Konsumtionssamhällets ekonomi – hjulen måste alltid rulla

Jag känner mer och mer att jag börjar få ihop ett pussel som för mig har lagts under lång tid. Den om konsumtionssamhället och om min roll i det hela. Om nutid och framtid, med en reflektion över dåtid. Börjar med mina tankar kring ekonomi och miljö i det samhälle och värld vi lever i.

Ekonomin i ett konsumtionssamhälle går ut på att jag hela tiden köper saker. Jag är konsument och någon annan är producent- idag är producenten ofta i ett land långt borta. I en mer närproducerad ekonomi hade jag betalat någon för dess utgifter för material och dennes tid för förädling, något som skett i mitt närområde. Där jag och producenten delar effekten av hur förädlingen påverkar miljö och livsvillkor. Typ som att om grannen stickar vantar av får som betar i hagen så vinner vi båda på att fåren mår bra, inte står i en fabrik och att grannen tar bra betalt så att hens barn inte svälter.

I den ekonomin vi har idag, som också har ett behov av tillväxt och att framgång mäts i att företag (stora och små) tjänar mer och mer pengar – vilket görs genom vinst – så ändras spelplanen lite. Minns att vi har ett arv av kolonialism och att industriella revolutionen innebar att tidigare kolonier blev producenter av råvaror som sedan förädlades i fabriker i väst och sedan såldes – som lyxprodukter här eller i mängder som billigt och då ofta tillbaka till länderna i fråga – och vinst skapades. Dessa ”förädlare” finns även idag i väst, även om de idag inte är i form av fabriker utan mer som ägare och märken vi kan sätta på varor som numer både produceras och paketeras långt borta. Här sker istället förädling genom marknadsföring och att sälja in produkter som en del i en eftersträvansvärd livsstil.

För att skapa vinst behöver priset antingen gå upp eller produktionskostnaden gå ner. Idag görs säkert lite av båda men vi alla vet att man prispressar mot produktionen. Det handlar om att människor som producerar får mindre betalt eller rationaliseras bort (och således får färre dela bördan) och/eller att miljön offras för att snabba på produktionen – som broileruppfödda djur, fabriker med fruktansvärda utsläpp (för att det kostar mer att arbeta miljövänligt) eller utarmad jord.

I ett samhälle där saker närproduceras blir det mer påtagligt. Vi känner de som jobbar på fabriken, vi ser hur utsläppen förstör vår strand och som nu i vården ser vi hur besparande skapar en brist på barnmorskor och sjuksköterskor då ingen vill jobba så hårt. När det sker längre bort blir det svårare. Dels får vi inte all information och inte heller vet vi hur de hade det innan. Vi vet inte hur deras strand såg ut förut eller hur deras mamma mådde innan hon gick in i väggen. Vi matas också med idéer om att det är bra att folk ”därborta” får jobb och kan försörja sina familjer (att de skulle kunna äga egen mark och mata sina familjer har ingen tänkt på, eller att de kunde sälja till en inhemsk marknad precis som vår granne som stickar vantar skulle kunna ha gjort).

Det intressanta är också att vi mitt i detta har flera politiska ideologier som pratar om ”våra jobb”. Vi vet om Trumps förkärlek för kolindustrin eftersom att en inhemsk industri – förädling – ger jobb. Tanken, anser jag, är god men används helt fel. Att satsa på kol är väl så föråldrat så gud vet. Själv tror jag mycket på att ta tillbaka en hel del produktion och förädling hem till de som ska använda produkten men att också inte göra det för att man hatar folk från andra länder. Men det kräver en samhällsomställning.

För om något produceras här, så kostar det mer då vi här inte kommer att acceptera slavlöner (om man nu inte är moderat och tycker att det är bra med fler lågavlönade jobb eftersom att man egentligen inte har problem med klassamhället – men då kommer man själv ju inte att drabbas av slavlönen). Om man inte heller kör över miljön så kommer produkterna att kosta mer. Det kommer i slutändan att bromsa ner konsumtionen och det är här vi idag har en stark lobbyism och en svag politikerkår. För det blir en tuff omställning. Det kommer i slutändan att leda till fler jobb då mer produktion kräver fler som producerar och står i fabrik eller jobbar på åkern eller i skogen och färre som ”jobbar med media”, men också till högre priser på varor så att större konsumtion inte är möjlig. Och den kanske inte är nödvändig..? För vem vinner på att vi i alla affärer har exakt samma utbud över hela landet? Att samma märken slåss om våra matvanor, tandvanor, vilket schampo vi använder eller vilka köttbullar vi ger våra barn? Jo, de stora företagen. De små, de vinner på att vi i Malmö kan köpa mat från Skåne, att vi i Umeå har mat från norr och göteborgarna bara äter fisk. Att man säljer det som finns lokalt till de som bor där. Många politiker vill kalla det vi har idag för ”valmöjlighet” vilket bara är larv. Det är som i melodifestivalen när de sista tävlande ska sjunga: de andra har ju redan slagits ut och står inte ens där på scenen och sen kan alla i hela landet melodin till låten som vann. Valmöjlighet, jovisst. Samtidigt så är vinnarna höga VD:ar medan mjölkbönderna går på knäna…

För den som vill fördjupa sig rekommenderar jag Naomi Kleins ”No Logo” och Björn Forsbergs ”Omställningens tid”. Jag ska även skriva mer om konsumtionssamhällets påverkan på oss som individer, och vad det innebär att växa upp som konsument. Jag tycker verkligen att ämnet är intressant (därav precis typ 1000 ord i ämnet, grattis till dig som läser!) och det kommer bli mer av en röd tråd i denna blogg. Nu ska jag ta ett varv i trädgården istället!

Fast om vi ändrar på förutsättningen kan resultatet bli annorlunda

Så, en artikel i DN gör gällande att forskare kommit på att typ det skadligaste man kan göra för miljön är att skaffa barn. In och läs!

Tillbaka? Bra! Det jag tycker är märkligt i artikeln är idén om att barnen förväntas bli framtida konsumenter. Det är inte så att man säger att det måste bli så men man har alltså gått igenom myndigheters uppmaningar till folk och då vill man lyfta att det inte pratas om barn som en miljöpåverkande faktor – såsom bil eller källsortering.

Däremot var uppmaningar om att vara noggrann med sin källsortering vanligt förekommande – trots att minutiös källsortering på sin höjd kan minska vårt koldioxidavtryck med 0,2 ton per år. Motsvarande siffra för en familj som avstår från att skaffa ett barn är 58,6 ton av koldioxidekvivalenter per år – baserat på alla framtida ättlingars utsläpp och nuvarande konsumtionsmönster.

Själv skulle jag vilja lyfta den otroliga miljöpåverkan vår konsumtion har – varför kan myndigheter inte uppmuntra till att vi ska odla det vi kan själva eller att bara handla närproducerat? Om mina barn blir producenter istället för konsumenter, kan det ändra den negativa spiralen? Och vi har ju skaffat barn i alla tider, utan att polarisen smält… Jag gillar tänket (och länkarna!) i det här inlägget – What Would Happen if We All Grew Food. Jag tycker det tål att tänkas på, och jag tänkte mycket kring det när jag läste artikeln.

Hon menar att mänsklighetens klimatpåverkan bör ses som en funktion av tre komponenter: hur många som lever på planeten, hur mycket vi konsumerar och hur mycket koldioxid som släpps ut när det vi konsumerar produceras.

Just nu är befolkningsstorleken den komponent som har störst påverkan – åtminstone i den utvecklade delen av världen. Men det är baserat på de höga halter koldioxid som vi släpper ut i dag. Halter som kommer att sjunka om vi klarar av att ställa om till mer klimatsmarta liv.

Det finns ju på ett sätt mellan raderna i artikeln – ”hur mycket koldioxid som släpps ut när det vi konsumerar produceras” – men fokuset är fortfarande på nuvarande myndigheters råd och att privatpersoner ska utifrån dagens tänk följa råd; tänk på att källsortera, köra en miljövänlig bil och bara skaffa ett barn. Istället för att våga byta ut gräsmattan mot hemodlade grönsaker… Det förvånar mig att miljöforskare som ändå verkar intresserade och brinna för ämnet inte har drivit den mer närproduerade/hemodlade tesen mer, utan valt att fokusera på barnen. Eller så är det artikelförfattaren men njae, här tycker jag nog att artikeln inte känns helt vinklad.

Själv hoppas jag att folk fortsätter att skaffa en massa härliga ungar och lär dem att vårda och bruka miljön runt dem. Att odla sina egna morötter är guld värt!

Vill ha sommarlov

Bilder från sommaren 2016

Nä, nu vill jag ha sommarlov. Fast tyvärr mer på det där tonårssättet än som småbarnsförälder. Jag behöver lite mindre ansvar för små varelser och mer tid för spontana infall.

Jag gillar föräldralivet i stort – mina ungar är roliga och ganska påhittiga. Problemet just nu är att jag i mitt föräldraskap eftersträvar att göra saker med barnen och just nu… är det svårt. För att ”göra saker” är för mig att häftpistola nät till kaninburarna, städa burarna, rensa ogräs, planera och plantera i trädgården, lista ut hur man spinner på spinnrock, osv. Allt svårt med yngre barn. Jag hoppas vi kan ha kul väl de blir äldre! För jag tror jag kan vara ett roligt päron till barn med lite bättre säkerhetstänk. Eller som kan bre sin egen mackar jag glömmer lunch. 

Fast än är det kontorsdagar med kaffe i solen och sen jobb vid datorn. Och en längtan efter lediga dagar när jag blir galen på mina barn!

Livet med en fyraåring

Jag är helt slut. Helg med barn är… inte avkopplande. För mig är det rentav uppstressande. Det har verkligen blivit bättre med tiden, ja – igÃ¥r Ã¥kte vi pÃ¥ utställning pÃ¥ östasiatiska muséet och ungarna skötte sig nÃ¥gotsÃ¥när och jag behövde inte punktbevaka bÃ¥da utan med lite hjälp frÃ¥n andra besökare och svärföräldrar sÃ¥ gick det vägen. Det bli bättre.

Men. Fyraåringen. Oh my gawd. Jag är helt slut av alla konflikter som kan dyka upp. Över ingenting! Hon beter sig bara illa. Fortsätter pusha, fortsätter göra fel fast hon vet. Och vi har nu haft en hel del konflikter och liksom bråk och där jag som förälder bara inte får det att funka. Jag förklarar att hon är stor tjej och kan göra rätt men att när hon väljer att göra fel så väljer hon att bete sig som en liten tjej och då försvinner sånt som stora tjejer får veckopeng, lördagsgodis eller ipad. Till exempel. Det brukar bita men icke denna vecka.

SÃ¥ vi har infört ett belöningssystem. För varje dag kan man fÃ¥ som mest tre varningar. FÃ¥r man en fjärde sÃ¥ har det gÃ¥tt för lÃ¥ngt. DÃ¥ fÃ¥r man inte dagens belöning – en stjärna. I slutet av veckan summeras antalet stjärnor och man fÃ¥r lördagsgodis, veckopeng och/eller ipad. Typ. Det är inte helt bestämt än. Men det tog skruv! För nu kan jag säga, när hon fortsätter fast hon vet att hon gör dumt, att hon närmar sig en varning. Och dÃ¥ stoppar hon sig! Säger ”oj, jag glömde” och försöker göra rätt (vi förklarar ju oftast vad rätt är, men hittills har hon inte hejdat sig). Det har visserligen bra gÃ¥tt en dag, men vi är hoppfulla. Som förälder slutar man ju aldrig att hoppas, det är väl det som hÃ¥ller en igÃ¥ng till artonÃ¥rsdagen…

Någon annan med barn i den här åldern? Eller liknande erfarenheter? Tips och tankar? Jag tror vi är inne på en bra väg för Storasyster. Vi försöker ju i alla fall.

4 år

Morgonen 29:e december 2012 förändrades mitt liv och ett nytt sÃ¥g dagens ljus. Jag kan inte med ord beskriva den upplevelsen det innebär att fÃ¥ vara mamma och vilken resa det tar mig med pÃ¥. SÃ¥ jag ska inte ens försöka. Allt jag kan säga är att jag idag känt en stor tacksamhet, enorm glädje och evinnerlig kärlek. Att fÃ¥ ha en fyrÃ¥aring – vilken ynnest! Att fÃ¥ ha just denna fyraÃ¥ring i sitt liv – sÃ¥ fantastiskt! Tack K, för att jag fÃ¥r vara din mamma.

