Framtiden har jag bakom mig

Det jag kan se, det är det jag upplevt. Det som är bakom min rygg är det jag ännu ej vet om. Det är som att backa in i framtiden. Jag tittar mot min dåtid, försöker navigera mig rätt utifrån vad jag redan vet och hoppas att mina steg leder till rätt upplevelser.

Jag skulle så gärna vilja kunna vända mig om och springa i rätt riktning. Se målet och veta att dit, dit vill jag. Men så enkelt är sällan livet. Livet är små, stapplande steg där man aldrig vet vad som komma skall. Som att gå baklänges, helt enkelt.

Det börjar dock bli tydligare. Kanske inte enklare att navigera, men jag förstår mer och mer när jag ska justera min väg. Små steg är det sannerligen, men det är ändå steg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *