Jag är jättebra på att göra saker. På att ha visioner och dra igång. Det där ska jag göra! Så vill jag leva! Visioner! Tankar!

Det börjar bra med planer, struktur och vad som behövs för att lösa uppgiften. Och sen… slutar jag göra det. Det rinner ut i sanden. Blev inte mycket till resultat.

Jag tänker på sån som mitt skrivande. Dels bloggen, men mest de böcker jag vill skriva. Jag har en story någotsånär klar, jag borde kunna hitta tid men jag skriver liksom inte. Jag försökte lista ut varför jag är såhär, så jag googlade och läste.

Det jag tror sker är att jag dels är en förbättrare. Allt kan bli bättre, speciellt jag själv! Så nog för att mitt liv är bra, men jag vill ju också skriva av mig de historier jag har i huvudet. Så jag visualiserar mig som författare (då som en utgiven sådan) och tänker att målbilden räcker. Jag kokar en kopp te, sätter mig vid datorn och… börjar slösurfa.

För det jag glömmer är att visualisera och tänka kring hur jag författar. Precis som med träning – jag har en tydlig målbild kring hur jag vill att resultatet av träningen ska vara, men inte hur jag tränar. Jag vill ha en trädgård, men glömmer bort att se mig som odlare. Jag vill äta miljövänligt och svenskproducerat men glömmer bort att jag inte gillar att planera matlagning. Jag ser bara framför mig hur jag äter allt detta goda och moraliskt överlägsna. Det är fantastiskt, i mitt huvud.

Samtidigt som jag kan känna mig lite modfälld av min insikt att jag sällan kommer i mål, så ser jag samtidigt att mycket av det jag drar igång och lär mig ändå inkorporeras på något sätt. Nej, jag har ingen prunkande grönsaksodling men tröskeln heter egentligen bara pengar – väl jag har det så kan jag snabbt få igång mina odlingsbäddar av den kunskap jag skapade mig när vi hade huset. Jag kan träna enligt det jag vet fungerar för mig för jag har testat mig fram och läst på. Bara jag kan se mig som en tränande person så kan jag börja ganska snabbt.

Sen är det också en sak med hur jag löser uppgifter – jag är sällan ”här och nu”. Bäst mår jag när kroppen gör något automatiskt och hjärnan kan dagdrömma. Därför måste jag låta mig först lära mig något, rent mekaniskt, så att det går att göra utan att jag mentalt är där. Så det är slut med appar för gymmet då det bryter fokus. Ska fixa papper som är som små egna blanketter utifrån mina behov. Jag ska inte försöka matplanera för mycket utan lära mig några basrätter som jag gillar så att jag alltid köper hem samma. Då kan jag träna men mentalt vara i nån drömvärld, samma med matshopping och matlagning.

Skrivandet är således en utmaning. Det är ju BÅDE dagdrömmande och att knappa bokstäver – om samma sak! Känns som att jag lätt kan tröttna, vilket är en ganska knasig effekt trots allt. Vi får väl se om jag får till det…