Om miljöpolitik

Jag tycker att det är positivt att vi har en rejäl miljödebatt i Sverige just nu. Det behövs, vi behöver ta tag i en massa grejer. Men jag blir lite matt av hur mycket ansvar som ändå läggs på den enskilda individen. Man säger att man vill ha politiska ”krafttag” men samtidigt uppmanar man folk att sluta flyga. Whaaat?! Var är kraven på politiken?!

Vårt land behöver ställa om. Inte individer, vi kommer att tvingas ändå när oljepriset skjuter i höjden och salladen från Italien blir svindyr. Och all annan mat, transport, sjukvård osv. Det är en effekt av miljön och av att vi nyttjar alla resurser helt skevt just nu. Så både miljömässigt och ekonomiskt så måste vi ställa om.

Så hur kan vårat land förbereda sig? Ja, jag gör en snabb analys och tänker följande:

  • Rusta upp järnväg och kollektivtrafik så att det i tid blir ett alternativ för folk.
  • Höj skatten på importerade varor.
  • Subventionera svenskproducerade varor så folk väljer dem.
  • Uppmuntra produktion av mat, textilier och virke inom landets gränser. Satsa på att utbilda folk så att vi har sömmerskor, skomakare, snickare osv som kan klä oss och bygga hus när vi inte längre kan importera allt billigt längre.
  • Ställ om från en ”arbetslinje” till något annat. Alla kan inte lönearbeta, det kan inte vara ett mål i sig. Det måste vara mer viktigt att vi kan ta hand om varandra. Det måste vara ok att vara hemma och producera, istället för att jobba och konsumera.
  • Se till att internet och telefoni fungerar på landsbygden.
  • Uppmuntra folk att flytta till landsbygden.
  • Låt folk invandra, ska vi lyckas med det här behövs arbetskraft!
  • Att uppmuntra folk till mer ”praktiska” yrken kan göras genom att man kan ta högre lån. Jag tror även att MP pratat om att subventionera tjänster som ”lappar och lagar”. Kan vara smart.
  • Vill man vara helt drastisk: inför medborgarlön. Då kommer mycket att ändras fort!

Ja, det var mina politiska tankar. Vilka är dina för en klimatsmartare, mindre konsumerande värld?

Resande

Jag har varit på resande fot. Det här blir förmodingen min sista flygresa, om inget akut händer. Har visserligen sällan flygit mycket, men mitt primära transportmedel utomlands det har det varit. Nu ska jag träna på att åka tåg istället!

Det var en väldigt härlig resa. Dels kul att se hur min vän bor och umgås, men även för min själ. Det har varit ett tungt och arbetssamt år och den här resan blev även tid att fundera och reflektera. Sånt görs så bra på resande fot, och inte minst i fantastiskt sällskap!

Inspireras av dåtiden

Jag brukar skämta om att jag föddes till tant och bara åldras åt rätt håll. Ibland blir det mer sant än annars.

Jag har länge funderat kring hållbarhet. Dels ur ett klimatperspektiv men också att vi idag lever i ett samhälle som kör slut på oss själva. Jag har försökt analysera och tittat bakåt vad av dåtiden kan vi lära av? Nog för att vi måste framåt, men när framåt innebär grön el och ekologisk, men fortfarande importerad, avokado så är jag inte helt med. Det måste gå att hitta förebilder från förr och att bygga något som känns mer hemma. Hur mycket jag än gillar vegetariskt med inspiration från Indien, eller att avokado och kokosfett är så nyttigt, så är de mig främmande. Jag är väldigt svensk, jag gillar husmanskost och jag vill äta närproducerat. Så vad gör man?

Ja…. för mig blev ögonöppnaren lite bakvänd. Det började med att jag totalt kärade ner mig i äldre mode som sen blev mode specifikt från 40-talet. Jag som avskyr byxor kan helt klart tänka mig byxor från då! Hela mitt pinboard är just nu översållat med fina grejer från Emmy Design… Jag inspireras såklart av materialvalen i originalklädseln och jag gillar stilen. Med ull håller man sig varm om vintern utan de stora, åbäkiga kläderna som oftast blir idag. Jag gillar kjolarna och vill en dag våga bära mer hatt!

Men sen tänkte jag ett varv extra. 40-talet är tiden för andra världskriget. Det är ransonering av yttre skäl men det tvingar folk att äta närodlat, man drar ner på köttkonsumtionen då kött såklart blir dyrt, och man lappar och lagar. sina prylar Det är helt klart en tid att inspireras av för mig.

Dock blir det ingen stor ändring på en gång. Det finns ingen poäng för mig att börja slänga ut fullt fungerande grejer från IKEA ”baraföratt”. Men det som kommer innanför dörrarna kommer att ha en mer retro känsla. Jag kommer att börja lappa och laga mer, second hand blir det på allt utom underkläder och jag ska försöka lista ut hur jag kan klä både mig och barnen varmt i vinter i annat än nya overaller. Jag kan ju virka, sticka får jag väl lära mig!

Jag tänker också att jag ska göra mer och mer så som jag övat upp redan i somras – att betala för upplevelser mer än köpa prylar. Det är väldigt lite saker vi behöver just nu ändå.

Lite bilder från livet på senaste. Att uppskatta det man har och kan göra, som inte kostar pengar eller resurser.

Vad gör jag ens

Jag älskar att jag alltid drar igång grejer och sen ångrar mig. Verkligen.

Inte.

Jag funderar just nu jättemycket på vad jag vill göra av mitt liv. Alltså, det mesta fungerar ju – jag gillar där jag bor och har en plan framåt för boende, jag har mina ungar, mina kaniner och jäkligt bra vänner – men det där som ska dra in pengarna, det får jag inte till. Jag har ett trevligt jobb just nu men jag började ju plugga till sjuksköterska av en anledning. Jag vill fortfarande tillbaka, men just nu med varannan-vecka livet så passar det inte. Ekonomiskt går det inte alls. Så det får pausas en stund.

Samtidigt så känner jag att jag alltid velat balansera ett lönearbete (sjuksköterska) med annat. Och jag försökte få till den här sidan som en astrologisida som detta ”annat”. Men jag får inte till det. Jag kan en massa astrologi, jag gillar att läsa om astrologi men det är som att jag bara inte kan skriva om det. Det blir… för tråkigt. Jag tröttnar på att skriva, hittar inte orden och texterna blir inte bra. Jag vill absolut fortsätta att göra födelsediagram men kanske bara som en hobby? Skriva alla de sidor jag nu har knypplat ihop, men ha dem som mina egna anteckningar.

För det jag mår bra av, det är att göra. Att hålla igång, vara på benen och ha mig. Inte sitta vid en dator och skriva, det kan jag också göra men inte i alltför många timmar. Så jag funderar nu på mer vad jag gör och hur jag kan dokumentera det på ett kul sätt.

Så vad gör jag då, när jag inte är på jobbet? Ja… jag tror jag ställer om. Jag funderar mycket på ett miljövänligt liv. Inte bara genom att välja grön el (obs viktigt) men mer genom hur jag ens väljer att konsumera/inte konsumera. Vad är miljövänligt på riktigt, och hur gör jag det utan att stressa ihjäl och skapa bara en ny hets och stress? Mycket sånt tänker jag på, mycket sånt försöker jag att göra.

Hmm. Jag ska fundera lite till. Göra lite till. Jag återkommer.

Miljöfunderingar

Om några dagar har jag äntligen helt flyttat ut ur det gamla huset och våra delade liv börjar på riktigt. Så självklart börjar min hjärna arbeta för nästa stora mål, haha! Jag vill verkligen leva mer miljövänligt och provade klimatkalkylatorn. Har använt den innan men nu jämförde jag lite livsstilar. Vi börjar med hur jag har det idag. Lägenhet, dieselbil men handlar inte så mycket. Valde att jag inte odlar något alls själv även om det är närmar sig!

Inte den roligaste läsningen kanske… Så jag testade med mitt initiala målleverne, men fick faktiskt justera det ännu mer! Så här behöver jag leva för att nå klimatmålen.

Hus byggt innan 1900, biobränsle (jag tänker ved och icke-miljömärkt el för att inte helt sätta på mig nån gloria). Äta flexitariskt, mat för ca 1350kr/v (idag ca 1100, faktiskt!) och ca 300kr ute. Köpa närodlat, i säsong och ekologiskt, odla egen mat (valde ej självhushållande), inte slänga mat (det ska ju bli kompost). Har en mellanstor elbil (vet ej vilken bil det skulle vara men ok då) men att då åka ca 30.000 km/år (snittet är 12200km/år) men det är för att ta höjd för att jag troligen kommer att få bo så att det inte går att få ihop dagen med buss. Så väldigt lite buss/tåg och inget flyg.

Handla kläder och skor för ca 500kr/mån (tyckte jag lät mycket men med barn kanske det blir så, så jag tog höjd för det). Mindre än 300 kr per månad för hygienartiklar och smink. Tillät mig ha köpt en mindre och en större ny möbel på ett år (hoppas framöver köpa second hand) och nån ”mindre hushållsutrustning”. Valde även en ny surfplatta, tänker mig att barnen kommer byta framöver.

Ca 600kr på verktyg på ett år (väl jag har det jag har så tror jag inte att jag köper mer). Träna/sport ca 400kr/mån, internet och telefon ca 1350, bio 360kr, trädgård och djur 600kr per del. Jag valde även sällan på renovering (men tror att det kan bli lögn – det beror ju helt klart på skicket på allt!) och mindre än genomsnittet på övriga varor och tjänster då jag klipper mitt hår själv och jag tror inte att vi köper så mycket leksaker (svårt, då barnen styr sin veckopeng själv).

Först då lyckades jag få ned utsläppen. En bensinhybrid som ska gå den sträckan jag behöver klarar inte måttet, utan det behövs el. Alltså solpaneler, tänker jag. Inte heller köpa vitvaror eller renovera ens ett rum var tredje år, samt att jag satte mig i ett hus byggt tidigare än 1900. Se nedan för den initiala (med hybridbil och oftare renovering) och slutgiltiga (elbil och sällan renovering).

Den sista grejen jag gjorde var att i stort sett leva ”perfekt”. Ha elbil men resa ca 15.000 km/år. Handla endast second hand, vara självförsörjande och nästan inte lägga pengar på mat (men däremot på trädgårdsartiklar och verktyg – då gick den bufferten rejält upp men det känns ju märkligt att det också skapar klimatpåverkan så negativt för om man inte handlar mat, då måste man odla den…) Men ja, jag levde som ca 2,2 jordklot. Det verkar svårt att leva på ett jordklot. WWF intervjuar en klimatsnål familj och även de ligger på ca 2,8 jordklot. Dock framgår det att klimatkalkylatorn inte kompenserar för att de just odlar eget osv.

Det är lite nedslående att det inte bara är att välja bort flyg som hjälper. Men samtidigt så blir jag jäkligt peppad på att faktiskt lyckas! Att en dag kunna klicka i alla de där alternativen som håller mig på rätt sida klimatmålen – för att det faktiskt är så jag lever!

I övrigt kanske ni märker en förändring av hemsidan. Den kommer att ändras än mer och bloggen kommer att byta innehåll (dock är omställningsinläggen kvar – jag älskar att skriva om hur jag tänker kring att leva hållbart och vill gärna dokumentera det!)

Att rösta för en medmänniska

En kedja är bara så stark som sin svagaste länk.

Jag vill minnas att det sas mig under min värnplikt. Att gruppen, den är bara så stark som sin svagaste kamrat. Det är gruppens uppgift och ansvar att hjälpa denne, för annars har gruppen misslyckats oavsett hur starka alla andra är. Orkar kamraten inte bära sin ryggsäck, turas då om att bära. Ni måste alla komma fram, det går inte att lämna en kamrat eller välja att inte hjälpa och sen bli arg för att ni kommer fram sist. Hinner en grupp inte med sin uppgift, då kliver andra grupper in så plutonen är klar i tid. Vet en person inte hur hen ska göra, då hjälper kamraterna till och visar.

Det går inte att säga att en kamrat inte får vara med. Att säga att hen kunde inte bära sin ryggsäck, så vi vill inte ha med hen att göra. Ni är i samma grupp. För när ni kommer fram och lägger ifrån er ryggsäckarna, då är det hen som är bäst på att upprätta samband. Eller är en hejare på att få igång kaminen. Eller bara är den som lyssnar på alla och ser till att hålla humöret uppe.

I vårat samhälle försöker många skärma sig från de svaga. Tvinga dem att bära sin egen ryggsäck. Få dem att känna skam och skuld för att de inte orkar, att de själva är för svaga istället för att bekräfta att jo, din ryggsäck är tung. Många försöker säga att de måste skärpa sig, eller att vi fått fel personer till gruppen. De vill att ledningen ställer krav så vi andra slipper de med dålig fysik. Utan att inse att vi då mister andra egenskaper. Utan att ta eget ansvar för att få det att fungera.

En kedja är bara så stark som sin svagaste länk. Ett samhälle är inte bättre än hur det tar hand om de svagaste.

Med detta som rättesnöre är det nu dags att rösta. Inte utifrån att jag behöver en lättare ryggsäck, utan för ett samhälle där vi bär varandras.

SJs kundtjänst lämnar mer att önska

Så, vi åkte tåg, jag och barnen. Jag tycker dels om att åka tåg för jag slipper köra och jag kan interagera med barnen.

Men – till ingens förvåning – kom tåget sent. 40 minuter, vilket alltså innebar en timmes väntan på stationen med barnen då vi var i tid. Lagom kul.

Jag ringer SJs kundtjänst då jag visste att vi skulle missa anslutande buss. Vi fick att vi skulle gå på tåget och ringa igen. I det samtalet blir det problem. Han bokar biljett på nästa buss, fast jag säger att jag måste komma fram innan (nästa buss hade inneburit 45 min väntan och att vi var framme totalt 80 min senare, alltså halv nio på kvällen med två barn). Dock skickas jag till Ersättning som jag också frågar om taxi och får ja.

Så när jag skickar in kvitton får jag nej. Jag kan se nu när jag läser reglerna att nej, vi har inte rätt till taxi. Det gäller bara tågresor där tåget åker kortare än 150km (så märklig grej – inte hur långt jag åker utan tåget, totalt). Och vår anslutning var ju buss.

Men jag frågade. Och jag fick ja. Jag vale att åka tåg istället för bil av miljöskäl och för att träna barnen i annat än bil. Bilresan hade kostat mig ca 1000kr tur och retur. Nu kostade resan mig 2000 i taxi samt resan hem (ca 300 spänn) då jag ändå anses så försenad att jag i alla fall får reklamera ditresan.

Herregud. Förstatliga järnvägen nu, så man kan komma fram i tid. Skaffa vettigare konsumentskydd om man annars bara har kvar en aktör på järnvägen (jag kunde ju inte åka med någon annan). Är helt förvånad över att folk vill rösta höger(extremt) när man dagligen ser effekt av utförsäljningen av gemensamma resurser (hej Apoteket, hej vården, hej skolan). Nä, jag är helt klart än mer övertygad om vilket håll som är det enda rätta. Jag som medborgare i ett land ska betala min skatt för att få ut fungerande skola, vård, kommunala färdmedel, polis, militär, boende och livsmedelsförsörjning. Allt utöver det får man i så fall betala extra för om man nu vill ha det. Typ som taxi. Hade gärna inte åkt taxi utan sett att jag kom fram med kommunala, skattefinansierade färdmedel.

Kanske i en annan tid, i ett annat val. Man får inte sluta drömma…

Om pengar

Jag läste Martinas inlägg om pengaroch har därmed även fastnat för Fru Efficient Badass.

Kontentan i synen på pengar är att om du är smart och slutar konsumera som en idiot så kan du spara stora summor pengar och du kan investera. Då kan du sluta jobba om du vill, gå mer i tid, välja ett mer lågavlönat men kanske roligare jobb eller leva bättre väl du går i pension.

Och jag gillar verkligen tänket, det gör jag, och förvånas över att många inte tänker såhär. Själv har det mer och mer varit en självklarhet som blivit tydligare under de senaste åren. Därför vill jag över tiden bo billigare, jag vill kunna odla min egna mat och jobba någotsånär nära min bostad (obs att odla egen mat är nödvändigtvis inte billigare förns man är en bra bit in, men det finns andra värden). Dels för miljön, men även min ekonomi och min själ. Jag tror inte att alla är gjorda för att heltidsarbeta. Jag är det inte.

Men. Mitt problem med många av dessa bloggar är fokuset på att spara och investera en massa pengar. För mig blir det fel, då blir pengarna fortfarande fokus. Samt att jag inte har några pengar att spara. Väl jag är åter i skolan så går det plusminusnoll varje månad. Jag har två barn som jag och deras far ska sörja för. De har redan aktiviteter och vanor vi ogärna petar i med allt som ändå sker.

Så dels då att det inte är för att spara pengar jag väljer att ställa om mitt liv – det blir så ändå – utan jag vill träna mitt huvud att jag har det jag behöver. Att inte gapa efter mer. Senare vill jag ha annat vad gäller boende och livsstil, men inte mer. Jag har en känsla av att jag som ssk kommer att tjäna max som nu, och då med ett studielån att betala åter. Så jag räknar inte med att då börja ha eller skapa nån buffert eller investera eller hetsa med en heltidsanställning, men att ha ett liv som innehåller mycket utan att kosta skjortan.

Nu är jag ju också ett singelhushåll. Hade man varit två som vill ändra sin ekonomi så kanske det är lättare att träna sig till att leva på en inkomst (oavsett vem som jobbar hur mycket) men jag har ju bara en inkomst. Så då får jag utgå från det. Inspireras av de som kan spara, men inse att där är jag inte än.

Kanske slår detta inläggav FEB lite mer rätt för mig. Ja, jag läser ikapp hennes blogg…

En svamp med åsikter

Jag tycker om att vara en analyserande person. Resonerande och strukturerad. Vill sätta mig in i ämnen och kunna lämna referenser.

Sanningen är att jag är en faktasvamp. Jag suger åt mig alla möjliga perspektiv, blandar allt inom mig och trycker sen ut en blöt blandning av en påbörjad åsikt. Oftast gör jag det dock med sådan tydlighet att folk tänker att det där, det har hon minsann koll på! Och ja, oftast HAR jag koll. Det jag säger är sant då jag utgår från nån fakta och sen blandar med erfarenhet och levererar inte som en forsknings-fakta utan mer som en mellanmänsklig sanning. Lite som Sunt Förnuft: det är svårt att säga emot något så pass subjektivt men ändå generellt applicerbart.

I tider som denna vill jag säga något genomtänkt om egenansvar och klimatförändringar. Om jordbrukspolitik och livsmedelskris. Om att sluta tro att politiker ska lösa allt och istället försöka ändra på sin egen vardag. Ta ut bjälken ur sitt eget öga osv. Men det blir mest påbörjade tankar på facebook och samtal med vänner. Mer av att läsa böcker och äta (svenska) chips än faktiskt odla grönsaker.

Fast det kanske är ok en sommar som denna. Att bara vara en blöt svamp som hoppas på lite vett och sans i debatten. Så funderar jag en stund till och återkommer med analysen en annan dag.

Vi har förresten sålt huset nu. I oktober slipper jag äntligen dubbla boendekostnader!

Ansvarig politik

Jag tänker mycket på valet vi har framför oss. Jag räds de krafter som väcker åsikter hos mina medmänniskor jag aldrig ville se.

Det pratas om ansvarsfull politik. Att genom att låta människor – just nu invandrarna – få skulden för det som inte fungerar, utmålas som att ta ansvar. Men är det inte precis tvärtom? Att ta ansvar för något man är en del av, samhället eller bara sig själv, är att titta innåt. Att sluta skylla på andra för sina egna tillkortakommanden.

Idag står det i DN om att det nu nästan är omöjligt för fattiga och låginkomsttagare (jag tänker här även på unga) att hitta boende. Vet ni, det hänger inte ihop med kriget i Syrien. De här problemen minns jag började redan när jag var i tonåren (vi pratar 15-20 år sedan) och nu har de mest eskalerat. Det är vår egen politik som skapat dessa problem.

Och det gör mig bedrövad att folk köper högerns retorik om ”ansvar”, att denna syn kryper igenom mitten av politiken och ner bland väljarna. Att media också köper ansvarsretoriken. Att man så räds att anses oansvarig att man köper extremhögerns syn på vad ansvar är: att skylla på någon annan.

Det är inte invandrarnas fel att vi har problem med vården, med posten, med tågen, med skolan och bostäderna. Det är inte invandrarnas fel att försvaret rustades ner. Att apoteken säljer smink men inte har all medicin, att Östersjön mår dåligt och att vi inte längre har en fungerande livsmedelsförsörjning.

Det är vårat fel. Det är dags att ta ansvar för det.