Nåt sorts livstecken

Jag har funderat mycket kring bloggandet. Jag gillar att skriva, det är ett sätt för mig att få ur mig mycket.

Samtidigt funderar jag på hur mycket av mig jag vill ska finnas till allmänn beskådan. Jag har ju extremt få följare, men ändå. Det finns ju här ute, liksom.

Jag har tänkt en hel del under jullovet. På vad jag vill i livet. Jag trivs nu väldigt bra på mitt jobb och har känt att jag gärna lägger mycket energi där. Samtidigt så lever drömmarna om hur jag vill leva livet i övrigt väldigt mycket kvar.

Idag kan jag inte köpa ett hus på landet, odla morötter och ha höns. Dels har jag inte råd, och inte tid heller.

Men jag kan inkorporera det som den drömmen står för i mitt egna liv. Drömmen är egentligen en dröm om att leva resurssnålt, att vara producent istället för konsument. Jag hoppas orka faktiskt göra det 2020, inte bara planera och drömma.

Första steget har varit att börja lära mig sticka. Har nött räta och aviga maskor, stickar en liten halsduk till Storas nalle.

Nästa blir att börja göra tvål igen. Jag vill också försöka sy kjolar till mig själv. Därpå ska jag lämna in en hel del kläder på lagning, samt skor på omklackning.

Och till våren ska jag odla. DET ser jag fram emot!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *