Min plats i samhället

En sak jag bär med mig från min karriärsrådgivning som jag precis genomgått är att fråga mig lite om min plats i samhället. Det kan låta märkligt, men alltså såhär; jag har ett hem jag verkligen gillar. Jag har mina två halvgalna barn, en mer sansad make och en trädgård jag försöker odla i. Jag vill renovera mitt hem, spinna garn och gosa med kaniner. Åka och bada, dricka vin med vänner och åka skidor. Jag har noll problem med att vara ledig, jag roar mig!

Men vi lever i ett samhälle som kräver att jag arbetar får att betala av husets räkningar. Jag vill också vara en del av samhället, ha kollegor och hitta min plats i allt det där. En sak som jag behövde fundera kring nu nyligen vad just min roll i allt är. Vem vill jag vara, hur vill jag att folk tänker kring mig, vad är viktigt för mig väl jag lämnar huset? Att ställa de frågorna gjorde att jag kunde sluta tänka på VAD jag gör och mer på VARFÖR. Samt separera det från hemmets Astrid då hon agerar inom en familje-ram som kräver att vissa uppgifter löses. Då utgår jag mycket från de uppgifterna och den vardagen istället får djupare och bredare. För när ett hem ska funka blir det väldigt mycket mer fokus på VAD än just VARFÖR.

Det som återkom i min rådgivning var värdeord och beteenden i olika former, men med samma innebörd. Jag vill vara behjälplig. Jag vill hjälpa. Jag vill vara en sån man får stöd och tröst hos, jag vill peppa människor – och organisationer – till förbättring och nödvändig förändring, jag tror på allas inneboende potential och har en i grunden väldigt positiv syn på världen och människorna i en den. Mycket av det jag arbetat med har varit hjälp och stöd på något sätt – som assistent, handläggare och allt-i-allo.

Däremot så kände jag att det inte… var nog? Inte var helt rätt. Jag kan absolut ta de rollerna men här fanns dålig möjlighet till specialisering (vilket motiverar mig, jag gillar att lära mig på djupet om saker och ting) får då blev inriktningen mer de IT-system vi har, eller hur vissa avdelningar funkar och på så sätt ge stöd. Genom att titta på mina värdeord, men också hur jag vill jobba och med vilka sorters människor och chefer/arbetsplatskulturer, så landade jag på… vården.

Jag har nu sökt till sjuksköterskeprogrammet. Det är en del som ska klaffa, inte bara antagningsmässigt, för att det ska bli av redan till hösten men som jag längtar!

Får en gångs skull känns det väldigt rätt. Ibland tvekar jag, men så läser jag nån sjuksköterskeblogg eller sneglar på utbildningsprogrammet och inser att det här är verkligen helt rätt. Jag är väl medveten om en mängd problem med vården och att syrror inte har det lätt. Men det ger mig möjligheten att lämna mitt hem får något som känns viktigt får mig. Som inte gör att jag undrar varför jag inte är hemma med mina barn, min man och köksträdgården. Jag är ute och bemöter, hjälper och stöttar mina medmänniskor. Förhoppningsvis i ett team med likasinnade.

Att hitta hit har varit lite snårigt. Funderar på ett litet tips-å-tricks -inlägg senare. Om jag nu hinner, jag är verkligen ingen kontinuerlig bloggare! Och vassego för selfie-spammet därovan. En riktig fredagspresent!

Gör egen body butter!

Gjorde lite infusioner för några veckor sen som stått i växthuset och dragit. Körde rapsolja och ett te jag tycker luktar gott (men inte ville dricka), en på pepparmint och en på mynta.

Därefter googlade jag snabbt fram ett recept på olja och sheasmör. Shea hade jag nämligen i kylen sen jag gjorde tvål för över ett år sen. Då hamnade jag på Organicmaker och deras kallvispat bodybutter.

Bara att sätta igång! Och sen ser köket ut som ovan. Inte hittade jag köksvågen utan fick höfta och samtidigt som oljan silades dubbelkollade jag receptet. Sen skulle middagen lagas medan jag vispade ingredienser. Efter maten (medan kvällens ägg kokades) vispade jag lite till och la upp på byttor. In i kylen och nu har de hamnat i lite mer insta-vänliga askar.

För det är ju sÃ¥här det är. Jag har inte en timmes egentid när jag stÃ¥r i ett rent kök och lägger ingrediens till ingrediens och skapar magi. Utan det är sÃ¥här det ser ut för det mesta. Mellan Ã¥ngkokt broccoli och bortglömd kyckling i stekpannan. 2-Ã¥ring som absolut ska gÃ¥ ut fast det är kallt. Vilket hon kommer pÃ¥ och jag fÃ¥r dra pÃ¥ mössa (fast inte den mössan) och alla skor ska testas och sÃ¥ ska jag gunga henne. FÃ¥ av maten frÃ¥n plattan och vispa bodybutter. Äta och avsluta. Kaos är det, och nog blir jag stressad men att sen ha det där hemmagjorda ger mig sÃ¥ mycket att det fÃ¥r vara sÃ¥. Precis som den hemlagade maten är värd tiden, mot att äta köpe-pizza varje dag. Det ger mig och förhoppningsvis barnen nÃ¥got, även om det kanske inte är just lugn och ro i vardagen…

Veckans googlingar har annars varit putsnät, saturn returns, att mata kaniner naturligt och how to teach children to crochet. Min hjärna studsar verkligen en hel del! Kul!

Trädgårdsmässan 2017

Jag lyxade till det och åkte på trädgårdsmässan i år. Det var inte helt planerat utan jag insåg helt plötsligt att det var dags, att det fanns en hel del jag var intresserad av och att jag inte hade möten på torsdagen. Sagt och gjort, iväg blev det.

Vad roligt det var! Jag lyssnade på 4 föredrag, gick och handlade 16 påsar frön hos Impecta, köpte kryddor vid Plantagen, luktärter och bokashi (har suttit och kollat youtube typ hela kvällen)! Så himla glad över det inköpet, jag måste verkligen komma igång med jordproduktion. Har lite panik över att få igång det ute på friland.

I bokväg blev det Häxans trädgård, lyssnade på Hellas föredrag efter jag köpt boken. Så fin och inspirerande bok med ett tydligt uppslag i slutet. Ska grotta ner mig i den de närmsta dagarna. Ska ha koll på Häxans hus av Hella, samt Vildvuxet av Lisen Sundgren. Lyssnade på hennes föredrag, kul! Båda böckerna kommer senare i år och ska inhandlas tillsammans med Farbor Gröns Alla fingrar gröna.

TrädgÃ¥rdsmässan gjorde mig riktigt glad. Stort fokus pÃ¥ ätbart (utöver alla holländare med tulpanlökar, my god!) SÃ¥klart en hel del ”prylförsäljning” men pÃ¥ ok nivÃ¥. En bra blandning mellan mindre företag och de stora och jag tyckte inte man kände sig sÃ¥ pÃ¥-prackad grejer som det ibland blir. Gillade ocksÃ¥ att varenda en av de föredrag jag var pÃ¥ (SÃ¥ Syrien (finns ett avsnitt av Odlarna), Häxans TrädgÃ¥rd, Mandelmann och Vildvuxet) nämnde ekologisk/giftri odling och pÃ¥ nÃ¥got sätt att ta makten över sin konsumtion igen, genom att inte konsumera. I de tvÃ¥ föredragen om läkeväxter och naturen fanns ju sÃ¥klart även diskussionen om naturen som helande, vilket jag tycker är viktigt. Att gÃ¥ ut i skogen ska inte vara ännu en grej pÃ¥ schemat, som att gÃ¥ pÃ¥ yoga eller ha ett gymkort, det är ett sätt att Ã¥terkoppla till det vi är utanför all den där hetsen. Den känslan vill jag ha med mig in min trädgÃ¥rd och det jag skapar där.

Mandelmann var väldigt poppis, vilket ju kan vara förståeligt. Men det blev också uppenbart hur annorlunda deras liv faktiskt är. De var ganska obekväma med uppmärksamheten. Inte när de stod på scenen och pratade, men jag slutade fota dem ganska snabbt vid sidan om scenen för det märktes att de tyckte uppmärksamheten var lite konstig. Också det att de igår stått med en kalvning, inte hunnit packa och fixa utan bara åka iväg på tåget till en storstad som mest verkade stressa dem visar också på hur mycket de faktiskt trivs med sitt liv. Även om det såklart är kul med folks uppskattning (Gustav tryckte just på hur mycket de gillar mötet med individer, men att en busslast kan bli lite mycket) så valde de ju inte livet på Djupadal för att bli kändisar. Ganska tvärtom. Jag hade gärna hört om deras resa från början. En i publiken frågade om det och svaret blev ju av tidsskäl kort. Men de levde i stort sett på föräldrapenning och självhushållning redan innan Djupadal. Den historien tror jag kan vara väldigt inspirerande.

Jaja, nu ska jag sova. Ett paket med fröer är iordninggjort för utskick till vän (en annan vän sponsrade denna dag, så det vore oförskämt mot universum att inte skicka vidare gesten), jag har sått broccoli, kålrabbi och brysselkål och startat upp min bokashikompost. Ett väl utfört dagsverke!

Odling, kaniner, örter och DIY – nu är det vÃ¥r!


Det är vår! Känner ni? Jag känner! Jag odlar och har mig, har viss panik över det numera ganska stora projektet Köksträdgård samtidigt som jag helt snöat in på att jag vill ha mer kryddor (pga flummar ut totalt och läser om helande växter och vill bli läkekunnig och typ bara titta på en växt och känna samhörighet) samtidigt som jag planerar burbygge för kaninerna som kommer till oss om ca 3 veckor.

Så det pågår en hel del samtidigt som jag nu jobbar heltid och således knappt hinner med att tvätta.

Det som sker i trädgÃ¥rden just nu är att en hel del plantor tittar upp i sina trÃ¥g och jag har noll koll pÃ¥ om jag ska skola om dem i större redan, eller vänta tills de är sÃ¥ stora att de kan planteras ut pÃ¥ friland. Dags för research! Spenaten som växer upp ska ju skördas direkt i växthuset. Jag behöver även ta tag i att skaffa bokashi för att skynda pÃ¥ förmultnandet dÃ¥ jag behöver jord!

Kaninerna som ska komma är två angoraungar. En hane, som ska kastreras, och en hona. De ska tjänstgöra som ullproducenter men självklart är de ett perfekt husdjur som också hålls utomhus. Så det behöver byggas bur, fixas rasthage och införskaffas halm. Dyra utgifter men jag bedömmer det var värt det.

Annars har jag också lagt örter i olja för att förbereda en omgång tvålproducering. Jag har gjort egen tvål förr men det var säkert två år sedan. Helt klart dags igen. Så den här gången ville jag ha med någon ört för doft men också för välgörande ändamål så jag hoppas att det här ska funka. Då slipper jag köpa såna där koncentererade essentiella oljor utan kan låta örter dra i oljan som sen används för framställningen. Det faller också väl med mitt starka behov av att få återkoppla med naturen, genom att arbeta med den. Att stå i doften av pepparmint som mortlas och därefter hälls på flaska är fantastiskt. Att sen göra tvål av det och få ha det med sig in i huset för att påminnans vid varje tvätt är ju faktiskt lite magiskt. Och jag behöver min magi.

Jag har haft en ganska tuff period i tvÃ¥ Ã¥rs tid nu, med mÃ¥nga funderingar kring ”10-Ã¥rsplanen” och vartÃ¥t jag vill. Det har helt klart börjat falla pÃ¥ plats nu vilket känns sÃ¥ skönt. Som att äntligen somna efter en jobig huvudvärk.  Jag längtar efter att fÃ¥ vila för att därefter vakna utan det tunga huvudet. Jag behöver fÃ¥ känna mig energisk och fÃ¥ börja göra inte bara tänka.

Så våren är en perfekt tid för mig nu. En massa att dra igång som jag kan se resultat (och kaos) av, samtidigt som ljuset och nu värmen lovar längre dagar och roligare tider!

Hur känner ni inför våren? Vad fyller ni dagarna med och vad planerar ni?

Vårdagjämning!

Från helgens trädgårsfixande

Snön yr utanför fönstret men det är faktiskt vårens första dag! Till helgen ska det bli varmare och vi jobbar på med trädgården.

Ostara, vÃ¥rdagjämning, anses vara föregÃ¥ngaren till pÃ¥sken. Det är en fertilitetshögtid som mÃ¥nga firar med just ägg och kaninsymboler… Grönt, vitt, gult och lila är dagens färger och mÃ¥nga gör smÃ¥ altare hemma med dessa pÃ¥. Själv är jag lite sugen pÃ¥ att dra fram pÃ¥skpyntet och fixa ett litet bord hemma.

La även en tarotläggning för vårdagjämningen idag. Den talar om beslut och planer, att nu kan jag våga agera och lita på det jag känner är rätt. Känns skönt, hösten och vintern har inneburit alldeles för många tankar och funderingar och det vore så befriande att känna mig färdig med procesen. Jag hoppas det blir så! Min tidigare läggning för året visar att mars och april innehåller dessa insikter och att våga ta plats och stå för mina beslut, för att i maj se dem sjösättas. Spännande att se om så blir fallet!

Bilderna nedan är inte mina (istagrams #ostara). Och vet ni? Två angorakaniner flyttar in hos oss i maj! Så roligt! Men barnen vet inget än, ska bli kul att få berätta för dem!

Sista skörden – dokumentär om jorden

Länk till Svt Play. Se den. Se den nu. Läs sedan Bjötn Forsbergs Omställningens tid. Få panik, bryt ihop och kom igen.

Jag kan skriva spaltmeter om industrialisering och konsumtionssamhällets förstörelse av allt från mat till kläder. Kommer inte göra det just nu utan uppmanar till informationsinhämtning.

Därefter måste vi alla göra bättre val. Man hade ju kunnat hoppas att de som är förtroendevalda för att jobba med en bättre framtid hade gjort det, men nu är det som det är. Vi privatpersoner måste, om vi kan, odla mer och mer eget. Vi måste också göta oss omaket att lära oss var det vi köper kommer ifrån. Hitta en gård nära dig som odlar långsiktigt och ekologiskt, eller uppmuntra din mataffär att ta in därifrån. Vi måste göfa något nu. Vi kan fortfarande göra något.

Livet med en fyraåring

Jag är helt slut. Helg med barn är… inte avkopplande. För mig är det rentav uppstressande. Det har verkligen blivit bättre med tiden, ja – igÃ¥r Ã¥kte vi pÃ¥ utställning pÃ¥ östasiatiska muséet och ungarna skötte sig nÃ¥gotsÃ¥när och jag behövde inte punktbevaka bÃ¥da utan med lite hjälp frÃ¥n andra besökare och svärföräldrar sÃ¥ gick det vägen. Det bli bättre.

Men. Fyraåringen. Oh my gawd. Jag är helt slut av alla konflikter som kan dyka upp. Över ingenting! Hon beter sig bara illa. Fortsätter pusha, fortsätter göra fel fast hon vet. Och vi har nu haft en hel del konflikter och liksom bråk och där jag som förälder bara inte får det att funka. Jag förklarar att hon är stor tjej och kan göra rätt men att när hon väljer att göra fel så väljer hon att bete sig som en liten tjej och då försvinner sånt som stora tjejer får veckopeng, lördagsgodis eller ipad. Till exempel. Det brukar bita men icke denna vecka.

SÃ¥ vi har infört ett belöningssystem. För varje dag kan man fÃ¥ som mest tre varningar. FÃ¥r man en fjärde sÃ¥ har det gÃ¥tt för lÃ¥ngt. DÃ¥ fÃ¥r man inte dagens belöning – en stjärna. I slutet av veckan summeras antalet stjärnor och man fÃ¥r lördagsgodis, veckopeng och/eller ipad. Typ. Det är inte helt bestämt än. Men det tog skruv! För nu kan jag säga, när hon fortsätter fast hon vet att hon gör dumt, att hon närmar sig en varning. Och dÃ¥ stoppar hon sig! Säger ”oj, jag glömde” och försöker göra rätt (vi förklarar ju oftast vad rätt är, men hittills har hon inte hejdat sig). Det har visserligen bra gÃ¥tt en dag, men vi är hoppfulla. Som förälder slutar man ju aldrig att hoppas, det är väl det som hÃ¥ller en igÃ¥ng till artonÃ¥rsdagen…

Någon annan med barn i den här åldern? Eller liknande erfarenheter? Tips och tankar? Jag tror vi är inne på en bra väg för Storasyster. Vi försöker ju i alla fall.

Vintersådd och odlingspepp

Väl man är förbi Alla hjärtans dag, ja då börjar odlingsåret. Tidigare om man har växtbelysning och vår chili har gjort ett bra jobb trots sådd redan i slutet av januari. Vintersådd är för mig inte helt nytt, jag har petat ner morötter och sättlök under hösten förut med bra resultat. Men att gå ut i växthuset för att lägga olika sorters kål, gräslök, sallad och spenat i den frusna jorden känns ändå lite märkligt.

Än är jag inte värdig att skriva en längre introduktion, bättre finns hos både Sara Bäckmo och Farbror Grön (gillar detta inlägg med tydliga översikter om vad som sås var och när).

Och även om det inte blir något så var det så skönt att medan solen försvann ner få stå därute och andas den kyliga luften. Röra vid jord och frö. Lämna barnen och stöket inomhus med maken och det nya LEGOt. Hitta ny energi innan det var dags för att slänga ihop något som liknade middag. Hittade frysta morötter från årets skörd i frysen och mindes varåt allt jobb leder. Jag är så himla redo för vår och trädgårdssysslor nu!

Morgonutsikt från kontoret

FrÃ¥n tanke till…ord?


Jag tänker ofta på mänskligheten. På människor. På hur vi liksom hänger ihop. Att det är viktigt att förstå att vi gör det.

Är det bara jag som känner att jag växte upp i en sjukt individ-fokuserad värld, för att sen bli anklagad för att bara tänka pÃ¥ mig själv? Är det inte tvärtom? Att generationen innan oss bara tänkte pÃ¥ sig själva och sen gnäller över att vi som kom sen inte tackar och bockar för världen de skapat. För jag vill ha en ”vi”-värld, inte en ”jag”-värld. En värld där vi beter oss som en funktionell familj mot varandra.

Där de som vill lönearbeta arbetar. De som vill vara hemma är hemma. Där de som vill klä sig i rosa, blått, svart eller pastell gör det. Klänning, byxor, slöja eller neonfärgat hår. Älska den du vill (men se till att älska!) och gör inte illa. Där vi skapar förutsättningar för alla, ibland på bekostnad av vår egen bekvämlighet.

Och samtidigt sÃ¥… vem har lärt oss att det är mer bekvämt med massproducerat frÃ¥n affär än att skapa det själv? Att det är enklare att ta bilen än bussen, eller att en cykeltur är en sämre upplevelse? Att folk fÃ¥r det bättre för att jag köper det de producera än att de producerar för lokal försäljning, eller för den del engagerar sig politiskt för förändring. Vem vinner egentligen pÃ¥ min konsumtion?

Jag vill ha en annan värld än den vi har nu. Den känns fast i sin egen sörja, jag vill ta ett renande bad och skapa nya förutsättningar. Men hur börjar man ens? Jag är inte den som anordnar upprop, studiecirklar eller ens engagerar mig nämnvärt lokalpolitiskt. Har ett vanligt heltidsjobb att sköta utöver hus å hem å barn. Så vad göra?

Jag tänker att jag får prata om mina tankar. Se om andra kan påverkas och känna igen sig. Hålla med eller hålla emot. Jag får träna på att inte bara tänka på mänskligheten, utan prata om henne också. För hon kan vara en sån stor källa till styrka och glädje.

Skidåkning

Jag åker längdskidor. Ok, jag hasar mig fram och försöker att inte ramla i utförsbackarna. Har köpt nya längdskidor som ska invigas idag (har åkt på svärmors skidor hittills) och igår var det premiär för Storasyster i backen.

Timmarna i spåret är min sorts mindfulness. Rörelse, frisk luft, färdigtänkta tankar, ingen musik eller pratglad kompanjon. Inget fel i det men min ganska låga nivå tvingar mig till full koncentration på det som sker och jag befinner mig verkligen i nuet. Efteråt är min rastlösa själ fast i en trött kropp och det är ett bra recept för mig. Det blir mindre ommöbleringar i huset, färre stora omsorteringar av alla våra ägodelar eller för den del planer utan verklighetsförankring när jag är trött och har hunnit tänka ifred.

För huvudet tänker mycket just nu samtidigt som jag verkligen har insett vilket behov min kropp har av rörelse. Jag har aldrig sett mig som aktiv nÃ¥gonsin i livet men nu kan jag inte sitta still. Behöver fÃ¥ röja i trädgÃ¥rden, behöver Ã¥ka skidor eller simma, behöver handarbeta och mÃ¥la. Att bara sitta och glo gör mig hÃ¥glös, om det sÃ¥ är pÃ¥ jobbets dator eller framför film. Ã…h, en paus är aldrig fel men som livsstil – nej.

Insikterna skapar lite oreda hos mig och jag behöver tänka om rörande min självbild och vardagsstruktur. En utmaning, speciellt för en som är ganska snabb i tanken och slutsatser. Jag drar gärna iväg åt alla möjliga håll, eller väldigt långt åt ett.

Då är det bättre att efter nattningen byta om och plocka in skidorna i bilen för att harva några kilometer, jag och mina tankar under kall natthimmel.