En magisk, helande örtagård


Jag kom ut idag. Vi fick upp växthuset och sen krattade jag nästan hela trädgården, förberedde odlingsbäddarna för vintern, sådde morot. Mådde så bra, behöver det mer.

Och nu kan jag inte släppa tanken pÃ¥ en örtagÃ¥rd! Har börjat, nu i supermÃ¥ne- och mörka kvällar-tider, snöa in mer och mer pÃ¥ örter och magi. Vet inte om jag är nÃ¥gon blivande magiker direkt men jag har stor respekt för örter och ”alternativmedicin”. MÃ¥nga växter innehÃ¥ller ämnen vi kan nyttja som medicin eller bara för att skapa en känsla. Jag har redan odlat lavendel i kanten av en av odlingsbäddarna för att fÃ¥ den lugnande doften i näsan när jag jobbar där.

Mitt intresse för örter har nog alltid funnits med mig men som barn hade vi ju ingen trädgÃ¥rd. Nu när jag läst pÃ¥ inför byggandet av min egen köksträdgÃ¥rd har jag även plöjt Elin Unnes ”The Secret Gardener” och därefter ”Herbariet”. TSG tycker jag mer om som nästan skönlitterär beskrivning av trädgÃ¥rden och dess skiftningar men Herbariet är en fantastisk introduktion till växters mysterier.

För grönsakerna har jag en skiss för bäddarna och en plan för hur skiftesbruket ska gå till men en örtagård blir ju mer permanent, i den vill jag ha fler perenna växter och ett tänk på hur den ska hålla i flera år då den inte byter plats som matodlingen gör. Störst problem är platsbrist, jag vet inte alls var jag skulle kunna få till en sådan om jag inte minskar ner en del av matodlingen vilket jag inte är så sugen på. Alternativet är att få maken att gå med på att en del av gräsmattan på framsidan blir örtagård men han vill ju verkligen ha en öppen yta någonstans i trädgården och det måste man ju ge honom.

Jag ska låta hösten och vintern innebära mycket läsning i ämnet. Skissa och planera. Få längta efter känslan och doften av dem.