Matriarkat

Förlåt mitt dystra inlägg igår. Det är inte så pepp att beskriva vår samtid och vad den gör med oss kvinnor. Men vi har behövt gå till botten med effekten av tiden vi lever i. Vi har behövt hantera berättelserna från #metoo, vi har behövt hantera våra sår och våra våndor.

Nu behöver vi en annan morgondag.

I en värld där kvinnor är jämställda män och där män straffas för brott mot kvinnor precis lika hårt som brott mot män, och där vi lär våra söner att respektera kvinnor men även se dem som jämnbördiga och höra dem, så skapar vi ett annat utrymme för kvinnan. När hon får bestämma om liv ska växa i henne, eller inte, får hennes liv mrning utöver barnalstringen.

Hon får vara alla de roller som finns utan att ge avkall på en annan. Hon får vara barnet som upptäcker och utforskar, orädd och oförstående. Möjlig att lära men också en ögonöppnare i sin nyfikenhet.

Hon får bli den unga kvinnan som upptäcker systerskapets härlighet, som lär sig om sin kropps njutning och börjar ana sitt livs väg.

Hon blir den vuxna kvinnan. I den kan hon bli modern, husfrun, jägaren, upptäckaren, berättaren… rollerna är många. Hon kan välja en, eller alla. Hennes sexualitet är hennes egna att dela med andra, eller ingen. Hon kan vara både den frigjorda, sexuella kvinnan och modern, mamman som lägger ett barn vid sitt bröst. Hon behöver inte välja mellan horan och madonnan. Den delningen är en patriarkal påtvingad delning av kvinnans mångsidiga enighet.

Låter det flummigt? Religöst? Ja… det är svårt att tala om det på ett annant sätt. För en ny morgondag måste komma ur en vision, från stora penseldrag. Sen blir det effekter.

Då blir det lagar om att män som våldför sig på kvinnor, de bestraffas. Då införs porrfilter i skolor, ja porr i dess form idag med den industri den är blir skamlig och ovärdig att konsumera. De barn som föds utomäktenskapligt är välkomna, och samhället stöttar den födande. Ja, förlossningsvården blir annorlunda i en värld där kvinnans rätt till sin kropp – till sitt egna liv – är självklar. En flicka lär sig inte att ”förstå” det andra barnet som kränker henne och ha överseende med hans beteende, för hon får inte kränkas.

Och den kvinna som växer upp i den världen, hennes sexualitet blir friare. Hon kan ligga med den hon vill, följa med i inviter och bejaka de som åtrår henne om hon vill. Tänk vad mycket roligare det kan bli, för alla inblandade. När kvinnor inte behöver akta sig för män så kan de närma sig varandra mycket mer. Ja, varför män inte vill ha en sån värld det förstår jag inte. Men de har ju alltid haft dålig fantasi, stackarna.

Tur att vi kvinnor numera går ihop, får patriarkatet att falla och kämpar för att ta makten från de som inte kan bygga en vettig värld. De har haft sin chans, de har försört sakers naturliga tillstånd, och nu återställer vi.

Det tar tid, det tar ork och vägen är kantad av sorgliga historier och upplevelser. Men vi vet alla att det är värt det. Tänk, en värld där kvinnan får vara precis vem och vad hon vill. Den världen ska vi skapa.

Om abort

Ja, det har väl inte undgått nån att Alabama röstat igenom en fruktansvärt sträng abortlag. Yes, den är genomröstad av män vilka självklart är framröstade av både män och kvinnor. Men de är en del i det patriarkala systemet att styra över kvinnokroppen.

I patriarkatet är kvinnans kropp dels mannens egendom för njutning, men den är även samhällets för reproduktion. Kvinnan finns som fru för att möjliggöra mannens framgång i samhället och hon finns som barnalstrare för samhällets fortlevnad. I den patriarkala ekonomi vi lever i kan kvinnan även få upprätthålla konsumtionens snurrande hjul genom att arbeta och tjäna pengar men hon ska fortfarande föda barn som visserligen kan lämnas till andra dagtid men de ska födas och fylla på i maskineriet.

Hon når status och respekt genom att härma mannen i samhällsbygget, då hon kan få nå framgång på arbetsplatsen om hon kuvar sig för dess spelregler: jobba jämt, jobba hårt och sätt arbetet först.

Samtidigt förväntas hon upprätthålla den kvinnliga delen, eller skammas om hon inte gör det: barnalstring, hem och att såklart gifta sig. Gnäller hon över obalansen i att hinna med båda ska hon antingen gå hem och lämna över till mannen (och då fullt ut lita på hans stöd vilket gör henne till hans egendom då hon av samhället inte kan förvänta sig hjälp, skulle hon vilja lämna honom) eller så får hon väl medicinera bort oron.

Javisst drar jag på ganska stora växlar på vad som verkar handla ”bara” om rätten till ett medicinskt ingrepp. Men att inte förstå att saker hänher ihop på ett djupare plan, det är att fördumma sig själv.

När kvinnokroppen och dess sexualitet blir samhällets och mannens så tydligt som i frågan med abort, då blir hennes sexualitet kringskuren i ett tidigt skede. För aborten hänger ju ihop med vad som hände innan, och ansvaret läggs på kvinnan att inte ”försätta sig i den situationen”. Och ska man inte försätta sig däri, då måste man begränsas redan tidigt. Av samhället och tillslut integrerat i sig själv.

När man växer upp som kvinna i ett patriarkat så lär man sig att förhålla sig till – den potentiella eller verkliga – förövarens sexualitet innan man kan utforska sin egen. De flesta av oss lärde oss männens blickar redan innan vi hade lärt oss vår egen lust. Vi lär oss, och varandra, att först skydda och värja oss innan vi ens hittar vår egen vilja.

Att lära sig av med mycket av de begränsningarna tar tid. För vissa blir det aldrig av. I vårat samhälle behöver man som kvinna nästan bygga som en mur, skapa en fristad och där få börja fundera och känna efter fritt. Ofta sker detta i ett vuxet systerskap. Det tar tid att lära om, att bli trygg och modig. Och det modet rör både den privata sexualiteten men såklart även den plats man tar i sitt vanliga liv.

Hur många klagar inte på problem i sitt äktenskap där kvinnan oftast inte vill och mannen förstår inte? Jo, för hon behöver hela dagarna värja sig på olika sätt. Kanske klär hon sig mindre vågat än hon vill, hon klär sig inte i det som stärker henne och väcker hennes lust. För den får inte finnas. Så kommer hon hem, gör det som förväntas av henne som fru – men inte som sig själv – och sen tycker mannen att genom komplimanger om hennes kropp (den hon lärt sig stänga av) så ska hon vilja ligga. För hans skull, aldrig innan hon hinner koppla på sin egen känsla för kroppen igen och hinner känna efter och leva i sin sexualitet. Acceptera den, vara i den och kunna ge av den. Det har hon för länge sedan tränat bort.

Sen gnäller män över att kvinnor aldrig släpper till. Jo tjena, för vi behöver hantera konsekvensen av det. Risken att bli sedd som hora, att bli den som fler närmar sig för man släppte ju till för deras kompis. Risken att under vägen till sängen visar sig mannen vara en våldtäktsman, eller att hans kompisar var så välkomna så. Risken att stå där, nio månader senare med ett barn i ett samhälle som undrar hur du kunde vara så dum.

För att begränsa rätten till abort, rätten till preventivmedel men även stöd till ensamstående – det är ingenting annat än att vilja begränsa kvinnor rätten till sitt eget liv och därigenom sin egen lust.

I övrigt är detta typ århundratets bästa text i ämnet: Gabrielle Blair writes about unwanted pregnancies.

Kunglig doula

När jag läser att Meghan Markle har anlitat doula inför sin förlossning blir jag nästan rörd.

Det visar för mig att det nu börjar bli mer legitimt för kvinnor att sätta sina förlossningar främst. Att säga att man vill att det ska få ta andras tid, att det får kosta och att hon vill göra det på sitt sätt. Det kan verka som en så liten grej i allt som är våra kvinnoliv, att anlita en doula för sin förlossning. Det löser kanske inte Meghans kroppsnojor, hetsen hon utsetts för som offentlig person eller ger henne fler följare på instagram. Men det är att ta makten över något.

Det är att som kvinna bjuda in en annan kvinna som stöd för att på ett sätt som kommer ur den födandes inre röst föda fram ett barn. Att värna om födseln som annat än ett medicinskt ingrepp. Sen kan en förlossning vara väldigt medicinsk och kontrollerad ändå. På ett sätt som någons bortgång kan vara. Men när någon säger farväl till livet så respekterar vi de ritualer som behövs, som inte bara är medicinska. På samma sätt behöver vi hantera och möta när ett liv bärs fram.

Och vi behöver framförallt ge plats åt den födande. Ge denne plats för sina känslor, energier och vilja. För vissa kommer det av sig självt, för många underlättar en doula. Inklusive hertiginnan av Sussex.

Lancôme-kvinna med Dior-minnen

Idag köpte jag äntligen den parfym jag längtat efter sen jag åkte till Bryssel för två veckor sen och provade den på flygplatsen. Lancôme’s Trésor! Jag har faktiskt länge undvikit Lancôme. Inser att jag haft nån prov av en av deras parfymer som bara varit fruktansvärd. Även denna upplever jag i början är alldeles för skarp. Men så mjuknar den, blir på nåt sätt en med min hud och ren och skär magi uppstår. Jag älskar helt ärligt hur jag upplevs med denna doft. Jag vill bara vila mig mot mig själv, omslutas och omhuldas. En helt klart godkänd doft!

Jag har under lång tid velat hitta en sån där klassisk signatur-doft. Jag har länge gillat Dior’s j’adore men den är på mig väldigt flyktig. Sprang in i – och fick således snabbt ärva av min syster – Dolce & Gabbana’s The One som jag starkt gillade! Den känns helt klart som en doft för konferens-middagar eller ett restaurangbesök!

Men för kvällar som fortsätter efter restaurangen är min doft för evigt Dior’s Midnight Poison. Jag kan idag undra om den verkligen passar mig, men samtidigt så kan jag inte sluta älska den. Det är en doft jag redan i 20-årsåldern började använda för utekvällar (en aningens tung doft för de ställen man då frekventerade, men hoppet fanns väl). Så för herrans massa år sedan dejtade jag en tjej som även hon hade den som sin doft. Så när jag tar upp och luktar på min blåa parfymflaska så slängs jag tillbaka till sommarnätter med Bailey’s innan utgång, med cigg på balkongen efter hemkomst och med lakan tunga av den parfymen morgonen efter. Det är som att möta en ung Astrid, som både är friare men också osäkrare, en Astrid som lever lite väl mycket för dagen men ändå – jag blir nästan tårögd av skrattet jag kan ana i den här doften. Den är en vuxen doft, men för mig alltid väldigt ungdomlig.

Det är ändå magiskt hur dofter kan påverka oss. Flera har pratat med mig just om Trésor och vad den betyder för dem när jag talat om mitt stundande köp. Andra har åkallat andra av sina favoritparfymer och berättat för mig just vilka bilder och känslor de frammanar. Själv är jag väldigt spänd på vilka äventyr min nu nya doft kommer att påminna mig om väl tiden har gått sådär fort igen.

Kvinnokroppen!


Bild från helgens skogsutflykt

Visste ni att y-kromosomen är minst? Att den mest innehåller det som krävs för utvecklandet av testosteron och manlig avkomma. SRY-genen, det är vad vi har y-kromosomen till, att skapa fler män. X-kromosomen är 5ggr så stor och innehåller mer gener. Länge har man trott att en x-kromosom ”slås av” för att vi inte ska ha konkurrerande gener men så är inte alltid fallet.

Åh, vad jag hoppas att det forskas (och publiceras) mer om x-kromosomens genuppsättning (jag hittar väldigt lite) för här verkar det finnas en hel del spännande! I helgen fick jag fundera kring förlossningens utmaningar (och hur smart det är gjort) och idag fascineras jag av de där små delarna av oss som är minst lika häftiga (mitokondrie-DNA! Hur fascinerande?!) Kvinnokroppen, vilket maskineri det är!

I övrigt klarade jag inte gårdagens tenta på just cell, vävnader, muskler och skelett. Så det är nog dags att sluta fascineras av detaljer och börja lära mig de lite mer övergripande delarna. Kanske…

Lilla gravida, oförstående kvinna

Catia Hultqvist skriver i dagens DN (det kan vara en prenumerationsläsning) Gravida blir behandlade som mindre vetande avelsmaskiner och slår huvudet på spiken till en av mina insikter i helgen.

Jag har nämligen varit på doulautbildning med fantastiska Anna (gravidcoach.se) och Emma (forlossningspodden.se). Det var fantastiskt och intressant och jag somnade på en gång väl hemma. Men nog om det.

Några av oss pratade en hel del om just det som Catia tar upp – hur vi kvinnor så fort vi blir gravida förväntas inte förstå och kunna någonting. Hur råd som ges oss baseras på moral och åsikter, och inte på evidens. Det ska helt ärligt sägas att det tagit mig år att inse att en del råd jag fått, faktiskt inte måste vara sanna. De kan var hur välmenta som helst, men det är ju helt sjukt att vi ges råd som inte baseras på faktisk forskning. Självklart fortsätter detta väl barnet är ute och man får information kring barnet.

Det är också så att man inte får all information. Som att tillväxtkurvor är baserade på flaskade barn, till exempel. En liten sak i sammanhanget, men en viktig vinkel för många oroliga föräldrar.

Det här gör att jag, tyvärr, har dåligt förtroende för vården (speciellt MVC/BVC) vilket jag ju inser är kontraproduktivt i vissa avseende, men en naturlig konsekvens av att jag råds ge mitt barn köpegröt istället för faktiska tips om hur jag näringsberikar gröt själv. För inte förstår väl lilla jag sånt där krångligt, som järnmängder och mitt barns mående.

Tur det finns internet, suspekta forum men även Agnes Wolds nya bok. Finns säkert en hel del jag kan vända mig emot i den, men den handlar i alla fall om vetenskap (sen kan vi dra fram ”genusmedicin”-flaggan och vråla genusbias om hur faktan forskars fram eller något inte forskats på alls, men det är en annan debatt). Det finns mycket att göra för att förbättra för blivande och nyblivna föräldrar, men ett steg är att i alla fall ge oss råd som någon har faktagranskat.

Gör egen body butter!

Gjorde lite infusioner för några veckor sen som stått i växthuset och dragit. Körde rapsolja och ett te jag tycker luktar gott (men inte ville dricka), en på pepparmint och en på mynta.

Därefter googlade jag snabbt fram ett recept på olja och sheasmör. Shea hade jag nämligen i kylen sen jag gjorde tvål för över ett år sen. Då hamnade jag på Organicmaker och deras kallvispat bodybutter.

Bara att sätta igång! Och sen ser köket ut som ovan. Inte hittade jag köksvågen utan fick höfta och samtidigt som oljan silades dubbelkollade jag receptet. Sen skulle middagen lagas medan jag vispade ingredienser. Efter maten (medan kvällens ägg kokades) vispade jag lite till och la upp på byttor. In i kylen och nu har de hamnat i lite mer insta-vänliga askar.

För det är ju sÃ¥här det är. Jag har inte en timmes egentid när jag stÃ¥r i ett rent kök och lägger ingrediens till ingrediens och skapar magi. Utan det är sÃ¥här det ser ut för det mesta. Mellan Ã¥ngkokt broccoli och bortglömd kyckling i stekpannan. 2-Ã¥ring som absolut ska gÃ¥ ut fast det är kallt. Vilket hon kommer pÃ¥ och jag fÃ¥r dra pÃ¥ mössa (fast inte den mössan) och alla skor ska testas och sÃ¥ ska jag gunga henne. FÃ¥ av maten frÃ¥n plattan och vispa bodybutter. Äta och avsluta. Kaos är det, och nog blir jag stressad men att sen ha det där hemmagjorda ger mig sÃ¥ mycket att det fÃ¥r vara sÃ¥. Precis som den hemlagade maten är värd tiden, mot att äta köpe-pizza varje dag. Det ger mig och förhoppningsvis barnen nÃ¥got, även om det kanske inte är just lugn och ro i vardagen…

Veckans googlingar har annars varit putsnät, saturn returns, att mata kaniner naturligt och how to teach children to crochet. Min hjärna studsar verkligen en hel del! Kul!

Nej, mina barn ska inte ”göra rätt för sig”!


Under min uppväxt, och säkert de flestas, har jag alltid lärt mig att pÃ¥ nÃ¥got sätt ”göra rätt för sig”. Man ska minsann inte fÃ¥ allt serverat. Efter skolan ska det jobbas. Dels för att tjäna pengar och betala för sina egna omkostnader men ocksÃ¥ för att betala skatt och bidra till samhället.

I sak hÃ¥ller jag med. Men i detalj och effekt blir jag irriterad. Ja, vi ska betala skatt – gemensamt betalar vi gemensamma resurser som vÃ¥rd och skola. Det ska vara statens ansvar att befolkningen har vissa kunskaper och staten ska ta hand om de sjuka och svaga, oavsett inkomst. En kedja är bara sÃ¥ stark som sin svagaste länk och kan vi inte ta hand om de svagaste är vÃ¥rat samhälle svagt. Gott sÃ¥.

Men samtidigt sÃ¥ tycker jag att folk som bara ”är” inte ska fÃ¥ nÃ¥gon sorts moralisk skit för att man minsann inte bidrar/bara parasiterar. Jag är dels trött pÃ¥ synen att bidragstagare är snyltare och sen kan jag tycka att det vore helt ok att lÃ¥ta folk inte arbeta. Vill mina vuxna barn spendera nÃ¥gra Ã¥r med att resa runt, ha en säng hemma hos oss och lÃ¥na pengar av oss för att kunna göra nÃ¥got annat än hoppa pÃ¥ plugg och jobb sÃ¥ vill jag gärna ge dem det. SÃ¥klart med en respekt för varandra, men vilken gÃ¥va att ge dem lite andrum! Eller om nÃ¥gon av dem vill vara hemma längre med sina barn och jag har pengar, varför inte ekonomiskt stötta det?

Jag tycker ocksÃ¥ synen pÃ¥ just ”att göra rätt för sig” inom familjer (eller vänkretsar som kan vara en närmare än blodsbandsfamilj) är sÃ¥ jävla tragisk. Att jag ska uppfostra mina barn till att mamma och pappa inte vill eller ska hjälpa dem. Att det är pÃ¥ nÃ¥got sätt karaktärsdanande att de sparkas ur boet och skuldsätter sig för att ha ett schysst boende. SÃ¥ ska vi sälja vÃ¥rt och leva upp vinsten. De ska arbeta för att tjäna pengar till statens skatt och sÃ¥ BNP ökar (eller än värre, BNI).

Det är ett ohållbart leverne. Det upprätthåller slitochsläng-beteenden genom att boenden minsann inte går i arv. Det skapar belånade familjer som måste heltidsjobba för att kunna bo, men inte umgås. Det upprätthåller en syn på att vi medborgare är konsumenter som måste ha en inkomst och måste förbruka. Jag vill inte ha det så. Jag ska förändra och jag ska uppfostra en tyst revolution.

Förlossningspodden!

Idag är jag med i Förlossningspodden med bästaste Emma. Jag har inte hunnit lyssna än! Barnen har hållt igång inatt (jag somnade efter 04 imorse) och min mor med sambo är här så vi underhåller gäster.

Jag var faktiskt med i Förlossningspoddens första avsnitt, men det tyckte Emma att hon klippt sönder så det tog hon bort, haha.

Jag vill minnas att vi pratade om att sluta amma i tid, om att få ett andra barn, igångsättning och om att prata med sin partner. In och lyssna och berätta för mig vad av allt hon behöll i avsnittet. Själv ska jag återgå till kaoset med mina två små här hemma.

Sydde en tygblöja!

Inspirerad av mitt förra inlägg (ödmjukt..? Haha!) drog jag fram en orange tygbit och symaskinen för att sy en formsydd tygblöja. Gick ganska fort (tog detta mönster) och blev vad jag behövde – en tunn blöja som jag kunde lägga i en vikis inne i, som ett torrskikt. Tror ungen gillar den!

klippautmonster syutrustningtygbloja

Ritade upp på smörgåspapper, ritade av på tyget och klippte ut två bitar. Sy enligt länken och vände rätt. Tvättade upp blöjan, hämtade Storasyster på fsk, hanterade gnälliga barn, testade och insåg att den var typ 5 cm för lång. Idag sydde jag upp den och testade igen. Sitter finfint!

detaljtygbloja tygblojailagg

Som man ser är inte blöjan sydd för att vinna någon stiltävling. Tråden är svart och ganska snett sydd. Men den gör jobbet. Ska testköra modellen lite och fortsätter den kännas bra ska jag nog sy upp ett gäng till. Eller så syr jag något helt annat, beroende på vilka infall jag får.

tygblojabebis

Hon verkar tycka att de är supersköna!

nillin_me

Alltså, jag ÄLSKAR den bulliga rumpan de får i tygblöjor! Här har hon en ullblöjbyxa som svärmor gjort och utanpå det en body av fantastiska nillin! Egentligen har Lillasyster storlek 68 men när hon har tygisar på behöver hon oftast gå upp en storlek för att det ska gå att knäppa.

Någon annan som sytt något kul på sistone? Eller planerar något kul projekt? Hänvisar till min pinterest (Sytips! och DIY barnen) där jag samlar inspiration! Har du något favorit-pinboard?