Tankar kring husköp och ekonomi

Att köpa hus är en jättestor investering. Vissa säljer och flyttar om det inte passar men för de flesta innebär ett husköp en väldigt lÃ¥ngsiktig investering – pengamässigt, emotionellt och i livsstil. Oftast styr närhet till jobb och vänner men det övergÃ¥r till att bli ens vardag och trygghet. Man lär sig hitta i mataffären, vissa promenadstrÃ¥k blir ens favoriter, kanske hittar man ett fik eller till och med gÃ¥r med i en lokal förening. Har man barn rotar man sig ännu mer – deras vänner skapar dina vuxna bekanta bland andra föräldrar och alla vändor till BVC och vÃ¥rdcentralen och öppna förskolan och gud vet allt skapar din plats i ditt näromrÃ¥de och det samhälle du ingÃ¥r i.

För mig har husköpet varit ett större ändring av mitt liv än vad jag trodde. Då var jag mitt uppe i min graviditet och som nyinflyttade hade jag också en nyfödd dotter. En större omställning än jag kanske förstod då. Nu, tre och ett halvt år senare och 4 somrar i min 70-talsvilla finns det några tankar kring husköp som jag har landat i.

Priset och att leva på gränsen av sina tillgångar

Jag tror att jag ändÃ¥ funderade lite i dessa banor, men faktiskt inte förstod. Som par i en lägenhet utan barn tror jag inte vi förstod hur mycket ett hus och barn kostar. Vi har rÃ¥d, men det finns absolut en ekonomisk stress i vÃ¥r vardag. Den kommer gÃ¥ över för barnen slutar växa ur sina kläder i rekordfart och nu är huset i stort renoverat till en vettig beboelig standard. Vi har bytt uppvärmningssystem, renoverat ett badrum, lagt om taket (fast nu börjar jag drömma om solceller…) och vi har radonsanerat. Stora utgifter vilket skapar lÃ¥n som vi betalar av. PÃ¥ det tvÃ¥ bilar för att fÃ¥ vardagen att gÃ¥ ihop.

Det kan vara värt att faktiskt våga köpa hus med de pengar man har plus ett litet lån. För lån ska betalas av och lån skapar ränta som också ska betalas. Enda vinnaren här är banken.

Flytta ut i landet

Ett sätt att få ner kostnaden är att flytta ut. Bort från städerna, ut på landet. Kommer du från Stockholm eller de andra större städerna kan en flytt till Karlstad vara ett lagom stort steg om du inte känner dig redo för Norrlands inland. Men känn efter. Fundera. Vi lever i en fantastisk tid av att kunna hitta information om andra livsstilar, så googla! Hitta bloggar och instagram-konto som visar på hur det kan gå rent praktiskt. Det kan omöjligt vara så att det endast går att bo i storstäderna, även om jag själv alltid kommer att längta tillbaka till Södermalm i mitten av 90-talet.

Kvadratmeter eller hektar?

Ett stort hus i all ära. Då får du plats med dig och din familj, alla dina prylar och en katt. Kanske ett gästrum. Utomhus då? Glöm inte tomten. Med en stor tomt kan du bygga ut. Många upplever också en viss ödslighet i för stora hus, fundera på hur du själv känner. Har du vänner som bor smått? Gillar du deras hem? Eller trivs du bäst hos en med öppen planlösning? Kan du fråga en kompis om du kan få sova över några nätter och känna efter före? Har du aldrig bott i hus eller i olika sorters hus blir det ju såklart svårt att veta i förväg. Vissa fastigheter har ju också ett mindre bostadshus men kanske en lada eller gästhus på tomten. Då kan du få ett mindre, ombonat hem men ändå ha plats för allt det där man ackumulerar under livets alla år.

En stor tomt har fördelen av att den kan möta mÃ¥nga behov allt eftersom livet förändras. Det är ok att bara ha en stor gräsmatta under smÃ¥barnsÃ¥ren. Allteftersom Ã¥ren gÃ¥r finns det plats för odling, en hund som kan rastas bara genom att släppas ut, kanske höns, barnens studsmatta, en pool, en större altan, osv. Är huset för litet och du ynglar av dig mer än du trodde eller har kompisar som flyttar in och bildar kollektiv – ja, dÃ¥ gÃ¥r det att bygga ut. PÃ¥ en liten tomt blir det svÃ¥rare. SÃ¥ när du tänker pÃ¥ ”husköp” kanske du lika gärna ska tänka ”tomtköp”, för där finns en utvecklingsmöjlighet som mÃ¥nga glömmer.

Bygg eget

Galet! Det är min och mångas initiala reaktion. Samtidigt så lockar det ju, och det går att få ner konstaterande. Vi tittade på sådana där färdiga modul-hus, att köpa en tomt och huset separat. Saken var de att sådana hus kostar också, samt att vi inte riktigt fastnade för den stil på hus som erbjöds. Men tänk att bygga sitt eget hus, mer än att pussla ihop ett färdigt paket. För det går också. Även här finns en massa bloggar i ämnet. Kan även vara värt att spana in The Walter Segal Self-build method, som handlar om att den som inte kan mer än hamra och mäta ska kunna bygga sitt eget hus. Det man vinner med att bygga eget är oftast pengar, det man förlorar är tid. Men pengarna ska tjänas in eller betalas tillbaka, och då kan det vara värt att lägga tiden istället.

Det var några initiala tankar kring husköp från min del. Jag gillar att fundera kring boende och hur det påverkar vår livsstil och kommer säkert återkomma i ämnet. Speciellt hur man precis som i val av kläder och mat, kan få sitt boende att bli mer miljövänligt och ta en ur konsumtionssamhällets behov av slit-och-släng. Det personliga är politiskt! Har du några egna tankar i ämnet? Reflektioner innan eller efter husköp?

Äppeldricka, äppelpaj och trädgårdshelg

Att jag inte kommer ihÃ¥g hur mycket jag älskar hösten! Det slÃ¥r mig varje Ã¥r, hur magisk denna tid är. Och nu med en ganska aktiv trädgÃ¥rd blir Ã¥rstiden Ã¤n mer pÃ¥tagligt dÃ¥ det helt plötsligt blir en skörd att ta hand om och göra nÃ¥got med.

Helgens aktiviteter var mestadels städ-och-röj men vi fick ocksÃ¥ prioritera äpplena dÃ¥ det stackars trädet haft det tungt i Ã¥r (har hängt som ett pilträd mot marken). PÃ¥ lördagen plockade jag och ungarna äpplen för att göra sjukt enkel äppeldricka enligt detta recept (även här). SÃ¥ än har vi inte provat resultatet för det har bara stÃ¥tt i tvÃ¥ dagar och vi siktar pÃ¥ tre!

Även Sandras äppelpaj testades och ojojojoj, sÃ¥ gott! Jag försöker undvika socker men än mer undviker jag mjölk och gluten och yes, denna är utan bÃ¥da! Däremot innehÃ¥ller den majsmjöl vilket jag, som vill äta sÃ¥ mycket jag kan lokalproducerat och i säsong mÃ¥ste hitta ett alternativ för. Men det är ett senare problem, för nu ska jag äta mer paj!

Hur har er helg varit? Också full med höst?

Nej, mina barn ska inte ”göra rätt för sig”!


Under min uppväxt, och säkert de flestas, har jag alltid lärt mig att pÃ¥ nÃ¥got sätt ”göra rätt för sig”. Man ska minsann inte fÃ¥ allt serverat. Efter skolan ska det jobbas. Dels för att tjäna pengar och betala för sina egna omkostnader men ocksÃ¥ för att betala skatt och bidra till samhället.

I sak hÃ¥ller jag med. Men i detalj och effekt blir jag irriterad. Ja, vi ska betala skatt – gemensamt betalar vi gemensamma resurser som vÃ¥rd och skola. Det ska vara statens ansvar att befolkningen har vissa kunskaper och staten ska ta hand om de sjuka och svaga, oavsett inkomst. En kedja är bara sÃ¥ stark som sin svagaste länk och kan vi inte ta hand om de svagaste är vÃ¥rat samhälle svagt. Gott sÃ¥.

