Råvaror

Jag finner att jag såhär i slutet av året inser hur jag vill forma mitt nästa år. Hur jag vill kliva in i framtiden, med vilket mindset. Jag har länge jagat en luddig idé om förändring, men inte riktigt kunna skapa en tydlighet i den känslan. Jag har känt att jag inte bara vill vara en del i den förändring som många nu ändå försöker sig på (med mindre och mer medveten konsumtion) genom att kopiera andras sätt. Jag har behövt hittat mitt. Är det att bara handla svenskproducerat? Är det min grej? Äta mer vegetariskt,  bara fair trade eller ekologiskt? Inte flyga? Hur är mitt sätt, hur känns det genuint och sant för mig? Jag försökt tänka mig att leva efter just de regler som jag stolpat upp. Men det blev så jobbigt, så krångligt. Jaha, då ska man stå där i affären och läsa på innehållsförteckningen innan man ens kan stoppa det i korgen. Vilken tvål kan jag välja? Vilket bröd? Hur gör jag med ungarnas frukostflingor?

Men så insåg jag det. Råvaror. Jag ska handla råvaror. Det kommer krävas tid, men jag är ganska bra på att snickra ihop det mesta själv; laga mat, baka, göra tvål (ja, av lut och fett – inte av färdig tvålmassa), jag kan virka och håller på att ge mig den på att lära mig sticka. Sy är det värre ställt med, men jag har tankar kring det med.

Och kanske är det häri mitt bloggande finns. Kanske är det någonstans det här jag har sysslat med så länge. Att gå till grunden med saker och ting, att fundera på hur jag i mångt och mycket kan bli till viss del producerande av råvaror, men framför allt den som tillverkar saker av råvaror. För även om jag numera vet hur jag odlar grönsaker, så är jag faktiskt rätt dålig på att förvara och tillaga dem. Även om jag kan klippa mina kaniner så är jag rätt dålig på att spinna och att därefter sticka något kan jag inte alls.

Det finns för mig även en annan aspekt i det. Att dessa kunskaper faktiskt försvinner ifrån oss. Vi håller på att tappa dem. För mig är analysen den att vi har rationaliserat bort allt det som en gång var kvinnans domäner – att ta hand om av barnen, tvätta och städa, handarbeta, laga mat, lappa och laga, ja själva hushållandet – för att vi kvinnor behövdes och vill vara på arbetsmarknaden men fortfarande ser vi det som är kvinnligt kodat som så ofantligt negativt.  Hellre betala en städerska, än att skapa ett samhälle där man hinner städa (oavsett kön, jag anser inte att just kvinnor ska ”tillbaka till hemmet”, men nån borde helt klart vara där). Hellre fler förskoleplatser än att det är lika mycket värt att vara hemma med sina barn som att arbeta. Att männen skulle gå hem är otänkbart – man slår sig för bröstet när kvinnor tar plats på arbetsplatsen men fnyser åt den som upprätthåller ett hem. Stolt visar man upp sin manliga sfär och hur fint det är att ha ett jobb, men att vara lika stolt över att laga sina kläder är man inte.

Jag tror att det är det jag sysslat med i alla år, det är det jag har bloggat om och det är det jag kommer att fokusera på mycket på framöver: de råvaror jag behöver i mitt hem, hur jag kan välja så etiska sådana som möjligt och hur jag sen kan tillverka något av dem. Jag tror också att jag sökt efter kunskap kring det som är så viktigt för mig; sådant som inte är en del av den patriarkala kapitalismen utan som är det där lite mystiska, magiska och kvinnliga. Det som sker i hemmet, det som inte står i historieböckerna men som finns där som en röd tråd genom allt. Att kunna ta en råvara och skapa en produkt. Då inte genom att betala någon annan, inte genom att uppfinna en maskin som gör det, utan genom sina egna två händer.

Så jag vill blogga om det både som en praktisk kunskap, men även som en själslig sådan. Att både kunna spinna garn för att det är coolt, men också för att väcka sin inre Frigga som spinner fram himlens moln. Att skapa en liten plats i världen där kvinnligt kodad kunskap står högst i kurs. Det vill jag vara kejsarinna över.

2019 – då kör vi!

Konsumtionssamhällets ekonomi – hjulen måste alltid rulla

Jag känner mer och mer att jag börjar få ihop ett pussel som för mig har lagts under lång tid. Den om konsumtionssamhället och om min roll i det hela. Om nutid och framtid, med en reflektion över dåtid. Börjar med mina tankar kring ekonomi och miljö i det samhälle och värld vi lever i.

Ekonomin i ett konsumtionssamhälle går ut på att jag hela tiden köper saker. Jag är konsument och någon annan är producent- idag är producenten ofta i ett land långt borta. I en mer närproducerad ekonomi hade jag betalat någon för dess utgifter för material och dennes tid för förädling, något som skett i mitt närområde. Där jag och producenten delar effekten av hur förädlingen påverkar miljö och livsvillkor. Typ som att om grannen stickar vantar av får som betar i hagen så vinner vi båda på att fåren mår bra, inte står i en fabrik och att grannen tar bra betalt så att hens barn inte svälter.

I den ekonomin vi har idag, som också har ett behov av tillväxt och att framgång mäts i att företag (stora och små) tjänar mer och mer pengar – vilket görs genom vinst – så ändras spelplanen lite. Minns att vi har ett arv av kolonialism och att industriella revolutionen innebar att tidigare kolonier blev producenter av råvaror som sedan förädlades i fabriker i väst och sedan såldes – som lyxprodukter här eller i mängder som billigt och då ofta tillbaka till länderna i fråga – och vinst skapades. Dessa ”förädlare” finns även idag i väst, även om de idag inte är i form av fabriker utan mer som ägare och märken vi kan sätta på varor som numer både produceras och paketeras långt borta. Här sker istället förädling genom marknadsföring och att sälja in produkter som en del i en eftersträvansvärd livsstil.

För att skapa vinst behöver priset antingen gå upp eller produktionskostnaden gå ner. Idag görs säkert lite av båda men vi alla vet att man prispressar mot produktionen. Det handlar om att människor som producerar får mindre betalt eller rationaliseras bort (och således får färre dela bördan) och/eller att miljön offras för att snabba på produktionen – som broileruppfödda djur, fabriker med fruktansvärda utsläpp (för att det kostar mer att arbeta miljövänligt) eller utarmad jord.

I ett samhälle där saker närproduceras blir det mer påtagligt. Vi känner de som jobbar på fabriken, vi ser hur utsläppen förstör vår strand och som nu i vården ser vi hur besparande skapar en brist på barnmorskor och sjuksköterskor då ingen vill jobba så hårt. När det sker längre bort blir det svårare. Dels får vi inte all information och inte heller vet vi hur de hade det innan. Vi vet inte hur deras strand såg ut förut eller hur deras mamma mådde innan hon gick in i väggen. Vi matas också med idéer om att det är bra att folk ”därborta” får jobb och kan försörja sina familjer (att de skulle kunna äga egen mark och mata sina familjer har ingen tänkt på, eller att de kunde sälja till en inhemsk marknad precis som vår granne som stickar vantar skulle kunna ha gjort).

Det intressanta är också att vi mitt i detta har flera politiska ideologier som pratar om ”våra jobb”. Vi vet om Trumps förkärlek för kolindustrin eftersom att en inhemsk industri – förädling – ger jobb. Tanken, anser jag, är god men används helt fel. Att satsa på kol är väl så föråldrat så gud vet. Själv tror jag mycket på att ta tillbaka en hel del produktion och förädling hem till de som ska använda produkten men att också inte göra det för att man hatar folk från andra länder. Men det kräver en samhällsomställning.

För om något produceras här, så kostar det mer då vi här inte kommer att acceptera slavlöner (om man nu inte är moderat och tycker att det är bra med fler lågavlönade jobb eftersom att man egentligen inte har problem med klassamhället – men då kommer man själv ju inte att drabbas av slavlönen). Om man inte heller kör över miljön så kommer produkterna att kosta mer. Det kommer i slutändan att bromsa ner konsumtionen och det är här vi idag har en stark lobbyism och en svag politikerkår. För det blir en tuff omställning. Det kommer i slutändan att leda till fler jobb då mer produktion kräver fler som producerar och står i fabrik eller jobbar på åkern eller i skogen och färre som ”jobbar med media”, men också till högre priser på varor så att större konsumtion inte är möjlig. Och den kanske inte är nödvändig..? För vem vinner på att vi i alla affärer har exakt samma utbud över hela landet? Att samma märken slåss om våra matvanor, tandvanor, vilket schampo vi använder eller vilka köttbullar vi ger våra barn? Jo, de stora företagen. De små, de vinner på att vi i Malmö kan köpa mat från Skåne, att vi i Umeå har mat från norr och göteborgarna bara äter fisk. Att man säljer det som finns lokalt till de som bor där. Många politiker vill kalla det vi har idag för ”valmöjlighet” vilket bara är larv. Det är som i melodifestivalen när de sista tävlande ska sjunga: de andra har ju redan slagits ut och står inte ens där på scenen och sen kan alla i hela landet melodin till låten som vann. Valmöjlighet, jovisst. Samtidigt så är vinnarna höga VD:ar medan mjölkbönderna går på knäna…

För den som vill fördjupa sig rekommenderar jag Naomi Kleins ”No Logo” och Björn Forsbergs ”Omställningens tid”. Jag ska även skriva mer om konsumtionssamhällets påverkan på oss som individer, och vad det innebär att växa upp som konsument. Jag tycker verkligen att ämnet är intressant (därav precis typ 1000 ord i ämnet, grattis till dig som läser!) och det kommer bli mer av en röd tråd i denna blogg. Nu ska jag ta ett varv i trädgården istället!

Fast om vi ändrar på förutsättningen kan resultatet bli annorlunda

Så, en artikel i DN gör gällande att forskare kommit på att typ det skadligaste man kan göra för miljön är att skaffa barn. In och läs!

Tillbaka? Bra! Det jag tycker är märkligt i artikeln är idén om att barnen förväntas bli framtida konsumenter. Det är inte så att man säger att det måste bli så men man har alltså gått igenom myndigheters uppmaningar till folk och då vill man lyfta att det inte pratas om barn som en miljöpåverkande faktor – såsom bil eller källsortering.

Däremot var uppmaningar om att vara noggrann med sin källsortering vanligt förekommande – trots att minutiös källsortering på sin höjd kan minska vårt koldioxidavtryck med 0,2 ton per år. Motsvarande siffra för en familj som avstår från att skaffa ett barn är 58,6 ton av koldioxidekvivalenter per år – baserat på alla framtida ättlingars utsläpp och nuvarande konsumtionsmönster.

Själv skulle jag vilja lyfta den otroliga miljöpåverkan vår konsumtion har – varför kan myndigheter inte uppmuntra till att vi ska odla det vi kan själva eller att bara handla närproducerat? Om mina barn blir producenter istället för konsumenter, kan det ändra den negativa spiralen? Och vi har ju skaffat barn i alla tider, utan att polarisen smält… Jag gillar tänket (och länkarna!) i det här inlägget – What Would Happen if We All Grew Food. Jag tycker det tål att tänkas på, och jag tänkte mycket kring det när jag läste artikeln.

Hon menar att mänsklighetens klimatpåverkan bör ses som en funktion av tre komponenter: hur många som lever på planeten, hur mycket vi konsumerar och hur mycket koldioxid som släpps ut när det vi konsumerar produceras.

Just nu är befolkningsstorleken den komponent som har störst påverkan – åtminstone i den utvecklade delen av världen. Men det är baserat på de höga halter koldioxid som vi släpper ut i dag. Halter som kommer att sjunka om vi klarar av att ställa om till mer klimatsmarta liv.

Det finns ju på ett sätt mellan raderna i artikeln – ”hur mycket koldioxid som släpps ut när det vi konsumerar produceras” – men fokuset är fortfarande på nuvarande myndigheters råd och att privatpersoner ska utifrån dagens tänk följa råd; tänk på att källsortera, köra en miljövänlig bil och bara skaffa ett barn. Istället för att våga byta ut gräsmattan mot hemodlade grönsaker… Det förvånar mig att miljöforskare som ändå verkar intresserade och brinna för ämnet inte har drivit den mer närproduerade/hemodlade tesen mer, utan valt att fokusera på barnen. Eller så är det artikelförfattaren men njae, här tycker jag nog att artikeln inte känns helt vinklad.

Själv hoppas jag att folk fortsätter att skaffa en massa härliga ungar och lär dem att vårda och bruka miljön runt dem. Att odla sina egna morötter är guld värt!

Trädgårdsmässan 2017

Jag lyxade till det och åkte på trädgårdsmässan i år. Det var inte helt planerat utan jag insåg helt plötsligt att det var dags, att det fanns en hel del jag var intresserad av och att jag inte hade möten på torsdagen. Sagt och gjort, iväg blev det.

Vad roligt det var! Jag lyssnade på 4 föredrag, gick och handlade 16 påsar frön hos Impecta, köpte kryddor vid Plantagen, luktärter och bokashi (har suttit och kollat youtube typ hela kvällen)! Så himla glad över det inköpet, jag måste verkligen komma igång med jordproduktion. Har lite panik över att få igång det ute på friland.

I bokväg blev det Häxans trädgård, lyssnade på Hellas föredrag efter jag köpt boken. Så fin och inspirerande bok med ett tydligt uppslag i slutet. Ska grotta ner mig i den de närmsta dagarna. Ska ha koll på Häxans hus av Hella, samt Vildvuxet av Lisen Sundgren. Lyssnade på hennes föredrag, kul! Båda böckerna kommer senare i år och ska inhandlas tillsammans med Farbor Gröns Alla fingrar gröna.

TrädgÃ¥rdsmässan gjorde mig riktigt glad. Stort fokus pÃ¥ ätbart (utöver alla holländare med tulpanlökar, my god!) SÃ¥klart en hel del ”prylförsäljning” men pÃ¥ ok nivÃ¥. En bra blandning mellan mindre företag och de stora och jag tyckte inte man kände sig sÃ¥ pÃ¥-prackad grejer som det ibland blir. Gillade ocksÃ¥ att varenda en av de föredrag jag var pÃ¥ (SÃ¥ Syrien (finns ett avsnitt av Odlarna), Häxans TrädgÃ¥rd, Mandelmann och Vildvuxet) nämnde ekologisk/giftri odling och pÃ¥ nÃ¥got sätt att ta makten över sin konsumtion igen, genom att inte konsumera. I de tvÃ¥ föredragen om läkeväxter och naturen fanns ju sÃ¥klart även diskussionen om naturen som helande, vilket jag tycker är viktigt. Att gÃ¥ ut i skogen ska inte vara ännu en grej pÃ¥ schemat, som att gÃ¥ pÃ¥ yoga eller ha ett gymkort, det är ett sätt att Ã¥terkoppla till det vi är utanför all den där hetsen. Den känslan vill jag ha med mig in min trädgÃ¥rd och det jag skapar där.

Mandelmann var väldigt poppis, vilket ju kan vara förståeligt. Men det blev också uppenbart hur annorlunda deras liv faktiskt är. De var ganska obekväma med uppmärksamheten. Inte när de stod på scenen och pratade, men jag slutade fota dem ganska snabbt vid sidan om scenen för det märktes att de tyckte uppmärksamheten var lite konstig. Också det att de igår stått med en kalvning, inte hunnit packa och fixa utan bara åka iväg på tåget till en storstad som mest verkade stressa dem visar också på hur mycket de faktiskt trivs med sitt liv. Även om det såklart är kul med folks uppskattning (Gustav tryckte just på hur mycket de gillar mötet med individer, men att en busslast kan bli lite mycket) så valde de ju inte livet på Djupadal för att bli kändisar. Ganska tvärtom. Jag hade gärna hört om deras resa från början. En i publiken frågade om det och svaret blev ju av tidsskäl kort. Men de levde i stort sett på föräldrapenning och självhushållning redan innan Djupadal. Den historien tror jag kan vara väldigt inspirerande.

Jaja, nu ska jag sova. Ett paket med fröer är iordninggjort för utskick till vän (en annan vän sponsrade denna dag, så det vore oförskämt mot universum att inte skicka vidare gesten), jag har sått broccoli, kålrabbi och brysselkål och startat upp min bokashikompost. Ett väl utfört dagsverke!

Odling, kaniner, örter och DIY – nu är det vÃ¥r!


Det är vår! Känner ni? Jag känner! Jag odlar och har mig, har viss panik över det numera ganska stora projektet Köksträdgård samtidigt som jag helt snöat in på att jag vill ha mer kryddor (pga flummar ut totalt och läser om helande växter och vill bli läkekunnig och typ bara titta på en växt och känna samhörighet) samtidigt som jag planerar burbygge för kaninerna som kommer till oss om ca 3 veckor.

Så det pågår en hel del samtidigt som jag nu jobbar heltid och således knappt hinner med att tvätta.

Det som sker i trädgÃ¥rden just nu är att en hel del plantor tittar upp i sina trÃ¥g och jag har noll koll pÃ¥ om jag ska skola om dem i större redan, eller vänta tills de är sÃ¥ stora att de kan planteras ut pÃ¥ friland. Dags för research! Spenaten som växer upp ska ju skördas direkt i växthuset. Jag behöver även ta tag i att skaffa bokashi för att skynda pÃ¥ förmultnandet dÃ¥ jag behöver jord!

Kaninerna som ska komma är två angoraungar. En hane, som ska kastreras, och en hona. De ska tjänstgöra som ullproducenter men självklart är de ett perfekt husdjur som också hålls utomhus. Så det behöver byggas bur, fixas rasthage och införskaffas halm. Dyra utgifter men jag bedömmer det var värt det.

Annars har jag också lagt örter i olja för att förbereda en omgång tvålproducering. Jag har gjort egen tvål förr men det var säkert två år sedan. Helt klart dags igen. Så den här gången ville jag ha med någon ört för doft men också för välgörande ändamål så jag hoppas att det här ska funka. Då slipper jag köpa såna där koncentererade essentiella oljor utan kan låta örter dra i oljan som sen används för framställningen. Det faller också väl med mitt starka behov av att få återkoppla med naturen, genom att arbeta med den. Att stå i doften av pepparmint som mortlas och därefter hälls på flaska är fantastiskt. Att sen göra tvål av det och få ha det med sig in i huset för att påminnans vid varje tvätt är ju faktiskt lite magiskt. Och jag behöver min magi.

Jag har haft en ganska tuff period i tvÃ¥ Ã¥rs tid nu, med mÃ¥nga funderingar kring ”10-Ã¥rsplanen” och vartÃ¥t jag vill. Det har helt klart börjat falla pÃ¥ plats nu vilket känns sÃ¥ skönt. Som att äntligen somna efter en jobig huvudvärk.  Jag längtar efter att fÃ¥ vila för att därefter vakna utan det tunga huvudet. Jag behöver fÃ¥ känna mig energisk och fÃ¥ börja göra inte bara tänka.

Så våren är en perfekt tid för mig nu. En massa att dra igång som jag kan se resultat (och kaos) av, samtidigt som ljuset och nu värmen lovar längre dagar och roligare tider!

Hur känner ni inför våren? Vad fyller ni dagarna med och vad planerar ni?

Sista skörden – dokumentär om jorden

Länk till Svt Play. Se den. Se den nu. Läs sedan Bjötn Forsbergs Omställningens tid. Få panik, bryt ihop och kom igen.

Jag kan skriva spaltmeter om industrialisering och konsumtionssamhällets förstörelse av allt från mat till kläder. Kommer inte göra det just nu utan uppmanar till informationsinhämtning.

Därefter måste vi alla göra bättre val. Man hade ju kunnat hoppas att de som är förtroendevalda för att jobba med en bättre framtid hade gjort det, men nu är det som det är. Vi privatpersoner måste, om vi kan, odla mer och mer eget. Vi måste också göta oss omaket att lära oss var det vi köper kommer ifrån. Hitta en gård nära dig som odlar långsiktigt och ekologiskt, eller uppmuntra din mataffär att ta in därifrån. Vi måste göfa något nu. Vi kan fortfarande göra något.

Vintersådd och odlingspepp

Väl man är förbi Alla hjärtans dag, ja då börjar odlingsåret. Tidigare om man har växtbelysning och vår chili har gjort ett bra jobb trots sådd redan i slutet av januari. Vintersådd är för mig inte helt nytt, jag har petat ner morötter och sättlök under hösten förut med bra resultat. Men att gå ut i växthuset för att lägga olika sorters kål, gräslök, sallad och spenat i den frusna jorden känns ändå lite märkligt.

Än är jag inte värdig att skriva en längre introduktion, bättre finns hos både Sara Bäckmo och Farbror Grön (gillar detta inlägg med tydliga översikter om vad som sås var och när).

Och även om det inte blir något så var det så skönt att medan solen försvann ner få stå därute och andas den kyliga luften. Röra vid jord och frö. Lämna barnen och stöket inomhus med maken och det nya LEGOt. Hitta ny energi innan det var dags för att slänga ihop något som liknade middag. Hittade frysta morötter från årets skörd i frysen och mindes varåt allt jobb leder. Jag är så himla redo för vår och trädgårdssysslor nu!

Morgonutsikt från kontoret

En magisk, helande örtagård


Jag kom ut idag. Vi fick upp växthuset och sen krattade jag nästan hela trädgården, förberedde odlingsbäddarna för vintern, sådde morot. Mådde så bra, behöver det mer.

Och nu kan jag inte släppa tanken pÃ¥ en örtagÃ¥rd! Har börjat, nu i supermÃ¥ne- och mörka kvällar-tider, snöa in mer och mer pÃ¥ örter och magi. Vet inte om jag är nÃ¥gon blivande magiker direkt men jag har stor respekt för örter och ”alternativmedicin”. MÃ¥nga växter innehÃ¥ller ämnen vi kan nyttja som medicin eller bara för att skapa en känsla. Jag har redan odlat lavendel i kanten av en av odlingsbäddarna för att fÃ¥ den lugnande doften i näsan när jag jobbar där.

Mitt intresse för örter har nog alltid funnits med mig men som barn hade vi ju ingen trädgÃ¥rd. Nu när jag läst pÃ¥ inför byggandet av min egen köksträdgÃ¥rd har jag även plöjt Elin Unnes ”The Secret Gardener” och därefter ”Herbariet”. TSG tycker jag mer om som nästan skönlitterär beskrivning av trädgÃ¥rden och dess skiftningar men Herbariet är en fantastisk introduktion till växters mysterier.

För grönsakerna har jag en skiss för bäddarna och en plan för hur skiftesbruket ska gå till men en örtagård blir ju mer permanent, i den vill jag ha fler perenna växter och ett tänk på hur den ska hålla i flera år då den inte byter plats som matodlingen gör. Störst problem är platsbrist, jag vet inte alls var jag skulle kunna få till en sådan om jag inte minskar ner en del av matodlingen vilket jag inte är så sugen på. Alternativet är att få maken att gå med på att en del av gräsmattan på framsidan blir örtagård men han vill ju verkligen ha en öppen yta någonstans i trädgården och det måste man ju ge honom.

Jag ska låta hösten och vintern innebära mycket läsning i ämnet. Skissa och planera. Få längta efter känslan och doften av dem.

Barfotahöst i grönsakslandet





Vi trampar barfota i grönsakslandet, jag har ibland träskor men oftast bara strumpor. Barnen än mindre. Jag tappade lite orken för odlingen förut men idag kom växthuset och jag ser fram emot en nytändning av odlingsglädje. Läser Skillnadens bok och får tillbaka lusten. Fann även ärtor som jag lite på en höft planterat och även det gav glöd. Inomhus faller mycket på plats, vi hinner med vardagsbestyret och trädgården kan prioriteras upp.

Äppeldricka, äppelpaj och trädgårdshelg

Att jag inte kommer ihÃ¥g hur mycket jag älskar hösten! Det slÃ¥r mig varje Ã¥r, hur magisk denna tid är. Och nu med en ganska aktiv trädgÃ¥rd blir Ã¥rstiden Ã¤n mer pÃ¥tagligt dÃ¥ det helt plötsligt blir en skörd att ta hand om och göra nÃ¥got med.

Helgens aktiviteter var mestadels städ-och-röj men vi fick ocksÃ¥ prioritera äpplena dÃ¥ det stackars trädet haft det tungt i Ã¥r (har hängt som ett pilträd mot marken). PÃ¥ lördagen plockade jag och ungarna äpplen för att göra sjukt enkel äppeldricka enligt detta recept (även här). SÃ¥ än har vi inte provat resultatet för det har bara stÃ¥tt i tvÃ¥ dagar och vi siktar pÃ¥ tre!

Även Sandras äppelpaj testades och ojojojoj, sÃ¥ gott! Jag försöker undvika socker men än mer undviker jag mjölk och gluten och yes, denna är utan bÃ¥da! Däremot innehÃ¥ller den majsmjöl vilket jag, som vill äta sÃ¥ mycket jag kan lokalproducerat och i säsong mÃ¥ste hitta ett alternativ för. Men det är ett senare problem, för nu ska jag äta mer paj!

Hur har er helg varit? Också full med höst?