Den frivilliga studenten – ekonomisk historia

Jag har fÃ¥tt för mig att jag ska börja lära mig mer om ekonomisk historia. Jag kan verkligen inte komma och pÃ¥stÃ¥ att det är ett ämne jag nÃ¥gonsin trott var intressant men som en följd pÃ¥ förra Ã¥rets historiestudier och mitt intresse för en hÃ¥llbarare värld – där ekonomi pÃ¥verkar sÃ¥ mycket – sÃ¥ har det kokats ihop till detta. SÃ¥ när jag gick runt pÃ¥ mitt bibliotek och tittade förbi hyllan med historieböcker sÃ¥ stod de här tre lägligt pÃ¥ första parkett. Sagt och gjort, de Ã¥kte med! Annorlunda nu känns som en mer svepande bok som troligen är lite mera fÃ¥ngande än de andra tvÃ¥, som verkligen ser ut som kurslitteratur.

Jag vill förstÃ¥ vÃ¥r värld och hur vi hamnat där vi är. Att studera historia har hjälpt mig jättemycket men just nu är jag väldigt insnöad pÃ¥ industriella revolutionen och hur den satte igÃ¥ng ett förändrat ekonomiskt system som ledde till det vi har idag. Och bollen fortsätter att rulla. Därför behöver jag förstÃ¥ mer – men även kunna paketera om min kunskap och berätta den vidare. Jag vill suga upp en massa kunskap, som en liten svamp, för att sen pussla ihop den och kunna använda mina egna ord för att berätta och diskutera allt detta som jag brinner för.

Jag är helt ärligt sugen på att börja studera ekonomisk historia ordentligt men inser att det bara är nörden i mig som talar, jag har ju ett jobb jag gillar så studerandet får ske som hobby. Och det är inte fy skam det heller!

NÃ¥gon annan som har tips pÃ¥ nÃ¥gon bra bok i ämnet eller som tangerar ämnet? Kan vara fakta, mer skönlitterärt eller ”livsödes-bok”! Hit me!

Vi är inte en bortskämd, curlad, egocentrisk generation

Jag fyller 30 idag. Kul! Har blivit jättemycket jättegrattad. Och fått blommor!

Har tänkt mycket på min generation på senaste. Den som Migrationsverket anser så pass curlad att vi inte kan avhysa folk effektivt nog. 80-talisterna.

Jag hörde för flera Ã¥r sedan en intervju i P3 med en person som pratade om att generationer inte var decenniestyrda (som i att säga 70-/80-/90-talister) utan att det fanns ett starkare band mellan 70-talister och tidiga 80-talister samt sena 80-talister och 90-talister. Det är även sÃ¥ att den andra gruppen, 1985 och framÃ¥t, är det som precis är sÃ¥ kallade ”unga väljare” (försökte hitta en definition, trillade över en rapport frÃ¥n 2012 frÃ¥n SCB som säger röstberättigade i Ã¥ldern 18-29 Ã¥r, alltsÃ¥ dÃ¥ de som var födda 1983-1994). Tydligen är det även vi som kallas ”millennials”.

Jag tror det fungerar ganska bra att klumpa mig med 90-talisterna. Tydligen är vi väldigt konservativa i det att vi föredrar hus och hem och ett bra jobb framför att spendera år med att finna oss själva. De som är något äldre var de första att vara med i dokusåpor, vi pratar om att anlägga grönsaksland. Däremot är vi nog ganska öppna för familjekonstellationer och har inget behov av någon kyrklig konservatism, men vi månar om det lilla. 90-talisterna är väl kanske lite mer mys-flummiga än jag själv är, men jag har inget emot att folk yogar och tar till sig Dalai Lama-citat om att vara snäll.

Jag tror vi är fostrade i att möta människor. Vi klarar inte av att avhysa folk hursomhelst för att vi har växt upp med berättelser frÃ¥n världens alla hörn. Via internet kan vi hitta historier om alla möjliga människoöden. Vi har sedan tidig tonÃ¥r mött hela världen hemifrÃ¥n och vi bär den med oss. Vi är inte individualister i dess negativa, egocentriska mening men vi utgÃ¥r frÃ¥n oss själva för att förstÃ¥ andra och vi vill att varje individ ska fÃ¥ leva sitt liv, till nÃ¥n sorts ”fulla potential”. Vi har mÃ¥nga av oss svÃ¥rt att ”bli vuxna” eftersom att vi kanske växte upp med tron att världen ändÃ¥ var god och pÃ¥ väg framÃ¥t och det slÃ¥r oss hÃ¥rt att behöva inse att det finns en massa krafter som vill oss illa. Vi är generationen som nu när vi börjar konsumera mer och mer vägrar att konsumera. Eller konsumerar mer etiskt och ekologiskt. Vi är de som ifrÃ¥gasätter arbetsnormen och mer och mer vill ha vÃ¥ra barn hemma, länge. Vi vill inte arbeta heltid, vi vill ha tid för nära och kära (innan pensionen) och vi flyttar mer och mer utanför stan, eller leker med tanken.

Jag har svÃ¥rt för synen om att vi är vana vid att vara alltings medelpunkt eller att vi kräver uppmärksamhet och respekt bara-för-att. Vi vill däremot arbeta med sÃ¥dant som vi brinner för och kan stÃ¥ för, ett jobb är minst lika mycket en del i vÃ¥r identitet som vÃ¥ra hobbys. Vi vill inte fylla dagarna med arbete som bara är till för att ge oss pengar sÃ¥ att vi kan konsumera mer, eftersom att vi oroas av all konsumtion och vill minska den. Jag gillar inte att vi förutsätts ha jobb som stämmer med ”vÃ¥rat personliga varumärke” för även det luktar konsumtionssamhälle och jag tror det handlar om sätt att leva och om identitet, mer än att vi vill bli en produkt.

Vi är informationsvana. Vi ifrÃ¥gasätter information – bÃ¥de frÃ¥n sÃ¥dant som reklam till auktoriteter – för vi vet att det alltid finns en annan sida av myntet. Det finns mer än det första intrycket eller ytan. Jag hÃ¥ller inte med i tolkning att vi ifrÃ¥gasätter saker bara för att vi kan utan vi är fostrade sÃ¥, genom att alltid höra en mängd historier dÃ¥ vi dagligen tar del av människoöden. Det gör att vi snabbt kan se hur arbetsförhÃ¥llandena ser ut i klädfabriker, hur andra hanterar livskriser, hur folk väljer att bo, vad man kan arbeta med och hur man kan äta.

Vi är inkännande, inbjudande, nyfikna, känslomässiga. Vi är empatiska.