Livet med en fyraåring

Jag är helt slut. Helg med barn är… inte avkopplande. För mig är det rentav uppstressande. Det har verkligen blivit bättre med tiden, ja – igÃ¥r Ã¥kte vi pÃ¥ utställning pÃ¥ östasiatiska muséet och ungarna skötte sig nÃ¥gotsÃ¥när och jag behövde inte punktbevaka bÃ¥da utan med lite hjälp frÃ¥n andra besökare och svärföräldrar sÃ¥ gick det vägen. Det bli bättre.

Men. Fyraåringen. Oh my gawd. Jag är helt slut av alla konflikter som kan dyka upp. Över ingenting! Hon beter sig bara illa. Fortsätter pusha, fortsätter göra fel fast hon vet. Och vi har nu haft en hel del konflikter och liksom bråk och där jag som förälder bara inte får det att funka. Jag förklarar att hon är stor tjej och kan göra rätt men att när hon väljer att göra fel så väljer hon att bete sig som en liten tjej och då försvinner sånt som stora tjejer får veckopeng, lördagsgodis eller ipad. Till exempel. Det brukar bita men icke denna vecka.

SÃ¥ vi har infört ett belöningssystem. För varje dag kan man fÃ¥ som mest tre varningar. FÃ¥r man en fjärde sÃ¥ har det gÃ¥tt för lÃ¥ngt. DÃ¥ fÃ¥r man inte dagens belöning – en stjärna. I slutet av veckan summeras antalet stjärnor och man fÃ¥r lördagsgodis, veckopeng och/eller ipad. Typ. Det är inte helt bestämt än. Men det tog skruv! För nu kan jag säga, när hon fortsätter fast hon vet att hon gör dumt, att hon närmar sig en varning. Och dÃ¥ stoppar hon sig! Säger ”oj, jag glömde” och försöker göra rätt (vi förklarar ju oftast vad rätt är, men hittills har hon inte hejdat sig). Det har visserligen bra gÃ¥tt en dag, men vi är hoppfulla. Som förälder slutar man ju aldrig att hoppas, det är väl det som hÃ¥ller en igÃ¥ng till artonÃ¥rsdagen…

Någon annan med barn i den här åldern? Eller liknande erfarenheter? Tips och tankar? Jag tror vi är inne på en bra väg för Storasyster. Vi försöker ju i alla fall.

2 reaktioner på ”Livet med en fyraÃ¥ring

  1. sandra skriver:

    Hade en vän över på fika förra veckan som berättade EXAKT samma sak om hur det är hemma med deras fyraåring just nu. Så, klen tröst kanske men du verkar inte vara ensam!

    • kejsarinnan skriver:

      Åh, hoppas det bli bättre även för dem! Ja, jag skrev i en mammagrupp om det och det var fler med samma upplevelse. Man får hoppas det leder till ett positivt utvecklingshopp väl denna sura fas är över!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *