Varför är jag aldrig nöjd?

Jag har sökt ett nytt jobb. Inom samma arbetsgivare men med andra arbetsuppgifter. Det jag har är helt ok men det passar mig inte riktigt. Jag vill ju en dag bli sjuksköterska men jag orkar inte bolla studier och jobb samtidigt så det får vänta. Jobbet jag söker nu kommer att vara lite mera ”springa runt” och fixa, jobba i team och möta ”kunder”. Så det kommer att passa mig perfekt. Sen tar alla rekryteringsprocesser tid så än är inget i hamn.

Men när jag gör sånt här, då börjar allt att snurra i huvudet. Dels är det här sämre betalt vilket såklart sätter igång en hel del funderingar. Jag funderar även på varför jag jämt funderar. Jag funderar på om det är rätt, om det leder mig framåt, om det verkligen blir så bra som jag tänkt osv…

Samtidigt så… vad vill jag ens? Vad är det för mål jag tror att jag inte skulle gå mot? Vad är det jag tror att jag möjligen väljer bort genom att byta lite i sidled neråt? Jag vill ju inte ha en karriär, det har jag landat rätt rejält i. Jag vill ha kul på jobbet, jag vill fixa och trixa i min vardag och ha mina ”projekt” och framgångar i mitt hem.

Det här jobbet skulle vara en helt fungerande kugge i den livsstilen. Dock kan det bli svårt att fixa i mitt hem eftersom att jag helt enkelt inte har råd med det, initialt. Är det det som oroar mig? Åh, jag vet inte.

Ibland önskar jag bara att jag kunde vakna en morgon och vara glad för att idag är som igår och även imorgon blir så. Att det finns ett lugn i att inget ändras.

Istället har jag på ett år skilt mig, sålt ett hus och flyttat till lägenhet och nu sökt nytt jobb. Jag är rätt trött på mig själv just nu, helt ärligt. Det vore skönt om jag bara kunde vara nöjd nån gång.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *