Kunglig doula

När jag läser att Meghan Markle har anlitat doula inför sin förlossning blir jag nästan rörd.

Det visar för mig att det nu börjar bli mer legitimt för kvinnor att sätta sina förlossningar främst. Att säga att man vill att det ska få ta andras tid, att det får kosta och att hon vill göra det på sitt sätt. Det kan verka som en så liten grej i allt som är våra kvinnoliv, att anlita en doula för sin förlossning. Det löser kanske inte Meghans kroppsnojor, hetsen hon utsetts för som offentlig person eller ger henne fler följare på instagram. Men det är att ta makten över något.

Det är att som kvinna bjuda in en annan kvinna som stöd för att på ett sätt som kommer ur den födandes inre röst föda fram ett barn. Att värna om födseln som annat än ett medicinskt ingrepp. Sen kan en förlossning vara väldigt medicinsk och kontrollerad ändå. På ett sätt som någons bortgång kan vara. Men när någon säger farväl till livet så respekterar vi de ritualer som behövs, som inte bara är medicinska. På samma sätt behöver vi hantera och möta när ett liv bärs fram.

Och vi behöver framförallt ge plats åt den födande. Ge denne plats för sina känslor, energier och vilja. För vissa kommer det av sig självt, för många underlättar en doula. Inklusive hertiginnan av Sussex.

Lancôme-kvinna med Dior-minnen

Idag köpte jag äntligen den parfym jag längtat efter sen jag åkte till Bryssel för två veckor sen och provade den på flygplatsen. Lancôme’s Trésor! Jag har faktiskt länge undvikit Lancôme. Inser att jag haft nån prov av en av deras parfymer som bara varit fruktansvärd. Även denna upplever jag i början är alldeles för skarp. Men så mjuknar den, blir på nåt sätt en med min hud och ren och skär magi uppstår. Jag älskar helt ärligt hur jag upplevs med denna doft. Jag vill bara vila mig mot mig själv, omslutas och omhuldas. En helt klart godkänd doft!

Jag har under lång tid velat hitta en sån där klassisk signatur-doft. Jag har länge gillat Dior’s j’adore men den är på mig väldigt flyktig. Sprang in i – och fick således snabbt ärva av min syster – Dolce & Gabbana’s The One som jag starkt gillade! Den känns helt klart som en doft för konferens-middagar eller ett restaurangbesök!

Men för kvällar som fortsätter efter restaurangen är min doft för evigt Dior’s Midnight Poison. Jag kan idag undra om den verkligen passar mig, men samtidigt så kan jag inte sluta älska den. Det är en doft jag redan i 20-årsåldern började använda för utekvällar (en aningens tung doft för de ställen man då frekventerade, men hoppet fanns väl). Så för herrans massa år sedan dejtade jag en tjej som även hon hade den som sin doft. Så när jag tar upp och luktar på min blåa parfymflaska så slängs jag tillbaka till sommarnätter med Bailey’s innan utgång, med cigg på balkongen efter hemkomst och med lakan tunga av den parfymen morgonen efter. Det är som att möta en ung Astrid, som både är friare men också osäkrare, en Astrid som lever lite väl mycket för dagen men ändå – jag blir nästan tårögd av skrattet jag kan ana i den här doften. Den är en vuxen doft, men för mig alltid väldigt ungdomlig.

Det är ändå magiskt hur dofter kan påverka oss. Flera har pratat med mig just om Trésor och vad den betyder för dem när jag talat om mitt stundande köp. Andra har åkallat andra av sina favoritparfymer och berättat för mig just vilka bilder och känslor de frammanar. Själv är jag väldigt spänd på vilka äventyr min nu nya doft kommer att påminna mig om väl tiden har gått sådär fort igen.

Kvinnokroppen!


Bild från helgens skogsutflykt

Visste ni att y-kromosomen är minst? Att den mest innehåller det som krävs för utvecklandet av testosteron och manlig avkomma. SRY-genen, det är vad vi har y-kromosomen till, att skapa fler män. X-kromosomen är 5ggr så stor och innehåller mer gener. Länge har man trott att en x-kromosom ”slås av” för att vi inte ska ha konkurrerande gener men så är inte alltid fallet.

Åh, vad jag hoppas att det forskas (och publiceras) mer om x-kromosomens genuppsättning (jag hittar väldigt lite) för här verkar det finnas en hel del spännande! I helgen fick jag fundera kring förlossningens utmaningar (och hur smart det är gjort) och idag fascineras jag av de där små delarna av oss som är minst lika häftiga (mitokondrie-DNA! Hur fascinerande?!) Kvinnokroppen, vilket maskineri det är!

I övrigt klarade jag inte gårdagens tenta på just cell, vävnader, muskler och skelett. Så det är nog dags att sluta fascineras av detaljer och börja lära mig de lite mer övergripande delarna. Kanske…

Lilla gravida, oförstående kvinna

Catia Hultqvist skriver i dagens DN (det kan vara en prenumerationsläsning) Gravida blir behandlade som mindre vetande avelsmaskiner och slår huvudet på spiken till en av mina insikter i helgen.

Jag har nämligen varit på doulautbildning med fantastiska Anna (gravidcoach.se) och Emma (forlossningspodden.se). Det var fantastiskt och intressant och jag somnade på en gång väl hemma. Men nog om det.

Några av oss pratade en hel del om just det som Catia tar upp – hur vi kvinnor så fort vi blir gravida förväntas inte förstå och kunna någonting. Hur råd som ges oss baseras på moral och åsikter, och inte på evidens. Det ska helt ärligt sägas att det tagit mig år att inse att en del råd jag fått, faktiskt inte måste vara sanna. De kan var hur välmenta som helst, men det är ju helt sjukt att vi ges råd som inte baseras på faktisk forskning. Självklart fortsätter detta väl barnet är ute och man får information kring barnet.

Det är också så att man inte får all information. Som att tillväxtkurvor är baserade på flaskade barn, till exempel. En liten sak i sammanhanget, men en viktig vinkel för många oroliga föräldrar.

Det här gör att jag, tyvärr, har dåligt förtroende för vården (speciellt MVC/BVC) vilket jag ju inser är kontraproduktivt i vissa avseende, men en naturlig konsekvens av att jag råds ge mitt barn köpegröt istället för faktiska tips om hur jag näringsberikar gröt själv. För inte förstår väl lilla jag sånt där krångligt, som järnmängder och mitt barns mående.

Tur det finns internet, suspekta forum men även Agnes Wolds nya bok. Finns säkert en hel del jag kan vända mig emot i den, men den handlar i alla fall om vetenskap (sen kan vi dra fram ”genusmedicin”-flaggan och vråla genusbias om hur faktan forskars fram eller något inte forskats på alls, men det är en annan debatt). Det finns mycket att göra för att förbättra för blivande och nyblivna föräldrar, men ett steg är att i alla fall ge oss råd som någon har faktagranskat.

Gör egen body butter!

Gjorde lite infusioner för några veckor sen som stått i växthuset och dragit. Körde rapsolja och ett te jag tycker luktar gott (men inte ville dricka), en på pepparmint och en på mynta.

Därefter googlade jag snabbt fram ett recept på olja och sheasmör. Shea hade jag nämligen i kylen sen jag gjorde tvål för över ett år sen. Då hamnade jag på Organicmaker och deras kallvispat bodybutter.

Bara att sätta igång! Och sen ser köket ut som ovan. Inte hittade jag köksvågen utan fick höfta och samtidigt som oljan silades dubbelkollade jag receptet. Sen skulle middagen lagas medan jag vispade ingredienser. Efter maten (medan kvällens ägg kokades) vispade jag lite till och la upp på byttor. In i kylen och nu har de hamnat i lite mer insta-vänliga askar.

För det är ju sÃ¥här det är. Jag har inte en timmes egentid när jag stÃ¥r i ett rent kök och lägger ingrediens till ingrediens och skapar magi. Utan det är sÃ¥här det ser ut för det mesta. Mellan Ã¥ngkokt broccoli och bortglömd kyckling i stekpannan. 2-Ã¥ring som absolut ska gÃ¥ ut fast det är kallt. Vilket hon kommer pÃ¥ och jag fÃ¥r dra pÃ¥ mössa (fast inte den mössan) och alla skor ska testas och sÃ¥ ska jag gunga henne. FÃ¥ av maten frÃ¥n plattan och vispa bodybutter. Äta och avsluta. Kaos är det, och nog blir jag stressad men att sen ha det där hemmagjorda ger mig sÃ¥ mycket att det fÃ¥r vara sÃ¥. Precis som den hemlagade maten är värd tiden, mot att äta köpe-pizza varje dag. Det ger mig och förhoppningsvis barnen nÃ¥got, även om det kanske inte är just lugn och ro i vardagen…

Veckans googlingar har annars varit putsnät, saturn returns, att mata kaniner naturligt och how to teach children to crochet. Min hjärna studsar verkligen en hel del! Kul!

Nej, mina barn ska inte ”göra rätt för sig”!


Under min uppväxt, och säkert de flestas, har jag alltid lärt mig att pÃ¥ nÃ¥got sätt ”göra rätt för sig”. Man ska minsann inte fÃ¥ allt serverat. Efter skolan ska det jobbas. Dels för att tjäna pengar och betala för sina egna omkostnader men ocksÃ¥ för att betala skatt och bidra till samhället.

I sak hÃ¥ller jag med. Men i detalj och effekt blir jag irriterad. Ja, vi ska betala skatt – gemensamt betalar vi gemensamma resurser som vÃ¥rd och skola. Det ska vara statens ansvar att befolkningen har vissa kunskaper och staten ska ta hand om de sjuka och svaga, oavsett inkomst. En kedja är bara sÃ¥ stark som sin svagaste länk och kan vi inte ta hand om de svagaste är vÃ¥rat samhälle svagt. Gott sÃ¥.

Men samtidigt sÃ¥ tycker jag att folk som bara ”är” inte ska fÃ¥ nÃ¥gon sorts moralisk skit för att man minsann inte bidrar/bara parasiterar. Jag är dels trött pÃ¥ synen att bidragstagare är snyltare och sen kan jag tycka att det vore helt ok att lÃ¥ta folk inte arbeta. Vill mina vuxna barn spendera nÃ¥gra Ã¥r med att resa runt, ha en säng hemma hos oss och lÃ¥na pengar av oss för att kunna göra nÃ¥got annat än hoppa pÃ¥ plugg och jobb sÃ¥ vill jag gärna ge dem det. SÃ¥klart med en respekt för varandra, men vilken gÃ¥va att ge dem lite andrum! Eller om nÃ¥gon av dem vill vara hemma längre med sina barn och jag har pengar, varför inte ekonomiskt stötta det?

Jag tycker ocksÃ¥ synen pÃ¥ just ”att göra rätt för sig” inom familjer (eller vänkretsar som kan vara en närmare än blodsbandsfamilj) är sÃ¥ jävla tragisk. Att jag ska uppfostra mina barn till att mamma och pappa inte vill eller ska hjälpa dem. Att det är pÃ¥ nÃ¥got sätt karaktärsdanande att de sparkas ur boet och skuldsätter sig för att ha ett schysst boende. SÃ¥ ska vi sälja vÃ¥rt och leva upp vinsten. De ska arbeta för att tjäna pengar till statens skatt och sÃ¥ BNP ökar (eller än värre, BNI).

Det är ett ohållbart leverne. Det upprätthåller slitochsläng-beteenden genom att boenden minsann inte går i arv. Det skapar belånade familjer som måste heltidsjobba för att kunna bo, men inte umgås. Det upprätthåller en syn på att vi medborgare är konsumenter som måste ha en inkomst och måste förbruka. Jag vill inte ha det så. Jag ska förändra och jag ska uppfostra en tyst revolution.

Förlossningspodden!

Idag är jag med i Förlossningspodden med bästaste Emma. Jag har inte hunnit lyssna än! Barnen har hållt igång inatt (jag somnade efter 04 imorse) och min mor med sambo är här så vi underhåller gäster.

Jag var faktiskt med i Förlossningspoddens första avsnitt, men det tyckte Emma att hon klippt sönder så det tog hon bort, haha.

Jag vill minnas att vi pratade om att sluta amma i tid, om att få ett andra barn, igångsättning och om att prata med sin partner. In och lyssna och berätta för mig vad av allt hon behöll i avsnittet. Själv ska jag återgå till kaoset med mina två små här hemma.

Sydde en tygblöja!

Inspirerad av mitt förra inlägg (ödmjukt..? Haha!) drog jag fram en orange tygbit och symaskinen för att sy en formsydd tygblöja. Gick ganska fort (tog detta mönster) och blev vad jag behövde – en tunn blöja som jag kunde lägga i en vikis inne i, som ett torrskikt. Tror ungen gillar den!

klippautmonster syutrustningtygbloja

Ritade upp på smörgåspapper, ritade av på tyget och klippte ut två bitar. Sy enligt länken och vände rätt. Tvättade upp blöjan, hämtade Storasyster på fsk, hanterade gnälliga barn, testade och insåg att den var typ 5 cm för lång. Idag sydde jag upp den och testade igen. Sitter finfint!

detaljtygbloja tygblojailagg

Som man ser är inte blöjan sydd för att vinna någon stiltävling. Tråden är svart och ganska snett sydd. Men den gör jobbet. Ska testköra modellen lite och fortsätter den kännas bra ska jag nog sy upp ett gäng till. Eller så syr jag något helt annat, beroende på vilka infall jag får.

tygblojabebis

Hon verkar tycka att de är supersköna!

nillin_me

Alltså, jag ÄLSKAR den bulliga rumpan de får i tygblöjor! Här har hon en ullblöjbyxa som svärmor gjort och utanpå det en body av fantastiska nillin! Egentligen har Lillasyster storlek 68 men när hon har tygisar på behöver hon oftast gå upp en storlek för att det ska gå att knäppa.

Någon annan som sytt något kul på sistone? Eller planerar något kul projekt? Hänvisar till min pinterest (Sytips! och DIY barnen) där jag samlar inspiration! Har du något favorit-pinboard?

Tygblöja!

Tygblöjor är verkligen en riktigt favorit bland saker man kan ”göra själv”! Stora hade tygblöja litegrann som liten men det rann lite ut i sanden. Nu med Lillasyster är jag riktigt peppad, lite mera kunnig om ”systemet” men även om mina behov. Nedan har jag skrivit upp lite tankar och erfarenheter jag tror kan vara intressanta för den som funderar pÃ¥ att testa detta med tygblöja.

Hur fungerar tygblöjor?

Tygblöjor är egentligen inte sÃ¥ svÃ¥rt väl man fattar principen. Det är ett uppsugande lager och ett skal som hÃ¥ller vätan inne. Jag har vikblöjor (”vikisar”) som är fyrkantiga tygbitar som viks enligt lite olika sätt beroende pÃ¥ barnets storlek (länk till sjukt bra guide). UtanpÃ¥ detta har jag numera ullbyxor men hade med Storasyster PUL-byxor. Just nu är jag generellt lite ”ullfrälst” sÃ¥ jag uppmuntrar (uppmanar..?) svärmor att sticka byxor, haha. Ibland har jag en liten frottéhanduk i blöjan för att ge lite extra uppsugningseffekt, ett s.k. torrskikt eller torrinlägg.

Bild på själva vikblöjorna (vikisar), stickade och virkade blöjbyxor och en av PUL (ett så kallat PUL-skal)

Bild på själva vikblöjorna (vikisar), stickade och virkade blöjbyxor i ull och en blöjbyxa av PUL (ett så kallat PUL-skal)

 

Material i en tygblöja och olika varianter

Ja, själva blöjan brukar vara bomull eller frotté. Blöjbyxan i PUL eller ull och torrskikt är ibland i fleece eller om man tar en egen handduk i frotté. En ullbyxa mÃ¥ste ”kuras” vilket är att den fettas in för att hÃ¥lla inne vätan, finns intresse kan jag skriva mer om just ullbyxor vid ett senare tillfälle.

Blöjan kan vara en vikis eller sÃ¥ finns prefold och formsydda tygblöjor. En formsydd ser ut som en blöja och har oftast nÃ¥gra knappar för att snabbt sätta fast. En prefold är som ett mellanting mellan vikis och formsydd – den är som en färdigvikt vikblöja men utan knappar.

Sedan finns sÃ¥ kallade ”allt-i-ett” / ”all-in-one” eller AiO. Det är faktiskt lika som principen bakom en engÃ¥ngsblöja; färdig och klar. Du byter hela blöjan och slänger hela i maskinen. Med de delade systemen sÃ¥ byter man den kissiga blöjan men Ã¥teranvänder blöjbyxan tills den blir för smutsig eller bajsig. Fördelen med AiO är att det är smidigt, nackdelen är att de tar längre tid att torka och man behöver en hel del och de kostar en del.

Men… är det inte smidigt med engÃ¥ngsblöjor?

Jo. Men som tygblöjenörd säger jag att det är inte lika roligt! Jag gillar att hitta fina PUL-blöjor, kolla in folks hemsydda blöjor, planera sömnad av egna (nu äntligen är hobbyrummet igång här hemma och jag har snart en dejt med symaskinen) och kurandet av ullbyxorna gör mig lite varm i hjärtat.

För att fÃ¥ tygblöjor att praktiskt fungera behöver man nÃ¥gonstans att lägga de använda blöjorna – vi har en liten plasthink som vi bär ner till tvättstugan och tömmer i en för där avsedd plastkasse innan det är tvättdags. Jag tror det underlättar väldigt mycket om man har egen tvättmaskin men vet flertalet som fÃ¥r det att fungera ändÃ¥. Ute pÃ¥ vift har jag en plastpÃ¥se för använda blöjor och blöjorna tar lite mera plats sÃ¥ de Ã¥ker i en egen tygkasse i vagnen.

Sen måste man inte gå all in. Jag har tygisar på dagen men inte på natten (maken är inte så tygblöjeförtjust och jag låter gärna honom ta nätterna). Jag har också kört vikisar fram tills nu men ska byta över till formsydda snart då jag tycker det är lite meckigt nu när Lillasyster ska snurra runt hela tiden på skötbordet. Vissa har bara AiO eller har det bara när barnet börjar bli stort och ska pottränas då det blir blötare i en tygis än engångs och barnet tycker det är lite obehagligt.

Avslutningsvis

Jag tycker att alla fÃ¥r göra som de vill men jag tror att mÃ¥nga idag inte vet om hur man gör med tygblöjor utan tror att engÃ¥ngs är det ”bästa” alternativet. Att det är torrast och skönast för barnet. Ja, det kan vara en bra grej att det är torrt i byxan, men engÃ¥ngsblöjor skapar ocksÃ¥ röda rumpor, illaluktande sopor hemma och pÃ¥ sopberg och själv tycker jag det är lite skönt att emellanÃ¥t slippa vara en konsument. Föräldrar ses av företag som en köpstark grupp och ibland är det bara skönt att fÃ¥ peka finger Ã¥t hela den grejen.

Tygblöjor kan vara ännu en grej där man surfar i timmar och köper det man tycker är finast och man köper allt nytt och fixar och donar. Men det kan också vara hemsydda formsydda av en gammal handduk och ett lakan med omatchande trådar eller svärmors hemstickade byxor. Det går att lägga ribban olika och på sin egna nivå. Det är det som är det fina i kråksången.

Några frågor och funderingar? Egna erfarenheter?

Säg Ã¥t min unge – och hävda ditt barns integritet!

FrÃ¥n en mamma till er andra, här kommer ett rakt och tydligt rÃ¥d. Jag är trött pÃ¥ att vi morsor ska ränna efter vÃ¥ra egna ungar hela tiden och säga Ã¥t dem. Om min unge tar en grej frÃ¥n din unge – säg till! Vänta inte pÃ¥ att jag ska dyka upp där och ursäkta och bocka och ha mig. Varför?

Jo, för att min unge hör mig hela tiden ändÃ¥. SÃ¥ hon slutar lyssna till slut. Helt enkelt – din tillsägelse/pÃ¥minnelse om hur man egentligen beter sig biter mer än min. SÃ¥ tack pÃ¥ förhand. Sen blir det sÃ¥ att när jag ränner dit och säger till och du ursäktar och överslätar (som man ju gör, typ ”nämen han lekte inte med den ändÃ¥” eller ”det finns en likadan hon kan ta”) sÃ¥ är ju min tillsägelse inte sann. AlltsÃ¥, om jag säger Ã¥t K att ”nu blev barnet ledsen” och du slätar över detta sÃ¥… ja, dÃ¥ blev barnet ju inte sÃ¥ ledsen som jag säger att hen blev. Och min tillrättavisning blir mindre värd och mindre sann.

Sen handlar det om ditt barn. Om du inte säger Ã¥t andra barn – hur ska ditt barn lära sig att säga ifrÃ¥n? Ja självklart ska alla försöka fÃ¥ sina ungar att sluta rycka saker ur andra barns händer men under tiden mÃ¥ste vi ocksÃ¥ lära vÃ¥ra ungar att sätta gränser. Det gör vi bäst genom att visa dem hur. Genom att du förklarar för mitt barn att ditt barn faktiskt lekte med den där spaden sÃ¥ lär du ditt barn hur man respektfullt säger ifrÃ¥n och du lär mitt barn att fler än hennes mamma har koll pÃ¥ hur man beter sig. Du hävdar ditt barns integritet och plats här i världen.

Och sÃ¥ handlar det om vÃ¥r syn pÃ¥ mödrar. Jag är sÃ¥ jäkla trött pÃ¥ att vi mammor ska vara nÃ¥gra sorts super-nannies som har koll pÃ¥ vÃ¥r egen avkomma hela tiden. Jag orkar inte springa och ursäkta min unge hela tiden. Min unge klarar sig ganska bra i parken och kan leka utan att jag hänger över henne hela tiden. Jag är med emellanÃ¥t och bygger sandslott eller bjuds pÃ¥ sand-kaffe eller vad som nu försiggÃ¥r men om hon är nöjd sitter jag gärna och pratar med min mamma-kompis istället. Jag mÃ¥ste kunna lita pÃ¥ att andra säger till henne om hon beter sig illa utan att glo pÃ¥ mig som vore jag en oansvarig förälder. Det är jag inte! Jag jobbar nämligen sÃ¥ att de dagar dÃ¥ hon är en liten tjej som inte vill ha en massa andra barn omkring sig eller vill fÃ¥ leka ifred – dÃ¥ sitter jag bredvid och hävdar hennes integritet och fredar ytan frÃ¥n andra barn som välvilligt vill vara med men där det bara kommer att leda till konflikt om hon störs.

SÃ¥ vi slutar förvänta oss att andra mammor ska ha sÃ¥n örnkoll pÃ¥ sina barn (och ursäkta helt normala barnbeteenden) samt döma de som ser men inte kommer rännandes – och sÃ¥ tar vi lite kollektivt ansvar för dessa smÃ¥ liv vi gemensamt har att fostra. Vi morsor kan vara en ganska skön grupp om vi vill, sÃ¥ jag tycker vi tar och hjälper varandra här. Säg du Ã¥t min unge, sÃ¥ säger jag Ã¥t din.