Lancôme-kvinna med Dior-minnen

Idag köpte jag äntligen den parfym jag längtat efter sen jag åkte till Bryssel för två veckor sen och provade den på flygplatsen. Lancôme’s Trésor! Jag har faktiskt länge undvikit Lancôme. Inser att jag haft nån prov av en av deras parfymer som bara varit fruktansvärd. Även denna upplever jag i början är alldeles för skarp. Men så mjuknar den, blir på nåt sätt en med min hud och ren och skär magi uppstår. Jag älskar helt ärligt hur jag upplevs med denna doft. Jag vill bara vila mig mot mig själv, omslutas och omhuldas. En helt klart godkänd doft!

Jag har under lång tid velat hitta en sån där klassisk signatur-doft. Jag har länge gillat Dior’s j’adore men den är på mig väldigt flyktig. Sprang in i – och fick således snabbt ärva av min syster – Dolce & Gabbana’s The One som jag starkt gillade! Den känns helt klart som en doft för konferens-middagar eller ett restaurangbesök!

Men för kvällar som fortsätter efter restaurangen är min doft för evigt Dior’s Midnight Poison. Jag kan idag undra om den verkligen passar mig, men samtidigt så kan jag inte sluta älska den. Det är en doft jag redan i 20-årsåldern började använda för utekvällar (en aningens tung doft för de ställen man då frekventerade, men hoppet fanns väl). Så för herrans massa år sedan dejtade jag en tjej som även hon hade den som sin doft. Så när jag tar upp och luktar på min blåa parfymflaska så slängs jag tillbaka till sommarnätter med Bailey’s innan utgång, med cigg på balkongen efter hemkomst och med lakan tunga av den parfymen morgonen efter. Det är som att möta en ung Astrid, som både är friare men också osäkrare, en Astrid som lever lite väl mycket för dagen men ändå – jag blir nästan tårögd av skrattet jag kan ana i den här doften. Den är en vuxen doft, men för mig alltid väldigt ungdomlig.

Det är ändå magiskt hur dofter kan påverka oss. Flera har pratat med mig just om Trésor och vad den betyder för dem när jag talat om mitt stundande köp. Andra har åkallat andra av sina favoritparfymer och berättat för mig just vilka bilder och känslor de frammanar. Själv är jag väldigt spänd på vilka äventyr min nu nya doft kommer att påminna mig om väl tiden har gått sådär fort igen.

Gör egen body butter!

Gjorde lite infusioner för några veckor sen som stått i växthuset och dragit. Körde rapsolja och ett te jag tycker luktar gott (men inte ville dricka), en på pepparmint och en på mynta.

Därefter googlade jag snabbt fram ett recept på olja och sheasmör. Shea hade jag nämligen i kylen sen jag gjorde tvål för över ett år sen. Då hamnade jag på Organicmaker och deras kallvispat bodybutter.

Bara att sätta igång! Och sen ser köket ut som ovan. Inte hittade jag köksvågen utan fick höfta och samtidigt som oljan silades dubbelkollade jag receptet. Sen skulle middagen lagas medan jag vispade ingredienser. Efter maten (medan kvällens ägg kokades) vispade jag lite till och la upp på byttor. In i kylen och nu har de hamnat i lite mer insta-vänliga askar.

För det är ju sÃ¥här det är. Jag har inte en timmes egentid när jag stÃ¥r i ett rent kök och lägger ingrediens till ingrediens och skapar magi. Utan det är sÃ¥här det ser ut för det mesta. Mellan Ã¥ngkokt broccoli och bortglömd kyckling i stekpannan. 2-Ã¥ring som absolut ska gÃ¥ ut fast det är kallt. Vilket hon kommer pÃ¥ och jag fÃ¥r dra pÃ¥ mössa (fast inte den mössan) och alla skor ska testas och sÃ¥ ska jag gunga henne. FÃ¥ av maten frÃ¥n plattan och vispa bodybutter. Äta och avsluta. Kaos är det, och nog blir jag stressad men att sen ha det där hemmagjorda ger mig sÃ¥ mycket att det fÃ¥r vara sÃ¥. Precis som den hemlagade maten är värd tiden, mot att äta köpe-pizza varje dag. Det ger mig och förhoppningsvis barnen nÃ¥got, även om det kanske inte är just lugn och ro i vardagen…

Veckans googlingar har annars varit putsnät, saturn returns, att mata kaniner naturligt och how to teach children to crochet. Min hjärna studsar verkligen en hel del! Kul!