Hatar arbetslinjen

Hela den här texten är skriven i affekt. Läste Underbaraclaras inlägg om utmattning och alltså; JAG HATAR ARBETSLINJEN!

Först några förtdliganden; jag anser att män och kvinnor ska ha rätt till arbete på lika vilkor alternativt vilkor skapta för att jämna ut en sned könsfördelning på en arbetsplats. Jag är feminist, genusmedveten, tror på att fostra barn till hela spektrat av könsroller osv. Nedanstående ilskna text handlar inte om att kvinnor ska hem igen.

Jag hatar att vi har ett samhälle där alla ska jobba på en arbetsplats. Där 8 timmars arbetsdag är eftersträvansvärt och allt annat skamfyllt. Där den som vill vara hemma skammas och ifrågasätts. Att man minsann inte bidrar, bara snyltar.

Håll käften! En hemmaförälder avlastar samhället genom att barnet ej behöver förskoleplats och inte vabbar någon heller. En hemmaperson med äldre släktingar avlastar samhället om hen tar hand om denne (vet att det finns en generation egoister som hellre sätter dem på hem men det finns folk som vill vara med sina släktingar). I en relation där båda jobbar deltid eller en heltid och en inte alls så finns det tid för hemmet. Mindre risk för utbrändhet men också tid för att skapa de där kontakterna och relationerna som är viktiga i ens närområde. Ni vet ”som förr” när man hade koll på lvarterets ungar. Sorry, det var inte invandrarna som förstörde 50-talsidyllen, det var politik och ni själva när ni blev röstberättigade.

Så innan gamla näringslivsmutade politiker gnäller om var samhället är på väg: fundera på vilket samhälle ni byggt! Där kvinnor skulle ut på arbetsmarknaden men inte fan tog männen över hemmet. Nä, hemmet är fortfarande inte värt något och bara om en person väljer det traditionellt manliga (arbete ute i samhället) så är det värt något. Den som väljer det traditionellt kvinnliga (hem, barn, markservice) hånas och ifrågasätts.

Nä fy fan. 1919 infördes 8 timmars arbetsdag (men arbete på lördag). För en i relationen. Den andra var hemma och såg till att det funkade. Idag har vi tvingat iväg båda och kallar det jämställdhet. Jo tjena.

2 kommentarer

  1. Och så undrar man varför barn, ungdomar och kvinnor mår så dåligt idag…….. Jag är förvånad över att ingen på högre nivå ser kopplingen.

    1. Jag tror en del gör det. Men är så fast i sin ”tillväxt-värld” att det enda man gör är att skapa kurser i mindfulness för tydligen kan man inte vara lycklig om man inte lönearbetar.

      Nä, dags för lite förändring.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *