Säg Ã¥t min unge – och hävda ditt barns integritet!

FrÃ¥n en mamma till er andra, här kommer ett rakt och tydligt rÃ¥d. Jag är trött pÃ¥ att vi morsor ska ränna efter vÃ¥ra egna ungar hela tiden och säga Ã¥t dem. Om min unge tar en grej frÃ¥n din unge – säg till! Vänta inte pÃ¥ att jag ska dyka upp där och ursäkta och bocka och ha mig. Varför?

Jo, för att min unge hör mig hela tiden ändÃ¥. SÃ¥ hon slutar lyssna till slut. Helt enkelt – din tillsägelse/pÃ¥minnelse om hur man egentligen beter sig biter mer än min. SÃ¥ tack pÃ¥ förhand. Sen blir det sÃ¥ att när jag ränner dit och säger till och du ursäktar och överslätar (som man ju gör, typ ”nämen han lekte inte med den ändÃ¥” eller ”det finns en likadan hon kan ta”) sÃ¥ är ju min tillsägelse inte sann. AlltsÃ¥, om jag säger Ã¥t K att ”nu blev barnet ledsen” och du slätar över detta sÃ¥… ja, dÃ¥ blev barnet ju inte sÃ¥ ledsen som jag säger att hen blev. Och min tillrättavisning blir mindre värd och mindre sann.

Sen handlar det om ditt barn. Om du inte säger Ã¥t andra barn – hur ska ditt barn lära sig att säga ifrÃ¥n? Ja självklart ska alla försöka fÃ¥ sina ungar att sluta rycka saker ur andra barns händer men under tiden mÃ¥ste vi ocksÃ¥ lära vÃ¥ra ungar att sätta gränser. Det gör vi bäst genom att visa dem hur. Genom att du förklarar för mitt barn att ditt barn faktiskt lekte med den där spaden sÃ¥ lär du ditt barn hur man respektfullt säger ifrÃ¥n och du lär mitt barn att fler än hennes mamma har koll pÃ¥ hur man beter sig. Du hävdar ditt barns integritet och plats här i världen.

Och sÃ¥ handlar det om vÃ¥r syn pÃ¥ mödrar. Jag är sÃ¥ jäkla trött pÃ¥ att vi mammor ska vara nÃ¥gra sorts super-nannies som har koll pÃ¥ vÃ¥r egen avkomma hela tiden. Jag orkar inte springa och ursäkta min unge hela tiden. Min unge klarar sig ganska bra i parken och kan leka utan att jag hänger över henne hela tiden. Jag är med emellanÃ¥t och bygger sandslott eller bjuds pÃ¥ sand-kaffe eller vad som nu försiggÃ¥r men om hon är nöjd sitter jag gärna och pratar med min mamma-kompis istället. Jag mÃ¥ste kunna lita pÃ¥ att andra säger till henne om hon beter sig illa utan att glo pÃ¥ mig som vore jag en oansvarig förälder. Det är jag inte! Jag jobbar nämligen sÃ¥ att de dagar dÃ¥ hon är en liten tjej som inte vill ha en massa andra barn omkring sig eller vill fÃ¥ leka ifred – dÃ¥ sitter jag bredvid och hävdar hennes integritet och fredar ytan frÃ¥n andra barn som välvilligt vill vara med men där det bara kommer att leda till konflikt om hon störs.

SÃ¥ vi slutar förvänta oss att andra mammor ska ha sÃ¥n örnkoll pÃ¥ sina barn (och ursäkta helt normala barnbeteenden) samt döma de som ser men inte kommer rännandes – och sÃ¥ tar vi lite kollektivt ansvar för dessa smÃ¥ liv vi gemensamt har att fostra. Vi morsor kan vara en ganska skön grupp om vi vill, sÃ¥ jag tycker vi tar och hjälper varandra här. Säg du Ã¥t min unge, sÃ¥ säger jag Ã¥t din.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *