Miljöfunderingar

Om några dagar har jag äntligen helt flyttat ut ur det gamla huset och våra delade liv börjar på riktigt. Så självklart börjar min hjärna arbeta för nästa stora mål, haha! Jag vill verkligen leva mer miljövänligt och provade klimatkalkylatorn. Har använt den innan men nu jämförde jag lite livsstilar. Vi börjar med hur jag har det idag. Lägenhet, dieselbil men handlar inte så mycket. Valde att jag inte odlar något alls själv även om det är närmar sig!

Inte den roligaste läsningen kanske… Så jag testade med mitt initiala målleverne, men fick faktiskt justera det ännu mer! Så här behöver jag leva för att nå klimatmålen.

Hus byggt innan 1900, biobränsle (jag tänker ved och icke-miljömärkt el för att inte helt sätta på mig nån gloria). Äta flexitariskt, mat för ca 1350kr/v (idag ca 1100, faktiskt!) och ca 300kr ute. Köpa närodlat, i säsong och ekologiskt, odla egen mat (valde ej självhushållande), inte slänga mat (det ska ju bli kompost). Har en mellanstor elbil (vet ej vilken bil det skulle vara men ok då) men att då åka ca 30.000 km/år (snittet är 12200km/år) men det är för att ta höjd för att jag troligen kommer att få bo så att det inte går att få ihop dagen med buss. Så väldigt lite buss/tåg och inget flyg.

Handla kläder och skor för ca 500kr/mån (tyckte jag lät mycket men med barn kanske det blir så, så jag tog höjd för det). Mindre än 300 kr per månad för hygienartiklar och smink. Tillät mig ha köpt en mindre och en större ny möbel på ett år (hoppas framöver köpa second hand) och nån ”mindre hushållsutrustning”. Valde även en ny surfplatta, tänker mig att barnen kommer byta framöver.

Ca 600kr på verktyg på ett år (väl jag har det jag har så tror jag inte att jag köper mer). Träna/sport ca 400kr/mån, internet och telefon ca 1350, bio 360kr, trädgård och djur 600kr per del. Jag valde även sällan på renovering (men tror att det kan bli lögn – det beror ju helt klart på skicket på allt!) och mindre än genomsnittet på övriga varor och tjänster då jag klipper mitt hår själv och jag tror inte att vi köper så mycket leksaker (svårt, då barnen styr sin veckopeng själv).

Först då lyckades jag få ned utsläppen. En bensinhybrid som ska gå den sträckan jag behöver klarar inte måttet, utan det behövs el. Alltså solpaneler, tänker jag. Inte heller köpa vitvaror eller renovera ens ett rum var tredje år, samt att jag satte mig i ett hus byggt tidigare än 1900. Se nedan för den initiala (med hybridbil och oftare renovering) och slutgiltiga (elbil och sällan renovering).

Den sista grejen jag gjorde var att i stort sett leva ”perfekt”. Ha elbil men resa ca 15.000 km/år. Handla endast second hand, vara självförsörjande och nästan inte lägga pengar på mat (men däremot på trädgårdsartiklar och verktyg – då gick den bufferten rejält upp men det känns ju märkligt att det också skapar klimatpåverkan så negativt för om man inte handlar mat, då måste man odla den…) Men ja, jag levde som ca 2,2 jordklot. Det verkar svårt att leva på ett jordklot. WWF intervjuar en klimatsnål familj och även de ligger på ca 2,8 jordklot. Dock framgår det att klimatkalkylatorn inte kompenserar för att de just odlar eget osv.

Det är lite nedslående att det inte bara är att välja bort flyg som hjälper. Men samtidigt så blir jag jäkligt peppad på att faktiskt lyckas! Att en dag kunna klicka i alla de där alternativen som håller mig på rätt sida klimatmålen – för att det faktiskt är så jag lever!

I övrigt kanske ni märker en förändring av hemsidan. Den kommer att ändras än mer och bloggen kommer att byta innehåll (dock är omställningsinläggen kvar – jag älskar att skriva om hur jag tänker kring att leva hållbart och vill gärna dokumentera det!)

Att rösta för en medmänniska

En kedja är bara så stark som sin svagaste länk.

Jag vill minnas att det sas mig under min värnplikt. Att gruppen, den är bara så stark som sin svagaste kamrat. Det är gruppens uppgift och ansvar att hjälpa denne, för annars har gruppen misslyckats oavsett hur starka alla andra är. Orkar kamraten inte bära sin ryggsäck, turas då om att bära. Ni måste alla komma fram, det går inte att lämna en kamrat eller välja att inte hjälpa och sen bli arg för att ni kommer fram sist. Hinner en grupp inte med sin uppgift, då kliver andra grupper in så plutonen är klar i tid. Vet en person inte hur hen ska göra, då hjälper kamraterna till och visar.

Det går inte att säga att en kamrat inte får vara med. Att säga att hen kunde inte bära sin ryggsäck, så vi vill inte ha med hen att göra. Ni är i samma grupp. För när ni kommer fram och lägger ifrån er ryggsäckarna, då är det hen som är bäst på att upprätta samband. Eller är en hejare på att få igång kaminen. Eller bara är den som lyssnar på alla och ser till att hålla humöret uppe.

I vårat samhälle försöker många skärma sig från de svaga. Tvinga dem att bära sin egen ryggsäck. Få dem att känna skam och skuld för att de inte orkar, att de själva är för svaga istället för att bekräfta att jo, din ryggsäck är tung. Många försöker säga att de måste skärpa sig, eller att vi fått fel personer till gruppen. De vill att ledningen ställer krav så vi andra slipper de med dålig fysik. Utan att inse att vi då mister andra egenskaper. Utan att ta eget ansvar för att få det att fungera.

En kedja är bara så stark som sin svagaste länk. Ett samhälle är inte bättre än hur det tar hand om de svagaste.

Med detta som rättesnöre är det nu dags att rösta. Inte utifrån att jag behöver en lättare ryggsäck, utan för ett samhälle där vi bär varandras.

SJs kundtjänst lämnar mer att önska

Så, vi åkte tåg, jag och barnen. Jag tycker dels om att åka tåg för jag slipper köra och jag kan interagera med barnen.

Men – till ingens förvåning – kom tåget sent. 40 minuter, vilket alltså innebar en timmes väntan på stationen med barnen då vi var i tid. Lagom kul.

Jag ringer SJs kundtjänst då jag visste att vi skulle missa anslutande buss. Vi fick att vi skulle gå på tåget och ringa igen. I det samtalet blir det problem. Han bokar biljett på nästa buss, fast jag säger att jag måste komma fram innan (nästa buss hade inneburit 45 min väntan och att vi var framme totalt 80 min senare, alltså halv nio på kvällen med två barn). Dock skickas jag till Ersättning som jag också frågar om taxi och får ja.

Så när jag skickar in kvitton får jag nej. Jag kan se nu när jag läser reglerna att nej, vi har inte rätt till taxi. Det gäller bara tågresor där tåget åker kortare än 150km (så märklig grej – inte hur långt jag åker utan tåget, totalt). Och vår anslutning var ju buss.

Men jag frågade. Och jag fick ja. Jag vale att åka tåg istället för bil av miljöskäl och för att träna barnen i annat än bil. Bilresan hade kostat mig ca 1000kr tur och retur. Nu kostade resan mig 2000 i taxi samt resan hem (ca 300 spänn) då jag ändå anses så försenad att jag i alla fall får reklamera ditresan.

Herregud. Förstatliga järnvägen nu, så man kan komma fram i tid. Skaffa vettigare konsumentskydd om man annars bara har kvar en aktör på järnvägen (jag kunde ju inte åka med någon annan). Är helt förvånad över att folk vill rösta höger(extremt) när man dagligen ser effekt av utförsäljningen av gemensamma resurser (hej Apoteket, hej vården, hej skolan). Nä, jag är helt klart än mer övertygad om vilket håll som är det enda rätta. Jag som medborgare i ett land ska betala min skatt för att få ut fungerande skola, vård, kommunala färdmedel, polis, militär, boende och livsmedelsförsörjning. Allt utöver det får man i så fall betala extra för om man nu vill ha det. Typ som taxi. Hade gärna inte åkt taxi utan sett att jag kom fram med kommunala, skattefinansierade färdmedel.

Kanske i en annan tid, i ett annat val. Man får inte sluta drömma…

Om pengar

Jag läste Martinas inlägg om pengaroch har därmed även fastnat för Fru Efficient Badass.

Kontentan i synen på pengar är att om du är smart och slutar konsumera som en idiot så kan du spara stora summor pengar och du kan investera. Då kan du sluta jobba om du vill, gå mer i tid, välja ett mer lågavlönat men kanske roligare jobb eller leva bättre väl du går i pension.

Och jag gillar verkligen tänket, det gör jag, och förvånas över att många inte tänker såhär. Själv har det mer och mer varit en självklarhet som blivit tydligare under de senaste åren. Därför vill jag över tiden bo billigare, jag vill kunna odla min egna mat och jobba någotsånär nära min bostad (obs att odla egen mat är nödvändigtvis inte billigare förns man är en bra bit in, men det finns andra värden). Dels för miljön, men även min ekonomi och min själ. Jag tror inte att alla är gjorda för att heltidsarbeta. Jag är det inte.

Men. Mitt problem med många av dessa bloggar är fokuset på att spara och investera en massa pengar. För mig blir det fel, då blir pengarna fortfarande fokus. Samt att jag inte har några pengar att spara. Väl jag är åter i skolan så går det plusminusnoll varje månad. Jag har två barn som jag och deras far ska sörja för. De har redan aktiviteter och vanor vi ogärna petar i med allt som ändå sker.

Så dels då att det inte är för att spara pengar jag väljer att ställa om mitt liv – det blir så ändå – utan jag vill träna mitt huvud att jag har det jag behöver. Att inte gapa efter mer. Senare vill jag ha annat vad gäller boende och livsstil, men inte mer. Jag har en känsla av att jag som ssk kommer att tjäna max som nu, och då med ett studielån att betala åter. Så jag räknar inte med att då börja ha eller skapa nån buffert eller investera eller hetsa med en heltidsanställning, men att ha ett liv som innehåller mycket utan att kosta skjortan.

Nu är jag ju också ett singelhushåll. Hade man varit två som vill ändra sin ekonomi så kanske det är lättare att träna sig till att leva på en inkomst (oavsett vem som jobbar hur mycket) men jag har ju bara en inkomst. Så då får jag utgå från det. Inspireras av de som kan spara, men inse att där är jag inte än.

Kanske slår detta inläggav FEB lite mer rätt för mig. Ja, jag läser ikapp hennes blogg…

En svamp med åsikter

Jag tycker om att vara en analyserande person. Resonerande och strukturerad. Vill sätta mig in i ämnen och kunna lämna referenser.

Sanningen är att jag är en faktasvamp. Jag suger åt mig alla möjliga perspektiv, blandar allt inom mig och trycker sen ut en blöt blandning av en påbörjad åsikt. Oftast gör jag det dock med sådan tydlighet att folk tänker att det där, det har hon minsann koll på! Och ja, oftast HAR jag koll. Det jag säger är sant då jag utgår från nån fakta och sen blandar med erfarenhet och levererar inte som en forsknings-fakta utan mer som en mellanmänsklig sanning. Lite som Sunt Förnuft: det är svårt att säga emot något så pass subjektivt men ändå generellt applicerbart.

I tider som denna vill jag säga något genomtänkt om egenansvar och klimatförändringar. Om jordbrukspolitik och livsmedelskris. Om att sluta tro att politiker ska lösa allt och istället försöka ändra på sin egen vardag. Ta ut bjälken ur sitt eget öga osv. Men det blir mest påbörjade tankar på facebook och samtal med vänner. Mer av att läsa böcker och äta (svenska) chips än faktiskt odla grönsaker.

Fast det kanske är ok en sommar som denna. Att bara vara en blöt svamp som hoppas på lite vett och sans i debatten. Så funderar jag en stund till och återkommer med analysen en annan dag.

Vi har förresten sålt huset nu. I oktober slipper jag äntligen dubbla boendekostnader!

Ansvarig politik

Jag tänker mycket på valet vi har framför oss. Jag räds de krafter som väcker åsikter hos mina medmänniskor jag aldrig ville se.

Det pratas om ansvarsfull politik. Att genom att låta människor – just nu invandrarna – få skulden för det som inte fungerar, utmålas som att ta ansvar. Men är det inte precis tvärtom? Att ta ansvar för något man är en del av, samhället eller bara sig själv, är att titta innåt. Att sluta skylla på andra för sina egna tillkortakommanden.

Idag står det i DN om att det nu nästan är omöjligt för fattiga och låginkomsttagare (jag tänker här även på unga) att hitta boende. Vet ni, det hänger inte ihop med kriget i Syrien. De här problemen minns jag började redan när jag var i tonåren (vi pratar 15-20 år sedan) och nu har de mest eskalerat. Det är vår egen politik som skapat dessa problem.

Och det gör mig bedrövad att folk köper högerns retorik om ”ansvar”, att denna syn kryper igenom mitten av politiken och ner bland väljarna. Att media också köper ansvarsretoriken. Att man så räds att anses oansvarig att man köper extremhögerns syn på vad ansvar är: att skylla på någon annan.

Det är inte invandrarnas fel att vi har problem med vården, med posten, med tågen, med skolan och bostäderna. Det är inte invandrarnas fel att försvaret rustades ner. Att apoteken säljer smink men inte har all medicin, att Östersjön mår dåligt och att vi inte längre har en fungerande livsmedelsförsörjning.

Det är vårat fel. Det är dags att ta ansvar för det.

Nationaldag!

Jag och kaninerna vaknar lite sakta men säkert idag. Exet har barnen och var förbi för att hämta cykelvagnen då de ska på firande härikring.

För jag hittade en Nordic Cab Explorer på Blocket och världens bästa pappa sponsrade! Så nu kan jag sälja bilen i lugn och ro (den ska städas ur idag och sen in på rekond) och redan ha vagnen (annars skulle försäljning av bil ge pengar till vagn). Så i fredags hämtade jag barnen med cykelvagn och vi cyklade till badet! Hela helgen hade vi sen vagnen som dubbelvagn på alla våra äventyr. Helt fantastiskt. Och i måndags köpte jag busskort och började mitt liv som busspendlare.

Små steg som ändå skapar sån enkelhet i mitt liv. Så denna nationaldag firas utan större planer så jag kan ta detvprecis sådär lugnt som jag vill. Möjligen måste jag tyvärr ta bilen i eftermiddag till IKEA och Grangården då jag behöver förvaring, och kaninerna mat. Men innan dess – kaffe! Hoppas ni alla får en fin nationaldag!

Bli bilfri

Just nu funderar jag på om jag agerar ur pengastress, är galen eller faktiskt gör precis som jag vill. Balansen börjar bli hårfin.

Vi har två bilar och kommer att ta varsin. Jag har således kört den lilla nu men börjar inse att… jag inte gillar att ha bil. Visst, för att transportera tunga saker (men för större måste jag ändå ha den stora som exet har) och som utökad förvaring av allsköns prylar som borde slängas eller som blivit kvar när vinter blev vår, men annars… nä.

Jag gillar att gå. Att cykla. Åka buss, åka tåg. Jag bor numera nära promenadsstråk och busshållplats. Mina barn är inte kul att valla till bilen och få på plats. Jag balanserar handväska och kassar och nåns sparkcykel till bilen en bit bort (ingen parkering utanför lägenheten). Och nån vill helt plötsligt inte gå eller så har vi glömt nåt.

Så jag är inne på att sälja bilen. Dels för att täcka några månaders utgifter men också för att köpa en cykelvagn som funkar som vanlig vagn. Har i helgen kört ungarna i singelvagnen (Lillasyster i Storasysters knä) och som jag gillar det! Packa vagnen i hallen, i med barn och ut!

Men vid dåligt väder då, tänker nån. Tja. Jag gillar ju funktionskläder. En bra vagn kan lasta ombyte. Och vi kan åka buss mellan hem, skola och förskola. Ungarna älskade att åka vagn i vintras när vi hade bilstrul. De måste ju ändå kläs på för att gå till bilen, men i vagn fick de mysa under filt och med varsin flaska välling. En bra cykelvagn har ju schyssta regnskydd och överdrag.

Jag har researchat vilken vagn jag vill ha. Jag har funderat på de flesta transporter. Frågan just nu är hur säljer man en bil, och när ska jag hinna det..?! Men väl det är löst, då jäklarns!

Detta förbannade valår

Alltså, jag har nån sorts panik inför att folk (och partier och svt) fokuserar så fruktansvärt mycket på invandringen. Dels är det obehagligt med ett samhälle och värld där människor vänds mot varandra och sen är det inte där problemet ligger.

Hur kan man inte prata om hur vår välfärd sålts ut? Hur kan man inte prata om vår sjuka konsumtion, om ett samhälle där folk stressar ihjäl för att tjäna pengar de sen konsumerar bort? Jag orkar inte med att folk på allvar tror att det är ett problem med nya invånare som behöver ta del av resurser – när problemet mer är att nån säljer det vi har och skär ner i pengarna för att bygga upp.

Och samtidigt så ser jag att annat spirar. Jag ser att de tidningar jag får hem från mina tre mataffärer alla har reportage om säsongsgrönsaker och att äta närproducerat. Jag lyssnar på UnderbaraClaras podd med så vettiga tankar (även hennes blogg och krönikor läser jag). Jag lyssnar på Två Odlare Emellan och jag ser så många i min närhet prata om just odling, närproducerat och hållbarhet.

Men det måste bli politik av det. Vi individer kan absolut göra mycket, men det måste finnas en politisk vilja också. Någon som har tid att fixa lagar åt rätt håll. Nån som letar inspiration och lösningar. Och som sätter tonen. Se hur fort SD ändrade diskussionsklimatet. Tänk om nån ville och vågade göra det åt andra hållet.

Själv ska jag läsa på mer om de olika partierna. Helt klart lutar det åt Vänsterpartiet vilket förvånar till och med mig själv. Men är det rejäl miljö- och omställningspolitik (och liksom inte flygskatt eller grön el eller annat trams) som gäller, då verkar V vara något på spåren.

Länktips!

Vänsterpartiet bäst för miljön

DN Porträtt Alice Bah Kunke

SVT Play Staten och kapitalet

Aftonbladet Vår civilisation är kanske redan död.

Hatar arbetslinjen

Hela den här texten är skriven i affekt. Läste Underbaraclaras inlägg om utmattning och alltså; JAG HATAR ARBETSLINJEN!

Först några förtdliganden; jag anser att män och kvinnor ska ha rätt till arbete på lika vilkor alternativt vilkor skapta för att jämna ut en sned könsfördelning på en arbetsplats. Jag är feminist, genusmedveten, tror på att fostra barn till hela spektrat av könsroller osv. Nedanstående ilskna text handlar inte om att kvinnor ska hem igen.

Jag hatar att vi har ett samhälle där alla ska jobba på en arbetsplats. Där 8 timmars arbetsdag är eftersträvansvärt och allt annat skamfyllt. Där den som vill vara hemma skammas och ifrågasätts. Att man minsann inte bidrar, bara snyltar.

Håll käften! En hemmaförälder avlastar samhället genom att barnet ej behöver förskoleplats och inte vabbar någon heller. En hemmaperson med äldre släktingar avlastar samhället om hen tar hand om denne (vet att det finns en generation egoister som hellre sätter dem på hem men det finns folk som vill vara med sina släktingar). I en relation där båda jobbar deltid eller en heltid och en inte alls så finns det tid för hemmet. Mindre risk för utbrändhet men också tid för att skapa de där kontakterna och relationerna som är viktiga i ens närområde. Ni vet ”som förr” när man hade koll på lvarterets ungar. Sorry, det var inte invandrarna som förstörde 50-talsidyllen, det var politik och ni själva när ni blev röstberättigade.

Så innan gamla näringslivsmutade politiker gnäller om var samhället är på väg: fundera på vilket samhälle ni byggt! Där kvinnor skulle ut på arbetsmarknaden men inte fan tog männen över hemmet. Nä, hemmet är fortfarande inte värt något och bara om en person väljer det traditionellt manliga (arbete ute i samhället) så är det värt något. Den som väljer det traditionellt kvinnliga (hem, barn, markservice) hånas och ifrågasätts.

Nä fy fan. 1919 infördes 8 timmars arbetsdag (men arbete på lördag). För en i relationen. Den andra var hemma och såg till att det funkade. Idag har vi tvingat iväg båda och kallar det jämställdhet. Jo tjena.