Angorakaniner -ull och mys!

De är här nu. Våra små ullbollar, tre små angorakaniner. Döpta av Storasyster till Jack, Ärtan och Rapunzel. De är strax över 8 veckor gamla och vi hoppas de ska trivas. Vi bygger ett mindre hägn runt buren och en ordentlig beteshage ska fixas.

De är köpta av en kollega till mig som klipper deras ull för att spinna, vilket är min intention också. På så sätt passar kaninerna väldigt bra in i vårat hem; de blir utomhushusdjur för barnen att växa upp med, de blir ullproducenter för mig och deras använda halm läggs i köksträdgården som täckmaterial då jag täckodlar. Ja, och sedan äter de såklart blast och bladgrönt som trädgården producerar. Ett finfint kretslopp på en villatomt.

Det kan verka märkligt, men för mig är det viktigt att mina hobbies liksom hänger ihop. Jag ska inte behöva ta mig tid från en sak för att göra en annan, precis som jag på samma sätt inte nödvändigtvis vill ta mig hemifrån för att utöva en sport eller ha Egentid, utan jag vill gärna kunna göra en massa hemma och med barnen. Att vi gör saker tillsammans. I det blev angorakaniner ett perfekt inslag och ett välkommet tillskott. Samt att maken nog är glad över att jag inte sagt ja till en katt, för då hade han nog satt sig på tvären rejält. Angorakaniner kan han ändå se en poäng med, samt att de bor i bur.

Själv är jag galet peppad på livet med angorakaniner! Jag ser redan fram emot att på mornarna gå ut och ge dem mat och vatten medan jag väcker trädgården och sedan efter jobbet hälsa på dem igen. Att få gosa, krama och klappa en kanin är väldans avslappnande och jag hoppas de ska ge både mig och barnen energi. Lovar att skriva mycket om de här krabaterna!

Gör egen body butter!

Gjorde lite infusioner för några veckor sen som stått i växthuset och dragit. Körde rapsolja och ett te jag tycker luktar gott (men inte ville dricka), en på pepparmint och en på mynta.

Därefter googlade jag snabbt fram ett recept på olja och sheasmör. Shea hade jag nämligen i kylen sen jag gjorde tvål för över ett år sen. Då hamnade jag på Organicmaker och deras kallvispat bodybutter.

Bara att sätta igång! Och sen ser köket ut som ovan. Inte hittade jag köksvågen utan fick höfta och samtidigt som oljan silades dubbelkollade jag receptet. Sen skulle middagen lagas medan jag vispade ingredienser. Efter maten (medan kvällens ägg kokades) vispade jag lite till och la upp på byttor. In i kylen och nu har de hamnat i lite mer insta-vänliga askar.

För det är ju sÃ¥här det är. Jag har inte en timmes egentid när jag stÃ¥r i ett rent kök och lägger ingrediens till ingrediens och skapar magi. Utan det är sÃ¥här det ser ut för det mesta. Mellan Ã¥ngkokt broccoli och bortglömd kyckling i stekpannan. 2-Ã¥ring som absolut ska gÃ¥ ut fast det är kallt. Vilket hon kommer pÃ¥ och jag fÃ¥r dra pÃ¥ mössa (fast inte den mössan) och alla skor ska testas och sÃ¥ ska jag gunga henne. FÃ¥ av maten frÃ¥n plattan och vispa bodybutter. Äta och avsluta. Kaos är det, och nog blir jag stressad men att sen ha det där hemmagjorda ger mig sÃ¥ mycket att det fÃ¥r vara sÃ¥. Precis som den hemlagade maten är värd tiden, mot att äta köpe-pizza varje dag. Det ger mig och förhoppningsvis barnen nÃ¥got, även om det kanske inte är just lugn och ro i vardagen…

Veckans googlingar har annars varit putsnät, saturn returns, att mata kaniner naturligt och how to teach children to crochet. Min hjärna studsar verkligen en hel del! Kul!

Odling, kaniner, örter och DIY – nu är det vÃ¥r!


Det är vår! Känner ni? Jag känner! Jag odlar och har mig, har viss panik över det numera ganska stora projektet Köksträdgård samtidigt som jag helt snöat in på att jag vill ha mer kryddor (pga flummar ut totalt och läser om helande växter och vill bli läkekunnig och typ bara titta på en växt och känna samhörighet) samtidigt som jag planerar burbygge för kaninerna som kommer till oss om ca 3 veckor.

Så det pågår en hel del samtidigt som jag nu jobbar heltid och således knappt hinner med att tvätta.

Det som sker i trädgÃ¥rden just nu är att en hel del plantor tittar upp i sina trÃ¥g och jag har noll koll pÃ¥ om jag ska skola om dem i större redan, eller vänta tills de är sÃ¥ stora att de kan planteras ut pÃ¥ friland. Dags för research! Spenaten som växer upp ska ju skördas direkt i växthuset. Jag behöver även ta tag i att skaffa bokashi för att skynda pÃ¥ förmultnandet dÃ¥ jag behöver jord!

Kaninerna som ska komma är två angoraungar. En hane, som ska kastreras, och en hona. De ska tjänstgöra som ullproducenter men självklart är de ett perfekt husdjur som också hålls utomhus. Så det behöver byggas bur, fixas rasthage och införskaffas halm. Dyra utgifter men jag bedömmer det var värt det.

Annars har jag också lagt örter i olja för att förbereda en omgång tvålproducering. Jag har gjort egen tvål förr men det var säkert två år sedan. Helt klart dags igen. Så den här gången ville jag ha med någon ört för doft men också för välgörande ändamål så jag hoppas att det här ska funka. Då slipper jag köpa såna där koncentererade essentiella oljor utan kan låta örter dra i oljan som sen används för framställningen. Det faller också väl med mitt starka behov av att få återkoppla med naturen, genom att arbeta med den. Att stå i doften av pepparmint som mortlas och därefter hälls på flaska är fantastiskt. Att sen göra tvål av det och få ha det med sig in i huset för att påminnans vid varje tvätt är ju faktiskt lite magiskt. Och jag behöver min magi.

Jag har haft en ganska tuff period i tvÃ¥ Ã¥rs tid nu, med mÃ¥nga funderingar kring ”10-Ã¥rsplanen” och vartÃ¥t jag vill. Det har helt klart börjat falla pÃ¥ plats nu vilket känns sÃ¥ skönt. Som att äntligen somna efter en jobig huvudvärk.  Jag längtar efter att fÃ¥ vila för att därefter vakna utan det tunga huvudet. Jag behöver fÃ¥ känna mig energisk och fÃ¥ börja göra inte bara tänka.

Så våren är en perfekt tid för mig nu. En massa att dra igång som jag kan se resultat (och kaos) av, samtidigt som ljuset och nu värmen lovar längre dagar och roligare tider!

Hur känner ni inför våren? Vad fyller ni dagarna med och vad planerar ni?

Sista skörden – dokumentär om jorden

Länk till Svt Play. Se den. Se den nu. Läs sedan Bjötn Forsbergs Omställningens tid. Få panik, bryt ihop och kom igen.

Jag kan skriva spaltmeter om industrialisering och konsumtionssamhällets förstörelse av allt från mat till kläder. Kommer inte göra det just nu utan uppmanar till informationsinhämtning.

Därefter måste vi alla göra bättre val. Man hade ju kunnat hoppas att de som är förtroendevalda för att jobba med en bättre framtid hade gjort det, men nu är det som det är. Vi privatpersoner måste, om vi kan, odla mer och mer eget. Vi måste också göta oss omaket att lära oss var det vi köper kommer ifrån. Hitta en gård nära dig som odlar långsiktigt och ekologiskt, eller uppmuntra din mataffär att ta in därifrån. Vi måste göfa något nu. Vi kan fortfarande göra något.

Vintersådd och odlingspepp

Väl man är förbi Alla hjärtans dag, ja då börjar odlingsåret. Tidigare om man har växtbelysning och vår chili har gjort ett bra jobb trots sådd redan i slutet av januari. Vintersådd är för mig inte helt nytt, jag har petat ner morötter och sättlök under hösten förut med bra resultat. Men att gå ut i växthuset för att lägga olika sorters kål, gräslök, sallad och spenat i den frusna jorden känns ändå lite märkligt.

Än är jag inte värdig att skriva en längre introduktion, bättre finns hos både Sara Bäckmo och Farbror Grön (gillar detta inlägg med tydliga översikter om vad som sås var och när).

Och även om det inte blir något så var det så skönt att medan solen försvann ner få stå därute och andas den kyliga luften. Röra vid jord och frö. Lämna barnen och stöket inomhus med maken och det nya LEGOt. Hitta ny energi innan det var dags för att slänga ihop något som liknade middag. Hittade frysta morötter från årets skörd i frysen och mindes varåt allt jobb leder. Jag är så himla redo för vår och trädgårdssysslor nu!

Morgonutsikt från kontoret

FrÃ¥n tanke till…ord?


Jag tänker ofta på mänskligheten. På människor. På hur vi liksom hänger ihop. Att det är viktigt att förstå att vi gör det.

Är det bara jag som känner att jag växte upp i en sjukt individ-fokuserad värld, för att sen bli anklagad för att bara tänka pÃ¥ mig själv? Är det inte tvärtom? Att generationen innan oss bara tänkte pÃ¥ sig själva och sen gnäller över att vi som kom sen inte tackar och bockar för världen de skapat. För jag vill ha en ”vi”-värld, inte en ”jag”-värld. En värld där vi beter oss som en funktionell familj mot varandra.

Där de som vill lönearbeta arbetar. De som vill vara hemma är hemma. Där de som vill klä sig i rosa, blått, svart eller pastell gör det. Klänning, byxor, slöja eller neonfärgat hår. Älska den du vill (men se till att älska!) och gör inte illa. Där vi skapar förutsättningar för alla, ibland på bekostnad av vår egen bekvämlighet.

Och samtidigt sÃ¥… vem har lärt oss att det är mer bekvämt med massproducerat frÃ¥n affär än att skapa det själv? Att det är enklare att ta bilen än bussen, eller att en cykeltur är en sämre upplevelse? Att folk fÃ¥r det bättre för att jag köper det de producera än att de producerar för lokal försäljning, eller för den del engagerar sig politiskt för förändring. Vem vinner egentligen pÃ¥ min konsumtion?

Jag vill ha en annan värld än den vi har nu. Den känns fast i sin egen sörja, jag vill ta ett renande bad och skapa nya förutsättningar. Men hur börjar man ens? Jag är inte den som anordnar upprop, studiecirklar eller ens engagerar mig nämnvärt lokalpolitiskt. Har ett vanligt heltidsjobb att sköta utöver hus å hem å barn. Så vad göra?

Jag tänker att jag får prata om mina tankar. Se om andra kan påverkas och känna igen sig. Hålla med eller hålla emot. Jag får träna på att inte bara tänka på mänskligheten, utan prata om henne också. För hon kan vara en sån stor källa till styrka och glädje.

Tankar kring husköp och ekonomi

Att köpa hus är en jättestor investering. Vissa säljer och flyttar om det inte passar men för de flesta innebär ett husköp en väldigt lÃ¥ngsiktig investering – pengamässigt, emotionellt och i livsstil. Oftast styr närhet till jobb och vänner men det övergÃ¥r till att bli ens vardag och trygghet. Man lär sig hitta i mataffären, vissa promenadstrÃ¥k blir ens favoriter, kanske hittar man ett fik eller till och med gÃ¥r med i en lokal förening. Har man barn rotar man sig ännu mer – deras vänner skapar dina vuxna bekanta bland andra föräldrar och alla vändor till BVC och vÃ¥rdcentralen och öppna förskolan och gud vet allt skapar din plats i ditt näromrÃ¥de och det samhälle du ingÃ¥r i.

För mig har husköpet varit ett större ändring av mitt liv än vad jag trodde. Då var jag mitt uppe i min graviditet och som nyinflyttade hade jag också en nyfödd dotter. En större omställning än jag kanske förstod då. Nu, tre och ett halvt år senare och 4 somrar i min 70-talsvilla finns det några tankar kring husköp som jag har landat i.

Priset och att leva på gränsen av sina tillgångar

Jag tror att jag ändÃ¥ funderade lite i dessa banor, men faktiskt inte förstod. Som par i en lägenhet utan barn tror jag inte vi förstod hur mycket ett hus och barn kostar. Vi har rÃ¥d, men det finns absolut en ekonomisk stress i vÃ¥r vardag. Den kommer gÃ¥ över för barnen slutar växa ur sina kläder i rekordfart och nu är huset i stort renoverat till en vettig beboelig standard. Vi har bytt uppvärmningssystem, renoverat ett badrum, lagt om taket (fast nu börjar jag drömma om solceller…) och vi har radonsanerat. Stora utgifter vilket skapar lÃ¥n som vi betalar av. PÃ¥ det tvÃ¥ bilar för att fÃ¥ vardagen att gÃ¥ ihop.

Det kan vara värt att faktiskt våga köpa hus med de pengar man har plus ett litet lån. För lån ska betalas av och lån skapar ränta som också ska betalas. Enda vinnaren här är banken.

Flytta ut i landet

Ett sätt att få ner kostnaden är att flytta ut. Bort från städerna, ut på landet. Kommer du från Stockholm eller de andra större städerna kan en flytt till Karlstad vara ett lagom stort steg om du inte känner dig redo för Norrlands inland. Men känn efter. Fundera. Vi lever i en fantastisk tid av att kunna hitta information om andra livsstilar, så googla! Hitta bloggar och instagram-konto som visar på hur det kan gå rent praktiskt. Det kan omöjligt vara så att det endast går att bo i storstäderna, även om jag själv alltid kommer att längta tillbaka till Södermalm i mitten av 90-talet.

Kvadratmeter eller hektar?

Ett stort hus i all ära. Då får du plats med dig och din familj, alla dina prylar och en katt. Kanske ett gästrum. Utomhus då? Glöm inte tomten. Med en stor tomt kan du bygga ut. Många upplever också en viss ödslighet i för stora hus, fundera på hur du själv känner. Har du vänner som bor smått? Gillar du deras hem? Eller trivs du bäst hos en med öppen planlösning? Kan du fråga en kompis om du kan få sova över några nätter och känna efter före? Har du aldrig bott i hus eller i olika sorters hus blir det ju såklart svårt att veta i förväg. Vissa fastigheter har ju också ett mindre bostadshus men kanske en lada eller gästhus på tomten. Då kan du få ett mindre, ombonat hem men ändå ha plats för allt det där man ackumulerar under livets alla år.

En stor tomt har fördelen av att den kan möta mÃ¥nga behov allt eftersom livet förändras. Det är ok att bara ha en stor gräsmatta under smÃ¥barnsÃ¥ren. Allteftersom Ã¥ren gÃ¥r finns det plats för odling, en hund som kan rastas bara genom att släppas ut, kanske höns, barnens studsmatta, en pool, en större altan, osv. Är huset för litet och du ynglar av dig mer än du trodde eller har kompisar som flyttar in och bildar kollektiv – ja, dÃ¥ gÃ¥r det att bygga ut. PÃ¥ en liten tomt blir det svÃ¥rare. SÃ¥ när du tänker pÃ¥ ”husköp” kanske du lika gärna ska tänka ”tomtköp”, för där finns en utvecklingsmöjlighet som mÃ¥nga glömmer.

Bygg eget

Galet! Det är min och mångas initiala reaktion. Samtidigt så lockar det ju, och det går att få ner konstaterande. Vi tittade på sådana där färdiga modul-hus, att köpa en tomt och huset separat. Saken var de att sådana hus kostar också, samt att vi inte riktigt fastnade för den stil på hus som erbjöds. Men tänk att bygga sitt eget hus, mer än att pussla ihop ett färdigt paket. För det går också. Även här finns en massa bloggar i ämnet. Kan även vara värt att spana in The Walter Segal Self-build method, som handlar om att den som inte kan mer än hamra och mäta ska kunna bygga sitt eget hus. Det man vinner med att bygga eget är oftast pengar, det man förlorar är tid. Men pengarna ska tjänas in eller betalas tillbaka, och då kan det vara värt att lägga tiden istället.

Det var några initiala tankar kring husköp från min del. Jag gillar att fundera kring boende och hur det påverkar vår livsstil och kommer säkert återkomma i ämnet. Speciellt hur man precis som i val av kläder och mat, kan få sitt boende att bli mer miljövänligt och ta en ur konsumtionssamhällets behov av slit-och-släng. Det personliga är politiskt! Har du några egna tankar i ämnet? Reflektioner innan eller efter husköp?

Upp till kamp för landsbygden!

Jag sÃ¥g precis SVTs program ”Resten av Sverige”, som handlar om landsbygden i Sverige, och det bubblade liksom loss en massa i mig som jag tänkt länge pÃ¥.

Vi mÃ¥ste stoppa den sjuka urbaniseringen som pÃ¥gÃ¥r, den som vi som är födda pÃ¥ 80-talet och framÃ¥t är uppvuxna med och troligen först nu börjar kunna titta pÃ¥ och kritisera. Och jo, politiker mÃ¥ste börja prata om konflikten mellan stad och land – att när marknadens principer fÃ¥r styra sÃ¥ avfolkas orter. När vi slutar bry oss om varandra och tänker att den som är lönsam är den enda som är värd nÃ¥got, dÃ¥ skapar vi ett Sverige med utanförskap och vi skapar en splittring som bara skadar.

Och medan politikerna pratar sÃ¥ ska vi andra göra. Vi ska handla svenskt kött (och pissa pÃ¥ COOPs senaste jävla skitreklam som vänder vÃ¥ra bönder ryggen och utmÃ¥lar deras arbete som lika illa som utländskt – sluta sälja importerat kött COOP sÃ¥ kanske jag kan ta er pÃ¥ allvar igen), vi ska handla svenska grönsaker och svenskt hantverk sÃ¥ lÃ¥ngt vi kan. Försök förstÃ¥ hur du kan stötta lokala producenter och företag. Vi ska stötta vÃ¥ra lokala politiker som försöker fÃ¥ det att gÃ¥ runt (hitta dem och skicka en blomma vettja, eller engagera dig i ett parti om du känner dig manad) men även arbeta för förstÃ¥else och positiva vägar framÃ¥t. Och inte rösta pÃ¥ SD. Gud vad de sÃ¥r splittring i ett land som inte behöver det alls.

Jag är stadsbarn. Just nu bor jag mellan Stockholm och Enköping men är verkligen inte småstadsbo. Men jag vill ha ett levande Sverige. Inte bara för att det är skönt om folk kan bo där de växte upp eller försörja sig på jordbruk utan för att i ett samhälle där marknadens krafter bestämmer är vi alla förlorare. Hur många idag är inte sönderstressade? Boende kostar, transporter kostar och barnens aktiviteter kostar. Pengarna ska in. Samtidigt sticker större företag iväg utomlands för där är arbetskraften billigare, och så får de gråta ut och prata om hur tråkigt det är i media. Tråkigt. För dem som nu ska göra större vinst. Har lite svårt att sympatisera, faktiskt.

Jag vill ha en politik som vågar utjämna. Där vi i Sverige är en familj som hjälper varandra. Där man faktiskt står för att staten bekostar skola, vård och omsorg i mindre orter. Bekostar järnvägen ut i landet. Och att vi är stolta över det! Att vi alla förstår att det är något bra, för att det ger ett Sverige som kan växa, både i antal men även i själslig storhet. För många vill bo ute i landet men har svårt att få det att funka praktiskt.

Sen är jag sÃ¥ jäkla trött pÃ¥ de som skapat det här. Jag fick rösträtt 2004. Känner starkt att det här har pÃ¥gÃ¥tt längre än sÃ¥här och att jag växte upp i ett 80-/90-tal där marknadens krafter redan släppts lösa. Och nu sitter de som hade makten redan dÃ¥ och tjatar om vilken affär som säljer vad billigast och hur man billigast flyger till Thailand pÃ¥ semestern och att dottern skämmer bort barnbarnet med samsovning och borde de inte skaffa större bil men inte vill jag hjälpa till med barnbarnen hela tiden gud jag mÃ¥ste ju fÃ¥ leva – jag vill bara skrika hÃ¥ll käften. HÃ¥ll käften, lyft blicken och börja betala. Betala pengar och tid i din värld, för den här hetsen kring det som är billigast och att aldrig hinna tänka färdigt en tanke har skapat just det som man sen fnyser Ã¥t: en sönderstressad generation.

Men nu fan gör vi annat. Det är dags för en grön våg, ett återtagande av landsbygden och landet Sverige, för slow fashion och slow living, för capsule wardrobes, närodlat, närproducerat, food not lawns, handla utan plastförpackningar, för ett stort jävla finger åt företag som försöker få oss att tro att lycka ligger i konsumtion och dags för en annan värld. Vi kan skapa det. Vi ska skapa det.

Min syn på arbete, livspusslet och hållbarhet

Jag tänker mycket pÃ¥ arbete, pÃ¥ livet och hur man fÃ¥r det där livspusslet att gÃ¥ ihop. Jag undrar helt ärligt om nÃ¥gon gör det och ens har gjort det – tvÃ¥ heltidsarbetande vuxna, mat som ska lagas, barn som ska älskas och ett hus som ska vÃ¥rdas. Tur att man läst historia och kan bena ut ett och annat.

Idén om arbete utanför hemmet är relativt ny, den kommer efter industriella revolutionen. Innan dess arbetar vi i vÃ¥ra hushÃ¥ll med att skapa varor som antingen används hemma eller sÃ¥ säljs överskottet. Vissa äger mark och folk och kan skapa större överskott, andra överlever precis. Vissa äger ingenting och harvar sig fram mellan gÃ¥rdar – statare.

I och med industriella revolutionen, som i Sverige sker mycket under 1800-talet och således är en ganska ny samhällsförändring här även om vi oftast lär oss om den utifrån ett brittiskt perspektiv och då talar vi nästan 100 år tidigare, så hamnar arbetet utanför hemmet. Effektivisering av jordbruket skapar en arbetskraft som tar sig till städerna och hamnar i fabrikerna. Där passar inte små barn in och en uppdelning mellan könen sker då kvinnor mer är hemma alternativt arbetar med sådant där barnen kan hjälpa till. Det är ett starkt borgerligt ideal att kvinnan endast arbetar lite filantropiskt, de flesta arbetarkvinnor har alltid fått jobba.

Tanken pÃ¥ att kvinnor endast ska sköta hem och männen endast arbeta i samhället är ett förvÃ¥nansvärt nytt ideal som vi ibland verkar tro är skrivet i sten och att de feministiska idéerna är helt nya – rörelsen är ny för att förutsättningarna ändrats. Skillnad i rättigheter mellan könen har alltid funnits men även männens möjligheter att pÃ¥verka har varit större skilda, utifrÃ¥n klass. När männen klivit in i samhället med arbetarrörelsen har kvinnor krävt samma förändring.

När sÃ¥ 1800-tal blir 1900-tal är världen i gungning. Socialism, nationalism, konflikter och upptrissat utrikespolitiskt klimat skapar 1:a och 2:a världskriget. Härefter kräver kvinnor mer och mer plats pÃ¥ arbetsmarknaden och samhället skapar förutsättningar för barnomsorg och bidrag till mammor. Märk väl, det är samhället som gör detta, inte männen. Industrin spottar ur sig färdig mat, färdiga kläder och inredning – det som varit kvinnans ansvar.

Och sÃ¥ idag dÃ¥, tvÃ¥ generationer senare, sÃ¥ stÃ¥r vi i en märklig värld. Det kallas postindustriellt samhälle, eller tjänstemannasamhället. Men idén är sig lik – vi gÃ¥r hemifrÃ¥n för att arbeta. Nu med kvinnor pÃ¥ arbetsmarknaden har vi ökat arbetskraften enormt och det förvÃ¥nar mig att man tycker arbetslöshet är sÃ¥ hysteriskt problematiskt. Det borde ses som en naturlig följd.

Arbetet borde omformas. Det är helt sjukt att jag ska antingen arbeta sÃ¥ mycket att jag mÃ¥ste betala nÃ¥gon för att städa om jag ens ska hinna vila pÃ¥ kvällarna eller helgen. Att det förväntas av alla att arbeta 100% och att det är norm. Samtidigt fnyser man Ã¥t millenials som vill ha ett meningsfullt arbete – jamen, om jag ska vara där jämt sÃ¥ ska det väl kännas värt det? För om alla vuxna ska arbeta hela livet för att tjäna pengar, konsumera och fÃ¥ ekonomin att snurra sÃ¥ kommer vi gÃ¥ under själsligt om arbetet inte känns värdefullt. Speciellt eftersom att det kräver tid ifrÃ¥n vÃ¥ra barn om vi har sÃ¥dana, vilket för de flesta är det viktigaste i livet – jobbet ska vara väldigt viktigt för att hÃ¥lla en borta frÃ¥n dem.

Det borde inte vara svÃ¥rt för en hel del tjänster att bli deltid och delas pÃ¥ tvÃ¥. En del i omställningen skulle i sÃ¥ fall vara ekonomiskt – ska arbetsgivaren betala fullt även om man bara jobbar 75%? För om vi inte betalar för sjukt dyra boenden (genom att vi lär oss ärva vÃ¥ra föräldrahem, ökar antalet hyresrätter, inte kan ta skyhöga lÃ¥n), inte köper all mat (genom att odla eget), inte köper nya kläder jämt (genom att ärva men även lära oss göra egna, lappa och laga) och i stort lär oss konsumera mindre sÃ¥ behöver vi inte lika mycket pengar.

Det möjliggör tid i hemmet, som de flesta av oss faktiskt vill ha, även om den tiden innebär att städa och tvätta och lappa och laga och odla och uppfostra barn. Ja, allt det där som livet också är, utanför arbetet. Vi i Sverige borde ha möjlighet att skapa ett sådant samhälle, ett på riktigt hållbart samhälle. Jag skulle så gärna vilja leva i ett.

Milleniegenerationen i arbete

Jag är väldigt nöjd över att ha hittat ett google-bart uttryck för min generation. Jag trodde först att ”millennials” var yngre än jag, men icke!

Häromdagen läste jag denna artikel, som avhandlar tips för Millennials, eller milleniegenerationen, att hitta jobb. Den fick mig att fortsätta tänka mycket på det som berörs men annars ofta dyker upp när jag läser om oss: det här med att vi anses så konstiga i vårt förhållande till arbete. Att vi anses kräsna eller ego-centriska.

Jag tror det är en total missuppfattning. Vi vill inte ha jobb för att gynna oss, tvärtom vill vi ha jobb som gynnar andra. Vi vill ha jobb som förändrar och förbättrar. Alternativt ett jobb som möjliggör en meningsfull fritid, genom ok lön och flexibla arbetstider. Vi anser inte att ett jobb, ett yrke eller en titel i sig ger nÃ¥got och fÃ¥ av oss drivs av hög lön för att välja ett jobb. Däremot tror jag mÃ¥nga av oss känner oss fast i ett samhälle där vi ska tjäna pengar för att ”sÃ¥ gör man”. Flera av oss har ju även huslÃ¥n och barn att ta hand om sÃ¥ det är inte sÃ¥ att vi inte bryr oss om det som kommer pÃ¥ kontot den 25:e. Men det är inte tanke pÃ¥ lönen som glädjer oss varje mÃ¥ndagsmorgon.

Tydligen så byter vi ofta jobb. Det ses ju som lite opålitligt men många av oss har nog behov av att se våra färdigheter användas i nya områden. Kan vi något så kan någon annan få lära sig det istället och så utvecklar vi verksamheten (eller världen, vi gillar att rädda världen) genom att flytta på oss och ta med oss kunskaperna istället.

Att vi skulle vara egocentriska tycker jag också känns så konstigt. Vi bryr oss jättemycket om andra. Vi är generationen som fattar varför man säger chokladboll och inget annat, för vi har mött världens invånare genom våra datorer sen (nästan) barnsben och är vana vid att ta emot andras berättelser och respektera dem. Vi lever i en tid där vi också ältar och diskuterar hur vi själva har blivit kränkta och stöttar varandra i detta arbete. Jag tänker ofta på unga kvinnor idag som får utstå så jäkla mycket skit när de sätter ner foten (tydligt exempel: Zara Larsson) och även om en del skit kommer från småglin så tror jag faktiskt att det oftast är äldre män som har svårast för hur världen förändras. Vi utgår däremot från oss själva och våra upplevelser för att förstå andra, men vi väljer i alla fall att försöka förstå. Till skillnad från många äldre som stannar vid att utgå från sig själva och sina behov. För arbetsmarknaden betyder detta att skapa en arbetsplats där man respekterar individer och lyssnar på deras berättelser, erfarenheter och förbättringsförslag.

Jag tror att om vi kollektiv inser vilken trevlig grupp vi är och vilket bra arbetsklimat vi kan skapa tillsammans så är vi en ganska tung kraft på arbetsmarknaden. Fick vi bestämma skulle alla längta till måndagar!