Men samtidigt sÃ¥ tycker jag att folk som bara ”är” inte ska fÃ¥ nÃ¥gon sorts moralisk skit för att man minsann inte bidrar/bara parasiterar. Jag är dels trött pÃ¥ synen att bidragstagare är snyltare och sen kan jag tycka att det vore helt ok att lÃ¥ta folk inte arbeta. Vill mina vuxna barn spendera nÃ¥gra Ã¥r med att resa runt, ha en säng hemma hos oss och lÃ¥na pengar av oss för att kunna göra nÃ¥got annat än hoppa pÃ¥ plugg och jobb sÃ¥ vill jag gärna ge dem det. SÃ¥klart med en respekt för varandra, men vilken gÃ¥va att ge dem lite andrum! Eller om nÃ¥gon av dem vill vara hemma längre med sina barn och jag har pengar, varför inte ekonomiskt stötta det?

Jag tycker ocksÃ¥ synen pÃ¥ just ”att göra rätt för sig” inom familjer (eller vänkretsar som kan vara en närmare än blodsbandsfamilj) är sÃ¥ jävla tragisk. Att jag ska uppfostra mina barn till att mamma och pappa inte vill eller ska hjälpa dem. Att det är pÃ¥ nÃ¥got sätt karaktärsdanande att de sparkas ur boet och skuldsätter sig för att ha ett schysst boende. SÃ¥ ska vi sälja vÃ¥rt och leva upp vinsten. De ska arbeta för att tjäna pengar till statens skatt och sÃ¥ BNP ökar (eller än värre, BNI).

Det är ett ohållbart leverne. Det upprätthåller slitochsläng-beteenden genom att boenden minsann inte går i arv. Det skapar belånade familjer som måste heltidsjobba för att kunna bo, men inte umgås. Det upprätthåller en syn på att vi medborgare är konsumenter som måste ha en inkomst och måste förbruka. Jag vill inte ha det så. Jag ska förändra och jag ska uppfostra en tyst revolution.

Hobbyrum!

En av anledningarna till att vi lite föll för en 70-talsvilla var att det fanns just ett hobbyrum. Till en början inredde vi så att det som i källaren stod som hobbyrum användes just så men nu har vi flyttat upp funktionen till flickornas gamla rum så de får flytta ner  (till rummet bredvid oss). Hobbyrummet är mitt favoritrum! Fortfarande stökigt (vi har mycket saker och alla hyllor är än ej på plats) men när två arbetsplatser, ett sybord, hylla för Warhammerfigurer och skrivare samt barnets pysselhörna ska få plats ja då blir det lite oordning. Än så länge.

Ett hobbyrum är så smidigt. Allt som röjs fram behöver inte röjas undan bara för att maten ska dukas på bordet eller om man sitter framför tv:n och nu ska vi se film och duka fredagamys. Stora kan springa mellan aktiviteter och så tvättar vi penslar innan läggdags. Att jag kan sitta vid datorn och skriva essäer till skolan bredvid hennes pysselhörna är också jättesmidigt.

Framöver ska jag jobba på att få till bra tygförvaring, en hylla ska upp för dotterns alla pennor och penslar och maken behöver fler hyllor vid sitt bord. Själv älskar jag smart förvaring så får jag till något extra bra lovar jag att skriva om det!

  
 Har du ett hobbyrum? Vad har du i det? Eller vill du ha?

Förlossningspodden!

Idag är jag med i Förlossningspodden med bästaste Emma. Jag har inte hunnit lyssna än! Barnen har hållt igång inatt (jag somnade efter 04 imorse) och min mor med sambo är här så vi underhåller gäster.

Jag var faktiskt med i Förlossningspoddens första avsnitt, men det tyckte Emma att hon klippt sönder så det tog hon bort, haha.

Jag vill minnas att vi pratade om att sluta amma i tid, om att få ett andra barn, igångsättning och om att prata med sin partner. In och lyssna och berätta för mig vad av allt hon behöll i avsnittet. Själv ska jag återgå till kaoset med mina två små här hemma.