Livskaoset

En gång förra våren…

Livet är inte längre ett pussel som ska läggas. Jag befinner mig i att ha kastas upp alla bitar i luften och se hur bitarna landar. Det tar tid och ork. Just nu är det som att jag försöker se hur mycket av de senaste årens insikter jag kan realisera samtidigt som jag bollar vardag med barn, jobb och studier. Det blir hos mig både stress och beslutsamhet, så jag vet faktiskt inte hur jag mår just nu. Är jag stressad? Ja, jo det är lite mycket just nu. Men jag mår som sämst när jag inte har en plan, och den börjar ta form. Ska kolla lite mer exakt mina ramar och tillgångar innan jag kan agera fullt ut. Men väl det är utklarerat är det bara att kavla upp ärmarna.

Jag vet att det låter kryptiskt, men det kommer att klarna framöver. Det jag själv känner med den här bloggen är att jag verkligen vill blogga. Jag tänker ofta på inlägg men mellan att skriva inför två omtentor, hänga med på allt nytt (personcentrerad omvårdnad just nu!) och alla mejl på jobbet så finns inte all tid som jag vill ha. Jag vill skriva lte längre analyser och de tar tid och har en startsträcka, liksom.

Men det kommer. Precis som våren som anas mellan snöfallen så kommer det ljusare tider och lägre dagar och kaffe på trappen och fler blogginlägg!

Vi ses!

Har inte hunnit åka skidor alls denna vinter, får bli mer nästa!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *