Upp till kamp för landsbygden!

Jag sÃ¥g precis SVTs program ”Resten av Sverige”, som handlar om landsbygden i Sverige, och det bubblade liksom loss en massa i mig som jag tänkt länge pÃ¥.

Vi mÃ¥ste stoppa den sjuka urbaniseringen som pÃ¥gÃ¥r, den som vi som är födda pÃ¥ 80-talet och framÃ¥t är uppvuxna med och troligen först nu börjar kunna titta pÃ¥ och kritisera. Och jo, politiker mÃ¥ste börja prata om konflikten mellan stad och land – att när marknadens principer fÃ¥r styra sÃ¥ avfolkas orter. När vi slutar bry oss om varandra och tänker att den som är lönsam är den enda som är värd nÃ¥got, dÃ¥ skapar vi ett Sverige med utanförskap och vi skapar en splittring som bara skadar.

Och medan politikerna pratar sÃ¥ ska vi andra göra. Vi ska handla svenskt kött (och pissa pÃ¥ COOPs senaste jävla skitreklam som vänder vÃ¥ra bönder ryggen och utmÃ¥lar deras arbete som lika illa som utländskt – sluta sälja importerat kött COOP sÃ¥ kanske jag kan ta er pÃ¥ allvar igen), vi ska handla svenska grönsaker och svenskt hantverk sÃ¥ lÃ¥ngt vi kan. Försök förstÃ¥ hur du kan stötta lokala producenter och företag. Vi ska stötta vÃ¥ra lokala politiker som försöker fÃ¥ det att gÃ¥ runt (hitta dem och skicka en blomma vettja, eller engagera dig i ett parti om du känner dig manad) men även arbeta för förstÃ¥else och positiva vägar framÃ¥t. Och inte rösta pÃ¥ SD. Gud vad de sÃ¥r splittring i ett land som inte behöver det alls.

Jag är stadsbarn. Just nu bor jag mellan Stockholm och Enköping men är verkligen inte småstadsbo. Men jag vill ha ett levande Sverige. Inte bara för att det är skönt om folk kan bo där de växte upp eller försörja sig på jordbruk utan för att i ett samhälle där marknadens krafter bestämmer är vi alla förlorare. Hur många idag är inte sönderstressade? Boende kostar, transporter kostar och barnens aktiviteter kostar. Pengarna ska in. Samtidigt sticker större företag iväg utomlands för där är arbetskraften billigare, och så får de gråta ut och prata om hur tråkigt det är i media. Tråkigt. För dem som nu ska göra större vinst. Har lite svårt att sympatisera, faktiskt.

Jag vill ha en politik som vågar utjämna. Där vi i Sverige är en familj som hjälper varandra. Där man faktiskt står för att staten bekostar skola, vård och omsorg i mindre orter. Bekostar järnvägen ut i landet. Och att vi är stolta över det! Att vi alla förstår att det är något bra, för att det ger ett Sverige som kan växa, både i antal men även i själslig storhet. För många vill bo ute i landet men har svårt att få det att funka praktiskt.

Sen är jag sÃ¥ jäkla trött pÃ¥ de som skapat det här. Jag fick rösträtt 2004. Känner starkt att det här har pÃ¥gÃ¥tt längre än sÃ¥här och att jag växte upp i ett 80-/90-tal där marknadens krafter redan släppts lösa. Och nu sitter de som hade makten redan dÃ¥ och tjatar om vilken affär som säljer vad billigast och hur man billigast flyger till Thailand pÃ¥ semestern och att dottern skämmer bort barnbarnet med samsovning och borde de inte skaffa större bil men inte vill jag hjälpa till med barnbarnen hela tiden gud jag mÃ¥ste ju fÃ¥ leva – jag vill bara skrika hÃ¥ll käften. HÃ¥ll käften, lyft blicken och börja betala. Betala pengar och tid i din värld, för den här hetsen kring det som är billigast och att aldrig hinna tänka färdigt en tanke har skapat just det som man sen fnyser Ã¥t: en sönderstressad generation.

Men nu fan gör vi annat. Det är dags för en grön våg, ett återtagande av landsbygden och landet Sverige, för slow fashion och slow living, för capsule wardrobes, närodlat, närproducerat, food not lawns, handla utan plastförpackningar, för ett stort jävla finger åt företag som försöker få oss att tro att lycka ligger i konsumtion och dags för en annan värld. Vi kan skapa det. Vi ska skapa det.