ett ullplagg kan lika gärna användas som ytterplagg. Dels kan du ha en tröja som värmer och reglerar temperaturen precis som ditt inre lager gör.. Blöt ull är fortfarande varm, tack vare att värmeenergi avges när vattenmolekyler och polära molekyler i fibrern kolliderar. Fast om man inte vill gå runt med en våt filt, hur varm den än är, finns en fantastisk grej – ullkur!

Ull är naturligt fett och därmed vattenavstötande. Det finns behandlad ull (sk superwash) som visserligen inte filtar sig vid tvätt men där ullens naturliga fett och andra egenskaper tagits bort så sådant är inte att föredra. En ulltröja av obehandlad ull går att kura för att ha som ytterplagg som även blir vattenavstötande. Vanligast när man pratar ullkur gör gällande tygblöjor, men det blir ett annat inlägg. Med ullkur så återfettas ullen och plagget blir mjukare men också vattenavisande.

Ullen är självrengörande och luktar inte lika illa som syntetmaterial. Ett ullplagg behöver oftast bara vädras eller tvättas i ett snällt program på tvättmaskinen, antingen helt utan tvättmedel eller ulltvättmedel. Väldans miljövänligt.

Själv har jag en garderob uppbyggd av all möjlig skit. Sakta byter jag ut. Just nu ligger beställning på ulltröjor, raggsockor och vantar hos svärmor. Jag tänker försöka köpa ett ordentligt ullunderställ. Däremot bär en alltid försöka leta efter ekologiska plagg eller där det framgår hur djuren behandlats. Som med all industri finns det baksidor. Däremot är jag övertygad om att en återupplivning av inhemsk produktion av ull – från för till vävning – skulle ha en otroligt positiv effekt på Sverige. Men min syn på just produktion och politik får nog bli en annan gång. Nu ska jag googla stickmönster till en kofta!