Som en bonde på villatomt

Helgen! fantastisk, intensiv, underbar! Vi körde loss redan på fredagen med att dra till andra sidan stan med kommunala medel (tog två timmar enkel resa), lek med vänner och alla helt slut i säng. Lördagen var trädgård, handla mat och bjuda vänner på middag. Igår städa bur och hänga.

Det har varit en helt perfekt helg. (Ja, förutom att söndagens lek ställdes in pga sjukdom hos kompisfamiljen men vi hoppas på bättre lycka nästa gång – men idag är jag sjuk så det var väl tur att de inte kom och smittades av nåt)

För att lite fortsätta på mitt förra inlägg om att försöka komma fram till vad man vill med sitt liv – både stora mål och vardag – så har jag haft svårt att se min drömvardag. Jag har tänkt på saker som att flytta (kan bli billigare boendekostnader, mer natur, mer tid, osv), att gå ner i arbetstid (mer fritid och tid får vardagsfix som ger mer tid får barnen) eller ett intensivare och mer högavlönat jobb (kanske är det intensiteten på ett jobb jag saknar, att få vara bra på det jag gör?). Ja, du förstår.

Men det jag saknat är en röd tråd i alla tankar. En grund att bygga allt på. Mycket har rört färdiga mål men inte resan dit. Som att vilja ge ut en bok men faktiskt inte gilla att skriva. Det blir en massa planer som jag aldrig egentligen vill sjösätta.

Den senaste veckans tidiga mornar men även helgen har gett mig tydligare vägledning. Jag har alltid dragits till livet ute på landet men gillar ändå stan. Att bo där jag bor borde således vara perfekt men jag har haft svårt att hitta min plats. Men nu finns ett flöde jag gillar.

Vi gör saker hemma på tomten och i huset, det händer alltid nåt och när gästerna kommer har jag precis tvättat händerna efter ännu en vända med kaninerna. Senare under kvällen tar jag vinglaset till växthuset och planterar snabbt om lite brysselkål medan jag har koll på lekande barn.

Jag stannade upp. Tittade mig omkring och konstaterade: att besöka oss är som att besöka en gård. Liten, på en villatomt, men ändå. Det finns djur, odlingar, barn och alltid nåt på gång. Det är inte en grön gräsmatta och barnleksaker. Det är det också, men även halm, täckodlade bäddar, ett halvfärdigt kaninhägn, ett barn i skogen och ett på studsmattan. Det finns en känsla av liv som jag gillar och som jag måste ta med mig framöver. Att flytta mitt under småbarnsåren har varit en stor omställning, men jag tror att jag börjar hitta balansen. Nu ska jag även få till en känsla, en grund när jag lämnar mitt hem. För att ha ett jobb, det vill jag. Jag har tänkt många tankar runt vårat samhälles behov av att alla arbetar och jag kan värja mig mot tanken. Men jag kan också se mitt eget behov av att få gå till en arbetsplats och lite av det kan man läsa i det här inlägget: Min plats i samhället.

Nu ska jag kurera mig med fler avsnitt av ”Double Your House for Half the Money” och kaffe! Vad gör du idag? Och hur fungerar din vardag? Som du vill eller behöver du ocksÃ¥ hitta den där känslan?

En vecka med angorakaniner och ny morgonrutin

Min arbetsvecka är nu slut dÃ¥ jag är ledig imorgon. Barnen och jag Ã¥ker och leker med vänner en sväng, sen hoppas jag pÃ¥ helg hemma med vänner som kommer till oss. Passar mig utmärkt!

En annan sak som passar mig utmärkt är min nya morgonrutin.

Jag har länge känt att mina dagar springer iväg utan att jag riktigt hinner njuta. Jag kan inte vara helt ensam i den känslan..? Så jag satte mig häromveckan och funderade på en Perfekt Morgon. Först en utan verklighetsförankring, en som baserade sig helt på drömmar. Så plockade jag in den i min verklighet och det visade sig att det var helt applicerbart.

Det jag drömmer om är kaffe i lugn och ro medan jag väcker trädgården. Jag pratar med mina kaniner, klappar och gosar med dem. Byter halm i toalådan och lägger den på odlingarna. Tar mig till växthuset och kollar läget, planterar om och skördar om det behövs.

Den här delen var ju inte svår att göra verklig. Jag får gå upp 05 och sedan är det in för dusch och väcka barn och dra igång. Just denna vecka har det också varit ganska kallt, men det vänder ju snart. Så nu har jag gått ut 4 mornar och druckit kaffe och donat. Helt perfekt!

Jag tycker visualisering är ett mäktigt verktyg. Jag använder mig av en massa trix, från att pinna fina bilder på pinterest till att läsa bloggar och sedan fundera på om det liv som beskrivs skulle passa mig. Jag plockar pusselbitar, slipar om dem och lägger min bild.

En morgon kan verka som en liten del i ett helt liv men den är en början. Genom att skapa en start pÃ¥ dagen som passar just mig fÃ¥r jag energi och hinner vakna pÃ¥ ett sätt som lägger grunden för en bra dag. Och vet ni – vi har varit pÃ¥ förskolan precis innan 07 varje dag. Vi som annars kunde komma 07.30 och dÃ¥ med en väldigt stressad mor… Helt annat nu. Däremot missade jag Lillasysters utvecklingssamtal men det beror pÃ¥ lite andra faktorer som säker kommer i eget inlägg.

Det finns de som börjar dagen med träning. SÃ¥ har jag ocksÃ¥ gjort och det passade dÃ¥. Men idag blir det bara ännu ett stressmoment som ”ska hinnas med”. Morgonen i trädgÃ¥rden vill jag hinna med. Jag längtar faktiskt upp och ut!

Träningen lägger jag nu gärna på kvällskvisten. De kvällar maken nattar tar jag en runda i skogen. Det blir då ett sätt att göra av med sista energin och andas frisk luft innan jag kryper ner. Även detta har jag visualiserat och funderat kring. Att jag vill träna och röra på mig, men i vilken form behövde jag anpassa till mig och vad som ger mig glädje. Slipa på min pusselbit.

Gör du något liknande? Har du kommit på något som förvånade dig och som visade sig passa perfekt? Finns det något du vill prova på?

Angorakaniner -ull och mys!

De är här nu. Våra små ullbollar, tre små angorakaniner. Döpta av Storasyster till Jack, Ärtan och Rapunzel. De är strax över 8 veckor gamla och vi hoppas de ska trivas. Vi bygger ett mindre hägn runt buren och en ordentlig beteshage ska fixas.

De är köpta av en kollega till mig som klipper deras ull för att spinna, vilket är min intention också. På så sätt passar kaninerna väldigt bra in i vårat hem; de blir utomhushusdjur för barnen att växa upp med, de blir ullproducenter för mig och deras använda halm läggs i köksträdgården som täckmaterial då jag täckodlar. Ja, och sedan äter de såklart blast och bladgrönt som trädgården producerar. Ett finfint kretslopp på en villatomt.

Det kan verka märkligt, men för mig är det viktigt att mina hobbies liksom hänger ihop. Jag ska inte behöva ta mig tid från en sak för att göra en annan, precis som jag på samma sätt inte nödvändigtvis vill ta mig hemifrån för att utöva en sport eller ha Egentid, utan jag vill gärna kunna göra en massa hemma och med barnen. Att vi gör saker tillsammans. I det blev angorakaniner ett perfekt inslag och ett välkommet tillskott. Samt att maken nog är glad över att jag inte sagt ja till en katt, för då hade han nog satt sig på tvären rejält. Angorakaniner kan han ändå se en poäng med, samt att de bor i bur.

Själv är jag galet peppad på livet med angorakaniner! Jag ser redan fram emot att på mornarna gå ut och ge dem mat och vatten medan jag väcker trädgården och sedan efter jobbet hälsa på dem igen. Att få gosa, krama och klappa en kanin är väldans avslappnande och jag hoppas de ska ge både mig och barnen energi. Lovar att skriva mycket om de här krabaterna!