Skidåkning

Jag åker längdskidor. Ok, jag hasar mig fram och försöker att inte ramla i utförsbackarna. Har köpt nya längdskidor som ska invigas idag (har åkt på svärmors skidor hittills) och igår var det premiär för Storasyster i backen.

Timmarna i spåret är min sorts mindfulness. Rörelse, frisk luft, färdigtänkta tankar, ingen musik eller pratglad kompanjon. Inget fel i det men min ganska låga nivå tvingar mig till full koncentration på det som sker och jag befinner mig verkligen i nuet. Efteråt är min rastlösa själ fast i en trött kropp och det är ett bra recept för mig. Det blir mindre ommöbleringar i huset, färre stora omsorteringar av alla våra ägodelar eller för den del planer utan verklighetsförankring när jag är trött och har hunnit tänka ifred.

För huvudet tänker mycket just nu samtidigt som jag verkligen har insett vilket behov min kropp har av rörelse. Jag har aldrig sett mig som aktiv nÃ¥gonsin i livet men nu kan jag inte sitta still. Behöver fÃ¥ röja i trädgÃ¥rden, behöver Ã¥ka skidor eller simma, behöver handarbeta och mÃ¥la. Att bara sitta och glo gör mig hÃ¥glös, om det sÃ¥ är pÃ¥ jobbets dator eller framför film. Ã…h, en paus är aldrig fel men som livsstil – nej.

Insikterna skapar lite oreda hos mig och jag behöver tänka om rörande min självbild och vardagsstruktur. En utmaning, speciellt för en som är ganska snabb i tanken och slutsatser. Jag drar gärna iväg åt alla möjliga håll, eller väldigt långt åt ett.

Då är det bättre att efter nattningen byta om och plocka in skidorna i bilen för att harva några kilometer, jag och mina tankar under kall natthimmel.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *